Garn och Vildingar, men inga fåglar

Med risk för att bli tjatig så har jag haft en jättemysig helg igen. Måndagen kommer, och jag vill inte riktigt acceptera att det är morgon utan somnar om upprepade gånger efter att David gått upp. Men strax innan nio insåg jag i alla fall att det var ljust ute och att det var dags för mig att gå upp. Hur mysigt det än är att ligga och dåsa under duntäcket så kan jag inte tillåta mig själv att ligga där och gotta mig hela dagen.

Sitter och läser alla bloggar som uppdaterats under helgen och gör upp planer för dagen. Jag har disk som måste tas om hand. Jag har slarvstädat lägenheten rätt många gånger den senaste tiden, det börjar bli dags att göra det lite mer ordentligt. Dammråttorna har gömt sig i undanskymda hörn, och smulor samlas alltid under bord. Och det kanske inte vore fel att torka golven, och inte bara dammsuga den här gången.

Men jag vill njuta lite mer av helglugnet innan jag sätter i gång.

Vi åkte till Uppsala för att fira svärfar som fyllde år. Som vanlingt numera blev det ett paket med mjuk innehåll från mig. Jag har ju skrivit en del om ett stickprojekt där garnet tog slut och jag var tvungen att fylla på när det bara var ett par varv kvar. Det var en halsduk jag höll på med, stickad på "fel" ledd. Om man säger stickad från långsida till långsida eller kortsida till kortsida har vi diskuterat i helgen, och upptäckte att åsikterna skilde generationerna åt... Själv tycker jag att den är stickad från kortsida till kortsida. Man börjar ju varvet i ena kortsidan och stickar till nästa.

Ett besök på Yll&Tyll blev det också under lördagen. Det känns så lyxigt med papperspåsar när man har handlat! Det ser liksom mer exklusivt ut av nån anledning...

Men vad fanns i påsen? Totalt nio nystan Safran, och ett ensamt nystan Fabel. Av Safran ska det bli en klänning (jag tycker att det känns väldigt lite med nio nystan, men hur jag än räknar så ska det vara så många enligt mönstret), och Fabel ska kombineras med rester av samma garn, men i andra färger, för att bli sockor till David. Sockorna har jag redan börjat med, klänningen får vänta nästan två veckor till. Är det en OS-stickning så är det! Tur att det är så mycket med intressant med vinter-OS än sommar-OS...

På söndagen åkte David och jag för att leta fåglar. Det gick så där. Vi hittade fåglar, men det var "fel" fåglar... Och kallt var det! Jag äger två par termobyxor. Ett par är hos mina föräldrar, och ett par kan jag inte hitta nånstans. Tyvärr, för de skulle vara bra att ha nu när det är så här kallt.

På eftermiddagen blev det ett biobesök. Jag har sett fram emot Till Vildingarnas Land (baserad på en barnbok som kom 1963. Jag tyckte vildingarna var jätteläskiga när jag var liten, men ändå vet jag att jag lånade den flera gånger på biblioteket av nån anledning.) rätt länge, och David tyckte den verkade ok. När vi sett den hade vi lite olika åsikter...

Jag älskade den! Den var vacker, underbart foto, stillsam med händelserik, fylld av ett barns fantasi och känslor utan att vara barnslig. David tyckte väl att den var så där... Han somnade en stund mitt i.

Att Jim Henson Studios skapat vildingarna gjorde ju inte att jag tyckte mindre om den, mupp- och fraggel-fan som jag är... Man måste bli lite förälskad i den känsliga och impulsiva Carol. Han vill ju bara vara lycklig egentligen... Men det är inte så lätt för alla att hålla sams när alla har olika viljor.