Idag har jag lekt med Benitha igen. Jag ska lära henne lite huslighet tycker hon, så vi har kokat rönnbärsgelé idag. Hon har dessutom bestämt sig för att bli vegetarian, men är inte van att laga mat med bönor och linser och annat skoj, så ett och annat tips kan jag ge henne där.
Och när vi ändå hade en massa rönnbär med oss hem satt vi och gjorde mobiler och pysslade. Min är inte klar än, för jag har ju som vanligt inte ro att göra en sak åt gången, men sakta med säkert växer skapelsen fram.
Något stickande har det inte blivit på ett par dagar. Inte sen baskrarna. Jag har inte hittat det där perfekta stickprojektet för tillfället. Men nog kliar det lite i fingrarna. Det kan hända att min gröna socka med falska flätor får en kompis ineom en snar framtid.
Idag fyller min kusin Niclas 10 år. Grattis!
Det är alltid lätt att komma ihåg hans födelsedag, eftersom han föddes dagen innan jag och David träffades för första gången.
onsdag 30 september 2009
Baka baka liten kaka
Stolt kakmonster som jag är roade jag mig med lite kakbak igår. Vattnet var avstängt under dagen, eftersom bostadsbolaget skulle göra någon reparation, men det hindrade inte mig. Det betydde bara att disken fick vänta...
Efter att jag bläddrat igenom underbara Annas Kakbok av Anna Bergenström bestämde jag mig snabbt för bondkakor. Jag älskar dem, men kan inte stoppa i mig 5-10 stycken åt gången som jag kan med många andra kakor... Det är bra! De räcker längre, och jag äter inte så mycket kakor...
Mina favoriter i den boken annars är knapersega chokladkola-snitt. Jag hade aldrig förstått uttrycket "Försvinnand goda" innan jag smakat på dem... Det är ingen idé att baka såna, för de tar slut på en gång! Både jag och David har dem bland våra favoriter bland kakor. Det mesta med choklad går åt rätt fort om jag ska vara ärlig.
Nu fick jag blodad tand och funderar på mer kakbak idag...
Efter att jag bläddrat igenom underbara Annas Kakbok av Anna Bergenström bestämde jag mig snabbt för bondkakor. Jag älskar dem, men kan inte stoppa i mig 5-10 stycken åt gången som jag kan med många andra kakor... Det är bra! De räcker längre, och jag äter inte så mycket kakor...Mina favoriter i den boken annars är knapersega chokladkola-snitt. Jag hade aldrig förstått uttrycket "Försvinnand goda" innan jag smakat på dem... Det är ingen idé att baka såna, för de tar slut på en gång! Både jag och David har dem bland våra favoriter bland kakor. Det mesta med choklad går åt rätt fort om jag ska vara ärlig.
Nu fick jag blodad tand och funderar på mer kakbak idag...
tisdag 29 september 2009
Pysselsugen
Är så galet sugen på att pyssla! Som vanligt kan jag inte bestämma mig för vad jag ska göra, men den där kreativa lusten riktigt bubblar. Tyvärr är det en del måsten som ska klaras av först.
Vattnet är avstängt idag igen, och kommer att vara det på torsdag också (!), och jag har disk som står och väntar på att bli diskad medan det upptappade vattnet fortfarande är varmt...
Äppellagret börjar sina har hemma nu. Några finns det kvar än, men de kommer att gå åt eller bli dåliga inom de närmaste dagarna. Bakade äppelpaj på Åkerö i går kväll. Äpplen med kanel och lite för mycket farinsocker (När man tror att det räcker ska man ta lite till), och smuldeg både över och under äpplena. Igår hade jag russin i pajen också. Både jag och David tycker det är gott med russin i kakor och sånt, och det kan vara kul att variera ibland.
Jättegott blev det, Åkerö är ett fantastiskt äpple!
Jag hade ju såna i saften som silades upp igår. Mums! Men receptet måste det ha stått fel i, för man skulle enligt det ha 2½ deciliter socker/deciliter uppsilad saft. Blir det ens flytande om man har så mycket socker i?? Jag hällde i socker lite i taget och smakade av istället. Det är ju inte gott om det bara smakar socker.
Vattnet är avstängt idag igen, och kommer att vara det på torsdag också (!), och jag har disk som står och väntar på att bli diskad medan det upptappade vattnet fortfarande är varmt...
Äppellagret börjar sina har hemma nu. Några finns det kvar än, men de kommer att gå åt eller bli dåliga inom de närmaste dagarna. Bakade äppelpaj på Åkerö i går kväll. Äpplen med kanel och lite för mycket farinsocker (När man tror att det räcker ska man ta lite till), och smuldeg både över och under äpplena. Igår hade jag russin i pajen också. Både jag och David tycker det är gott med russin i kakor och sånt, och det kan vara kul att variera ibland.
Jättegott blev det, Åkerö är ett fantastiskt äpple!
