fredag 29 januari 2010

Åh, typiskt...

Det jag skulle ner på stan och göra igår fick vänta till idag. Men det hjälpte ju inte mycket... För inget av det som skulle göras gick att ordna idag... Nytt försök nästa vecka.
En av sakerna jag skulle göra var att smita in på Garn & sånt och köpa en massa nystan Safran till min klänning. Det började med att jag ryggade lite redan i dörren. Det är en väldigt liten affär (med väldigt många nystan), och därinne fanns redan ca 10 kunder. Men jag kunde lätt komma fram til hyllan med Safran, men kunde snabbt konstatera att om jag inte ville ha en rosa klänning (Hemska tanke! Jag i rosa??) så var det ingen idé att trängas med folket där inne. En snabb titt i fyndkorgen på väg ut, men där fanns inte heller någt roligt. Hade det funnit ett nystan Fame kanske jag hade stått ut med trängseln. Men icke. Lite trist att det sällan finns några garner jag verklign vill ha i fyndkorgarna. Men ibland så gör man fynd. Tyvärr är det mest effektgarner i den här korgen för det mesta, och jag har fler såna än jag gör av med. Sockgarner däremot...
Vi ska till Uppsala i helgen, så jag får göra ett nytt försök på Yll & Tyll istället. Det är ju inte så hemskt... Det kunde vara värre!
Men det var i alla fall fint väder, och jag tog vägen runt dammarna istället för rakt igenom parken när jag skulle ner på stan. En lite längre promenadväg, men det är sig inte om många meter längre.
Kameran låg i jackfickan, så jag passade på att ta några kort. Mycket grenverk blir det på korten när jag är ute, men jag älskar träd. Det finns så mycket karaktär och känsla i ett naket träd om man bara tar sig tid och tittar. Snö, solstrålar och trädgrenar. Underbart!



Nu står tomatsås och puttrar på spisen och en deg står på jäsning (men deg på jäsning har jag ju allt som oftast...). Pizzadeg! Hemgjord pizza och myspys på fredagkvällen!

Rött!

Min inspiration kommer i vågor, och triggas av olika saker. För ett tag sen var det randiga saker hjärtat klappade lite extra för. Just nu är det rött. Inte julrött, bara klara, fina röda nyanser. Kanske är det för att det är så vitt ute, jag vet inte riktigt.
Jag brukar spara bilder jag gillar i olika mappar på datorn, och jag tittade just på mina röda bilder. Växter, skivor jag gillar, formar jag gillar...










Fröbeställning klar

Igår skickades mammas och min fröbeställning iväg. Nu finns det ingen återvändo!

På balkongen ska jag i sommar ha:



Blandad plocksallat 'Baby Leaf'

Sockerärt 'Dwarf sweet green'

Paprika 'Golden Calwonder'

Chilipeppar 'De Cayenne'

Körsbärstomat 'Vilma'

Småbladig krukbasilika 'Palla compatto'


Sen är det ju inte alls omöjligt att det blir någon blomma eller någon mer ört. Mamma har köpt persilja och mejram, och det är ju favoriter även för mig, så kanske "lånar" jag några frön. Jag har ju inga möjligheter att så några kvantiteter, så det handlar inte om många frön i så fall.

Bilder och frön från Impecta

torsdag 28 januari 2010

Längtan efter frön

Jag pratade med mamma tidigare i eftermiddags. Det börjar ju bli dags att bestämma sig för vilka fröer man ska så. Visst är det väldigt tidigt för mycket än, men å andra sidan finns det en hel del som behöver flera månader på sig för att utvecklas. Chili till exempel. Jag ska prova en ännu mer kompakt tomat än förra året. Vilma heter den. Och så blir det plocksallat och sockerärt.
Småbladig basilika vore inte fel heller... Men det får vi se hur det blir.
Jag försöker gå igenom mina krukor och fundera på vad jag har plats för...

Ingefära+kanel+farinsocker= MUMS

Vad gör man om man blir sugen på att baka kakor men inte hittar något passande recept? Jo, man tar ett recept som det går att leka med och rockar loss!

Jag tog mitt standardrecept, men uteslöt choklad och jordnötter. Istället blandade jag i valnötter, mald ingefära och kanel. Underbart gott blev det! Fluffiga, lite sega kakor... Vi får se hur länge det finns några kvar. De blev lite för goda för sitt eget bästa. Och degen var lika god som de färdiga kakorna...

Medan jag stod och rörde ihop smeten kom jag att tänka på Nalle Puh. Förmodligen för att jag såg ut genom fönstret och började nynna "Snön vräker ner, tiddelipom!".


Missa inte!



På bloggen Ulliga Gulliga Saker auktionerar Veronica ut en nålfiltad Waldorfinspirerad älva till förmån för Unicef.
Älvan är en livbringerska och är fantastiskt vacker, och jag hoppas att många tittar in och lägger ett bud på den.

FAME!


... Och då menar jag inte musikalen, utan garnet. Så här blev sockorna. Eftersom Fame Trend skriftar i olika blå nyanser blev ränderna lite olika. Jag är nöjd, trots den lite tråkiga blixtbilden. Sockorna är jättegosiga och lagom tjocka att ha i vinterkängorna.



Ute fortsätter det att snöa. Idag blåser det visserligen inte, men snötäcket växer alltjämt. På balkongen står krukorna inbäddade.



Utanför köksfönstret står ett gäng översnöade bilar. Det är rätt skönt att veta att jag inte behöver ställa mig och skotta snö när jag ska ner på stan senare idag. Dels för att vi inte har någon bil, men också för att det ju faktiskt bara tar tio minuter att promenera.

Öppnar man fönstret nu så luktar det vinter. Snö luktar väl inte så mycket kan man tycka, men det finns en speciell, krispig och fluffig doft i luften när det snöar tycker jag. Härligt! Jag går nog en extra sväng genom parken när jag ska ner på stan, jag ska se om jag kommer ihåg kameran.

onsdag 27 januari 2010

Snö och stickning

Det skulle ju snöa ordentligt idag, men på vädret såg det ut som om det skulle vara lugnt fram till eftermiddagen. Om jag lyfter blicken och ser ut genom fönstret så kan jag snabbt konstatera att antingen har det börjat snöa tidigare, eller så sov jag mycket längre än jag trodde. Och jag tror mest på det första, för det är morgonprogram på TV.

Eftersom jag slipper jobba ute i snön eller ens sätta mig i en bil i ovädret så tycker jag att det är ganska mysigt med mer snö. Än har jag inte desperat börjat längta efter våren, och det är bara mysigt med mer vit snö, eftersom den börjat bli så väldigt nersmutsad av avgaser längs med vägarna nu. Är det vinter så ska det vara snö. Det är en åsikt jag står fast vid. Det blir så himla mycket skönare när våren väl kommer om det varit en vit vinter innan.
Men visst ska det bli skönt när våren väl kommer. Det är bara det att det är januari än. Det är för tidigt för vår än.
Det är skönt att kunna sitta inne i värmen, tända några ljus, dricka te och sticka sockor. Jag håller på med hälen på den andra sockan just nu. Falska flätor på skaften blir det. Och själva foten är randad med det blå Fame Trend-garnet. Jag stickar mycket efter eget huvud den här gången, med ett par olika beskrivningar som utångspunkt. Det är rätt skönt när man stickat ett antal sockor och man liksom har standardmönstret i fingrarna utan att man tänker på det.
Jag hade tänkt ta kort på sockorna idag, men ljuset är inte så roligt... Det hjälper inte att man tänder en massa lampor och har sig, det blir ändå skumma färger. Det får bli en senare fråga.
Jag har suttit i sockträsket rätt länge nu. Visst har det blivit några mössor, vantar och torgvantar det senaste halvåret också, men det är ändå inget jämfört med sockorna... Men å andra sidan går de ju åt! Jag har kalla fötter och ullsockor är det gosigaste som finns då.

tisdag 26 januari 2010

Drömmar...

