Ingen snöstorm än

På nyheterna ser jag hur snöstormen orsakat trafikproblem söderut. Här har vi inte märkt nåt alls än. Det blåser lite, men inte värre än vanligt. Och inte en snöflinga har fallit än. Och det verkar inte bli så mycket oväder här eller, vi bor för långt in i landet. Det är värre längs kusten.
Men jag hoppas att det inte blir så illa. Jag ska nämligen till Uppsala och träffa mamma idag. Vi ska gå på stan, fika och bara mysa. Sen följer jag med henne hem.
När det närmar sig advent är det dags att binda dörrkransar. Ett av mina favoritjulpyssel (men att göra arrangemang med julblommor, sätta nejlikor i citrusfrukter, baka pepparkakor och lussekatter och göra julgodis är också jättemysigt). Minst sex stycken blir det i år. Utöver de kransar jag binder varje år har jag fått lite beställningar från pappas syskon, och det är ju jättekul när ens hantverk uppskattas.

Porsche får vara kvar här i Sala med David. Ska jag gå på stan så är det inte så snällt att ta med Porsche. Inte för att han har nåt emot att åka i buren, men att lämna honom instängd i en bil i flera timmar känns inte snällt. Han får träffa kompisen Anders vid nyår istället.
Anders syskon Morgan (den grå, långhåriga kattungen) är kvar hos mina föräldrar. Han och Anders hade så roligt att min bror inte hade hjärta att dela på dem när han skulle åka hem igen... Jag kan tänka mig att de kommer att ha rätt kul med julgranen om en månad (en månad kvar till jul nu! Hjälp, jag har jättemycket julklappsstickningar kvar än!).
Igår hittade jag en sida med två jättesöta katter, där man fick se deras besvär med att få ordning på julgranen. Det gäller att ha en stadig gran om man har katt...

Slasknovember

Igår var vi ute på utflykt igen. En av våra favoritsysselsättningar... Lite trist när inte vädrets makter är med oss, men det är väl bara att klä sig efter väder. För det mesta. För blåsigt eller för regnigt får mig bara att vilja kura inomhus...

Vi åkte runt och letade Geo-cache:ar, jag plockade en påse tallkottar som ligger och torkar i köksfönstret nu. Perfekt när det börjar bli dags för juldekorationerna! En mysig dag trots att temperaturen höll sig runt nollan och det ömsom duggregnade och ömsom snöade... Men det hör till så här års. Jag hoppas att det blir vintrigare efter första advent, men innan dess tänker jag inte gnälla på slask. Även om jag inte tycker att det är så mysigt att vara ute i.

Städningen går vidare. Vi har gjort oss av med ett stort berg av kartonger och annat som fått ligga i datorrummet "så länge". Det visade sig ta fem år innan vi blev av med allt elände där. Men nu är det borta! Känns underbart! Nu väntar lite ommöblering som nästa stora projekt i längeheten. Och självklart ska det dammsugas och torkas golv, men det känns mer överkomligt nu när allt börjar bli lite mer organiserat.

I lördags kunde jag inte hålla mig längre. Inspirerad av PIXI bakade jag saffransskorpor. Lite tjuvstart på advent blir det ju med saffran, men skorpor känns inte lika hemskt som lussekatter. Som jag visserligen älskar... Varma lussekatter... Det är väl bland det godaste som finns?

Vi har fått en massa fina plåtburkar och -askar från Davids mormors hus, och jag tyckte den här var som gjord för skorporna. Dessutom precis lagom stora för att få plats med alla skorpor!

Fullt upp

Usch, det är verkligen glest mellan inläggen nu... Jag tycker inte om det själv, men jag kommer verkligen inte på något skoj att skriva. Men det pågår en del utanför bloggvärlden som jag prioriterar för tillfället. Bland annat sitter jag och planerar nya trädgårdskursen till våren. Inte mindre än fyra stycken ska bli klara, och nu hoppas jag att odlingslusten och trädgårdsintresset vaknar efter julstöket så att kurserna verkligen blir av också. Vad sägs om Medelhavsträdgårdar, Trädgårdsplanering, Balkongodling/odla grönsaker i kruka och Köksväxtodling? Är det nåt som kan locka folk? Jag hoppas det.
Jag sitter också och klurar på det här med julkalender. Förra året skrev jag ju en liten saga på rim om hur Porsche räddade julen. Det vore rätt kul att göra en tradition av det här med julkalendrar, men än har jag inte gjort mer än tänkt på det. Vad tycker ni? Vill ni ha en julkalender här på min blogg?