Jag hade ju såna i saften som silades upp igår. Mums! Men receptet måste det ha stått fel i, för man skulle enligt det ha 2½ deciliter socker/deciliter uppsilad saft. Blir det ens flytande om man har så mycket socker i?? Jag hällde i socker lite i taget och smakade av istället. Det är ju inte gott om det bara smakar socker.
måndag 28 september 2009
Filmer
Ibland är det skönt att slippa undan från verkligheten, fly in i en annan värld bestående av en filt, en stor kopp med favoritteet, gärna en katt i knät och en riktigt, riktigt bra film. 
Om vi fortsätter med tecknade filmer vill jag ha med minst en av Hayao Miyazakis filmer, så det får bli Nausicaä of the valley of the wind, som nu mera finns med svenskt tal om man föredrar det. Jag förstår inte riktigt vitsen, för jag tycker inte att det här heller är en film för små barn, och dubbningar gör sällan såna här mästerverk rättvisa... (Jag köpte mitt exemplar långt innan filmen dubbades, eller ens textades på svenska, så jag ser den med japanskt tal och engelsk text)
En helt annan typ av film är Priscilla, queen of the desert. Det är många år sen jag såg den för första gången, och jag älskade den från första stund. En roadmovie som utspelar sig i den australiensiska öknen. Tre dragqueens är på väg från Sidney till Alice springs för att sätta upp en show där. Absolut ingen film för homofober!
Den blandar helt absurda deltaljer med den bistra verkligheten. Ibland är det tvära kast mellan skratt och förfäran. Men när allt kommer omkring är det en feelgood-film, och jag kan avslöja att slutet är lyckligt. Massor av paljetter, 70-tals-musik och fantastiska skådespelarinsatser.
Jag tänkte tipsa om några av mina favoritfilmer. Filmer som berör mig, och som kanske inte är så kända som de förtjänar. Filmer som får mig att gråta, skratta och mysa, ibland på samma gång.
Först har vi klassikern The Last Unicorn. En helt fantastisk tecknad film från mitten av 70-talet. Det var på den tiden man tecknade filmer för hand och alla figurer hade sin egen stil. Så långt ifrån en modern Disney-film man kan komma med andra ord...
Men tro inte att det är en film för små barn bara för att den är tecknad. Den är inte blodig eller innehåller så mycket våld, men skurken är otroligt grym och handligen är mångbottnad och vacker. Enhörningen och de andra goda ställs inför dilemman som jag tror små barn har svårt att förstå.
Men den är helt underbar och vacker. En njutning både hantverksmässigt och för fantasin.
Om vi fortsätter med tecknade filmer vill jag ha med minst en av Hayao Miyazakis filmer, så det får bli Nausicaä of the valley of the wind, som nu mera finns med svenskt tal om man föredrar det. Jag förstår inte riktigt vitsen, för jag tycker inte att det här heller är en film för små barn, och dubbningar gör sällan såna här mästerverk rättvisa... (Jag köpte mitt exemplar långt innan filmen dubbades, eller ens textades på svenska, så jag ser den med japanskt tal och engelsk text)Filmen kom 1984 och är så galet snygg (Miyazakis filmer brukar vara det, men den här är nog bäst)! Man kan se den bara för att den är så snyggt tecknad om man så vill. Men den har en väldigt bra handling.
Det är krig mellan kungariken, de rena luften är på väg att förgiftas av giftiga sporer och Gigantiska insekter bor i skogarna... Om man har tålamod får man allt förklarat i filmen, som även om den känns lång aldrig blir för lång (116 minuter). Detär otroligt mycket handling, men ändå är det ett lugnt tempo, något som jag tycker är typiskt för Miyazakis filmer. Trollbindande, nästan meditativa landskapsbilder varvas med mer actionladdade scener.
Tidigare har jag skrivit om Tonari no Totoro, som också är en otroligt bra film, men som passar även för mindre barn.
En helt annan typ av film är Priscilla, queen of the desert. Det är många år sen jag såg den för första gången, och jag älskade den från första stund. En roadmovie som utspelar sig i den australiensiska öknen. Tre dragqueens är på väg från Sidney till Alice springs för att sätta upp en show där. Absolut ingen film för homofober!Den blandar helt absurda deltaljer med den bistra verkligheten. Ibland är det tvära kast mellan skratt och förfäran. Men när allt kommer omkring är det en feelgood-film, och jag kan avslöja att slutet är lyckligt. Massor av paljetter, 70-tals-musik och fantastiska skådespelarinsatser.
Den sista filmen jag tänkte ge lite uppmärksamhet vet jag inte ens om den går att få tag på på DVD i Sverige. Jag råkade se den av en slump på TV och är otroligt glad för det! Why I wore lipstick to my masektomy är den sanna berättelsen om Geralyn Lucas som drabbades av bröstcancer när hon var 27 år. Filmen handlar om henns kamp mot cancern, hur hennes liv förändras hur mycket hon är kämpar för att allt ska vara som vanligt, och hur helles förhållande påverkas.