När jag sitter med morgonkaffet och stickar mina första varv för dagen brukar tankarna lätt vandra iväg och förvandlas till dagdrömmar. Är det något jag är bra på så är det att bygga luftslott och framtidsdrömmar.
Får jag bara tag på ett jobb som ger en skaplig inkomst (eller i alla fall en fast inkomst) så att i äntligen kan leta vårt efterlängtade hus på allvar så kanske några av mina drömmar slår in.

Huset ska ligga på landet. Inte helt för sig själv, men helst inte för tätt inpå så många andra hus. I min fantasi är det rött med vita knutar, det har massor av vinklar och vrår, glasveranda, minst en, gärna flera, balkonger. Tomten är stor, och gränsar till ett skogsområde. Det behöver inte vara storskog, men några större träd och stenar, lite vildvuxet och spännade. Ett ställe där man kan leka, bygga kojor eller hämta in pinnar och kottar för pyssel och pynt. Skulle det växa lite smultron och blåbär där är det ju ingen nackdel.


På tomten står flera uthus som används som förråd, vedbod och garage. Det ska också finnas ett gästhus som jag använder som atelje/kontor till mitt trädgårdsföretag. Inget stort hus, men gärna med toalett och pentry.

En jordkällare drömmer jag också om. Jag är jätterädd för de där svarta spindlarna som brukar sätta sig i taket i såna, men när det gäller vinterförvaring av rotfrukter och alla syltburkar och saftflaskor är det det ultimata! Jag har hört att de där spindlarna trivs i gamla tvättmaskinstrummor, så det kanske kan vara en idé att testa att ställa en sån där så kanske man slipper ha spindlarna i taket.
Spindlar ska man vara rädd om (även om jag tycker att de allra flesta är läskiga), de är rovdjur som äter upp skadeinsekter, och jag har hellre snälla spindlar än elaka busar som förstör mina grönsaker.
Ett, gärna två, växthus vill jag gärna ha. Ett lite större, runt 30 kvadrat, för att kunna driva upp sommarblommor och andra plantor till försäljning, och ett lite mindre för tomatodling. Och självklart ett rejält grönsaksland.

Vi gjorde ett studiebesök på Växhuset när jag läste i Ockelbo, och stället kanske var lite väl hardcore för mig som gillar tanken "ingen kan göra allt, alla kan göra något", men en del av deras idéer tog jag till mig. Bland annat deras hönstraktor föll mig smaken. Jag kan inte komma på en enda anledning att inte ha grönsaksland och höns kombinerade på det viset om man vill ha båda. Man spar jobb med luckring, jorden blir automatiskt gödslad inför nästa säsong och hönsen tar hand om rotogräs. Jag kan tänka mig ett mindre grönsaksland för primörer och kortkulturer i en hönstraktor, och ett större grönsaksland med växelbruk för rotfrukter, potatis och andra kulturer som tar längre tid eller som jag vill ha större mängder av inför vintern.


Det där med höns är vi väl inte helt överens om, jag och David. Jag vill gärna ha något dussin höns (eller ett dussindels gross, som David uttryckte sig så fyndigt när vi köpte potatis senast) och ett par tuppar, både för att få egna ägg, för att jag gärna har djur (Det kan ha att göra med min uppväxt på en bondgård på landet) och för att jag tycker höns låter så hemtrevligt när de går runt och kluckar. Hedemorahöns är jag jättesugen på. De ska vara trevliga, bra på att värpa och ruva, och så är de himla fina! De finns i massor med färger, och det är ju bara positivt. En svensk lantras som nästan var utrotad för 30 år sen. De är anpassade för vårt kalla klimat med sin tjocka fjäderdräkt och korta ben.

Bärbuskar och fruktträd ska vi ha i vår trädgård. Dessertäppen och matäpplen (såna man äter råa och såna som passar i mos alltså), sommarfrukt och höstfrukt. Kanske vinterfrukt också. Det vore skönt att få rutin på det här med vinterförvaring av äpplen. Ett bigarrå-träd vill jag ha. Och vinbärsbuskar.
David vill gärna ha buskar och träd som drar till sig fåglar, och det vill jag med. En pärlrönn- och aroniaa-berså är en idé jag funderat på ett tag. Mysigt för oss på sommaren, vackra höstfärger och ett perfekt fågelmatarställe på vintern. Bra grenverk att sitta i och bär till fåglarna.

Vi kommer att har rätt många fågelhus på olika ställen, de flesta synliga från olika ställen i huset. Wildlifegarden har snygga fågelmatare och fågelholkar.


Bilderna har jag lånat från internet när jag surfat runt förr, minns inte varifrån de kommer.

måndag 25 januari 2010

Händelserrik helg.

Det känns nästan konstigt att det är måndag. Vi har haft en jättemysig helg, och det kändes nästan som om det skulle vara semester eller nåt liknande. Men David har gått till jobbet och jag sitter här med min kaffekopp, så jag antar att det är en helt vanlig måndag.

Vi har tittat lite på skidor, vi har mysit massor. I lördags åt vi en smaskig meze-middag. Vi rörde ihop hummus och tsatski, smulade fetaost, stekte halloumi och gjorde smördegspiroger fyllda med keso, spenat och oliver. Och så nåt baguette-liknande bröd. Och ett gott vin. Underbart!


Vi fick också besök av Davids mamma igår. Hon fick några utflykts-presentkort av oss i julklapp, och ett av dessa presentkort var på en skidtur och mat. Det var detta presentkort som var anledningen tillbesöket igår. Så efter en tomatsoppe-lunch blev det skidåkning för dem som ville. Jag och Porsche ägnade oss åt citronmarmeladskokning istället. Och när skidåkarna kom tillbaka vankades det lite afternoon tea med scones och chokladkaka.

Både David och jag var rätt sömniga mot kvällen igår, så vi sjönk ihop i soffan och tittade på Hjältarna från Telemarken. Äldre filmer är så sköna. De kan vara lite pinsamma i skådespeleri och manus utan att det gör så mycket. Jag är mycket mer förlåtande om filmer är 30-40 år gamla. Skådespeleriet är mycket mer teatraliskt, det är häftiga reaktioner och överdrivna känslor. Jag älskar det! Det är inte ett försök att få något att se ut som filmad verklighet, de tär verkligen ett skådespel! Att sen filmen utspelades (och spelades in) i Norge är ju riktigt roligt! Kirk Douglas på skidor, jagad av nazister bland snöiga fjälltoppar. Kan inte beskrivas som annat än fantastiskt. Vad är väl en biljakt i jämförelse med en skidjakt?


Självklart har jag stickat lite under helgen också, men inte så himla mycket. Skaftet på min första socka är precis klart och jag funderar på om jag ska göra falska flätor på foten eller om jag ska slätsticka foten... Lite blå ränder vore inte helt fel. Men först ska jag göra en häl.

lördag 23 januari 2010

Promenadväder

Det var riktigt härligt promenadväder idag, så efter lunch snörade David och jag på oss kängorna och gick en härlig vinterpromenad. Vi gick samma slinga som vi brukar gå om sommaren. Först var vi osäkra på om det skulle gå, eftersom det inte är stigar som plogas, men det är många andra som går där, och det var dessutom många som dragit pulkor efter sig, så det var inga problem att ta sig fram. Härligt vinterväder var det. Några få minusgrader, en blek vintersol sken då och då igenom molnen och visst kunde man se stora stycken blå himmel!


