torsdag 29 april 2010

Dags att packa igen!

Grått och trist ute, men Scillorna i parken är en underbar färgklick.

Tog en tidig morgonpromenad och gjorde sällskap med David när han gick till jobbet. Stan låg öde och småtrist som vilken svensk småstad som helst. Vissa gator är jättegulliga och pittoreska, andra är lite mindre idylliska...

Elefanterna och jag åker till Norduppland över helgen. De är uppspelta och har redan hoppat ner i väskan... De börjar nästan bete sig som Mias Panda eller Fröken Elsas möss...

onsdag 28 april 2010

Award

Tack snälla Rosenvante! Små saker som förgyller vardagen är alltid trevliga, och dit måste man väl räkna awards?

Till awarden hör också att man ska berätta sju saker om sig själv. Det är inte så lätt som man kan tro först... Vad är folk intresserade av att veta egentligen? Att bara skriva ett blogginlägg om vad helst är inte så konstigt, det är ju bara att kludda på, men att komma på sju intressanta (det står visserligen inget om att det ska vara intressant...) saker om mig, det är inte lika lätt. De saker jag vill avslöja om mig själv, det är ju sånt jag skriver om här redan.

Visste ni att...

Jag vägrar att skaffa ett FaceBook-konto, trots att mina vänner försöker övertala mig.

Jag älskar att laga mat åt andra, men är väldigt dålig på att laga riktig mat om det bara är jag som ska äta.

Min kärlek till "tantiga" saker bara växer och växer. Småkakor, blommigt porslin och gammeldags trädgårdsväxter är bara några exempel.

Jag tycker mer om hösten än våren. Det har jag gjort länge. Hösten är mer kravlös. Om våren måste man vara strålande glad och full av energi jämt. Men det är klart att jag tycker om våren också. Det är ju underbart när det börjar grönska ute.

(Nu börjar jag få problem att komma på saker på allvar...)

Vitlöksbaguetter är löjligt gott!

Jag har samlat på mig mängder av tomma kartonger under de senaste åren. De kan ju vara bra att ha... Alla storlekar... Men de ska rensas bort innan de tar över förrådet.

Och mer då? Hm... Vad vill ni veta? Fråga så svarar jag!

Sen ska man ju skicka vidare awarden till sju andra bloggare... Och jag tänker vara så där opersonlig och bara ge den till alla bloggare där ute. Har märkt att awards brukar ha en förmåga
att snurra runt, speciellt när man ska nominera så många. Många av de bloggar jag läser har ju redan fått den, mycket välförtjänt.

Ture


En ny liten elefant har kommit till världen. Tyras lillebror Ture blev klar igår. Lite bortkommen och förvirrad är han, men Torkel och Tyra tar hand om honom. Att alla råkade få T-namn är bara en slump...

Porsche tyckte att jag var märklig som kröp omkring och tog kort på stickade elefanter när det finns så stiliga katter i lägenheten (Som om jag inte har en massa bilder på honom redan!). Så när han satte sig där kunde jag ju inte låta bli att ta en bild på honom också.

Födelsedag

Igår fyllde David år, och firades självklart med frukost på sängen och kladdkakstårta.


måndag 26 april 2010

Elefanter på äventyr

Jag glömde ju att skriva att mönstret jag använder till mina elefanter finns här. Jag gör öronen lite annorlunda, men det är mest för att jag har svårare att följa virkmönster äån stickmönster. Öronen virkar man alltså.
Stickade på strumpstickor 2,5 mm med alla möjliga restgarner i akryl. Nissegarn, Baby Pascal och liknande är perfekt!

Att Torkel måste få en kompis innan Tyra flyttar, det har blivit allt mer självklart. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det ska bli en pojke eller flicka bara... Med tanke på hur mycket bus Torkel hittade på med Leif innan han flyttade till Matilda så vet jag inte hur mycket bus det blir här med tre elefanter som springer omkring. Än är de rätt blyga för varandra, så Torkel och Tyra tar det ganska lugnt. De har utforskat lägenheten och klättrat runt lite överallt idag...
Tyra verkade mest intresserad av Aldous Huxley och Håkan Nesser, medan Torkel tyckte att Stieg Larsson och Tom Clancy var mer hans stil...

