Alvarliga ting

Följande inlägg satt jag och skrev runt klockan åtta i morse, i väntan på att David skulle komma hem från morgonens fågleskådning. Ville ha med bilder i inlägget, och kameran var ute på vift. Men nu är både make och kamera tillbaka. Den förstnämna tar en tupplur på sängen bakom mig. Ska väcka honom om en stund så han får duscha innan vi åker til Ottenbylunden.

Igår gick vi omkring på Alvaret mest hela dagen. Tänk att det kan växa så mycket på så till synes karga marker! Vart man än satte fötterna trampade man på nånting, och förhoppningsvis inga rariteter. Jag insåg än en gång att det inte direkt var den bästa floran jag valt att ta med eftersom jag har 3-4 sidor orkidéer i den här, och minst det fyrdubbla i den tjocka floran. Och hur lätt är det att nyckla då? Lite uteslutningsmetod och lite tips från de informationsskyltar om reservaten gör i alla fall att jag kan klura ut en del. Krutbrännare, St Pers Nycklar och Johannesnycklar har jag sett. Och Adam och Eva, i alla fall halva paret (den ljusa varianten). Den andra har jag sett i Hållnäs, men det vore kul att se dem tillsammans.

På vissa ställen är marken täckt av alvargräslök. Ser hur snyggt ut som helst med de där små lila bollformade blommorna mot den nakna kalkstenen.

Efter middagen (lax och potatis) åkte vi till en del av Alvaret som bara ligger ett par kilometer härifrån och gick till ett kalkbrott där. Tydligen ska det vara ett jättebra fågelställe, men jag tror att vi kom dit för sent på kvällen, för vi såg bara några måsar och badankor. Fina blommor fanns det i alla fall! Hittade en blommande fältsippa till min stora glädje. Annars har jag bara set fröställningar, och de är ju i sig underbara, med det var roligt att se blommande exemplar också. Det som är lite roligt med fältsippan är att den är väldigt lik en backsippa i alla avseenden utom själva blomman, som är klockformad. Den ser inte alls ut som en sippa i blomman.

Att vi är naturmupp-light här, det är det ingen tvekan om. De allra flesta man träffar på frågar vad vi är ute efter att se. Jag som kan sitta och stirra på en kvadratmeter gräsmatta och fascineras av alla små örter som gömmer sig där... Visst är jag jätteglad när jag hittar något lite udda, men att springa runt och leta efter dem intresserar mig inte alls. Det är mycket mer intressant och för min del lärorikt att se vilka växter som har samma ståndortskrav (för den övningen gav mig inte så mycket i skolan direkt...), eller bara se en snygg blomma och ta reda på vad det är. David tänker ganska lika, fast med fåglar. Han är långt ifrån någon hysterisk kryssjägare. Det är många som åkt härifrån för att kolla på en polyglotsångare (hoppas det blev rätt nu) utanför Borlänge. Tydligen har fågeln blivit sedd i Sverige typ två gånger för, men ändå... Känns lite väl nördigt för min del...

Appropå fåglar och David är han ute och morgonspanar än. Själv vaknade jag för en halvtimme sen. Jätteskönt att inte gå upp klockan fyra! Tycker jag vaknar löjligt tidigt ändå... Utan anledning. Kaffebryggaren puttrar lovande i köket i alla fall, så det är ju en tröst. Och så hinner jag skriva det här också. Kameran har David med sig, så jag kan inte publicera inlägget innan han kommer hem hur som helst, för lite bilder måste jag ha med.

Undrar om jag inte ska ta och sticka lite innan han kommer hem... Har en tumme kvar på ena torgvanten. Känns lite avigt att sitta och sticka ullvantar när solen gassar, men så småningom kommer jag att behöva dem.