fredag 29 januari 2010
Åh, typiskt...
En av sakerna jag skulle göra var att smita in på Garn & sånt och köpa en massa nystan Safran till min klänning. Det började med att jag ryggade lite redan i dörren. Det är en väldigt liten affär (med väldigt många nystan), och därinne fanns redan ca 10 kunder. Men jag kunde lätt komma fram til hyllan med Safran, men kunde snabbt konstatera att om jag inte ville ha en rosa klänning (Hemska tanke! Jag i rosa??) så var det ingen idé att trängas med folket där inne. En snabb titt i fyndkorgen på väg ut, men där fanns inte heller någt roligt. Hade det funnit ett nystan Fame kanske jag hade stått ut med trängseln. Men icke. Lite trist att det sällan finns några garner jag verklign vill ha i fyndkorgarna. Men ibland så gör man fynd. Tyvärr är det mest effektgarner i den här korgen för det mesta, och jag har fler såna än jag gör av med. Sockgarner däremot...
Vi ska till Uppsala i helgen, så jag får göra ett nytt försök på Yll & Tyll istället. Det är ju inte så hemskt... Det kunde vara värre!
Men det var i alla fall fint väder, och jag tog vägen runt dammarna istället för rakt igenom parken när jag skulle ner på stan. En lite längre promenadväg, men det är sig inte om många meter längre.
Kameran låg i jackfickan, så jag passade på att ta några kort. Mycket grenverk blir det på korten när jag är ute, men jag älskar träd. Det finns så mycket karaktär och känsla i ett naket träd om man bara tar sig tid och tittar. Snö, solstrålar och trädgrenar. Underbart!
Rött!
Jag brukar spara bilder jag gillar i olika mappar på datorn, och jag tittade just på mina röda bilder. Växter, skivor jag gillar, formar jag gillar...
Fröbeställning klar
På balkongen ska jag i sommar ha:
Sen är det ju inte alls omöjligt att det blir någon blomma eller någon mer ört. Mamma har köpt persilja och mejram, och det är ju favoriter även för mig, så kanske "lånar" jag några frön. Jag har ju inga möjligheter att så några kvantiteter, så det handlar inte om många frön i så fall.
Bilder och frön från Impecta
torsdag 28 januari 2010
Längtan efter frön
Småbladig basilika vore inte fel heller... Men det får vi se hur det blir.
Jag försöker gå igenom mina krukor och fundera på vad jag har plats för...
Ingefära+kanel+farinsocker= MUMS
Missa inte!
FAME!
Utanför köksfönstret står ett gäng översnöade bilar. Det är rätt skönt att veta att jag inte behöver ställa mig och skotta snö när jag ska ner på stan senare idag. Dels för att vi inte har någon bil, men också för att det ju faktiskt bara tar tio minuter att promenera.
Öppnar man fönstret nu så luktar det vinter. Snö luktar väl inte så mycket kan man tycka, men det finns en speciell, krispig och fluffig doft i luften när det snöar tycker jag. Härligt! Jag går nog en extra sväng genom parken när jag ska ner på stan, jag ska se om jag kommer ihåg kameran.
onsdag 27 januari 2010
Snö och stickning
Eftersom jag slipper jobba ute i snön eller ens sätta mig i en bil i ovädret så tycker jag att det är ganska mysigt med mer snö. Än har jag inte desperat börjat längta efter våren, och det är bara mysigt med mer vit snö, eftersom den börjat bli så väldigt nersmutsad av avgaser längs med vägarna nu. Är det vinter så ska det vara snö. Det är en åsikt jag står fast vid. Det blir så himla mycket skönare när våren väl kommer om det varit en vit vinter innan.
Men visst ska det bli skönt när våren väl kommer. Det är bara det att det är januari än. Det är för tidigt för vår än.