Får jag presentera...

Tyra!


I lördags kom ju en kompis jag inte sett på evigheter och hälsade på. Vi hade jättemysigt, pratade om allt möjligt, drack mängder av te, åt mackor och kakor och bara myste.
Hon fick syn på vår blågrå-randiga elefant Torkel och föll pladask. Inte många minuter därefter letade vi igenom mina restgarner efter rätt färger till en elefant till henne. Att den skulle bli rosa var självklart, men även om jag inte är så förtjust i rosa så har jag förvånandsvärt många olika rosa restnystan... Det är en färg som är kul att sticka i! Som en kul detalj fick hon turkosa fotsulor och en liten svart rosett vid ena örat.


Inte bara vännen Annis föll pladask. När lilla Tyra var klar blev Torkel väldigt nyfiken, och de gick på upptäckfärd bland blommande orkidéer och fredskallor. De står och myser tätt intill varandra nu, så jag undrar om inte Torkel kommer att bli väldigt olycklig när Tyra flyttar till Västerås. Kanske måste jag fixa en ny kompis till honom?

fredag 23 april 2010

Ensam hemma

David är på hemvärnsövning i helgen, så jag och Porsche är ensamma hemma. Porsche sover mest hela tiden, men han har koll på mig. Han går inte och lägger sig i sängen förrän jag gör det, utan han sover på strategiskt valda ställen så han ska märka om jag gör nåt konstigt.
Med tanke på hur jag mått den senaste tiden var jag en aning fundersam hur det skulle gå att vara ensam hemma, men jag vet att jag har människor jag kan höra av mig till om det skulle bli för jobbigt. Som tur är har det gått jättebra hittills. Kanske just för att jag vet att jag har det där skyddsnätet. Ni är ovärdeliga!

Nu luktar det kladdkaka i hela lägenheten, och jag går runt och småplockar lite med garnnystan jag spridit ut över hela vardagsrummet. I morgon får jag nämligen besök här. Två jättemysiga tjejer som jag inte träffat på länge. Annis har jag nog inte sett på över ett år, Benitha träffade jag strax efter nyår. Och det är rätt längesen med tanke på att hon bor tvärs över gatan bara...
Ska bli supermysigt att träffa dem igen! Sånt måste ju firas med kladdkaka! Jag har flera recept, men det här är nog det allra godaste. Men det är ganska spännande, för resultatet blir olika varje gång. Vet inte varför. Ibland blir kakan så kladdig att den måste stå i kylen över natten för att den inte ska vara flytande, ibland blir den inte alls lika kladdig. Det här var det första receptet på kladdkaka jag träffade på när jag var 9-10 år, och det har varit favoriten sen dess.

1½ dl vetemjöl
3 dl socker
1½ tsk vaniljsocker
4 msk kakao
1 1/4 dl smält margarin (man kan inte fuska med flytande margarin, det blr inte alls lika bra)
2 ägg

Värm ugnen till 150 grader. smörj och bröda en rund form. Rör ihop de torra ingredienserna. Rör ner ägg och smält margarin och rör till smeten är slät. Häll i formen och grädda 30 minuter. Låt stå en liten stund innan kakan stjälps upp. Är den lös, ställ i kylen ett tag först.

Inte den nyttigaste kakan med tanke på sockermängden, men det är väl den som gör att kakan är så segt kladdig och inte bara kladdig som i lätt undergräddad.
Jag är inte så förtjust i gräddtårtor, och brukar ofta baka en kladdkaka och lägga mängder av frukt på den och servera med vaniljvisp istället. Ett måste som födelsedagstårta när David fyller år.

Promenad i stadsparken



Under dagens promenad var jag ju tvungen att besöka krokusarna igen. Idag är all snö borta, och man kunde riktigt se hur de stod och njöt av den knappa värme som solen gav. Visst är det varmare idag än i går, men det blåser riktigt kyligt. Än hänger jag inte undan skinnjackan!


