Mysig söndag

Igår hade i en sån där jättemysig utflykt. David hade bokat en bil från bilpoolen och skulle åka och titta på en fågel som tydligen är rätt ovanlig. Kan det ha varit en drillsnäppa? Helt ovanligt att jag glömmer vad han tittar på är det ju inte...
Efter att vi pratat om det i några mintuer bestämde jag mig för att följa med. Så vi packade matsäck, gjorde smörgåsar som mer liknade en grekisk sallad på bröd än vad man brukar tänka på när man hör "smörgås" och gav oss i väg.

En supermysig utflykt som började med grått väder och regn, men om man bara är beredd och har regnstället med sig så gör det ju inte så mycket. Det slutade regna strax efter att vi kommit fram till första stoppet som tur var, för även om man har regnkläder så blir det ju rätt trist att vara ute om det spöregnar hela tiden. Tyvärr gjorde jag upptäckten att mina kära Graninge-kängor behöver impgregneras...
Vi tog lite cache:ar, tittade på några fåglar, hejade på en av de fågelskådare som sett flest fåglar i Sverige (mitt fågelskådar-skådar-intresse vaknade till när David berättade det), körde om en munk med basker på huvudet och åt matsäck vid en grillplats på en strand.

Det är pracis så där som man vill ha söndagarna. Det var typiskt oktoberväder ute. Mulet, men uppehåll större delen av dagen. Medan David tittade på fåglar njöt jag av en fantastisk mosaik av gula björkar och mörka granar mot en grå himmel.

Det finns en skön mellankoli i naturen nu. Sakta vissnar gräs och andra örter ner, löven gulnar, faller av och lägger sig som ett skyddande täcke över frön som spritts i vinden. Nakna grenar sträcker sig mot ett allt kallare solsken.
Trots den varma färgskalan på löven anar man den där höstkylan när man tittar ut genom fönstret och man rättar till sjalen som ligger över axlarna när man stickar och dricker te ur favoritmuggen. Är det en slump att jag helst dricker Kashmiri-te under den kallare delen av året? Ett svart, lite lagom kryddigt te som inte smakar för mycket pepparkaka.