Det är skönt att kunna sitta inne i värmen, tända några ljus, dricka te och sticka sockor. Jag håller på med hälen på den andra sockan just nu. Falska flätor på skaften blir det. Och själva foten är randad med det blå Fame Trend-garnet. Jag stickar mycket efter eget huvud den här gången, med ett par olika beskrivningar som utångspunkt. Det är rätt skönt när man stickat ett antal sockor och man liksom har standardmönstret i fingrarna utan att man tänker på det.
Jag hade tänkt ta kort på sockorna idag, men ljuset är inte så roligt... Det hjälper inte att man tänder en massa lampor och har sig, det blir ändå skumma färger. Det får bli en senare fråga.
Jag har suttit i sockträsket rätt länge nu. Visst har det blivit några mössor, vantar och torgvantar det senaste halvåret också, men det är ändå inget jämfört med sockorna... Men å andra sidan går de ju åt! Jag har kalla fötter och ullsockor är det gosigaste som finns då.
tisdag 26 januari 2010
Drömmar...
Ett, gärna två, växthus vill jag gärna ha. Ett lite större, runt 30 kvadrat, för att kunna driva upp sommarblommor och andra plantor till försäljning, och ett lite mindre för tomatodling. Och självklart ett rejält grönsaksland.
måndag 25 januari 2010
Händelserrik helg.
lördag 23 januari 2010
Promenadväder
Det här är ett av mina favorithus. Det ligger inte alls långt från folkparken utmed vår promenadväg. En massa vinklar och vrår, ett torn och en glasveranda (på två våningar till och med!). Att det sen ligger precis invid en av alla gruvdammar gör ju inte saken sämre. Det är lite slitet här och där, men vilken inspiration man får att skriva en berättelse i stil med Agnes Cecilia.
I träden runt huset satt otaliga björktrastar, och medan jag tog den här bilden stod David och tittade på en hackspett i ett träd bakom mig.
Att få rita en trädgård till ett sånt här hus vore otroligt kul! En romantisk trädgård med mormorsblommor. Rosa klätterrosor, höga riddarsporrar och en paradrabatt med pioner i rosa och vitt... Körsbärsträd och oanständiga mängder krokus och scilla om våren...
Under grenverket på en gran som står i trädgården kunde man se vintersolens svaga sken. Ett riktigt julkortslandskap tornar upp sig på andra sidan dammen, med snötäckta granar i en hemlighetsfull skog.
På stickorna idag
fredag 22 januari 2010
Lady Marmalade?
Men jag hittade i alla fall garn som gjorde att jag kunde avsluta mitt projekt, som jag kommer att visa bilder på senare. Jag håller på dem nån vecka till. Men nu är det avmaskat och klart, och jag är nöjd! Det blev som jag tänkt mig, och är precis "lagom". Tillräckligt för att bli lite personligt, men ändå diskret och stilrent.
När jag avmaskat stickningen flyttade jag mig till köket. Bröd skulle bakas, och vi köpte hem en massa citrus som skulle bli marmelad för ett tag sen. Det är väl lika bra att passa på nu när det är citrussäsong? Så jag satte igång assistenten som snabbt knådade ihop en baguette-deg. Jag fortsätter att hylla vår köksassistent. Ett fel man ofta gör när man bakar bröd är ju att knåda degen för lite, men det är ingen risk när någon/något annan gör jobbet åt en. Degen får en helt annan konsistens än när jag knådade ihop den för hand. Fantastiskt!
Medan degen jäste stod jag och skar apelsiner och citroner i småbitar. Tanken var att jag skulle göra en apelsinmarmelad och en citronmarmelad. Men sockret räckte bara till apelsinmarmeladen (som det skulle vara lite citron i), så citronerna får vänta nån dag till. Den marmeladen tänkte jag smaksätta med en gnutta ingefära, för att få det där lilla extra. Sist jag kokade citronmarmelad blanddade jag i fläderblomssaft, och det blev ju jättegott!
Typiskt!
torsdag 21 januari 2010
Mysig dag!
Så i förmiddags satte jag mig på bussen med min stickning och åkte in till stan.
