Strumpstoppning blev det under kvällen. De här sockorna har varit slitna sen i höstas, men nu är de som nya. Nja, nu ska jag inte överdriva, så bra är jag inte på att stoppa strumpor. Men de går att använda i alla fall. I lådan med garn jag fick efter farmor hittade jag ju även en stoppsvamp, och det är jag glad för. Vilken otrolig skillnad det är att använda den istället för bara handen när man ska laga en sliten häl!
Mössan växer sakta med säkert. Börjar tröttna på akrylgarnet, eftersom det känns som om det är längt kvar tills jag får användning för just en akrylmössa. Tänk så ullberoende jag blivit under de senaste månaderna. Jag har väl inte haft något emot att sticka i akryl (så länge det inte är ett dåligt, strävt akrylgarn) tidigare? Men nu längtar jag efter härliga vantar, mössor och sockor i mättade med dova färger...
Det är ju inte alls längesen om jag ville sticka med tjocka stickor (minst 4,5 mm, helst 7-8 mm), det skulle gå fort och garnet skulle vara mjukt och extremt lättstickat. Helt plötsligt är mina 2,5 mm strumpstickor favoriterna. Fortfarande föredrar jag metallstickor, men å andra sidan har jag inte stickat med trästickor på många år. Jag fick en stickbok med rätstickade dockkläder, dockor och mjuka djur, fyra nystan arkylgarn (rosa, gul, blå och grön om jag minns rätt) och trästickor 4 mm i födelsedagspresent när jag fyllde 11 år (tror jag det var i alla fall). Jag har inte stickat mycket ut boken om jag ska vara ärlig, men det var ändå ett frö till ett av mina stora intressen idag. Tack för det, moster Lisa!
Hej Anna!
SvaraRaderaVad kul att höra att det är fler som är tokig i groddar...
Kul att du hittade till mig eller har du varit inne hos mig förut?
Jag kan ibland inte skilja på alla namn och dessutom är det månag Annor..
Nu hittade jag iallafall till dig.
Ha en bra dag
Annika
Änder är ett roligt släkte. Häromdagen gick jag förbi Svandammen, som trots namnet numera innehåller betydligt fler änder än svanar (1 st). Jag hade ingen mat med mig, men några andra stod och matade dem, så det var massor på "stranden". Man fick kliva över dem; de rörde sig inte ur fläcken när man kom!
SvaraRaderaVisst är det härligt med gamla hederliga stoppsvampar i trä! När jag fick eget hushålle och skulle börja stoppa, ville jag ha en dylik, och då var det plast som gällde! Naturligtvis gick den sönder efter ett tag, men till min stora glädje fanns det en hos min ena faster, som jag tog hand om när hon gick bort. (I himlen behöver man nog inte stoppa strumpor - så kul är det inte.)
Dags att byta namn på Svandammen kanske?
SvaraRaderaJag har letat efter en stoppsvamp ett tag, men det är supersvårt att hitta en som inte är av plast, eller har betydligt mycket mindre hatt än de äldre modellerna. Men nu är slitna strumpor ett minne blott i vårt hem! Och som jag skrivit förr, jag minns hellre farmor med bruksföremål än "fina" prydnadsföremål.