I den rabatten finns bara grupper av gula krokusar. Men några meter bort växer lila och vita i gräsmattan. Undrar om det är meningen att de ska växa där, gömda av en träsarg så att de inte syns från gångvägen, eller om de hamnat där ”av misstag”.

Går man vidare i parken träffar man klotklippta idegranar som uppenbarligen inte mår så bra. Troligen är det väl vårsolen som ställt till det. Det är ju inte lätt att täcka dem med en skyddande väv i en offentlig park. Den skulle nog inte få ligga kvar så länge…



Pelarformade ekar växer i mitten av den mer strikta delen av parken, och under dem blommar små blå skönheter. Chinodoxa, vårstjärna. Vilken sort det är vet jag inte, vilket är lite synd eftersom det växer precis såna i mammas och pappas trädgård. Gissa vem som är skyldig? Jag köpte ett paket med lite olika lökar (pärlhyacinter, krukus, tulpaner och vårstjärnor om jag minns rätt) för säkert 10-11 år sen och grävde ner dem lite här och var… Just vårstjärnorna förökar sig så man skulle kunna tro att jag grävde ner minst 200 istället för de 25 jag har för mig att det var. De är jättesnygga som marktäckare i perennrabatter under träd och buskar nu innan löven kommit. Man förlänger blomningssäsongen så mycket om man blandar in vårblommande lökar i planteringarna. Det kräver lite planering med blomningstider på olika växter, men det är inte alls så krångligt egentligen. Dessutom behöver man inte bry sig om nervissnande bladverk eftersom det göms under perennerna när de sätter fart.

torsdag 22 april 2010

Jodå, här också!

Som i så många andra delar av Sverige har det varit snö här idag. När vi vaknade i morse var det vitt ute, och det har snöat större delen av dagen. Men nu är det borta igen!



Jag gick en promenad i ovädret mitt på dagen, och när jag gick genom parken träffade jag de här frusna stackarna i en Rhododendron-plantering. Knallgula krokusar och blanka, mörkgröna rhododendronblad är riktigt snygga tillsammans. Jag har inte tänkt på det förr, men de kompletterar varandra. Kanske skulle det behövas någon mildare färg för att lugna ner två så dominanta individer. Någon vit Anemone kanske?

Men varför skriver jag bara om växter nu för tiden? Stickar jag inget längre? Jo, jag gör ju det. Jag gjorde ett uppehåll i nästan två månader, men nu är det full fart på stickorna igen.


Sockor, sockor, sockor. I alla färger och former. Ett par rejäla restgarns-raggisar med extra långa skaft för kommande behov, ett par tunnare sockor i Fabel och Fame till David och två par sockor till Matilda har det blivit under den senaste veckan. Davids sockor var ett UFO, så socka nummer två låg här, halvfärdig och väntade på mig. Nu behövde jag just det paret till Matildas sockor, så det var lika bra att sticka klart den när jag ändå höll på.
Just nu har jag en lite hemlig stickning på gång. En födelsedagspresent till min lillasyster. Hon sa att hon gärna ville ha nåt stickat, men att jag fick bestämma vad jag ville göra. Jag tror att jag kommit på nåt som kan funka. Något som stämmer med hennes personlighet och som kan komma till användning.