Det här är ett av mina favorithus. Det ligger inte alls långt från folkparken utmed vår promenadväg. En massa vinklar och vrår, ett torn och en glasveranda (på två våningar till och med!). Att det sen ligger precis invid en av alla gruvdammar gör ju inte saken sämre. Det är lite slitet här och där, men vilken inspiration man får att skriva en berättelse i stil med Agnes Cecilia.
I träden runt huset satt otaliga björktrastar, och medan jag tog den här bilden stod David och tittade på en hackspett i ett träd bakom mig.
Att få rita en trädgård till ett sånt här hus vore otroligt kul! En romantisk trädgård med mormorsblommor. Rosa klätterrosor, höga riddarsporrar och en paradrabatt med pioner i rosa och vitt... Körsbärsträd och oanständiga mängder krokus och scilla om våren...


Under grenverket på en gran som står i trädgården kunde man se vintersolens svaga sken. Ett riktigt julkortslandskap tornar upp sig på andra sidan dammen, med snötäckta granar i en hemlighetsfull skog.

Lite längre bort utmed samma damm kunde man njuta av en blekblå himmel som inte synts på länge nu. En härlig, krispig blå färg. Överallt på isen fanns djurspår. Hit och dit hade små oidentifierade tasar kilat.

På stickorna idag


Sockor med falska flätor. Stickade i ljusgrått Fame från Marks & Kattens på stickor 2,5. Kanten är stickad i blå Fame Trend, restgarn sen tidigare projekt.
Det grå garnet hittade jag i en fyndlåda för ett tag sen. 100 g för 19 kr, det är inte många kronor för ett par sockor.

fredag 22 januari 2010

Lady Marmalade?

För att slippa ännu ett UFO tog jag en promenad ner på stan för att fylla på garnförådet här hemma. Planen var att även köpa garn till min OS-stickning (Fick bidrag av mamma i julklapp till den), men så blev det inte av flera anledningar. Än har jag inte bestämt mig för om jag gå ner på stan nästa vecka och köper garn, eller om jag spar det till nästa helg och tar en promenad in på Yll&Tyll...
Men jag hittade i alla fall garn som gjorde att jag kunde avsluta mitt projekt, som jag kommer att visa bilder på senare. Jag håller på dem nån vecka till. Men nu är det avmaskat och klart, och jag är nöjd! Det blev som jag tänkt mig, och är precis "lagom". Tillräckligt för att bli lite personligt, men ändå diskret och stilrent.

När jag avmaskat stickningen flyttade jag mig till köket. Bröd skulle bakas, och vi köpte hem en massa citrus som skulle bli marmelad för ett tag sen. Det är väl lika bra att passa på nu när det är citrussäsong? Så jag satte igång assistenten som snabbt knådade ihop en baguette-deg. Jag fortsätter att hylla vår köksassistent. Ett fel man ofta gör när man bakar bröd är ju att knåda degen för lite, men det är ingen risk när någon/något annan gör jobbet åt en. Degen får en helt annan konsistens än när jag knådade ihop den för hand. Fantastiskt!
Medan degen jäste stod jag och skar apelsiner och citroner i småbitar. Tanken var att jag skulle göra en apelsinmarmelad och en citronmarmelad. Men sockret räckte bara till apelsinmarmeladen (som det skulle vara lite citron i), så citronerna får vänta nån dag till. Den marmeladen tänkte jag smaksätta med en gnutta ingefära, för att få det där lilla extra. Sist jag kokade citronmarmelad blanddade jag i fläderblomssaft, och det blev ju jättegott!

Typiskt!

Få saker kan väl vara så frustrerande som när garnet tar slut när det bara är ett varv och avmaskningen kvar? Nu är det visserligen långa varv, ca 450 maskor, men ändå... Trots alla mina små restnystan så har jag ju ingenting som funkar att använda den här gången. Jaja, det är väl inte mycket att göra. Jag har ändå tänkt ta mig ner till LYS (som står för Local Yarn Store - den lokala garnbutiken. Jag börjar bli hjärntvättad av stickbloggs-termer.) och köpa garn till den kommande OS-stickningen, så jag får väl köpa med mig ett nystan extra hem. Det är ju en typ av garn som är bra att ha hemma. Jag brukar ha det som grund till diverse restgarns-projekt. Jättebra till bland annat babysockor. Lättstickat och mjukt! Och jag får väl erkänna att det är något av ett budgetgarn, men förvånansvärt trevligt både att sticka och ha på sig.

torsdag 21 januari 2010

Mysig dag!

Mitt i natten fick jag ett sms. Svor en ramsa i huvudet över min bror som väcker mig med sms då och då. Men det var inte han som hade skickat det. Det var min före detta klasskompis Annie! Hon var i Uppsala och ville höra om jag hade tid att träffas. Och det är klart jag ville det!
Så i förmiddags satte jag mig på bussen med min stickning och åkte in till stan.
På väg mot busstationen fick jag en liten uppenbarelse. Jag mötte några killar och tjejer. De kanske var i 10-års-åldern, så där coola och självsäkra som man bara kan vara i den åldern. När vi närmar oss varandra tystnar deras tjatter, och precis när vi passerar varandra hör jag en tyst, lite hånful, röst som säger "Fin stil...", följt av ett dämpat fniss från kompisarna. Jag kunde inte göra annat än att le. Tror de verkligen jag försökte klä mig trendigt? Kängor man inte fryser i, härliga raggsockor, manchesterkjol, min gosiga sköna vinterjacka, tumvantar och röd-svart Stenmarksmössa. Kläder jag trivs ypperligt i, kläder jag inte fryser i (stackars huttrande ungar... Mössa är en underbar uppfinning. Jag var också för cool för mössor när jag var i samma ålder som er. Sen har jag insett att jag är hellre varm än cool.). Somliga av oss växer ifrån det där med att se ut som alla andra. En dag kanske ni inser det. Jag hoppas det. Det är liksom roligare när man inte behöver bry sig om vad andra än en själv tycker.

Väl framme i Uppsala träffade jag Annie. Vi gjorde en riktig turistvända eftersom hon knappt varit i stan förr. Hennes pojkvän har just börjt plugga där, så hon kommer väl att komma dit mer eller mindre regelbundet nu. Fler tillfällen att träffas alltså.
Jag visade mina favoritaffärer, vi gick en vända i Domkyrkan där jag min vana trogen tände ett ljus till farmor och farfars minne. Det gör jag alltid när jag kommer till en kyrka numera. Det känns rätt. Kyrkan var en stor del av deras liv. Att se alla små lågor som brinner ger hopp om värme och medmänslighet, trots att världen inte är så ljus och lycklig alla gånger.
När vi gått en lång promenad och jag pratat om kungsängsliljor, scillor, Linnés Hammarby och andra Uppsala-favoriter (Annie och jag gick trädgårdsmästarprogrammet tillsammans, så det är ett gemensamt intresse) tog vi en fika på Café Linné. Mycket gymnasieungdomar där just idag, men vi kom väl lagom när de hade slutat för dagen med inte gått hem än.
Vi pratade om allt möjligt, och det var jättekul att träffa henne igen. Annie är en sån där människa man tycker om. Utan att man behöver lära känna henne. Man bara tycker om henne. Klok som en bok, söt som en docka, alltid omtänksam och go.

Vilken start på dagen!

Här startar man datorn på morgonen och ser att jag fått en award av Rosenvante. Min första award, så det är lite extra roligt.




Med den här awarden följer lite uppgifter.

- kopiera awarden till min blogg!

- länka till personen som gett mig awarden!

- berätta 7 intressanta fakta om mig själv!

- välj 7 andra bloggar som jag vill ge awarden till!

- länka till deras bloggar!

- lägg en kommentar i deras blogg att jag gett dom denna award

Inte så lätt att komma på sju saker om mig som jag inte skriver om, men vill dela med mig av, men jag gör ett försök.

