fredag 4 september 2009

Mot fjällen!

Det här blir mitt sista inlägg på en dryg vecka. Datorn ska med upp till Bruksvallarna, men någon tillgång till internet kommer jag inte att ha. Och vem har tid att blogga när man är omgiven av fjäll?
Om några timmar ska jag och Porsche sätta oss på bussen och åka till Uppsala. Porsche ska vara hos Davids föräldrar medan vi är borta, och jag tror inte att någon blir ledsen för det. Visst kommer jag att sakna honom, det brukar bara ta ett par dagar innan jag får katt-abstinens... Men han trivs jättebra hos dem, och om jag förstått allt rätt så brukar de inte lida så mycket av att ha honom där... Utom när han ska hjälpa till med saker på datorer då. Men han är rätt bra på teknik och vill gärna hjälpa till med sånt. Han är väl lite av hobby-elektriker. Många yrken har han vår lilla kisse. Han är filosof, läkare, rörmokare, byggnadsinspektör och upptäcktsresande. Jag hoppas att jag inte glömde något yrke... Han är väldigt stolt över sina titlar.
Tillsammans med David, hans föräldrar, mamma, och kanske min bror ska jag åka ut till Emelie, Martin och systerdottern och hälsa på dem. Det ska bli jättekul att se hur mycket hon växt på knappt två veckor. Enligt Emelie har det hänt jättemycket. Otroligt att det går så fort! Hon springer säkert lagom till jul om hon fortsätter så här!

Jag har suttit och stickat lite nu på morgonen, och nu är den hemliga stickningen färdigstickad och monteringen påbörjad. Det är virkning kring kanten som återstår, sen är den helt klar. Jag funderar på att ta med garn och virknål och roa mig på bussen. Nånting måste jag ju göra då. Att åka buss i över en timme och bara åka utan att göra något är så trist!
Att sticka på kollektiva färdmedel brukar vara jättekul. Det är ofta någon som kommenterar det, frågar vad man gör eller börjar prata stickning. Det är som att resa med katt. Helt plötsligt är det ok att prata med främmande människor, man har något gemensamt att inleda ett samtal med. Jag får ofta höra om okända personers stickvanor, eller historier om deras katter för den delen. Oftast är det jättekul, det är bara när man är stressad eller på riktigt uselt humör det är jobbigt. Däremot gillar jag inte när barn sticker in fingrarna i buren och försöker klia Porsche " i smyg" utan att de säger nånting till mig, eller frågar om det är ok. Nu brukar Porsche ignorera sånt helt, eller flytta sig till den andra delen av buren. Men alla katter reagerar inte så. En del är stressade ändå av att åka i bur, och om det är någon som sitter och petar på dem i ett sånt läge finns det en risk att de river eller bits. Jag skulle inte heller tycka om att någon okänd person satt och petade på mig ju! Det värsta såna gånger är nästan att föräldrarna ser vad barnen gör, men struntar i det. OM katten blir arg/rädd vems fel är det då enligt såna föräldrar?
Nu låter jag kanske jättehemsk, men visst är det helt ok för mig om någon vill klappa min katt. Jag vill bara att man kollar att det är ok med mig först, för allas skull.

3 kommentarer:

  1. Jag håller med, jag har en liten ulltutt till hund och bara för det så tror alla att det är ok att klappa hejvilt eller att min hund vill leka med deras hund. Och ställer jag sällan upp på, folk blir dösura men det får dom bli om dom orkar...
    Ha en skön semester!! Veronica

    SvaraRadera
  2. Yes, typiskt sociologiskt fenomen: Katter, hundar, stickningar etc. blir förevändningar för att börja prata med en främling. Även oväntade händelser - jag satt och fikade med en kompis då en sparvhök (fick vi höra sen) angrep en lika stor kaja och en lång och utdragen dödsscen utspelades på gatan. Hela caféet plus alla förbipasserande blev plötsligt en grupp som diskuterade det hela :) Ha't så kul i fjällen, akta er för elddemonerna!

    SvaraRadera
  3. Humlan:

    Märkligt hur folk tänker ibland... Och det är nästan ännu mer så att folk tar för givet att det är ok att klappa hundar än katter. Porsche sitter ju ändå i en bur, så han är lite avskärmad...

    Machmot:
    Ojoj, ett skådespel din bror utan tvekan gärna skulle sett! Inga elddemoner såg vi, men galonmonster av den mindre typen promenerade förbi utanför stugan en dag. Inte så skräckinjagande än, men skulle kunna bli elddemoner inom några år om man inte är försiktig.

    SvaraRadera

Lämna gärna en liten kommentar så blir jag glad. :)