måndag 12 oktober 2009

Mitt mål i livet

För några dagar sen kom jag på ett av mina stora mål i livet. Jag vill bli eljest. Vissa påstår att jag redan är lite eljest, men jag menar att mina små egenheter inte alls är tillräckligt för att jag på allvar ska kunna kalla mig eljest. Det krävs lite mer udda egenskaper än att vara en stickande headbanger med enormt trädgårdsintresse.
Jag är väl något av en social ensamvarg, men räcker det? Jag trivs bäst med att ha en liten skara nära vänner i min vänskapskrets. Jag är inte en sån där tjej som har 200 telefonnummer till bekanta och bekantas bekanta. Jag kan mycket väl gå på stan, eller rent av på bio, ensam.


Att sitta ensam i ett par timmar på ett fik och dricka kaffe eller te och läsa eller skriva är inte heller något konstigt i min värld. Jag gjorde det ofta när vi bodde i Umeå, men sen kom jag av mig. Här i Sala skulle jag nog bli betraktad som eljest om jag gjorde en sån sak, i och för sig… Men å andra sidan finns det inget fik som är så mysigt att jag vill sitta så länge. Om det är bra eller dåligt för stadens caféer vet jag inte. Stamkunder är väl bra, men om de lägger beslag på ett bord i flera timmar, och inte köper speciellt mycket under den tiden är de kanske inte lika bra.
Men mina planer är som tur är mer långsiktiga än att jag kan kalla mig eljest redan i morgon. Ett stort steg blir när vi hittar drömhuset. Att vara trädgårdsintresserad och odla egna grönsaker är idag inte speciellt märkligt. Men jag ska se till att vår trädgård blir något speciellt.


En kompis kallade mig för någon vecka sen för bohem, men tillade snabbt att hon menade det på ett positivt vis. Och jag hade inte tolkat det på nåt annat vis heller. Att vara bohem är väl ett stort steg i rätt riktning om jag vill kunna kalla mig eljest på riktigt? Jag älskar mina kjolar, långa stickade strumpor och flera lager sjalar. Jag skulle nog vilja säga att när jag är en yngre och något modernare version av underbara Tasha Tudor, då är mitt mål uppnått.




Boken om hennes trädgård är en av mina favoritböcker (Mamma har den, men inte jag. Men för er som funderar på vad jag kan tänkas önska mig i julklapp så är det ett hett tips), jag älskar hennes växter, hennes livsfilosofi och hennes stil. Det var som om tiden stannat i hennes trädgård. Jag tvivlar på att hon ens hade el i huset! Hon bodde i ett hus med sina hundar, sin enögda katt och en papegoja som svär som en borstbindare. Hon hade getter och höns, och vackra vita duvor i ett duvslag. Hon gick barfota så fort snön försvinner, och om vintern bar hon flera lager kjolar och sjalar för att hålla sig varm. Dessutom målade hon underbara små akvareller och hade vinden full av antika klänningar… Och bjöd sina gäster på nybakade pajer direkt ur den vedeldade ugnen, smaksatta med vad trädgården hade att erbjuda just då.


Nä, som Tasha Tudor blir jag nog aldrig, men jag kan försöka lära mig att se på livet, min omgivning och mina växter med samma kärlek och med samma pliriga ögon som henne. Det är nog först när jag lyckats med det som jag kan kalla mig eljest och inte bli ifrågasatt för mitt beteende.

2 kommentarer:

  1. Du har väl lite av en sån här "trendigt tantig" thing going on vad gäller din klädstil? Jag vet inte om det heter något annat på riktigt men det är ju en bra metod för att vara lite eljest på ett snyggt sätt.

    Tack för bepsöket, vi pses igen typ på nån 60-årsfest eller så!

    SvaraRadera
  2. Machmot:

    Tantig vet jag inte, men tja... Kanske. Gillar som sagt koftor och kjolar... Men jag går lika gärna i trasiga jeans och diverse metal-t-shirts.
    Jag tolkar det hur som helst som en komplimang. Tack, tack!

    SvaraRadera

Lämna gärna en liten kommentar så blir jag glad. :)