tisdag 20 april 2010

Var sak har sin tid

Ibland känns det underbart att låta saker få ta tid. Bara för att det går fort behöver inte resultatet bli bra. Mat ska värmas i microvågsugnar (jättesmidigt på arbetsplatser och liknande, men jag har aldrig skapat mig ett behov av att ha en hemma), internetuppkopplingar ska vara så snabba att man knappt hinner blinka och man reser hellre med flyg än tåg för att komma fram fortare. Enstaka flygresor är ju försvarbart, men alla som flyger mellan t ex Göteborg och Stockholm mer eller mindre dagligen borde kanske fundera på om det är så hållbart i längden.
Ibland finns det fördelar med hastighet, men när man vant sig blir man stressad så fort någonting blir försenat eller inte funkar som det ska. Jag tror inte att det är nyttigt i längden.
Många barnfamiljer lovordar microvågsugnen eftersom det är så smidigt att värma maten. Barnen hinner inte bli kinkiga och otåliga innan maten är varm. Men de är ju vana att få den på en gång. Här kan jag ta Matilda som exempel. Min lillasyster Emelie har ingen micro och hon lagar all mat själv. Rotsaker och grönsaker skärs i små bitar, kokas och mosas. Det tar väl kanske 10-15 minuter att få maten klar, men det är ingen katastrof. Matilda vet ju att maten kommer. Visst är hon superhungrig och otålig ibland, men världen går ju inte under för det. Speciellt inte om man får banan till efterrätt - då är allt förlåtet.




Själv har jag just tagit ut ett bröd ur ugnen. Ett danskt rågbröd ur Anna och Fanny Bergenströms Kärlek, oliver och timjan (en favoritbok. Nyttigt, enkelt och supergott!) som tar tre-fyra dagar att baka. En sorts fusk-surdeg kan man säga. Först blandas jäst, vatten, yoghurt, salt och grovt rågmjöl. Sen ska det jäsa i 24-36 timmar innan vetemjöl och brödkryddor rörs ner, degen ska jäsa i brödform 1- 2 timmar, gräddas, svalna och mogna i 1-2 dagar. Så på torsdag får jag veta hur det smakar. Men det doftar underbart och är så där härligt tungt. Lagrad ost, några skivor tomat och en kopp te…

måndag 19 april 2010

Lost and found


Även här i Sala är det vår. David och jag njöt av vårvädret går, fastän vädret inte var så där strålande. Massor av blåsippor i skogsbrynet (får man nånsin nog av blåsippor?), vitsipporna börjar titta upp här och där. Underbart!

Vid den gamla kvarnen låg vattet spegelblankt på ena sidan om dammluckan, medan det forsade ut på andra sidan.


Idag var det riktigt soligt mitt på dagen, och jag tänkte att jag skulle ta mig en liten cykeltur. Den första för i år. Men så blev det inte. Jag önskar att jag kunde säga att det berodde på platta däck eller något liknande, men icke. Min cykel är stulen. Igen. Första året vi bodde här var det någon som tyckte att mina pedaler var snygga, så en sån blev stulen. Ingen katastrof, det är ju bara att montera på nya. Sen flyttade cykeln och jag till Ockelbo, och där tyckte någon att hela cykeln såg spännade ut. Låset borrades upp, och cykeltjuven försökte väl cykla iväg kan jag tänka mig. Men det var punktering på bakdäcket, så cykeln dumpades i cykelstället vid huset intill mitt... Jag hittade den där en vecka efter att den blivit stulen, utan lås och sadel, men vad gjorde väl det? Själva cykeln var ju återfunnen, och sadeln tyckte jag inte om från början.
Jag fick en ny, mycket bättre sadel av pappa, och cykeln flyttade med mig hit till Sala igen. David och jag cyklade runt och plockade bär och svamp i somras, men nu verkar det vara slut på det. I alla fall med min fina, röda mtb. Tyckte verkligen om den cykeln. Haft den i runt tio år, och den har flyttat runt med mig överallt. Men det kanske är meningen att jag ska ha en mer vuxen cykel nu. En som jag kan ha cykelkorg (hm, jag har en cykelkorg, men ingen cykel...) på, och förhoppningsvis få montera en barnstol på i framtiden.
Lite surt när man har cykeln i ett förråd som ska vara låst, och som bara vi som bor i huset har nyckel till. Tyvärr går inte dörren alltid i lås när den stängs, och på sätt och vis hoppas jag att det är så min cykel försvunnit. Det vore ännu värre om det är någon i huset som tagit den.