På väg mot busstationen fick jag en liten uppenbarelse. Jag mötte några killar och tjejer. De kanske var i 10-års-åldern, så där coola och självsäkra som man bara kan vara i den åldern. När vi närmar oss varandra tystnar deras tjatter, och precis när vi passerar varandra hör jag en tyst, lite hånful, röst som säger "Fin stil...", följt av ett dämpat fniss från kompisarna. Jag kunde inte göra annat än att le. Tror de verkligen jag försökte klä mig trendigt? Kängor man inte fryser i, härliga raggsockor, manchesterkjol, min gosiga sköna vinterjacka, tumvantar och röd-svart Stenmarksmössa. Kläder jag trivs ypperligt i, kläder jag inte fryser i (stackars huttrande ungar... Mössa är en underbar uppfinning. Jag var också för cool för mössor när jag var i samma ålder som er. Sen har jag insett att jag är hellre varm än cool.). Somliga av oss växer ifrån det där med att se ut som alla andra. En dag kanske ni inser det. Jag hoppas det. Det är liksom roligare när man inte behöver bry sig om vad andra än en själv tycker.
Väl framme i Uppsala träffade jag Annie. Vi gjorde en riktig turistvända eftersom hon knappt varit i stan förr. Hennes pojkvän har just börjt plugga där, så hon kommer väl att komma dit mer eller mindre regelbundet nu. Fler tillfällen att träffas alltså.
Jag visade mina favoritaffärer, vi gick en vända i Domkyrkan där jag min vana trogen tände ett ljus till farmor och farfars minne. Det gör jag alltid när jag kommer till en kyrka numera. Det känns rätt. Kyrkan var en stor del av deras liv. Att se alla små lågor som brinner ger hopp om värme och medmänslighet, trots att världen inte är så ljus och lycklig alla gånger.
När vi gått en lång promenad och jag pratat om kungsängsliljor, scillor, Linnés Hammarby och andra Uppsala-favoriter (Annie och jag gick trädgårdsmästarprogrammet tillsammans, så det är ett gemensamt intresse) tog vi en fika på Café Linné. Mycket gymnasieungdomar där just idag, men vi kom väl lagom när de hade slutat för dagen med inte gått hem än.
Vi pratade om allt möjligt, och det var jättekul att träffa henne igen. Annie är en sån där människa man tycker om. Utan att man behöver lära känna henne. Man bara tycker om henne. Klok som en bok, söt som en docka, alltid omtänksam och go.
Vilken start på dagen!
Med den här awarden följer lite uppgifter.
- kopiera awarden till min blogg!
- länka till personen som gett mig awarden!
- berätta 7 intressanta fakta om mig själv!
- välj 7 andra bloggar som jag vill ge awarden till!
- länka till deras bloggar!
- lägg en kommentar i deras blogg att jag gett dom denna award
Inte så lätt att komma på sju saker om mig som jag inte skriver om, men vill dela med mig av, men jag gör ett försök.
- Tycker om att vara huslig, men hatar att städa och diska. Att laga mat, baka, sylta och safta är skitkul! Högt upp på önskelistan när vi letar hus är en jordkällare eller matkällare så att vi har någonstans att göra av alla burkar.
- Bland det bästa jag gjort är att läsa in alla gymnasieämnen om folkhögskola under två fantastiska år. Lärarna var inspirerande, lektionerna roliga och lokalerna helt underbara. Jag lärde mig massor, både om ämnena och om mig själv.
- Jag är bra på att börja projekt, men tyvärr dålig på att avsluta dem. Har alldeles för många UFO:n ligger och väntar på mig.
- Åldersdiskriminerar hårdrocksband. Av någon anledning lyssnar jag nästan uteslutande på musiker som är minst 45 år. Är hårdrockare som ett bra vin, blir de bättre med åren? Jag tror att det krävs en viss självdistans, och det kanske krävs en viss livserfarenhet för det?
- Drömmer om en potager-trädgård. Varför välja mellan grönsaksland och vacker plantering när man kan kombinera?