Why I wore lipstick... finns även som bok, och man kan läsa mer om både boken, filmen, Geralyn och bröstcancer på http://www.whyiworelipstick.com/.
Under oktober pågår ju en mängd olika projekt för att förmedla information om och få in pengar till bröstcancerforskning. Så jag tjuvstartar min egen kampanj nu. Se filmen (går att ladda ner lagligt på iTunes), läs boken och sprid Geralyns berättelse. Det är eländes elände (för att citera Lars Ekborg) stora delar av filmen, men också mycket värme, hopp och mod.
Bytt till basker
Jag älskar min basker!
Det första är torr nu. Den som jag stickade i mjukt ullgarn. Den är supermysig och hur skön som helst. Den kunde förstås ha varit liiite pösigare. Men det kan gå att ordna om jag blockar om den... En perfekt mössa så här i början av hösten innan det är riktigt kallt, men man vill ändå ha något på huvudet. Om jag använder mönstret fler gånger, vilket jag säkert kommer att göra, ska jag kanske sticka in en elastisk tråd i resåren så töjs den inte ut lika lätt.
Försökte ta bild, med det vill inte bli bra när man försöker ta på sig själv. Dessutom verkar batteriet i vår kamera ha gett upp. Kameran funkar bara någon minut, trots att den är nyladdad... Sen påstår den att batteriet är tomt. Inte kul alls!
Vad nästa stickprojekt blir vet jag inte riktigt. Har en lista på grejer som ska göras, men det är ingen av dem som känns riktigt spännande just nu.
Igår satt jag och sorterade garn efter material och plockade undan de flesta av alla garnnystan som låg på bordet och i fåtöljen... Insåg att jag har rätt mycket restgarner av olika slag... Men vad ska jag göra av dem? Det är så otroligt olika garner de flesta av dem, så det är svårt att blanda också. Mina Baby Pascal-rester ska jag i alla fall sticka tomtar av till jul. Men just nu är det inte så lockande...
Det första är torr nu. Den som jag stickade i mjukt ullgarn. Den är supermysig och hur skön som helst. Den kunde förstås ha varit liiite pösigare. Men det kan gå att ordna om jag blockar om den... En perfekt mössa så här i början av hösten innan det är riktigt kallt, men man vill ändå ha något på huvudet. Om jag använder mönstret fler gånger, vilket jag säkert kommer att göra, ska jag kanske sticka in en elastisk tråd i resåren så töjs den inte ut lika lätt.
Försökte ta bild, med det vill inte bli bra när man försöker ta på sig själv. Dessutom verkar batteriet i vår kamera ha gett upp. Kameran funkar bara någon minut, trots att den är nyladdad... Sen påstår den att batteriet är tomt. Inte kul alls!
Vad nästa stickprojekt blir vet jag inte riktigt. Har en lista på grejer som ska göras, men det är ingen av dem som känns riktigt spännande just nu.
Igår satt jag och sorterade garn efter material och plockade undan de flesta av alla garnnystan som låg på bordet och i fåtöljen... Insåg att jag har rätt mycket restgarner av olika slag... Men vad ska jag göra av dem? Det är så otroligt olika garner de flesta av dem, så det är svårt att blanda också. Mina Baby Pascal-rester ska jag i alla fall sticka tomtar av till jul. Men just nu är det inte så lockande...
Typiskt...
Migränkänningar idag... Inte alls kul. Men har jag tur blir det inte så illa, tar jag det lugnt så brukar det gå att hejda innan det blir riktigt illa.
Skulle ha gjort rönnbärsgelé med Benitha idag, men vi får skjuta upp det ett par dagar.
Stickandet går vidare, och jag tror att det här garnet passar mycket bättre till baskern. Det känns som om den blir pösigare i alla fall.
Den första har inte torkat helt än, men snart så!
Skulle ha gjort rönnbärsgelé med Benitha idag, men vi får skjuta upp det ett par dagar.
Stickandet går vidare, och jag tror att det här garnet passar mycket bättre till baskern. Det känns som om den blir pösigare i alla fall.
Den första har inte torkat helt än, men snart så!
söndag 27 september 2009
Porsche och Torkel
Porsche är liksom sin husse rätt cykelintresserad. Och när husse ville se hur det gick i VM knuffade Porsche bort elefanten Torkel och satte sig på första parkett framför TVn och studerade cyklisterna ingående.
När han tröttnade, två minuter senare, knuffades Torkel ner på golvet. Jag tror han slog sig ganska hårt, för han orkade inte resa sig, trots att Porsche klappade till honom ett par gånger...