  • Tycker om att vara huslig, men hatar att städa och diska. Att laga mat, baka, sylta och safta är skitkul! Högt upp på önskelistan när vi letar hus är en jordkällare eller matkällare så att vi har någonstans att göra av alla burkar.
  • Bland det bästa jag gjort är att läsa in alla gymnasieämnen om folkhögskola under två fantastiska år. Lärarna var inspirerande, lektionerna roliga och lokalerna helt underbara. Jag lärde mig massor, både om ämnena och om mig själv.
  • Jag är bra på att börja projekt, men tyvärr dålig på att avsluta dem. Har alldeles för många UFO:n ligger och väntar på mig.
  • Åldersdiskriminerar hårdrocksband. Av någon anledning lyssnar jag nästan uteslutande på musiker som är minst 45 år. Är hårdrockare som ett bra vin, blir de bättre med åren? Jag tror att det krävs en viss självdistans, och det kanske krävs en viss livserfarenhet för det?
  • Drömmer om en potager-trädgård. Varför välja mellan grönsaksland och vacker plantering när man kan kombinera?
  • Jag har alldeles för mycket restgarn av väldigt mycket olika kvallitéer. Försöker mig på restgarnsprojekt allt som oftast, men det är svårt att bli inspirerad när det bara finns små nystan av allt. De minsta nystanen har jag i en liten leksaksresväska, mest för att jag tycker den är så söt och jag vill ha en anledning att ha den synlig i lägenheten.
  • Filmer som "alla" ser brukar jag tappa intresset för innan jag sett. Samma sak med böcker. Jag vägrar att se/läsa Millennium-trilogin eller Snabba cash. Avatar kan jag inte bestämma mig för om jag vill se eller inte. Jag misstänker att den är mer snygg än har bra handling, och då kommer jag bara att sitta och vara irriterad...

Vilka ska jag nu skicka den vidare till? Hm...

En magisk purt til en anan värd

Leva grönt

Tant kofta

The Willow Fairy

Ulliga gulliga saker

Crochetra

FALE ARTUT

Vissa har säkerligen fått awarden förr, men det kan inte hjälpas.

onsdag 20 januari 2010

Premiärdags?

Efter att ha gått och sopat upp dammråttor med ojämna mellanrum funderar jag nu på om det är dags att skrämma livet ur Porsche (men han har sprungit runt och skrynklat ihop varenda matta i lägenheten på morgonen, så jag måste väl få hämnas på något vis?) och premiäranvända dammsugaren vi fick av pappa i julklapp. Underbart med en dammsugare som faktiskt suger upp skräpet istället för att bara låta illa, lukta illa och putta runt skräp.
Byta gardiner borde jag också göra. Julen är faktiskt slut på riktigt nu. Frågan är vad man ska göra först. Dricka upp kaffet kanske? Sticka nåt varv till? Skärpa mig?

Jullökarna ska få flytta till fönstret i datorummet/gästrummet där de inte syns lika mycket. Där kan de stå och vissna och dra ner näringen i löken igen. Jag ska se om det går att få fart på dem till nästa jul igen. Någon som har erfarenhet av att återuppliva tazetter? Det borde väl gå? Jag impulsköpte ett par lökar nån månad före jul, jag har inte haft såna tidigare. Men de är ju så fina! Även om både min och mammas blev lite väl långa...

tisdag 19 januari 2010

Filosofi, syltburk och öl

Det här en text som florerat runt i olika sammanhang, i ett par olika versioner. Ibland är det öl, ibland är det kaffe som professorn häller i burken.
Vad som än hälls i burken så gillar jag den och tycker den förtjänar att spridas vidare. Den förklarar det här med prioriteringar i livet på ett väldigt pedagogiskt sätt som är lätt att ta till sig. Och ger lite hopp i de stunder när det känns som om man har alldeles för mycket att göra.

En professor i filosofi står framför sin klass med några saker framför sig på katedern. När lektionen börjar lyfter han utan att säga något fram en stor och tom syltburk och fyller den med golfbollar. Han frågar sedan studenterna om burken är full. De nickar jakande.

Så plockar professorn upp en låda med små färgade kulor och häller dem i burken. Han skakar burken lätt och kulorna finner vägen till hålrummen mellan golfbollarna. Igen frågar han studenterna om burken är full. De nickar jakande igen.

Professorn tar då upp en påse sand och häller i burken. Självklart fyller sanden upp hålrummen mellan golfbollar och kulor. Återigen frågar hann studenterna om burken är full och studenterna svarar med ett rungande JA.

Professorn tar då fram en stor burk öl från katedern och tömmer hela innehållet i burken vilket effektivt fyller upp hålrummet mellan sandkornen. Studenterna börjar nu skratta.
Nu säger professorn när skrattet har lagt sig. Ponera att denna burk representerar ditt liv.

Golfbollarna är det viktigaste sakerna i livet, din familj, dina barn, din hälsa, dina vänner, dina favorit sysselsättningar saker som om allt annat försvann och bara de sakerna återstod, så skulle ditt liv fortsatt vara fullständigt.

De små kulorna representerar de andra sakerna som betyder något, ditt jobb, din bil, ditt hus.
Sanden är allt annat, de små sakerna.

Om du först häller sanden i syltburken fortsatte professorn blir det ingen plats till golfbollarna och småkulorna. Det samma gäller i livet om du spenderar för mycket tid och energi på, småsakerna får du aldrig plats till de saker som är viktigast för dig. Koncentrera dig på de saker som är viktigast i ditt liv. Lek med barnen, ta dig tid till motion, bjud ut dina kära på middag. Det finns alltid kvar att städa huset, tvätta bilen och kasta soporna.

Ta hand om golfbollarna först, det som verkligen betyder något. Prioritera! Resten är bara sand.
En av studenterna sträckte upp handen och undrade vad ölet representerade.
Professorn log, jag är glad att du ställde den frågan. Det visar att hur fulländat ditt liv än kan verka finns det alltid plats till en stor kall öl....

Tankar om mat

Ibland när jag funderar på vad vi ska äta under veckan kommer jag på sån där mat som man absolut inte gillade när man var liten. Helt plötsligt är det jättegott!
För min del tror jag tyvärr att skolmaten ställde till det en del för mig. Mat som jag tyckte om egentligen blev helt plötsligt konstig och smaklös. Och då lagade ändå mattanterna den allra mesta maten på skolan när jag gick på lågstadiet. Pannkakorna stektes på plats, potatisen kokades i ett enorm kärl och samma sak gällde ris och pasta. Vi hade ett välfyllt salladsbord med allt från råa morätter och alfalfagroddar till vitkålssallad och majs... Jag är övertygad om att näringsinnehållet var betydligt högre än vad det var när jag jobbade på samma skola, ca 10 år senare. Då lagades ingen mat på plats längre, och det var en jättestor skillnad mot vad jag mindes. Men den var ändå bättre än maten på min gymnasieskola.
Men nog om det. Det var inte skolmat jag skulle skriva om, utan hur mat som man aldrig tyckt om helt plötsligt är jättegott.


Jag ska laga sån mat till middag idag, så där kom inspirationen till ett funderande blogginlägg.
Vi ska äta fiskgratäng idag. Typiskt en sån där rätt som blivit misshandlad av storkök, långa transporter och stora serveringsbleck. Hur fräsch är en såsig, krämig gratäng efter att ett gäng ungar grävt runt efter de bästa bitarna? Men om man gör den själv blir det en helt annan sak. Potatismos som fått en fin brun yta, en krämig god citronsås och fasta bitar fisk mitt i härligheten. Inte speciellt dyrt heller om man har ont om pengar nu innan lönen kommer. Det beror ju på vilken fisk man väljer, men jag tycker att det går utmärkt med Alaska Pollock.
Ska man köpa fisk är det bra om man funderar lite på det här med vilken fisk om är ok att äta, och vilken som man bör undvika. Världsnaturfonden WWF har en
tydlig lista på vilka fiskar man kan konsumera fritt, vilka man ska tänka efter om man ska köpa och vilka man inte bör köpa alls.
Det är ju inte så lätt att memorera en lång lista, men om man bara letar efter den lilla blå MSC-loggan på fiskpaketen så vet man att det är en sort som ligger på den gröna listan. Marine Stewardship Council är en organisation om ser till att fisket går rätt till och att inte utrotningshotade arter fiskas.



