torsdag 7 januari 2010

Som ett trasigt pussel

Hela tillvaron känns som ett pussel just nu. Ett sånt där träpussel med oregelbundna bitar som jag brukade lägga hos mormor när jag var liten. Vissa bitar saknade en liten del, en del var pyttesmå, andra relativt stora. Någon bild där man kunde se hela motivet fanns inte, det växte fram i takt med att man lyckades hitta en bit som passade ihop med någon annan. En utmaning att lägga, men jag hade ju lagt den förr, så jag visste ungefär hur motiven skulle se ut. Just nu hittar jag inte många bitar som passar ihop i mitt livspussel. Framför mig ligger en stor hög med pusselbitar, men ingen verkar passa med någon av de andra. Någon bild på motivet har jag inte, men en aning har jag lyckats lista ut tack vara alla bitar. Tyvärr vet jag att precis som i mormors gamla pussel har några bitar redan gått sönder i mitt livspussel. Skarvarna mellan bitarna blir i stort sett osynliga när pusslet är klart, men vissa små hål kommer det alltid att finnas. Här och där har motivet släppt lite från underlaget, och det går inte att laga utan att det lämnar spår. Små ärr som berättar sin egen historia. Vissa fysiska ärr från skrapsår eller sönderkliade myggbett, vissa ärr sitter i själen. En del sitter där utan att göra så mycket väsen av sig medan en del fortfarande värker och inte riktigt vill läka.
Under julhelgen fick pusslet ligga i en låda undangömt i det undermedvetna, men nu är det dags att ta fram det igen och försöka lösa det.

3 kommentarer:

  1. Oj, det där lät väldigt tungt. Hoppas det ordnar sig och att pusselbitarna ramlar på plats.
    2002 hade jag så också, helt plötsligt ramlade bit efter bit på plats i ett rasande tempo efter att stått totalt stilla i en lång tid. Så det finns hopp även om det inte känns så just nu.
    Kram till dig

    SvaraRadera
  2. Det är inte lätt det där med pussel... ibland har man för många bitar också och då gäller det att sortera ut de bitar som inte passar i pusslet... Lycka till med ditt pusslande!

    SvaraRadera
  3. Jobbigt - men en del pusslande tillhör den där företeelsen som heter livet. Ibland bra ibland jobbigt, men i det stora hela har det mesta mening...

    SvaraRadera

Lämna gärna en liten kommentar så blir jag glad. :)