Julkalender Vill du följa en eventuell julkalender på min blogg? Ja, en ny saga om Porsche Ja, men med ett nytt tema Nej, det finns gott om julkalendrar ändå Se resultat

Svarta katter

Lite nya bilder på föräldrarnas kattunge Anders och Porsche. Nu har de blivit bästa vänner, och jagar varandra, brottas och delar både lådor och leksaker med varandra. Det är nästan svårt att tro att det bara är en dryg vecka sen Porsche inte ens ville vara i samma rum som Anders... Om nätterna har jag haft både Porsche och Anders sovande i fotänden av min säng. Man känner sig liksom lite utvald. Men Porsche brukar sova med mig, och Anders vill ju vara där Porsche är. Tyvärr är Anders ganska morgonpigg, och så där runt klockan fem om mornarna brukar han hoppa på mig för att kolla om jag är vaken och vill leka med honom. Porsche är lite mer seg i starten, så han och jag brukar ligga och låtsas sova medan Anders susar runt i rummet.

Ful vägg, fin katt. När han sitter och visar upp sig så här är man glad att man har kameran beredd! Här ser man de vita stänken i hans päls riktigt bra också, annars försvinner de oftast när jag försökt ta kort på honom.

Stor och liten. Alltid på samma ställe. Vid elementet i köket är det varmt och gott att sova på eftermiddagarna.
Olika stora som sagt... Men det märks inte när de leker. Då ser man knappt vem som är vem, det är bara ett myller av svarta katter som flyger runt på golvet.

Fritagningsförsök på gång. Porsche fann sig betydligt mycket bättre i att bli instängd i buren än vad Anders gjorde i att hans vän var bakom lås och bom. Han kröp runt buren, fram och tillbaka och försökte klura ut hur man skulle få ut Porsche därifrån. Porsche å sin sida, han låg där inne och väntade mest på att vi skulle åka hem till husse.
Nu är det inte speciellt synd om Anders, för ensam katt i huset blir han bara några timmar. Min bror skulle ta med sig sin lilla grå katt och åka hem och hälsa på idag och fira pappa på farsdag. Så både barn och katter avlöser varandra i föräldrahemmet den här veckan.

Projekt röja lägenhet

David och jag har ett stort projekt framför oss. Men vi tar det i etapper så känns det en aning mer överkomligt. Hela lägenheten ska storstädas. Och nu menar jag inte bara plocka undan saker, utan det ska röjas ordentligt. Ingen av oss tycker om att städa, så oftast slutar städningen i att man plockar undan så det ser snyggt ut i några av rummen, och stuvar in allt man inte vet vart man ska göra av i garderober, undangömda hörn och förråd. Men nu ska även dessa rensas ur. En hel del ska slängas, en del sparas, och visst finns det en del som man kan skänka bort. Böcker och filmer som tar mer plats är ger underhållning, kläder jag inte vill eller kan ha längre. Sånt kan göra någon annan glad istället, och när röjningen är klar ska jag ta en promenad ner på stan och lämna in på Röda Korset. Att rensa bort onödiga saker är så skönt! Visst spar jag massor, men oj så mycket onödiga grejer jag samlar på mig! Framtida flyttar går dessutom så mycket enklare om man inte har 5-10 flyttlådor märkta "diverse" som innehåller saker som man egentligen inte skulle sakna.
Ett rum om dagen är målet, jag dammade och plockade i vardagsrummet i går, David plockade och rensade bland papper, kläder och småtjafs på sin sida om sängen och idag ska jag städa andra halvan av sovrummet och dammsuga lägenheten är det tänkt.
Det är lika bra att dammsuga innan Porsche kommer hem, han är inte så förtjust i vår gula snabeldrake. I alla fall inte när den är igång.


