Ibland finns det fördelar med hastighet, men när man vant sig blir man stressad så fort någonting blir försenat eller inte funkar som det ska. Jag tror inte att det är nyttigt i längden.
Många barnfamiljer lovordar microvågsugnen eftersom det är så smidigt att värma maten. Barnen hinner inte bli kinkiga och otåliga innan maten är varm. Men de är ju vana att få den på en gång. Här kan jag ta Matilda som exempel. Min lillasyster Emelie har ingen micro och hon lagar all mat själv. Rotsaker och grönsaker skärs i små bitar, kokas och mosas. Det tar väl kanske 10-15 minuter att få maten klar, men det är ingen katastrof. Matilda vet ju att maten kommer. Visst är hon superhungrig och otålig ibland, men världen går ju inte under för det. Speciellt inte om man får banan till efterrätt - då är allt förlåtet.
Själv har jag just tagit ut ett bröd ur ugnen. Ett danskt rågbröd ur Anna och Fanny Bergenströms Kärlek, oliver och timjan (en favoritbok. Nyttigt, enkelt och supergott!) som tar tre-fyra dagar att baka. En sorts fusk-surdeg kan man säga. Först blandas jäst, vatten, yoghurt, salt och grovt rågmjöl. Sen ska det jäsa i 24-36 timmar innan vetemjöl och brödkryddor rörs ner, degen ska jäsa i brödform 1- 2 timmar, gräddas, svalna och mogna i 1-2 dagar. Så på torsdag får jag veta hur det smakar. Men det doftar underbart och är så där härligt tungt. Lagrad ost, några skivor tomat och en kopp te…
Känner mig lite träffad faktiskt. Har både micro, köper bröd och flyger. (Fast oftast blir det båt)
SvaraRaderaMen när ungarna var små gjorde jag allt själv. Har blivit mer bekväm tyvärr.
Med tanke på var du bor så är det väl inte så konstigt att flyga då och då? Typiskt försvarbart fall tycker jag. :)
SvaraRaderaMicro är ju ett behov man skapat sig, ungefär som mobiltelefener. Man klarade sig alldeles utmärkt innan de fanns, men visst underlättar de många gånger.
Och hembakat bröd är lite överkurs, jag brukar inte göra sån där dunderlånga bak i vanliga fall, och nu när jag vant mig vid att baka själv så smakar köpt bröd så tråkigt... Och jag har ju all tid i världen. :)
Jag har ju inga barn, men jag kan tänka mig att om man hela tiden vänjer barn (och vuxna) vid att ingenting ska ta någon tid så kanske inte tålamodet blir så välutvecklat. Jag hade ingen mikro när jag bode ensam och man klarar sig väldigt bra utan - det jag saknade var att tina bröd ur frysen och mikro-popcorn...
SvaraRaderaJag blir stressad av att allt ska gå fort och att man ska hinna med så mkt för att känna sig tillfreds med tillvaron - ibland går jag i strejk och ligger i sängen med en bok och kakor och mjölk en hel dag bara för att komma i fas med mig själv. Och världen går inte under för det...