Ett annat exempel på mat som jag absolut inte tyckte om förrän för några år sen är alla typer av soppor. Bär- och fruktsoppor tyckte jag var jättegott, men matsoppor? Det är nånting som jag lärt mig komma över nu. Det började med en helt ljuvlig linssoppa som man pressar citron över. Riktig studentmat, för röda linser, potatis och gul lök är väl bland det billigaste man kan köpa? Den lagade jag redan när vi bodde i Umeå för 8 år sen kom jag på. Men nu det senaste halvåret försöker jag laga soppa till middag en gång i veckan. Rödbetssoppa, potatis- och purjosoppa, tomatsoppa... Och nångång då och då blir det en smaskig fisksoppa med massor av purjo, vispgrädde, spenat, räkor och en skvätt vin... Det är jättelängesen jag lagade den nu, men det kanske börjar bli dags igen?

måndag 18 januari 2010

Narnia?



Ni som trodde att man bara kan komma till Narnia genom magi borde bege er ut på småvägarna i Västmanland. Vita Häxan verkar förlora sin makt, med tanke på att det inte alls är lika kallt som för två veckor sen, men snön ligger kvar alltjämt. Underbart vinterväder! Lite sol också så vore det perfekt.


Hysteriska sockor blev under söndagkvällen färdgstickade och supersköna! Jag är jättenöjd! Det är svårt att fota sina egna fötter, så bild på dem kommer senare. Just nu sparar jag Fabel-rester för att kunna göra ett par tok-randiga sockor när jag har tillräckligt mycket. Helsvart sockgarn och självmönstrande Fabel... Det kommer att bli snyggt och lite lagom galet!
Appropå sockor så fick jag en ny beställning på ett par raggisar av min morbror. Han ville ju ha ett par ullsockor med långa skaft i höstas till jakten, och nu var han så otroligt nöjd och hade inte frysit nånting när han varit ute i snön och jagat vad man nu jagar på vintern, så han ville ha ett par till. Eftersom min LYS inte har något utbud alls när det gäller helt vanliga 100-grams-härvor med ullgarn (vilket faktiskt nästan borde vara straffbart. Jag kanske ska fråga efter det nästa gång jag är där. Men jag antar att det har att göra med utbud och efterfrågan. Färgglada superwash-garner är väl mer populära. Men de som finns där är så tunna jämfört med ett 4-trådigt svenskullgarn.) så blir det nog ett par i Järbo Raggi den här gången. Såna sockor blir ju så slitstarka och funkar bättre att maskintvätta än rena ullsockor, så jag hoppas det duger. De blir ju riktigt varma de också.
Det är lite härligt att då den typen av bekräftelse. Det är inte bara jag som stickare som anser att ull är bättre än syntet när det gäller att hålla sig varm. Det är ju uppenbarligen fakta när en karl som inte alls förstår själva hantverket vill ha hemstickade ullsockor som kostar dubbelt så mycket som syntetsockorna på Granngården, då är de varmare och bättre!

lördag 16 januari 2010

Lat lördag

En scones-frukost inledde dagen, och sen har vi bara tagit det lugnt. Stickat lite på mina hysteriska sockor, kollat skidor på TV. Är inte lika duktig som David, som i detta nu är ute i spåren och åker själv.

Hysteriska sockor var det... Men egentligen är inte själva sockorna så hysteriska. Jag har bara valt ett av de skrikigaste garnerna jag kunde hitta till mina nya sockor. Ljusgrönt, orange, rosa och gult. Återigen är det Drops Fabel som gäller, stickar efter ett standardmönster, men med massor av modifieraingar. Orginalmönstret (det om står på insidan av banderollen) ger nämligen väldigt smala sockor. De kan funka om man bara vill ha dem som vanliga strumpor, men jag vill ju kunna ha tunna strumpor under också... Så jag stickar med 10 maskor mer runt foten är de angivna 52, och de blir jättebra då! Jag gör även förstärkta hälar. Sen jag lärde mig det i somras så har jag gjort det på alla sockor jag stickat, i alla fall de i vuxen-storlekar... Barnsockor brukar bli urvuxna innan de blir så himla slitna tycker jag.
Jag har också börjat fundera på det här med OS-stickning... Jag borde ha ett större projekt till dess. Kanske ska man satsa på den där klänningen som jag fick presentkort på garn till i julklapp? Den har jag ju längtat efter i ett år nu. Men i andra färger än på bilden.

fredag 15 januari 2010

Vad händer utanför fönstret?


Porsche, som brukar vara rädd för det mesta, var väldigt nyfiken när det helt plötsligt fanns en skylift utanför balkongen. Fastighetsskötarna håller på att sopa bort snö från taken för att minska risken för snöras, och tydigen var den fallande snön mycket mer intressant än vad dunkarna från piasava-kvasten var läskiga.
Än är inte julsakerna bortplockade här, men inom en snar framtid så... Det var ju tjugondag-Knut först i onsdags, och eftersom vi inte haft överdrivet mycket pynt den här julen så har man inte tröttnat helt.

torsdag 14 januari 2010

Har jag blivit trendig?

Jag brukar ofta vara lite "kärringen mot strömmen", mer eller mindre självvalt. Jag har ju tidigare skrivit om mitt framtidsmål att bli eljest. Men ska man nu tro vad jag sett och läst om idag så verkar jag vara bland de trendigaste just nu. Helt ofriviligt, och långt ifrån Stureplans-trendig dock.

Eva Robild har på sin blogg Med fingrarna i (j)orden) gjort en trendspaning rörande trädgårdstrender, och på första plats hamnade köksträdgården. Att odla sin egen mat, eller en del av den, helt enkelt. Underbart! Mer odlande betyder mer växter, och det betyder mindre koldioxid och alltså bättre klimat (väldigt enkelt sammanfattat). Dessutom blir det mindre gifter, om några, i små odlingar. Bättre för alla!
Själv har jag ju ingen trädgård än, men balkongen var välutnyttjad vad gäller ätbar odling förra sommaren, och i år har jag inte tänkt odla mindre. Än så länge är det bara groddar på köksbänken, men sallatsodlingen ska komma igång snart hoppas jag.

Dessutom har vi ju det här med stickning och virkning. Det har väl inte undgått någon att intresset för handarbete har ökat lavinartat de senaste åren. Inte minst tacka vare internet. Alla bloggar, alla mönster, online-tidningar, online-butiker...
I morse var det två coola killar i 15-16-års-åldern som satt och virkade mössor i TV4's Nyhetsmorgon. Det är ju helt fantastiskt! Det var perfekt avkoppling tyckte de, och det har de ju helt rätt i. Även om jag är mycket bättre vän med mina stickor än med virknålarna...
Allt som oftast när man åker buss eller tåg ser man någon som stickar. För några år sen var det bara "tanter" från 50 år och uppåt, men nu är det många som är yngre än mig som tar fram sin stickning under resan. Jag fick många förvånade blickar när jag stickade på en halsduk under rasterna när jag pluggade trädgård i Umeå för 5-6 år sen. Mina klasskamrater (som nästan alla var minst 10 år äldre än mig) var helt hänförda att jag kunde sånt. Men det var ju bara räta och aviga maskor. Hur enkelt som helst!