- Jag har alldeles för mycket restgarn av väldigt mycket olika kvallitéer. Försöker mig på restgarnsprojekt allt som oftast, men det är svårt att bli inspirerad när det bara finns små nystan av allt. De minsta nystanen har jag i en liten leksaksresväska, mest för att jag tycker den är så söt och jag vill ha en anledning att ha den synlig i lägenheten.
- Filmer som "alla" ser brukar jag tappa intresset för innan jag sett. Samma sak med böcker. Jag vägrar att se/läsa Millennium-trilogin eller Snabba cash. Avatar kan jag inte bestämma mig för om jag vill se eller inte. Jag misstänker att den är mer snygg än har bra handling, och då kommer jag bara att sitta och vara irriterad...
Vilka ska jag nu skicka den vidare till? Hm...
En magisk purt til en anan värd
Vissa har säkerligen fått awarden förr, men det kan inte hjälpas.
onsdag 20 januari 2010
Premiärdags?
Byta gardiner borde jag också göra. Julen är faktiskt slut på riktigt nu. Frågan är vad man ska göra först. Dricka upp kaffet kanske? Sticka nåt varv till? Skärpa mig?
Jullökarna ska få flytta till fönstret i datorummet/gästrummet där de inte syns lika mycket. Där kan de stå och vissna och dra ner näringen i löken igen. Jag ska se om det går att få fart på dem till nästa jul igen. Någon som har erfarenhet av att återuppliva tazetter? Det borde väl gå? Jag impulsköpte ett par lökar nån månad före jul, jag har inte haft såna tidigare. Men de är ju så fina! Även om både min och mammas blev lite väl långa...
tisdag 19 januari 2010
Filosofi, syltburk och öl
Vad som än hälls i burken så gillar jag den och tycker den förtjänar att spridas vidare. Den förklarar det här med prioriteringar i livet på ett väldigt pedagogiskt sätt som är lätt att ta till sig. Och ger lite hopp i de stunder när det känns som om man har alldeles för mycket att göra.
En professor i filosofi står framför sin klass med några saker framför sig på katedern. När lektionen börjar lyfter han utan att säga något fram en stor och tom syltburk och fyller den med golfbollar. Han frågar sedan studenterna om burken är full. De nickar jakande.
Så plockar professorn upp en låda med små färgade kulor och häller dem i burken. Han skakar burken lätt och kulorna finner vägen till hålrummen mellan golfbollarna. Igen frågar han studenterna om burken är full. De nickar jakande igen.
Professorn tar då upp en påse sand och häller i burken. Självklart fyller sanden upp hålrummen mellan golfbollar och kulor. Återigen frågar hann studenterna om burken är full och studenterna svarar med ett rungande JA.
Professorn tar då fram en stor burk öl från katedern och tömmer hela innehållet i burken vilket effektivt fyller upp hålrummet mellan sandkornen. Studenterna börjar nu skratta.
Nu säger professorn när skrattet har lagt sig. Ponera att denna burk representerar ditt liv.
Golfbollarna är det viktigaste sakerna i livet, din familj, dina barn, din hälsa, dina vänner, dina favorit sysselsättningar saker som om allt annat försvann och bara de sakerna återstod, så skulle ditt liv fortsatt vara fullständigt.
De små kulorna representerar de andra sakerna som betyder något, ditt jobb, din bil, ditt hus.
Sanden är allt annat, de små sakerna.
Om du först häller sanden i syltburken fortsatte professorn blir det ingen plats till golfbollarna och småkulorna. Det samma gäller i livet om du spenderar för mycket tid och energi på, småsakerna får du aldrig plats till de saker som är viktigast för dig. Koncentrera dig på de saker som är viktigast i ditt liv. Lek med barnen, ta dig tid till motion, bjud ut dina kära på middag. Det finns alltid kvar att städa huset, tvätta bilen och kasta soporna.
Ta hand om golfbollarna först, det som verkligen betyder något. Prioritera! Resten är bara sand.
En av studenterna sträckte upp handen och undrade vad ölet representerade.
Professorn log, jag är glad att du ställde den frågan. Det visar att hur fulländat ditt liv än kan verka finns det alltid plats till en stor kall öl....