Skön söndagsmorgon
När vinden drar hårt i tomater och luktärter på balkongen är det riktigt skönt att sitta inne och bara njuta av en lugn söndagmorgon. Porsche ligger och sover i mitt knä, jag sitter och stickar och dricker morgonkaffe. Jag får se om jag kommer upp ur soffan idag. Porsche verkar ha parkerat permanent... Han brukar tycka om att ligga i knät och mysa, om han får välja tillfälle själv. Och om man har en filt över benen så trivs han där ännu bättre... Oftast hinner man knappt bre ut filten innan han hoppat upp och lagt sig antingen bredvid mig, på filten, eller i knät.
Första Dödergök-baskern är färdigstickad och blockas just nu. Finns de något snart sätt att blocka runda saker utan att man tänjer resåren för mycket? Det är svårt att nåla upp såna jämnt... Nu har jag trätt den fuktiga baskern över ett runt lock i lagom storlek, jag hoppas att jag inte tänjde resåren för mycket bara...
Garnet jag valde var nog lite för tunt, för baskern blev inte så pösig som jag förväntat mig. men det kanske blir bättre när den är blockad och klar.
Hur som helst var det väldigt rolig stickning, så nu har jag börjat på en till, men i en stålgrå ullblandning. Garnet är lite tjockare, så det kanske blir ett bättre resultat den här gången. Fallet blir inte detsamma som med ett rent ullgarn, men det brukar vara kul att sticka såna här mindre projekt i olika garner och ser hur olika resultat det blir.
Första Dödergök-baskern är färdigstickad och blockas just nu. Finns de något snart sätt att blocka runda saker utan att man tänjer resåren för mycket? Det är svårt att nåla upp såna jämnt... Nu har jag trätt den fuktiga baskern över ett runt lock i lagom storlek, jag hoppas att jag inte tänjde resåren för mycket bara...
Garnet jag valde var nog lite för tunt, för baskern blev inte så pösig som jag förväntat mig. men det kanske blir bättre när den är blockad och klar.
Hur som helst var det väldigt rolig stickning, så nu har jag börjat på en till, men i en stålgrå ullblandning. Garnet är lite tjockare, så det kanske blir ett bättre resultat den här gången. Fallet blir inte detsamma som med ett rent ullgarn, men det brukar vara kul att sticka såna här mindre projekt i olika garner och ser hur olika resultat det blir.
lördag 26 september 2009
Pirrigt förväntansfull
David är på Hemvärnsövning, så jag och Porsche har lägenheten för oss själva i helgen. Lite tomt så här på kvällen, men han kommer hem i morgon eftermiddag igen.
Jag satt som bäst och tittade på film och stickade på resåren till Dödergöks fluffiga basker när min morbror ringde. Tydligen är det ett par som han arrenderar mark av som håller på att göra om hela sin trädgård i samband med att de nyss byggt ett nytt hus. Igår frågade han mig om jag kunde vara tänkas vara intresserad om de vill ha hjälp, och i så fall skulle han tipsa dem om mig. Idag ringde han igen och frågade om jag kunde komma och prata med dem, förmodligen redan nästa helg! För de var absolut intresserade och ville träffa mig och se om vi kunde komma överens om något. Så otroligt häftigt! Jag hoppas verkligen att det blir något av den här möjligheten, är så där pirrigt förväntansfull som jag brukar vara när jag vet att något kul är på gång.
Baskern är för övrigt jättekul att sticka. Jag kände inte för att göra något som jag måste göra två av, och en ny mössa så här när det börjar gå mot höst är ju inte helt fel. Stickar i ett mjukt, gråsvart ullgarn jag hittade hos mamma i våras. Har haft det liggande här ett bra tag i väntan på det perfekta projektet, och nu passade det perfekt! Det är härligt att sticka i och passar jättebra till mönstret. Nu hoppas jag att det blir lite kallare snart så att jag får användning av baskern när den är klar.
Jag satt som bäst och tittade på film och stickade på resåren till Dödergöks fluffiga basker när min morbror ringde. Tydligen är det ett par som han arrenderar mark av som håller på att göra om hela sin trädgård i samband med att de nyss byggt ett nytt hus. Igår frågade han mig om jag kunde vara tänkas vara intresserad om de vill ha hjälp, och i så fall skulle han tipsa dem om mig. Idag ringde han igen och frågade om jag kunde komma och prata med dem, förmodligen redan nästa helg! För de var absolut intresserade och ville träffa mig och se om vi kunde komma överens om något. Så otroligt häftigt! Jag hoppas verkligen att det blir något av den här möjligheten, är så där pirrigt förväntansfull som jag brukar vara när jag vet att något kul är på gång.