På tv sa någon att de trodde att unga idag fick en tillfredställelse av att veta att de tillverkat något själva. Och kanske är det så? Vi är så vana att allt vi vill ha finns i affärerna, så ingenting sånt är speciellt imponerande. För inte så längesen var det självklart att raggsockor stickade man själv. Men i det stressade samhälle vi lever i idag anser man sig inte ha tid alla gånger, och det går ju så lätt att köpa färdiga. Finns det efterfrågan på något finns en marknad - och plötsligt var det inte alls många som kunde/ville sticka sockor längre.
Jag tror att treden vänder nu. Det finns så många läckra sockgarner och mönster som bevis på det.

Vart tog alla färger vägen?




Nog för att jag gillar snö och rimfrost, men jag kan inte låta bli att ställa mig frågan "Vart tog alla färger vägen?". Tre bilder från Sala stadspark. Så här mörkt var det ju inte, men solen lyste med sin frånvaro (eller kanske i sin frånvaro?) och det blev ett märkligt ljus att fota i...
Fuktig obehaglig kyla... Den där superkylan på sådär 25 minusgrader har gett med sig, men jag vet inte om det är så mycket bättre med fuktig kyla. SJ har ställt in all sin tågtrafik här eftersom loken isat igen. Det har aldrig hänt förr läste jag. Men det är väl kombinationen av kyla och fukt som ställt till det om jag har förstått det hela rätt...

onsdag 13 januari 2010

Morgontankar

Jag har börjat tycka om mornar allt mer. Lite ovant, eftersom jag inte direkt funkar som jag ska på morgonen. Allt går segt, jag har behövt fasta rutiner för att komma i ordning till jobb/skola. Men nu när jag letar jobb för glatta livet kan jag ta 1-2 timmar på morgonen och bara vakna. Jag smuttar på samma mugg kaffe medan det blir allt kallare. Jag ser gamla repriser av Vänner på TV och bläddrar i böcker med härliga bilder. Just nu ligger Anna Bergenströms Under valnötsträdet och Kärlek, Oliver och Timjan på bordet intill Lena Israelssons Handbok för köksträdgården. Den här stunden på morgonen mellan sömn och vakenhet, ett klarhetens Ingenmansland, är rätt skön. Ingenting är omöjligt, för vanliga naturlagar och sunt förnuft fungerar inte som de gör i vanliga fall. I alla fall inte i mitt nyvakna, koffeinpåverkade sinne.

Jag tassar runt i mina rosa monstertofflor och påbörjar dagens brödbak medan kaffebryggaren puttrar på. Ett bröd jag inte bakat förr. Jag har hållit mig till improviserade bröd ett tag, men jag behöver lite ny inspiration och kanske är det därför jag sitter och bläddrar i böcker på morgonen. Idag ska det bli ett skållat bröd med lite grovt rågmjöl, frön och vetegroddar. Visserligen stod det vetekli i receptet, men det hade jag inte hemma så jag provar vetegroddar istället. Det är i huvudsak vetemjöl i det, så trots rågmjölet blir det ett relativt ljust bröd.

Medan solens första färglösa ljus sprider sig över hustaken vaknar även mitt medvetande sakta med säkert. Jag börjar göra upp planer och mål för dagen. "En dag i taget" är det som gäller för tillfället. När man sår frön inför sommarsäsongen vet man på ett ungefär när de gror, när de ska skolas om, när de ska avhärdas och när de ger skörd. Tänk om livet var lika. Så enkelt var det ju första åren i gymnasiet, jag hade en plan för livet. Den är skrotad sen länge, eller ska jag säga omarbetad? Jag har insett att något facit till livet finns inte. Man kan inte kika på sidorna sist i boken och få svar på allt. Men vill man det egentligen? Att kolla något enstaka svar när matteuppgifterna var helt omöjliga är en sak, men vill man ha svar saker som verkligen betyder nåt, eller vill man märka det allt eftersom? Forrest Gumps mamma hade nog rätt. Life is like a box of chocolates. You never know what you gonna get.

tisdag 12 januari 2010

Tre tunga favoriter

Tunga favoriter när det gäller mig kan ju tolkas på flera vis. Men just den här gången rör det sig faktiskt inte om musik.
Vi åt pannkakor till middag idag, och medan jag stod och stekte pannkakor funderade jag lite på allt möjligt. Tankarna flög åt alla håll så där som de lätt gör medan man håller på med något som inte kräver så mycket koncentration. Nära till hands var ju köksredskap, och snabbt kom jag fram till att mina tre favoritredskap i köket nog är de tre tyngsta uppskattningsvis. Tre saker som blivit oumbärliga.


Först har vi min mortel. En rejäl sak i granit. Tung som bara den - och stor! Det finns gott om plats att stöta bland annat kardemumma och saffran utan att något skvätter ut. Själva stöten är inte direkt lätt den heller, men det gör ju å andra sidan att man inte måste ha så mycket kraft för mortlingen. Det går av sig själv när man släpper ner den.

Sen är det gjutjärnspannan. Fantastisk att steka allt i. Pannkakor, fisk, köttbullar, grönsaker... Man får inte till en sån stekyta i en teflonpanna, så enkelt är det. Och så är det bara att vispa ur pannan med lite vatten, koka ner skyn, salta och peppra, kanske reda av den - så har man färdig sås! Eftersom det inte fastnar köttsaft och annat i botten på teflonpannor blir det inte alls lika bra med en sån. Mer gjutjärnspannor åt folket!


Och sist men inte minst: Köksassistenten. Jag har visserligen bara använt den för att knåda deg än, men det räcker för att jag ska älska den. Att man sen kan mosa, mala och stoppa korv (vilket nog är en av de saker jag inte kommer att använda den till, men ändå...) gör den ju bara ännu bättre. Nästa gång jag ska göra rårörd lingonsylt ska den minsann få jobba! Än finns det ett par liter i vår frys, och många fler hos mor och far.

Skön morgon


Kalla solstrålar kämpar mot vintermörkret. Inte för att det blir så väldigt mörkt när det är så mycket snö ute. Men vackert är det nu. Alla årstider har sin charm, och jag är jätteglad att det varierar så mycket. Jag kan inte påstå att jag ser fram emot när all snö ska smälta, när det blir blött, skitigt och kladdigt överallt. När det ligger en doft av nytinad hundbajs överallt... Men å andra sidan är det härligt att se hur knoppar sväller för var dag.
Jag har en riktigt härlig morgon. Porsche var jättekelig när jag gick upp (men nu ligger han och sover i favoritfåtöljen...), kaffet smakade så där extra gott som det gör en del mornar, och mitt pussel känns inte lika omöjligt som för några dagar sen. Det känns att jag fått tillräckligt med sömn, och jag drömmer inte alls lika mycket obehagliga saker som för några dagar sen. Jag känner för att baka kakor igen. Jag får ju mina ryck... Än har vi både pepparkakor och saffransskorpor kvar, men det minskar sakta med säkert i burkarna. Men vad ska jag fylla på dem med? Hm... Favoritkakorna är det ingen idé att baka, de äter jag bara upp på en gång. Samma sak med bondkakor (som jag tror är en lite bortglömd småkaka för min generation, man tittar på dem och tycker de ser rätt menlösa ut om man jämför med chocolate chip cokies och andra mer "trendiga" kakor. Men de är ju underbara! Knapriga, möra och en aning sega på samma gång. Sirap och mandel kan ju inte bli fel!)

måndag 11 januari 2010

Ansiktslyft light

Ja, har man nu inget bättre för sig så här en måndageftermiddag så kan man ju roa sig med ett ansiktslyft i köket. Nu menar jag inte att man ska ta brödkniven till hjälp och göra ett kirurgiskt ingrepp på sig själv. Nä, jag tänkte snarare på att man kan ta och möblera om lite.
I onsdags kom ett bord jag ärvt efter farmor och farfar hit. Ett runt bord, med iläggskivor, så det kan bli riktigt stort vid behov, men tar mindre plats än vårt förra matbord.
Så nu när det är på plats i vardagsrummen, som "finbord" så hade vi helt plötsligt två köksbord utöver det matbordet. Vilket skulle nu stå i köket? Det runda svarta som vi haft sen vi flyttade ihop (Tack igen, moster Lisa, som också är skyldig till den orange-bruna brödrosten i fönstret. Den används inte så väldigt ofta, men funkar bättre än många nya brödrostar. Två omnämningar på samma dag, inte illa!), eller det fyrkantiga furubordet från IKEA?
För att få lite omväxling skruvades benen bort från det svara bordet, och furubordet fick ta dess plats. Det blev riktigt mysigt! Det blev mer golvyta ledig i vårt lilla kök, och det är sällan vi behöver plats för fler än två personer och en katt i köket.