Till sällskap har jag Monica Zetterlund. Tyvärr inte i egen hög person, vilket hade varit väldigt oväntat. Å andra sidan hade jag kanske inte ägnat mig åt städning då...
För ett tag sen fick jag hennes memoarer Hågkomster ur ett dåligt minne som talbok av mamma, och nu lyssnar jag och njuter. Vilket liv hon levde. När hon var 24 år hade hon redan haft en karriär i USA, umgåtts med alla möjliga kändisar (bland annat Marlon Brando, som tyckte att Monica var ett alldeles för vanligt namn, så han kallade henne Sven) och övervägt att sluta som sångerska. Tur att hon lärde känna Beppe Wolgers och Tage Danielsson vid den tidpunkten och först då började sjunga jazz på svenska.

Vinterdrömmar

Nog för att jag ibland kan förvåna min omgivning med konstiga idéer och infall, men jag tror att jag nyss lyckades förvåna mig själv mer än på mycket länge.
Att jag trivs i härjedalsfjällen är ingen hemlighet. Jag har tillbringat otaliga timmar på vandringslederna i närheten av Bruksvallarna, Mittådalen och Hamra. Visst är det en hel del nostalgi knutet till många av fjällen, men jag upptäcker nya platser och tjusningar varje gång jag kommer upp dit. Naturens nycker med tvära kast mellan snårig fjällbjörkskog och riktigt kalfjäll där nästan bara kråkbär och krypljung kan växa är fantastiska. För att inte tala om den klara luften... Att få se de platser jag är så välbekant med i sensommarskrud på vintern vore jättekul!
Jag har alltid varit där nån gång mellan sista veckan i juli och början av september, men idag kom jag på mig själv med att faktiskt vara sugen på att åka dit vintertid. David fick en reklamkatalog för Funäsfjällen för nån vecka sen, och den satt jag och bläddrade i lite förstrött. Nu åker jag ju inte skidor alls, varken utför eller längd, så att åka till ett sånt skidparadis känns kanske långsökt. Men jag tycker om vintern, det kan jag inte förneka.
Tyvärr är det ju rent av snuskigt mycket folk där uppe om vårvintern, och att hyra en stuga för en långhelg, eller till och med en vecka, kostar väl mer än en månadshyra på vår lägenhet. Men att leka med tanken är ganska härligt ändå. Samla ihop några likasinnade, hyra en stuga och njuta av vinter när det är som bäst. Rykande varm choklad, vintervita fjällvidder och människor man tycker om och trivs med. Jag är ju dum nog att kunna åka till ett sånt ställe och bara gå långa promenader, laga mat åt de mer skidåkningsbenägna i sällskapet och njuta enormt mycket av det.
Nu i vinter är det inte aktuellt på nåt sätt, dels är det säkert för sent för att få tag på den stuga jag har i åtanke (skrev jag att jag varit där några gånger tidigare? ;) ) och dels har vi andra planer för vårvintern. Men nån gång i framtiden skulle det vara mysigt.

Små katterna är lustiga att se

Nu har vi varit ute och åkt igen. I fredags åkte David och jag till Linköping för att hälsa på Davids bror, titta på studentspex och ha kul. Och kul hade vi!
På lördagen kom deras föräldrar också till stan, så alla såg spexet tillsammans. Får jag säga det själv tycker jag att det var en väldigt trevlig helg. Saknar Porsche, men nu när jag kollade mailen hade min bror skickat bilderna han tog på katterna, så jag tänkte att jag skulle dela med mig av dem nu. Det är mobilbilder, så om de är suddiga/gryniga eller lite märklig färgåtergivning så hoppas jag ni har överseende.

Här är alla tre katterna. Porsche på stolen, mammas och pappas katt Anders längst fram och Tobias lilla blyga grå kisse gömmer sig längst in. Det här var väl första gången Porsche inte fräste när någon av de små var så nära honom. Här ligger han väldigt hopkurad och vinkeln gör att han inte ser så mycket större ut, men det är han...