Baskern är för övrigt jättekul att sticka. Jag kände inte för att göra något som jag måste göra två av, och en ny mössa så här när det börjar gå mot höst är ju inte helt fel. Stickar i ett mjukt, gråsvart ullgarn jag hittade hos mamma i våras. Har haft det liggande här ett bra tag i väntan på det perfekta projektet, och nu passade det perfekt! Det är härligt att sticka i och passar jättebra till mönstret. Nu hoppas jag att det blir lite kallare snart så att jag får användning av baskern när den är klar.
fredag 25 september 2009
Septembermys
Jag plockar näsor från lönnarnaHaft riktigt mysigt nu på eftermiddagen. Benitha och jag tog med korg och sekatör och begav oss ut i skogen för att plocka rönnbär och fina kvistar och växter. Vi hittade en hel del, även om lönnarna fortfarande är väldigt gröna...
Benitha plockar rönnbär, livrädd för att en fästing eller spindel ska se henne.
Fullastade begav vi oss hem och belamrade vardagsrumsgolvet med allt möjligt roligt och satte igång att göra buketter. Riktigt höstigt och fint. Och ganska mycket skärp... Men det är sånt man får ta såna här gånger, det är värt en extra golvsopning bara man får leka med roliga växtmaterial.
Nu har Benitha gått hem till sig, och David kommit hem från jobbet. Jag sitter med rönnbär i en korg bredvid mig och trär bär och lönnäsor på trådar. Det ska bli en rönnkrona/mobil när jag är klar. Jag tror den ska få hänga i ett fönster och lysa upp höstmörkret när den är klar.
Skönheten och odjuret
Första gröna sockan med falska flätor klar! Om det är sockan eller mina rosa monstertofflor som är skönhet eller odjur låter jag er avgöra...
Lider en aning av SSS (second sock syndrome) just nu, så det får nog bli något annat mindre projekt innan jag ger mig på nästa socka. Men den var väldigt mycket roligare att sticka falska flätor är vanliga sockskaft. Funderar på att göra matchande torgvantar/pulsvärmare när jag gjort den andra sockan klart. Garn har jag så det räcker och blir över.
Mamma har erbjudit mig hennes stickmaskin, och jag är sugen på att adoptera den. Det är en gammal och rätt simpel modell, men den skulle gå lätt att sticka tomtar med en slätstickad fyrkant som grund, eller grytlappar. Jag funderar på saken, men vet inte om vi har plats för den. Jag skulle kunna försöka få ordning i datorrummet och ställa upp mitt skrivbord jag hade i Ockebo som pysselbord och ställa stickmaskinen på det. Lite sugen är jag, det kan jag inte förneka...
torsdag 24 september 2009
Diablo Cody gör det igen
De flesta har väl sett Juno vid det här laget. Manusförfattaren och skaparen av filmen, Diablo Cody, har nu gjort en tv-serie som går på kanal 9 just i detta ögonblick. United States of Tara. Handlar om en kvinna i 40-års-åldern och hennes familj. Så långt är inget speciellt. Det är bara det att hon har multipla personligheter...
Toni Collette har huvudrollen, och hon är en av mina favoritskådespelerskor. Serien är inte så tokig faktiskt. Kan inte påstå att den är väldigt lik Juno, men den är riktigt välskriven. Skönt att få bekräftat att Juno inte var en lyckoträff från Diablo. Hur många unga tjejer får sån framgång med sitt första manus egentligen?
Toni Collette har huvudrollen, och hon är en av mina favoritskådespelerskor. Serien är inte så tokig faktiskt. Kan inte påstå att den är väldigt lik Juno, men den är riktigt välskriven. Skönt att få bekräftat att Juno inte var en lyckoträff från Diablo. Hur många unga tjejer får sån framgång med sitt första manus egentligen?
Sockstickningsfilosofi
Mellan jobbsök och köksstök hinner man med en del funderingar och filosoferande. Funderingarna just nu är kanske inte alltid ljusa och lyckliga som en sommarklänning, men det känns skönt att jag har tid och möjlighet att ta itu med dem och slipper stoppa undan dem i nåt mörkt hörn av huvudet till ett senare tillfälle. Innan någon blir orolig vill jag bara försäkra alla om att jag inte mår dåligt "på riktigt", utan bara grubblar mycket just nu.
Medan sockan växer på stickorna började jag fundera på det här med sockor. Det är inte så länge sen som stickade sockor betydde raggsockor i ullgarn med 2r 2a-resår och slätstickad fot för mig. Tänk vad saker kan ändras! Nu sitter jag här och stickar falska flätor, hålmönster och flätor för allt vad garnet håller, och jag har en stor hög med mönster som jag vill prova. Många jag pratar med blir så imponerad när man kan sticka, men det är faktiskt inte så himla svårt... Jag har inte stickat flätor länge alls, det är bara några månader som jag stickade första flätorna efter diagram. Och jag har bara stickat efter mönster i ett drygt år! Nu sitter jag och ratar en del hålmönster för att de inte är utmanade nog...