Tankar om mat
För min del tror jag tyvärr att skolmaten ställde till det en del för mig. Mat som jag tyckte om egentligen blev helt plötsligt konstig och smaklös. Och då lagade ändå mattanterna den allra mesta maten på skolan när jag gick på lågstadiet. Pannkakorna stektes på plats, potatisen kokades i ett enorm kärl och samma sak gällde ris och pasta. Vi hade ett välfyllt salladsbord med allt från råa morätter och alfalfagroddar till vitkålssallad och majs... Jag är övertygad om att näringsinnehållet var betydligt högre än vad det var när jag jobbade på samma skola, ca 10 år senare. Då lagades ingen mat på plats längre, och det var en jättestor skillnad mot vad jag mindes. Men den var ändå bättre än maten på min gymnasieskola.
Men nog om det. Det var inte skolmat jag skulle skriva om, utan hur mat som man aldrig tyckt om helt plötsligt är jättegott.
Jag ska laga sån mat till middag idag, så där kom inspirationen till ett funderande blogginlägg.
Vi ska äta fiskgratäng idag. Typiskt en sån där rätt som blivit misshandlad av storkök, långa transporter och stora serveringsbleck. Hur fräsch är en såsig, krämig gratäng efter att ett gäng ungar grävt runt efter de bästa bitarna? Men om man gör den själv blir det en helt annan sak. Potatismos som fått en fin brun yta, en krämig god citronsås och fasta bitar fisk mitt i härligheten. Inte speciellt dyrt heller om man har ont om pengar nu innan lönen kommer. Det beror ju på vilken fisk man väljer, men jag tycker att det går utmärkt med Alaska Pollock.
Ska man köpa fisk är det bra om man funderar lite på det här med vilken fisk om är ok att äta, och vilken som man bör undvika. Världsnaturfonden WWF har en tydlig lista på vilka fiskar man kan konsumera fritt, vilka man ska tänka efter om man ska köpa och vilka man inte bör köpa alls.
Det är ju inte så lätt att memorera en lång lista, men om man bara letar efter den lilla blå MSC-loggan på fiskpaketen så vet man att det är en sort som ligger på den gröna listan. Marine Stewardship Council är en organisation om ser till att fisket går rätt till och att inte utrotningshotade arter fiskas.
Ett annat exempel på mat som jag absolut inte tyckte om förrän för några år sen är alla typer av soppor. Bär- och fruktsoppor tyckte jag var jättegott, men matsoppor? Det är nånting som jag lärt mig komma över nu. Det började med en helt ljuvlig linssoppa som man pressar citron över. Riktig studentmat, för röda linser, potatis och gul lök är väl bland det billigaste man kan köpa? Den lagade jag redan när vi bodde i Umeå för 8 år sen kom jag på. Men nu det senaste halvåret försöker jag laga soppa till middag en gång i veckan. Rödbetssoppa, potatis- och purjosoppa, tomatsoppa... Och nångång då och då blir det en smaskig fisksoppa med massor av purjo, vispgrädde, spenat, räkor och en skvätt vin... Det är jättelängesen jag lagade den nu, men det kanske börjar bli dags igen?
måndag 18 januari 2010
Narnia?
lördag 16 januari 2010
Lat lördag
fredag 15 januari 2010
Vad händer utanför fönstret?
torsdag 14 januari 2010
Har jag blivit trendig?
Eva Robild har på sin blogg Med fingrarna i (j)orden) gjort en trendspaning rörande trädgårdstrender, och på första plats hamnade köksträdgården. Att odla sin egen mat, eller en del av den, helt enkelt. Underbart! Mer odlande betyder mer växter, och det betyder mindre koldioxid och alltså bättre klimat (väldigt enkelt sammanfattat). Dessutom blir det mindre gifter, om några, i små odlingar. Bättre för alla!
Själv har jag ju ingen trädgård än, men balkongen var välutnyttjad vad gäller ätbar odling förra sommaren, och i år har jag inte tänkt odla mindre. Än så länge är det bara groddar på köksbänken, men sallatsodlingen ska komma igång snart hoppas jag.
