onsdag 13 januari 2010

Morgontankar

Jag har börjat tycka om mornar allt mer. Lite ovant, eftersom jag inte direkt funkar som jag ska på morgonen. Allt går segt, jag har behövt fasta rutiner för att komma i ordning till jobb/skola. Men nu när jag letar jobb för glatta livet kan jag ta 1-2 timmar på morgonen och bara vakna. Jag smuttar på samma mugg kaffe medan det blir allt kallare. Jag ser gamla repriser av Vänner på TV och bläddrar i böcker med härliga bilder. Just nu ligger Anna Bergenströms Under valnötsträdet och Kärlek, Oliver och Timjan på bordet intill Lena Israelssons Handbok för köksträdgården. Den här stunden på morgonen mellan sömn och vakenhet, ett klarhetens Ingenmansland, är rätt skön. Ingenting är omöjligt, för vanliga naturlagar och sunt förnuft fungerar inte som de gör i vanliga fall. I alla fall inte i mitt nyvakna, koffeinpåverkade sinne.

Jag tassar runt i mina rosa monstertofflor och påbörjar dagens brödbak medan kaffebryggaren puttrar på. Ett bröd jag inte bakat förr. Jag har hållit mig till improviserade bröd ett tag, men jag behöver lite ny inspiration och kanske är det därför jag sitter och bläddrar i böcker på morgonen. Idag ska det bli ett skållat bröd med lite grovt rågmjöl, frön och vetegroddar. Visserligen stod det vetekli i receptet, men det hade jag inte hemma så jag provar vetegroddar istället. Det är i huvudsak vetemjöl i det, så trots rågmjölet blir det ett relativt ljust bröd.

Medan solens första färglösa ljus sprider sig över hustaken vaknar även mitt medvetande sakta med säkert. Jag börjar göra upp planer och mål för dagen. "En dag i taget" är det som gäller för tillfället. När man sår frön inför sommarsäsongen vet man på ett ungefär när de gror, när de ska skolas om, när de ska avhärdas och när de ger skörd. Tänk om livet var lika. Så enkelt var det ju första åren i gymnasiet, jag hade en plan för livet. Den är skrotad sen länge, eller ska jag säga omarbetad? Jag har insett att något facit till livet finns inte. Man kan inte kika på sidorna sist i boken och få svar på allt. Men vill man det egentligen? Att kolla något enstaka svar när matteuppgifterna var helt omöjliga är en sak, men vill man ha svar saker som verkligen betyder nåt, eller vill man märka det allt eftersom? Forrest Gumps mamma hade nog rätt. Life is like a box of chocolates. You never know what you gonna get.

3 kommentarer:

  1. Livet ja - hmm.. aldrig som man tänkt sig, men det är väl det som gör det värt att leva - ständigt oväxlande.

    Morgnar både gillar och ogillar jag. Jag älskar lata morgnar som du beskriver med en kopp te och en tidning eller lite surfande. Samtidigt är jag sådan att är jag inte igång med dagensplanner för 10 så blir det inget gjort alls. Om jag nu inte får en liten knäpp vid 9-10 på kvällen, för då blir jag väldigt kreativ igen och då kommer man inte i säng i stället och sover ännu längre på morgonen och VIPS - så har man vänt på dygnet totalt...

    SvaraRadera
  2. Oj, skulle trott att det var mitt svar som The Willow Fairy gav dig. Precis så är det nämligen för mig också.

    SvaraRadera
  3. Haha, jo jag känner igen mig jag med. Som tur är så brukar jag räta in min dygnsrytm efter maken, och han går ju upp för att komma iväg till jobbet. När jag bodde själv och pluggade i Ockelbo för drygt ett år sen kunde det hända att jag gick och la mig ett par timmar innan jag måste upp. Inte så lyckat om man hade en heldag med föreläsningar... Men eftersom vi hade fri tillgång till ateljén på skolan så hände det att man var där och pysslade till långt in på nätterna om det var någon typ av redovisning dagen därpå. Eller så kunde jag fastna framför en film med en stickning i knät. Det är inte lyckat att börja titta på Borta med vinden vid midnatt märkte jag... *s*

    SvaraRadera

Lämna gärna en liten kommentar så blir jag glad. :)