Jag varvar enkla stickningar med mer krävande, beroende på vad jag känner för just då. Ibland är det skönt att göra något rätstickat som knappt kräver någon mer tanke än när det är dags att maska av, ibland vill jag göra något som kräver att jag har mönstret intill mig precis hela tiden. Oftast blir det bra, ibland får man frogga och börja om.
Jag läste några sticktips i en stickbok jag lånade på biblioteket för ett tag sen. Det var de klassiska "välj garn av bra kvallitet" och "ha kul när du sickar", men det var det sista som bet sig fast. Glöm det perfekta, för det finns inte. Man kan alltid utvecklas i sitt stickande, och jag tror det är det som gör hantverket så stimulerande. Samma sak gäller ju växter och trädgårdar. Det finns alltid något nytt att lära sig. En ny växt eller ett nytt garn att upptäcka. Intressen man kan ösa nya grejer ur i en evighet om man så önskar.
Medan sockan växer på stickorna började jag fundera på det här med sockor. Det är inte så länge sen som stickade sockor betydde raggsockor i ullgarn med 2r 2a-resår och slätstickad fot för mig. Tänk vad saker kan ändras! Nu sitter jag här och stickar falska flätor, hålmönster och flätor för allt vad garnet håller, och jag har en stor hög med mönster som jag vill prova. Många jag pratar med blir så imponerad när man kan sticka, men det är faktiskt inte så himla svårt... Jag har inte stickat flätor länge alls, det är bara några månader som jag stickade första flätorna efter diagram. Och jag har bara stickat efter mönster i ett drygt år! Nu sitter jag och ratar en del hålmönster för att de inte är utmanade nog...
Jag varvar enkla stickningar med mer krävande, beroende på vad jag känner för just då. Ibland är det skönt att göra något rätstickat som knappt kräver någon mer tanke än när det är dags att maska av, ibland vill jag göra något som kräver att jag har mönstret intill mig precis hela tiden. Oftast blir det bra, ibland får man frogga och börja om.
Jag läste några sticktips i en stickbok jag lånade på biblioteket för ett tag sen. Det var de klassiska "välj garn av bra kvallitet" och "ha kul när du sickar", men det var det sista som bet sig fast. Glöm det perfekta, för det finns inte. Man kan alltid utvecklas i sitt stickande, och jag tror det är det som gör hantverket så stimulerande. Samma sak gäller ju växter och trädgårdar. Det finns alltid något nytt att lära sig. En ny växt eller ett nytt garn att upptäcka. Intressen man kan ösa nya grejer ur i en evighet om man så önskar.
Äppelsaft
Förra året gjorde vi mängder av rårörd äppelsaft i skolan. Friskt och gott! Jag är inte så förtjust i saft annars, det är för sött och kvalmigt i smaken. Men fläderblomssaft tycker jag om, speciellt med lite extra citron i. Och nu när jag ändå fick med mig en låda äpplen från mamma och jag har gjort så mycket mos jag har plats för (En frysbox skulle inte vara helt fel den här tiden på året... Nästan 1/4 av frysen är full av bär och fläderblommor.) så tänkte jag att jag kan väl göra lite saft och se om det blir bra. Helst ska ju saften stå i kylen, men eftersom det inte är så varmt ute så tänkte jag att den får stå och dra på balkongen istället.
Jag har blandat Åkeröäpplen med en syrlig namnlös höstsort. Två smakrika sorter som brukar bli väldigt goda i pajer, så jag hoppas det blir bra saft också. Vi använde gul Gravensteiner i skolan, och de mognar ju tidigare. Dessutom plockade vi dem i Kivik i augusti...
Återkommer med resultatet i början av nästa vecka, saften ska dra i fyra dagar innan den ska blandas med socker.
Jag har blandat Åkeröäpplen med en syrlig namnlös höstsort. Två smakrika sorter som brukar bli väldigt goda i pajer, så jag hoppas det blir bra saft också. Vi använde gul Gravensteiner i skolan, och de mognar ju tidigare. Dessutom plockade vi dem i Kivik i augusti...
Återkommer med resultatet i början av nästa vecka, saften ska dra i fyra dagar innan den ska blandas med socker.
En variant på mammas sockerkaka
Igår kväll blev jag sugen på något sött till kvällsteet, så david och jag bakade äppelmuffins. Eller... Jag bakade, David fick ta fram saker ur skafferiet och hålla mig sällskap. Jag är extremt dålig på att sammarbeta när jag är i köket...
Jag utgick från mitt favorit recept på sockerkaka, och smaksatte med kanel och äppelbitar. Innan jag ställde in muffinsarna i ugnen strödde jag lite farinsocker på dem. Det blev en jättegod knäckig yta, så det kommer jag att göra fler gånger. Tyvärr hällde jag för mycket smet i varje form, så det rann över i ugnen, men smaken var det inget fel på.