Dessutom har vi ju det här med stickning och virkning. Det har väl inte undgått någon att intresset för handarbete har ökat lavinartat de senaste åren. Inte minst tacka vare internet. Alla bloggar, alla mönster, online-tidningar, online-butiker...
I morse var det två coola killar i 15-16-års-åldern som satt och virkade mössor i TV4's Nyhetsmorgon. Det är ju helt fantastiskt! Det var perfekt avkoppling tyckte de, och det har de ju helt rätt i. Även om jag är mycket bättre vän med mina stickor än med virknålarna...
Allt som oftast när man åker buss eller tåg ser man någon som stickar. För några år sen var det bara "tanter" från 50 år och uppåt, men nu är det många som är yngre än mig som tar fram sin stickning under resan. Jag fick många förvånade blickar när jag stickade på en halsduk under rasterna när jag pluggade trädgård i Umeå för 5-6 år sen. Mina klasskamrater (som nästan alla var minst 10 år äldre än mig) var helt hänförda att jag kunde sånt. Men det var ju bara räta och aviga maskor. Hur enkelt som helst!
På tv sa någon att de trodde att unga idag fick en tillfredställelse av att veta att de tillverkat något själva. Och kanske är det så? Vi är så vana att allt vi vill ha finns i affärerna, så ingenting sånt är speciellt imponerande. För inte så längesen var det självklart att raggsockor stickade man själv. Men i det stressade samhälle vi lever i idag anser man sig inte ha tid alla gånger, och det går ju så lätt att köpa färdiga. Finns det efterfrågan på något finns en marknad - och plötsligt var det inte alls många som kunde/ville sticka sockor längre.
Jag tror att treden vänder nu. Det finns så många läckra sockgarner och mönster som bevis på det.
Vart tog alla färger vägen?
onsdag 13 januari 2010
Morgontankar
Jag tassar runt i mina rosa monstertofflor och påbörjar dagens brödbak medan kaffebryggaren puttrar på. Ett bröd jag inte bakat förr. Jag har hållit mig till improviserade bröd ett tag, men jag behöver lite ny inspiration och kanske är det därför jag sitter och bläddrar i böcker på morgonen. Idag ska det bli ett skållat bröd med lite grovt rågmjöl, frön och vetegroddar. Visserligen stod det vetekli i receptet, men det hade jag inte hemma så jag provar vetegroddar istället. Det är i huvudsak vetemjöl i det, så trots rågmjölet blir det ett relativt ljust bröd.
Medan solens första färglösa ljus sprider sig över hustaken vaknar även mitt medvetande sakta med säkert. Jag börjar göra upp planer och mål för dagen. "En dag i taget" är det som gäller för tillfället. När man sår frön inför sommarsäsongen vet man på ett ungefär när de gror, när de ska skolas om, när de ska avhärdas och när de ger skörd. Tänk om livet var lika. Så enkelt var det ju första åren i gymnasiet, jag hade en plan för livet. Den är skrotad sen länge, eller ska jag säga omarbetad? Jag har insett att något facit till livet finns inte. Man kan inte kika på sidorna sist i boken och få svar på allt. Men vill man det egentligen? Att kolla något enstaka svar när matteuppgifterna var helt omöjliga är en sak, men vill man ha svar saker som verkligen betyder nåt, eller vill man märka det allt eftersom? Forrest Gumps mamma hade nog rätt. Life is like a box of chocolates. You never know what you gonna get.
tisdag 12 januari 2010
Tre tunga favoriter
Vi åt pannkakor till middag idag, och medan jag stod och stekte pannkakor funderade jag lite på allt möjligt. Tankarna flög åt alla håll så där som de lätt gör medan man håller på med något som inte kräver så mycket koncentration. Nära till hands var ju köksredskap, och snabbt kom jag fram till att mina tre favoritredskap i köket nog är de tre tyngsta uppskattningsvis. Tre saker som blivit oumbärliga.