Fort går det inte...

Efter 10 månaders jobbsökande på egen hand får stoltheten ge med sig. Jag hade gett mig den på att fixa ett jobb utan att behöva blanda in Arbetsförmedlingen. Men i samråd med min pusselbyggarhjälp (som är expert på att hitta de där konstiga bitarna man inte tycker passar nånstans. Utan honom skulle jag sitta med de första bitarna i pusslet fortfarande) sitter jag nu och fyller i alla uppgifterna man ska fylla i för att kunna skriva in sig som arbetssökande. Men det går segt... Sidan går segt, ifyllningen går segt. Men jag gör det! Och medan sidan laddas så kan jag ju passa på att skriva ett blogginlägg under tiden.

Så... Om någon behöver någon som har skaplig koll på det här med trädgårdar (ett år på trädgårdsmästarprogrammet på Wij och en ettårig trädgårdsutbildning på Forslundagymnasiet i Umeå. Plus massor av intresse, engagemang och fyra somrars erfarenhet av plantering ch rensning i Furuviksparken), kontakta mig! Jag kommer under våren att starta upp ett företag och vill hemskt gärna ha fler uppdrag. Allt från design och plantering till skötsel och konsultationer.
Det är ju sånt jag helst vill göra, men för att få lite fart på ekonomin så vore det inte helt fel med en anställning.

Promenader och strumpstoppning

Det finns vissa saker som hör vintern till. Promenader när man är påbyltad som en Michelin-gubbe och att stoppa strumpor är två exempel jag ägnade mig åt igår.
Det var visserligen inte lika kallt som dagen innan, men eftersom jag frös ute då så klädde jag på mig ordentligt. Varmaste ylletröjan (en fiskartröja som mamma stickat. Grå med massor av flätor och krumelur-mönster) är en fantastisk tillgång kalla dagar. Tillräckligt varm för att man inte ska behöva ha jacka på hösten, och underbar att gosa in sig i när minusgraderna är många.
Några som inte verkade bry sig så mycket som minusgraderna var gräsänderna.
David uppskattade antalet till ca 300 stycken just här! Dammarna är ju frusna sen länge nu, men vid en av fördämningarna är det lite öppet vatten, och där trängs alla stans gräsänder. Snälla människor hade varit där och matat fåglarna, och när fåglarna såg oss började de kravla sig upp ur vattnet eftersom de trodde att vi var lika snälla. Den här gången hade de inte mycket för besväret tyvärr...

Strumpstoppning blev det under kvällen. De här sockorna har varit slitna sen i höstas, men nu är de som nya. Nja, nu ska jag inte överdriva, så bra är jag inte på att stoppa strumpor. Men de går att använda i alla fall. I lådan med garn jag fick efter farmor hittade jag ju även en stoppsvamp, och det är jag glad för. Vilken otrolig skillnad det är att använda den istället för bara handen när man ska laga en sliten häl!

Mössan växer sakta med säkert. Börjar tröttna på akrylgarnet, eftersom det känns som om det är längt kvar tills jag får användning för just en akrylmössa. Tänk så ullberoende jag blivit under de senaste månaderna. Jag har väl inte haft något emot att sticka i akryl (så länge det inte är ett dåligt, strävt akrylgarn) tidigare? Men nu längtar jag efter härliga vantar, mössor och sockor i mättade med dova färger...

Det är ju inte alls längesen om jag ville sticka med tjocka stickor (minst 4,5 mm, helst 7-8 mm), det skulle gå fort och garnet skulle vara mjukt och extremt lättstickat. Helt plötsligt är mina 2,5 mm strumpstickor favoriterna. Fortfarande föredrar jag metallstickor, men å andra sidan har jag inte stickat med trästickor på många år. Jag fick en stickbok med rätstickade dockkläder, dockor och mjuka djur, fyra nystan arkylgarn (rosa, gul, blå och grön om jag minns rätt) och trästickor 4 mm i födelsedagspresent när jag fyllde 11 år (tror jag det var i alla fall). Jag har inte stickat mycket ut boken om jag ska vara ärlig, men det var ändå ett frö till ett av mina stora intressen idag. Tack för det, moster Lisa!

söndag 10 januari 2010

Söndagsmiddag

Traditionellt brukar väl en söndagsmiddag bestå av stek och potatis? I alla fall i mina konservativa fördomar. Men med tanke på en vegetarian och en flexitarian i hemmet är det ju inte att tänka på. Och så väldigt ofta brukar vi inte ha någon speciell mat på söndagarna.
Men jag gillar traditionen med söndagsmiddag. Något som fått ta tid att laga, något som man kanske inte äter en helt vanlig vardag. Ibland blir det potatisgratäng, ibland lax. Just idag blir det lasagne. Ett recept jag inte testat förr. Jag fick Anna Bergenströms bok Kärlek, Oliver och Timjan i julklapp, och bland de första recepten jag så var den här lasagnen. Man ugnssteker skivad aubergine som sen varvas med tomatsås, lasagneplattor, mozzarella och basilika. Nu bytte jag ut basilikan mot spenat (en av favoritgrönsakerna, finns alltid i frysen.) visserligen, men jag tror att det blir riktigt gott ändå.
Tomatsåsen står och puttrar på spisen (jag gör alltid den först, den blir bara godare om den får stå och puttra länge på svag värme), auberginen står i ugnen och det doftar härligt!

Något stickande har det inte blivit än idag, men jag längtar efter att få sätta mina 2,5 mm strumpstickor i tunna ullgarnsrester och göra ett par randiga sockor. Tunna ullsockor är precis lagom tjocka för att passa i mina vinterkängor. Tjocka raggisar må vara härliga på vår kalla golv, men i kängorna passar tunnare sockor bättre. Annars får det inte plats med något isolerande luftlager, och då kan jag ju lika gärna skippa sockorna helt.
Det vore ljuvligt med ett riktigt sockgarn, men både mitt restgarnslager och min ekonomi säger åt mig att jag minsan får nöja mig med det som finns i hemmet tills vidare. Och det är inte så illa, jag har en del att ta av om man säger så. Några UFOn som pockar på uppmärksamhet också för den delen...

lördag 9 januari 2010

Pusselbitar, garnstumpar och frön

Innan jag börjar skriva om det jag tänkte skriva vill jag bara tacka för kommentarerna (och det helt underbara mailet) till mitt förra inlägg. Ibland har man såna där dagar när små saker sätter igång stora tankar, och om jag skriver av mig brukar jag kunna reda ut alla tankar som trasslat ihop sig som alla garnstumpar i restgarnslådan.
I mailet jag fick stod det (ungefär, jag skriver ur minnet och med mina ord och tolkningar av det som skrevs) att man samlar på sig ärr genom livet, vare sig man vill eller inte, men det är ju de som visar att man levt också. För om man sitter stilla, insvept i bomull och är rädd för att man kanske får ett blåmärke eller skrubbsår - hur kan man då få uppleva saker?
Jag skulle vilja säga "Hurra för skrubbsår - blä för infektioner!" som sammanfattning.
Nu till dagens begivenheter. Mellan mitt jobbansökanskskrivande har det blivit lite stickat idag. Jag håller (bland annat) på med en mössa till mig själv i Fantasi Krabat från Falkgarn. Ett supermjukt akrylgarn som funkar jättebra till Drops Fabel-mönster. Det blir väl snarare än vårmössa än en tjock, gosig vintermössa, som jag egentligen behöver nu, men om några månader behöver jag nog en sån också. Bara jag hittar det perfekta mönstret så ska jag sticka en mjuk ullmössa till mig. Lite lagom pösig måste den vara, gärna med lite flätor eller något annat mönster som gör den kul att sticka.

