Filmer

Ibland är det skönt att slippa undan från verkligheten, fly in i en annan värld bestående av en filt, en stor kopp med favoritteet, gärna en katt i knät och en riktigt, riktigt bra film.

Jag tänkte tipsa om några av mina favoritfilmer. Filmer som berör mig, och som kanske inte är så kända som de förtjänar. Filmer som får mig att gråta, skratta och mysa, ibland på samma gång.

Först har vi klassikern The Last Unicorn. En helt fantastisk tecknad film från mitten av 70-talet. Det var på den tiden man tecknade filmer för hand och alla figurer hade sin egen stil. Så långt ifrån en modern Disney-film man kan komma med andra ord...

Men tro inte att det är en film för små barn bara för att den är tecknad. Den är inte blodig eller innehåller så mycket våld, men skurken är otroligt grym och handligen är mångbottnad och vacker. Enhörningen och de andra goda ställs inför dilemman som jag tror små barn har svårt att förstå.

Men den är helt underbar och vacker. En njutning både hantverksmässigt och för fantasin.

Om vi fortsätter med tecknade filmer vill jag ha med minst en av Hayao Miyazakis filmer, så det får bli Nausicaä of the valley of the wind, som nu mera finns med svenskt tal om man föredrar det. Jag förstår inte riktigt vitsen, för jag tycker inte att det här heller är en film för små barn, och dubbningar gör sällan såna här mästerverk rättvisa... (Jag köpte mitt exemplar långt innan filmen dubbades, eller ens textades på svenska, så jag ser den med japanskt tal och engelsk text)

Filmen kom 1984 och är så galet snygg (Miyazakis filmer brukar vara det, men den här är nog bäst)! Man kan se den bara för att den är så snyggt tecknad om man så vill. Men den har en väldigt bra handling.

Det är krig mellan kungariken, de rena luften är på väg att förgiftas av giftiga sporer och Gigantiska insekter bor i skogarna... Om man har tålamod får man allt förklarat i filmen, som även om den känns lång aldrig blir för lång (116 minuter). Detär otroligt mycket handling, men ändå är det ett lugnt tempo, något som jag tycker är typiskt för Miyazakis filmer. Trollbindande, nästan meditativa landskapsbilder varvas med mer actionladdade scener.

Tidigare har jag skrivit om Tonari no Totoro, som också är en otroligt bra film, men som passar även för mindre barn.

En helt annan typ av film är Priscilla, queen of the desert. Det är många år sen jag såg den för första gången, och jag älskade den från första stund. En roadmovie som utspelar sig i den australiensiska öknen. Tre dragqueens är på väg från Sidney till Alice springs för att sätta upp en show där. Absolut ingen film för homofober!
Den blandar helt absurda deltaljer med den bistra verkligheten. Ibland är det tvära kast mellan skratt och förfäran. Men när allt kommer omkring är det en feelgood-film, och jag kan avslöja att slutet är lyckligt. Massor av paljetter, 70-tals-musik och fantastiska skådespelarinsatser.

Den sista filmen jag tänkte ge lite uppmärksamhet vet jag inte ens om den går att få tag på på DVD i Sverige. Jag råkade se den av en slump på TV och är otroligt glad för det! Why I wore lipstick to my masektomy är den sanna berättelsen om Geralyn Lucas som drabbades av bröstcancer när hon var 27 år. Filmen handlar om henns kamp mot cancern, hur hennes liv förändras hur mycket hon är kämpar för att allt ska vara som vanligt, och hur helles förhållande påverkas.

Why I wore lipstick... finns även som bok, och man kan läsa mer om både boken, filmen, Geralyn och bröstcancer på http://www.whyiworelipstick.com/.

Under oktober pågår ju en mängd olika projekt för att förmedla information om och få in pengar till bröstcancerforskning. Så jag tjuvstartar min egen kampanj nu. Se filmen (går att ladda ner lagligt på iTunes), läs boken och sprid Geralyns berättelse. Det är eländes elände (för att citera Lars Ekborg) stora delar av filmen, men också mycket värme, hopp och mod.