Tänkte dela med mig av receptet, som mamma fick i skolan när hon gick på lågstadiet tror jag. Superenkelt och jättegott! Smaksättningen går att variera i det oändliga. En favorit är kakao (mer än man tror, smeten ska se ut som kladdkakesmet i färgen) och pepparmintsarom. Då får man en sockerkaka som smakar After eight.
Till smeten behöver man
2 ägg
2 kkp strösocker
vispas fluffigt
1 kkp kokande mjölk med lite smält margarin
rörs ner i äggsmeten
2 kkp vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
blandas i en skål och rörs sen ner i smeten. Tillsätt ev andra smaksättningar och rör smeten slät.
Häll i en smord och bröad sockerkaksform och grädda i ca 40 min (ibland tar det längre tid, kolla med en provsticka om kakan är klar) i 175 grader.
Eller i 16 amerikanska muffinsformar (fyll till hälften, smeten reser sig mycket) och grädda ca 15 minuter i 200 grader.
Jag utgick från mitt favorit recept på sockerkaka, och smaksatte med kanel och äppelbitar. Innan jag ställde in muffinsarna i ugnen strödde jag lite farinsocker på dem. Det blev en jättegod knäckig yta, så det kommer jag att göra fler gånger. Tyvärr hällde jag för mycket smet i varje form, så det rann över i ugnen, men smaken var det inget fel på.
Tänkte dela med mig av receptet, som mamma fick i skolan när hon gick på lågstadiet tror jag. Superenkelt och jättegott! Smaksättningen går att variera i det oändliga. En favorit är kakao (mer än man tror, smeten ska se ut som kladdkakesmet i färgen) och pepparmintsarom. Då får man en sockerkaka som smakar After eight.
Till smeten behöver man
2 ägg
2 kkp strösocker
vispas fluffigt
1 kkp kokande mjölk med lite smält margarin
rörs ner i äggsmeten
2 kkp vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
blandas i en skål och rörs sen ner i smeten. Tillsätt ev andra smaksättningar och rör smeten slät.
Häll i en smord och bröad sockerkaksform och grädda i ca 40 min (ibland tar det längre tid, kolla med en provsticka om kakan är klar) i 175 grader.
Eller i 16 amerikanska muffinsformar (fyll till hälften, smeten reser sig mycket) och grädda ca 15 minuter i 200 grader.
onsdag 23 september 2009
Sällskap!
Nu sitter Benitha här i soffan bredvid mig. Kul med sällskap! :) Jag stickar vidare och vi pratar skit om allt och inget.
Nu pratar hon i telefon, och jag funderar på hur sockmönstret skulle bli om man stickade det i "riktigt" sockgarn istället för ett två trådigt ullgarn... Men det är en fin mossgrön färg jag kan glädja mig åt!
Hittat flera fina sjalmönster som jag är sugen på att sticka i vinter. Just nu har jag en lista på julklappsgrejer jag ska ta och sticka mig igenom. Kul med flera projekt samtidigt!
Nu pratar hon i telefon, och jag funderar på hur sockmönstret skulle bli om man stickade det i "riktigt" sockgarn istället för ett två trådigt ullgarn... Men det är en fin mossgrön färg jag kan glädja mig åt!
Hittat flera fina sjalmönster som jag är sugen på att sticka i vinter. Just nu har jag en lista på julklappsgrejer jag ska ta och sticka mig igenom. Kul med flera projekt samtidigt!
okoncentrerad dag
Ute skiner solen från en klarblå hösthimmel. Porsche sover som vanligt i sin fåtölj. Själv har har jag en ny stickning på gång (sockor med falska flätor, mönstret hittar du här, klicka på "sticktips" och "beskrivningar"), en deg på jäsning i köket , och jag har klarat av disken. Ändå är jag rastlös och känner mig okoncentrerad. Vet inte varför, men det är irriterande. Jag borde ta tag i äppelmoskoket under dagen också. Vattnet kommer att vara avstängt hela dagen i morgon igen, så då blir det svårt att diska moskladdiga grejer. Och sen ska vattnet stängas av igen fem dagar senare. Det är inte alls länge sen vattnet var avstängt förra gången. Reparationer som ska göras... Om man har ett jobb och är borta hela dagen är det ju inga större problem att vara utan vatten under dagen, men vi andra då? Man får planera sitt duschande och tappa upp vatten så man klarar sig över dagen, men det känns ändå lite snopet... Mamma och pappa har ju egen brunn, och visst har man fått snåla lite på vattnet torra sommrar för att det inte ska bli tomt i brunnen. Ändå har jag varit utan vatten i kranen fler gånger i den här lägenheten än under de 20 år jag bodde hemma...
Över till något roligare... Fick en jättefin blombukett av David igår. Jag blir lika glad varje gång, han börjar bli riktigt bra på att välja ut blommor till en personlig bukett. Jag måste erkänna att jag är ganska kräsen när det gäller snittblommor vid såna här tillfällen... Det kan ju bero på ett visst intresse jag har... Men om jag skulle få ett tio-pack halvvissna rosor köpta på Ica av David på vår bröllopsdag skulle jag bli ganska besviken. Det känns så opersonligt! Som tur är känner han mig så bra att han vet att det är bättre att ge mig en chokladkaka än såna blommor vid speciella tillfällen.