Mamma ringde mitt på dagen, och efter ett tag kom vi in på det här med blommor, rabarber och gröngödsling. Hon och pappa har pratat löst om att odla rabarber för försäljning på en av åkrarna hemma nästan så länge jag kan minnas, så vi pratade lite om marktäckande gröngödsling man skulle kunna så för att förbereda jorden för odlingen. (genom gröngödslingsväxter kan man öka mullhalt, luckra, kväva många ogräs och öka näringsämnena i jorden alltså. Genom att så frön och sen mylla ner grönmassan i slutet av odlingssäsongen kan man alltså gödsla, luckra och mylla ner jordförbättring. Arbetsbesparande och därför bra för miljön både lokalt och globalt. Vackert är det också! Hur kan man inte bli lyckling av blodklöver och honungsfacelia? Tänk om fler kunde gröngödsla åkrar som ska ligga i träda en odlingssäsong, så otroligt vackert det skulle bli! Tråkiga gröna åkrar skulle bli blomsterängar fyllda av fjärilar.)


bilder från
fröer.nu

Till följd av vårt odlingsprat kunde jag inte låta bli att plocka fram ett par av mina favoriter så här års, när det är mörkt och kallt (och fastän jag är överlycklig för att det faktiskt är vinter) och man längtar efter jordiga händer och nyskördade grönsaker. Köksträdgården fick jag indirekt i födelsedagspresent (köptes för ett presentkort), ett efterlängtat tillskott i min trädgårdsbok-bokhylla. Och vilken odlingsintresserad blir inte lycklig när årets Impecta-katalog ligger i brevlådan? Jag drömmer om sockerärt, paprika och sallat i balkonglådorna. Och kanske någon snygg luktärt. Och tomater så klart! (redan nu kan jag upplysa nära och kära om att krukor som går att hänga på balkongräcket, som balkonglådor, fast bara en kruka alltså, vore en jättebra fördelsedagspresent till mig.)

torsdag 7 januari 2010

Som ett trasigt pussel

Hela tillvaron känns som ett pussel just nu. Ett sånt där träpussel med oregelbundna bitar som jag brukade lägga hos mormor när jag var liten. Vissa bitar saknade en liten del, en del var pyttesmå, andra relativt stora. Någon bild där man kunde se hela motivet fanns inte, det växte fram i takt med att man lyckades hitta en bit som passade ihop med någon annan. En utmaning att lägga, men jag hade ju lagt den förr, så jag visste ungefär hur motiven skulle se ut. Just nu hittar jag inte många bitar som passar ihop i mitt livspussel. Framför mig ligger en stor hög med pusselbitar, men ingen verkar passa med någon av de andra. Någon bild på motivet har jag inte, men en aning har jag lyckats lista ut tack vara alla bitar. Tyvärr vet jag att precis som i mormors gamla pussel har några bitar redan gått sönder i mitt livspussel. Skarvarna mellan bitarna blir i stort sett osynliga när pusslet är klart, men vissa små hål kommer det alltid att finnas. Här och där har motivet släppt lite från underlaget, och det går inte att laga utan att det lämnar spår. Små ärr som berättar sin egen historia. Vissa fysiska ärr från skrapsår eller sönderkliade myggbett, vissa ärr sitter i själen. En del sitter där utan att göra så mycket väsen av sig medan en del fortfarande värker och inte riktigt vill läka.
Under julhelgen fick pusslet ligga i en låda undangömt i det undermedvetna, men nu är det dags att ta fram det igen och försöka lösa det.

tisdag 5 januari 2010

Fest ikväll!

Om nån timme kommer grannen och vännen Benitha hit, och svågern Tomas/Machmot går nog av bussen från Uppsala ungefär nu i detta ögonblick. Det ska bli lite fest och mys här vi tänkt. Vi får se vad som händer, men det ska bli riktigt kul.
Och vad spelas på stereon om inte en av mammas favoritlåtar. Queen's Don't stop me now.
En låt man alltid blir glad av! Jag fick en samlingsskiva med Queen-låtar av svågern i julklapp, och eftersom både jag och Porsche gillar dem går skivan varm här.



Jag har just lämnat köket där jag den senaste timmen stått och fixat med två grytor som ska serveras till middag i morgon. Våra föräldrar och syskon kommer hit. Och eftersom grytor brukar bli godare om de får stå ett tag så tänkte jag förbereda redan nu.

Lite hemlig vill jag vara, så vad det blir för grytor skriver jag inte! Men en vegetarisk, och en o-vegetarisk blir det. Mycket smak, men snällt kryddat, eftersom pappa och kryddstark mat inte kommer så bra överens.

måndag 4 januari 2010

Vad är det för ljud?

Ja var där det för ljud som ekar ut i trappuppgången egentligen? Kan det vara hon högst upp som spelar sån där hårdrock igen?
Visst är det så! Har man fått en av heavy metal-historiens bästa album i julklapp så ska det minsan spelas också! Jag spelar absolut inte så högt som man skulle kunna tro. Huset är rätt lyhört, och dörren ut i trapphuset stoppar inte mycket ljud...


Något måste man väl motivera sig med när städningen går segt? Jag har ett par DVD:er med konserter som brukar fungera utmärkt som sällskap. Speciellt Maiden är faktiskt riktigt bra städmusik. De har många låtar som det bara inte går att sitta still när man hör, och om man dessutom ser Bruce springa runt på scenen som om det gällde hans liv blir det inte bättre. Den mannen håller sig inte stilla många minuter under en konsert... Att han sen sjunger samtidigt som han springer, hoppar och ramlar, utan att det påverkar rösten är ju inte mindre imponerande direkt. Så att det är jobbigt/svårt att sjunga och dansa samtidigt tycker jag inte är någon ursäkt för att somliga popstjärnor kör mer eller mindre playback på konserter... Han en 50-årig gubbe så borde väl 20-åringar fixa det? ;)

Idag

  • Slitna jeans och hårdrocks-t-shirt
  • Hushållsbestyr
  • Luftgitarr
  • Fästa trådar och slå in julklappar till syrran och hennes familj
  • Falsk sång och glada hopp
  • Mer hushållsbestyr
  • Så sallatsfrön (Med lite extra belysning går det utmärkt att odla inomhus på vintern. Sallat känns så dumt att köpa. Odlad i näringslösning och säkerligen med en hel del lusbekämpning. Nä, nu drar odlingssäsongen igång i köksfönstret! Snart är det dags för chili, tomater och kanske paprika!)

Där har vi väl en sammanställning av vad jag hoppas få ut av dagen. (YES!!! Metallicas Enter Sandman på radio! Uppskattar Rockklassiker allt mer. Då och då kommer det guldkorn bland all pudelrock och grunge.)

söndag 3 januari 2010

Rosenvante firar ett år

Rosenvante firar ett år med sin blogg, och firar detta med en utlottning av, bland annat, ett paket med material och mönster till Rosvante från Stenkyrka. Vackert och värmande i vinterkylan!