torsdag 15 april 2010

Mera vårtecken

Jag är fortfarande kvar hos mina föräldrar i Norduppland, men nu är hela vinden städad och i morgon åker jag hem till Sala igen. Det är helt otroligt vad man sparar på grejer... Vi har fyllt flera säckar med gamla teckningar, trasiga leksaker och anteckningsböcker från skolan som absolut inte säger nånting eftersom böckerna med uppgifterna bara var till låns medan man gick i skolan... Några skolböcker finns dock kvar. Det kan ju vara kul att bläddra i och bli nostalgisk. En del grejer mindes jag inte alls. Bland annat hittade jag ett fysikprov där jag räknat nånting med ljusets brytning genom konkava och konvexa linser. Jag förstord ingenting! Pinsamt, men sant. Å andra sidan kan jag inte påstå att det är en kunskap jag saknat sen jag skrev provet (med riktigt fint resultat) för 12-13 år sen...
Det konstigaste vi hittade var en geléorm som brorsan hade lagt bland sina gamla prydnadssaker. Den var inte så geléig längre... Men han tyckte väl att den var fin, annars skulle han inte sparat den. Nu ligger den dock i en sopsäck...
Det blev hur som helst löjligt mycket plats där uppe, och då är ändå alla syrrans grejer kvar att gå igenom, en jättehög med urväxta kläder, leksaker och annat ska tvättas och köras till Röda Korset och mamma och pappa ska kolla igenom en hög med deras prylar, men sen är det helt klart. Bara det att vi slängt massor av skräp (bokstavligt talat.) och sorterat allt där uppe har gjort jättestor skillnad. Det ser ut som om vi bara behållit max en fjädedel, men sanningen är att vi inte ens kastat hälften.

Men jag har inte varit där uppe hela dagen. I väntan på att brorsan skulle vakna i morse passade jag på att gå en runda i trädgården för att se vad som tittat fram sen i går.

Krokusarna jag skrev om igår, de som var lila utanpå, hade inte slagit ut än så jag passade på att ta en bild där utsidan syndes bättre. Riktigt snygga, speciellt med de helvita intill. Visst skulle det vara snyggare om man blandat lökarna från början istället för att ha dem grupperade inser jag nu. Jag ska nog gräva upp dem i höst och blanda dem om jag kommer ihåg.

Bakom huset är det helt blått av blåsippor i skogsbrynet. Det har alltid växt massor av såna där. Det roliga är att vi har massor av olika färgvarianter och alla är vilda. De vitaste vita, knalligt lila, ljusblå, vita med rosa kanter, babyblå och riktigt knallblå...


Jag kunde inte motstå at plocka en liten bukett med alla varianter. Det finns som sagt extremt många, och de står ju på vår tomt. Var kamera och närbilder är ingen bra kombination. Några små vitsippsknoppar tittade fram bland alla blåsippor, så jag plockade ett par såna också. Bara för att...

Till Påsens stora lycka börjar kattmyntan titta upp i hans rabatt (hur många katter har en privat rabatt? Flera plantor kattmynta, och på våren blommar mängder av pärlhyacinter där.). Han upptäckte det igår när jag var ute och hängde tvätt (första utomhustorkade tvätten för i år. Det doftar ju så underbart om den jämfört om den torkat inne) och det fanns ingen hejd på hans lycka när han inte kunde bestämma sig för om han skulle gnaga på den, rulla sig i den eller gnida nosen mot de små skotten. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig då, istället fick jag den här underbara bilden i morse när Porsche märkte att Påsen luktade mer spännande än vanligt. Han nosade och nosade kring Påsens ansikte, men när han till sist körde in nosen i örat fick den halvsovande godsägaren nog och hoppade ner från soffan.

tisdag 13 april 2010

Vårens första...

Äntligen ett bildinlägg med underverken!

Vårens första fästing kröp omkring på Påsens öra i morse. Den slängde vi ut igen. Ingen bild alltså. Men den såg ut ungefär som fästingar brukar göra.


Vårens första blåsippor hittade vi för några dagar sen bakom huset. De finns där bland löven. Klicka på bilden för at få den större. Några har plockats in för att ge lite vårkänsla medan snöhögarna ännu var stora. Nu har de krympt massor och gräsmattan är nästan snöfri.


