Igår strövade vi omkring i Ottenbylunden och lyssnade efter sommargyllingen och halsbandsflugsnappare. Flugsnapparen hittades snabbt, men sommargyllingen lyser med sin frånvaro. Många ser den, men många missar den också, så David är inte ensam om det. Han var där nu på morgonen och letade igen, men inte heller idag ville den ge sig tillkänna.
Jag hade med mig en bok på våra vandringar igår, för växtligheten i lunden var densamma som när vi var där för ett par dagar sen, även om vi gick i en annan del av den då. Den skiljer sig inte så jättemycket från hur det ser ut i lövskogarna hemma, mer än att det är mer ren ädellövskog med hassel och ek här än jag är van vid. Det var hur som helst skönt att kunna sitta i solen och läsa Nesser. Svenska deckare hör till på sommaren. Jag gillade inte Nesser för ett par år sen, tyckte inte om språket. Men sen övertalade mamma mig att lyssna på några av böckerna han läst in själv, och helt plötsligt var jag såld. Det högtravande språket blev kluriga metaforer och målande beskrivningar. Bara en sån sak som hur hans olika karaktärer pratar i dialogerna fascinerar mig. Med några få ord har de fått en personlighet.
Solen skiner alltjämt. Idag skule det dock mulna på under eftermiddagen. Min nacke tackar lite för det, men resten av jag är lite ledsen. Att vara utomhus hela dagarna har satt sina spår om man säger så... Igår hade jag en skjorta på mig för att vara snäll mot axlarna, men nacken får ändå ta värsta smällen.
Vi var en sväng nere vid Långe Jan igen för att leta efter en svartvit strandfågel av något slag. Tyvärr utan större framgång. Däremot såg vi flera sälar som låg på stenar i vattnet och gottade sig i solen. De påminde rätt mycket om min bror när han ligger och nästan är vaken på morgonen. Det där nöjda flinet han har när han gosar in sig i täcket... Det var precis samma min.
Det går enormt mycket får och kossor och betar när man åker ner mot den södra udden. Massor av Angus-korsningar, men de är inte alls lika fina som de jag är van vid... Kanske är det inte så mycket Angus-blod i dem, eller så skiljer sig betet så markant... Men de är fina ändå. De har så fina ansikten.
David ska snart väckas igen. Rätt mysigt att sitta här och skriva och lyssna på hans andetag... Han låter så fridfull när han sover.
Jag ska diska och tvätta håret, sen bär det av till Borgholm idag. Även om jag tycker det är jätteskönt att gå omkring och mysa i naturen ska det blir trevligt med miljöombyte. När man ser samma typ av natur blir man lätt lite avtrubbad och ser inte hur vackert det egentligen är när solen silas genom lövverket eller andra till synes simpla företeelser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna en liten kommentar så blir jag glad. :)