Jag sitter och funderar på hur mycket garn man kan tänkas behöva ta med på semestern... Det blir ju knappast så att jag kommer att sitta och sticka hela dagarna, men det är så tråkigt när man helt plötsligt inte har något att sticka!
Chockrosa ullgarn till ett par torgvantar med flätor som Benitha beställt ska jag ta med. Troligen kommer det att räcka. Men OM? Det är ju trots allt en rätt lång bilresa upp till Bruksvallarna, och bitvis är det inte så mycket att se.
Ska jag ta med garn till sockor som ska ges bort, eller ska jag ta med garn till ett par Polly Jean till mig själv? Sockor ska det bli, så mycket vet jag. De tar inte så stor plats i packningen och är roliga att sticka för det mesta.
Jag kommer att behöva mer sockgarn till alla julklappar har jag insett. Jag kanske ska satsa på en aning tunnare än de vanliga raggsocksgarnerna jag brukar använda. Men det beror på vem det är till förstås. En del behöver riktiga raggsockor, andra behöver bara lite varmare ullstrumpor. Och en del ska inte få strumpor alls. Nära och kära får hemskt gärna ge mig mer eller mindre diskreta julklappsönskningar redan nu så jag hinner sticka alla klappar till jul.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag känner precis samma sak för våren. Den är lite kravfylld. Hösten är bättre på det sättet. Då förväntas man bara vara deppig. Och det brukar inte vara så ansträngande att uppfylla, haha.
SvaraRaderaMysigt att kunna sticka. Jag har aldrig lyckats lära mig. Mina lärare glömde alltid att jag var vänsterhänt efter halva tiden.
Moa:
SvaraRaderaJag tycker om hösten. Alla färger och det vackra med förgängligheten tilltalar mig. :)
Det är inte så svårt att sticka när man väl kommer in i det, men jag förstår om det är lite krångligt om man är vänsterhänt... Men för ett år sen hade jag knappt stickat efter mönster, och nu sitter jag och stickar flätor och spetsmönster utan problem. :)