Vårens första krokusar ville börja blomma redan innan snön över dem smält, så efter att jag plockat bort den fick de en väldig fart. Två tidiga, mindre sorter blommar i den upphöjda rabatten framför huset. Den ena är kritvit, den andra är lila utanpå och vit inuti. Vad de heter har jag glömt, men de kommer från Botanicus.nu. Rabatterna är inte helt vårstädade än, men de blöta löven är bortkrattade och av förra årets perenner är det värsta bortklippt där snön är borta.

Vi har börjat rota runt på vinden och hittar massor av grejer. Både sånt som är kul att ha kvar och sånt som man undrar hur man tänkte när man bestämde sig för att spara det. En del leksaker från när vi var små till Matildas stora lycka. Vi fick ihop en hel del grejer som funkar bra för henne att leka med, och om inte än så inom ett år i alla fall.


Min Waldorfdocka Stina låg bland mina saker. Jag hade inte hjärta att lägga tillbaka henne i lådan, så nu får hon sitta på min säng. Luggen har blivit lite urtunnad av pälsängrar, men annars har hon klarat sig bra.
Mamma sydde henne åt mig när jag var liten, har haft henne så länge jag kan minnas. Egentligen ska inte den här typen av dockor ha så tydliga ansiktsuttryck, men Stina har ändå ett diskret leende. Klänningen har mammas mormor (om jag inte minns fel) virkat åt mammas dockor, så den har hängt med ett tag.

söndag 11 april 2010

Blåsippor, krokus och Matilda

Redan från början kan jag avslöja att det inte kommer bilder på vare sig blommor eller systerdotter. För ovanlighetens skulle är alla vi syskon hemma, och där syrran är, där är systerdottern, men än har det bara blivit kort på Matilda. Jag är för lat helt enkelt. Blåsippor och krokusar har jag inte tagit kort på än, men bara det är soligt i morgon så ska jag ta med mig kameran ut, kratta några löv och ta bilder på vårblommor. Men bakom mammas och pappar hus blomar blåsiporna för fullt, trots att det ligger rätt mycket snö kvar. Fler krokusar slår ut för var dag som går, och man ser att de nya lökar vi grävde ner för ett par år sen har förökat sig ordentligt. Vi beställde en massa roliga tulpaner, krokusar och narcisser från botanicus.nu (passa på att beställa lökar snart! Man skickar sin bestälning under våren, och sen kommer lökarna som ett paket på posten, bokstavligt talat, lagom när det är dags att gräva ner dem i september.) och det är kul att ser hur de förökar sig och sprider sig. Jag tror nästan att man får dela lite på tuvorna i höst, för det börjar se trångt ut nästan.
Det är rätt längre sen jag träffade busungen Matilda senast. Hon blev åtta månader igår och jösses vad det händer grejer! Hon äter riktig mat, tar sig fram på golvet (alla som har någon erfarenhet av försvaret känner till "ålning medelst hasning", och det är hon en mästare på!) och har en massa pyssel för sig. Hon pillar och fingrar på sina leksaker och rätt som det är fyrar hon av ett sånt där leende som bara små barn klarar av.
Mamma och jag var upp på vinden idag i jakt på de få kläder som finns kvar efter oss när vi var i den storleken. Mycket har givits bort till släktingar som fått barn, och resten har skickats till Estland.
Väl uppe på vinden hittade i några söta klänningar efter Emelie, men också en del leksaker. Det mesta är väl egentligen rekommenderat från 18 månader, men de kan ju vara roliga ändå. Ett par aktivitets-grejer med knappar, hjul och annat man kan trycka och dra i, en pekbok, några av alla de klossar vi hade och ett par grejer till. Matilda struntade i att hon är 10 månader för liten och tryckte, bankade och pillade på de lite enklare leksakerna. Häftigt att se hur koncentrerad hon var när hon snurrade på visarna på en leksaksklocka (som blev favoriten). Jag kanske är en aning partisk, men nog är hon väl ett ovanligt smart barn?