Först har vi min mortel. En rejäl sak i granit. Tung som bara den - och stor! Det finns gott om plats att stöta bland annat kardemumma och saffran utan att något skvätter ut. Själva stöten är inte direkt lätt den heller, men det gör ju å andra sidan att man inte måste ha så mycket kraft för mortlingen. Det går av sig själv när man släpper ner den.
Och sist men inte minst: Köksassistenten. Jag har visserligen bara använt den för att knåda deg än, men det räcker för att jag ska älska den. Att man sen kan mosa, mala och stoppa korv (vilket nog är en av de saker jag inte kommer att använda den till, men ändå...) gör den ju bara ännu bättre. Nästa gång jag ska göra rårörd lingonsylt ska den minsann få jobba! Än finns det ett par liter i vår frys, och många fler hos mor och far.
Skön morgon
måndag 11 januari 2010
Ansiktslyft light
Fort går det inte...
Så... Om någon behöver någon som har skaplig koll på det här med trädgårdar (ett år på trädgårdsmästarprogrammet på Wij och en ettårig trädgårdsutbildning på Forslundagymnasiet i Umeå. Plus massor av intresse, engagemang och fyra somrars erfarenhet av plantering ch rensning i Furuviksparken), kontakta mig! Jag kommer under våren att starta upp ett företag och vill hemskt gärna ha fler uppdrag. Allt från design och plantering till skötsel och konsultationer.
Det är ju sånt jag helst vill göra, men för att få lite fart på ekonomin så vore det inte helt fel med en anställning.
Promenader och strumpstoppning
Strumpstoppning blev det under kvällen. De här sockorna har varit slitna sen i höstas, men nu är de som nya. Nja, nu ska jag inte överdriva, så bra är jag inte på att stoppa strumpor. Men de går att använda i alla fall. I lådan med garn jag fick efter farmor hittade jag ju även en stoppsvamp, och det är jag glad för. Vilken otrolig skillnad det är att använda den istället för bara handen när man ska laga en sliten häl!
Mössan växer sakta med säkert. Börjar tröttna på akrylgarnet, eftersom det känns som om det är längt kvar tills jag får användning för just en akrylmössa. Tänk så ullberoende jag blivit under de senaste månaderna. Jag har väl inte haft något emot att sticka i akryl (så länge det inte är ett dåligt, strävt akrylgarn) tidigare? Men nu längtar jag efter härliga vantar, mössor och sockor i mättade med dova färger...
Det är ju inte alls längesen om jag ville sticka med tjocka stickor (minst 4,5 mm, helst 7-8 mm), det skulle gå fort och garnet skulle vara mjukt och extremt lättstickat. Helt plötsligt är mina 2,5 mm strumpstickor favoriterna. Fortfarande föredrar jag metallstickor, men å andra sidan har jag inte stickat med trästickor på många år. Jag fick en stickbok med rätstickade dockkläder, dockor och mjuka djur, fyra nystan arkylgarn (rosa, gul, blå och grön om jag minns rätt) och trästickor 4 mm i födelsedagspresent när jag fyllde 11 år (tror jag det var i alla fall). Jag har inte stickat mycket ut boken om jag ska vara ärlig, men det var ändå ett frö till ett av mina stora intressen idag. Tack för det, moster Lisa!
söndag 10 januari 2010
Söndagsmiddag
Men jag gillar traditionen med söndagsmiddag. Något som fått ta tid att laga, något som man kanske inte äter en helt vanlig vardag. Ibland blir det potatisgratäng, ibland lax. Just idag blir det lasagne. Ett recept jag inte testat förr. Jag fick Anna Bergenströms bok Kärlek, Oliver och Timjan i julklapp, och bland de första recepten jag så var den här lasagnen. Man ugnssteker skivad aubergine som sen varvas med tomatsås, lasagneplattor, mozzarella och basilika. Nu bytte jag ut basilikan mot spenat (en av favoritgrönsakerna, finns alltid i frysen.) visserligen, men jag tror att det blir riktigt gott ändå.