Anders och den grå kissen busar i köket (klicka för att få bilden större). Man ser även tån på en socka pappa fick i födelsedagspresent i översta vänstra hörnet. Restgarnssocka av garner jag fått efter farmor. Ville inte fästa några trådar innan han provat dem. Herrsockor av tjockare garn ser alltid så enorma ut, men sen brukar de sitta bra på fötterna ändå märkligt nog.

Sen har vi en bild som är lite nyare. Eftersom det inte är någon svart katt, utan en grå, långhårig så är det kanske uppenbart att det är Tobias lilla blygis som smyger på något under hans skrivbord. Jag hoppas kunna bjuda på en bild där man ser bättre hur fantastiskt vacker den är någon gång snart. Bättre bilder på Anders kanske jag kan visa redan i slutet av veckan. Jag ska åka och hämta hem Porsche om några dagar, och den här gången ska jag inte glömma kameran.

Kattlös

Hemma i Sala igen efter ett besök hos mina föräldrar. Porsche är kvar där, är det höstlov så är det! Och David tränar just nu, så här sitter jag i en tom lägenhet. Inte för att jag känner mig ensam direkt, men ändå.
Porsche är inte heller speciellt ensam trots att sällskapet hos mina föräldrar förändrats. Vännen Påsen har han tyvärr inget sällskap av. Han försvann spårlöst i somras... Han brukar ge sig ut på en liten vandring och vara borta 3-4 dagar nån gång varje sommar, men i år kom han inte tillbaka. Vad som hänt vet vi inte. Troligen har han inte blivit påkörd i alla fall, för han brukade aldrig vara på vägen. Och han var rätt reserverad mot främmande människor. Men något gjorde i alla fall att han inte kom hem igen.
Först ville mamma inte ha någon ny katt, för Påsen gick ju inte att ersätta. Men ett hus utan katt kändes väldigt tomt, så för en dryg vecka sen fick mamma med sig en kattunge från sitt jobb. En liten svart kisse med vita hår strödda ipälsen. Om det var en häst skulle jag kalla den stickelhårig, men vad säger man om katter? De vita håren tycks bli allt fler, så vilken färg den har om något år, det återstår att se.
Efter att ha funderat ett tag så råkade kattungen bli döpt till Anders. Att den skulle få ett o-kattigt namn, det var bestämt sen innan, men vad? Och helt plötsligt så döptes katten efter deras sångare Anders Fridén.
Först tyckte Porsche inte alls om att det fanns en liten töntig fyra månaders kattunge där. Han fräste när lillkissen kom för nära och var riktigt nere i söndags. Han reagerade knappt när jag klappade honom. Men sen helt plötsligt så var inte den där lilla så jobbig längre, och i går började de leka ordentligt och jaga varandra i huset. Hur söta som helst! Porsche ser helt gigantisk ut intill sin lilla kompis. Anders fick en rätt tuff start i livet, hans mamma tyckte väl att han såg så ynklig ut, så hon övergav honom och tog bara hand om hans syskon. Men nu är det full fart på honom, även om han är ganska liten till växten. Först var han blyg, men nu är en riktigt social liten buskisse som spinner så fort man lyfter upp honom, oavsett om han egentligen vill bli upplyft eller inte.
Tyvärr glömde jag kameran här hemma, och några fungerande batterier fanns inte till mammas och pappas kamera, så några bilder har jag tyvärr inte just nu. Förhoppningsvis kan jag få en mobil-bild från min bror, men tekniken strular lite.

Min kära bror är inte heller han kattlös längre. Ett av Anders syskon har flyttat upp till honom i Alfta. En grå, långhårig kisse. Pojke eller flicka vet vi inte än, men den är helt fantastiskt vacker! Kattungar brukar ju oftast vara söta och gulliga, men den här är rent vacker. Inte helt olik en norsk skogskatt med sin ståtliga man faktiskt.
Än så länge är den otroligt blyg och gömmer sig mest så längre brorsan är hemma och vaken, men den äter och går på lådan och resan upp från mamma och pappa gick jättebra. Den låg i sin bur och sa inte ett pip på hela tiden. Bara den får lite tid på sig kommer det säkert att bli en jättemysig katt!