Tomatsåsen står och puttrar på spisen (jag gör alltid den först, den blir bara godare om den får stå och puttra länge på svag värme), auberginen står i ugnen och det doftar härligt!
Något stickande har det inte blivit än idag, men jag längtar efter att få sätta mina 2,5 mm strumpstickor i tunna ullgarnsrester och göra ett par randiga sockor. Tunna ullsockor är precis lagom tjocka för att passa i mina vinterkängor. Tjocka raggisar må vara härliga på vår kalla golv, men i kängorna passar tunnare sockor bättre. Annars får det inte plats med något isolerande luftlager, och då kan jag ju lika gärna skippa sockorna helt.
Det vore ljuvligt med ett riktigt sockgarn, men både mitt restgarnslager och min ekonomi säger åt mig att jag minsan får nöja mig med det som finns i hemmet tills vidare. Och det är inte så illa, jag har en del att ta av om man säger så. Några UFOn som pockar på uppmärksamhet också för den delen...
lördag 9 januari 2010
Pusselbitar, garnstumpar och frön
bilder från fröer.nu
Till följd av vårt odlingsprat kunde jag inte låta bli att plocka fram ett par av mina favoriter så här års, när det är mörkt och kallt (och fastän jag är överlycklig för att det faktiskt är vinter) och man längtar efter jordiga händer och nyskördade grönsaker. Köksträdgården fick jag indirekt i födelsedagspresent (köptes för ett presentkort), ett efterlängtat tillskott i min trädgårdsbok-bokhylla. Och vilken odlingsintresserad blir inte lycklig när årets Impecta-katalog ligger i brevlådan? Jag drömmer om sockerärt, paprika och sallat i balkonglådorna. Och kanske någon snygg luktärt. Och tomater så klart! (redan nu kan jag upplysa nära och kära om att krukor som går att hänga på balkongräcket, som balkonglådor, fast bara en kruka alltså, vore en jättebra fördelsedagspresent till mig.)
torsdag 7 januari 2010
Som ett trasigt pussel
tisdag 5 januari 2010
Fest ikväll!
Och vad spelas på stereon om inte en av mammas favoritlåtar. Queen's Don't stop me now.
En låt man alltid blir glad av! Jag fick en samlingsskiva med Queen-låtar av svågern i julklapp, och eftersom både jag och Porsche gillar dem går skivan varm här.
Jag har just lämnat köket där jag den senaste timmen stått och fixat med två grytor som ska serveras till middag i morgon. Våra föräldrar och syskon kommer hit. Och eftersom grytor brukar bli godare om de får stå ett tag så tänkte jag förbereda redan nu.
Lite hemlig vill jag vara, så vad det blir för grytor skriver jag inte! Men en vegetarisk, och en o-vegetarisk blir det. Mycket smak, men snällt kryddat, eftersom pappa och kryddstark mat inte kommer så bra överens.
måndag 4 januari 2010
Vad är det för ljud?
Visst är det så! Har man fått en av heavy metal-historiens bästa album i julklapp så ska det minsan spelas också! Jag spelar absolut inte så högt som man skulle kunna tro. Huset är rätt lyhört, och dörren ut i trapphuset stoppar inte mycket ljud...
Idag
- Slitna jeans och hårdrocks-t-shirt
- Hushållsbestyr
- Luftgitarr
- Fästa trådar och slå in julklappar till syrran och hennes familj
- Falsk sång och glada hopp
- Mer hushållsbestyr
- Så sallatsfrön (Med lite extra belysning går det utmärkt att odla inomhus på vintern. Sallat känns så dumt att köpa. Odlad i näringslösning och säkerligen med en hel del lusbekämpning. Nä, nu drar odlingssäsongen igång i köksfönstret! Snart är det dags för chili, tomater och kanske paprika!)
Där har vi väl en sammanställning av vad jag hoppas få ut av dagen. (YES!!! Metallicas Enter Sandman på radio! Uppskattar Rockklassiker allt mer. Då och då kommer det guldkorn bland all pudelrock och grunge.)