När vi var på väg genom parken för att äta ute igår fick jag höra att jag fått konkurens! David hade varit på en skola och inspekterat något, vet inte riktigt vad, och tydligen var det några mellanstadietjejer som spanat in honom! David var så stolt så när hans kollega hade berättat vad tjejerna sagt om honom... Tänk att det alltid är smickrande med komplimanger av det slaget, även om det kommer från tjejer som är 18 år yngre än en själv...
Över till något roligare... Fick en jättefin blombukett av David igår. Jag blir lika glad varje gång, han börjar bli riktigt bra på att välja ut blommor till en personlig bukett. Jag måste erkänna att jag är ganska kräsen när det gäller snittblommor vid såna här tillfällen... Det kan ju bero på ett visst intresse jag har... Men om jag skulle få ett tio-pack halvvissna rosor köpta på Ica av David på vår bröllopsdag skulle jag bli ganska besviken. Det känns så opersonligt! Som tur är känner han mig så bra att han vet att det är bättre att ge mig en chokladkaka än såna blommor vid speciella tillfällen.
När vi var på väg genom parken för att äta ute igår fick jag höra att jag fått konkurens! David hade varit på en skola och inspekterat något, vet inte riktigt vad, och tydligen var det några mellanstadietjejer som spanat in honom! David var så stolt så när hans kollega hade berättat vad tjejerna sagt om honom... Tänk att det alltid är smickrande med komplimanger av det slaget, även om det kommer från tjejer som är 18 år yngre än en själv...
tisdag 22 september 2009
De envisa bilderna
Ett axplock av de bilder jag tog uppe i fjällen. Mest inspirationsbilder och sånt jag blir glad av. Vackra färger och fina platser. För de av "kanins alla släktingar och vänner" som vill se mer bilder så kan jag lova att det finns mycket mer... Kanske kan visas tillsammans med en reseskildring och fika om såna önskemål finns?
Tänk vad tiden går!
Dags för ett uppdaterings-inlägg här. Om jag inte varit en aktiv bloggare de senaste veckorna har jag varit desto mer aktiv på andra håll. Blogger vill inte lägga in några bilder just nu, men jag hoppas att det ska gå bättre senare. Det är så trist med så här långa inlägg utan några bilder... Att ta bra naturbilder är inte lätt, men jag hoppas kunna ge en liten idé om färgprakten vi fick uppleva i Härjedalen...
Fjällsemestern var härlig, det kanske inte riktigt blev som vi planerat, eftersom både mamma och jag varit rejält förkylda och inte hade så mycket ork som vi önskat. Men en del vandring blev det, och jag kunde inte låta bli att plåga mina medvandrare med små glädjeutrop över röda blåbärsris, läckert kopparfärgade tuvulls-plantor och andra ljuvliga hösttecken. Om man blir lycklig när de första blåsippsknopparna tittar upp genom löven om våren blir jag minst lika lycklig av klarblå hösthimmel, krispig lyft och sprakande färger. Jag har inte känt någon längtan efter att lära mig spinna egna garner, men blir jag nästan lite sugen... Tänk om man kunde blanda fibrer och åstakomma något som påminner om en fjällsluttning i sprakande höstskrud...
Någon som har både kunskapen och den estetiska känslan är Fale Artut. Jag är bara en aning avundsjuk...
Vi vandrade och vandrade och hade det jätteskönt i höstsolen. Våfflor med den obligatoriska hjortronsylten och italiensk glass avnjöts utanför toppstugan på Funäsdalsberget. För första gången lät jag mig övertalas att ta liften upp. Nu i efterhand ångrar jag mig absolut inte. Visst var det lite läskigt när liften stannade och vi gungade fram och tillbaka högt över marken (Ett äldre par skulle sätta sig, och då är liftpersonalen snäll nog att stanna liftarna helt så att det är lättare att sätta sig), men det var det värt!
Mycket renar fick vi se den här veckan. Det är så olika vilken tid man åker upp dit... Det har hänt att vi inte sett en enda ren på en vecka, andra gånger har vägen över Flatruet knappt varit framkomlig för att det har stått en massa renar på vägen.
Mamma stickade slut på sitt medhavda garn, så vi tittade in på Bittes i Funäsdalen och klappade handspunna ullgarner i ljuvliga dova, mättade färger. Men i brist på roliga mönster att använda såna garner till fick det bli vanligt raggsocksgarn från Järbo. Några mönster har jag ju ligger på datorn. De flesta som letar mönster på internet känner nog igen sig... Och datorn hade jag med mig för att vi skulle kunna se på film, lyssna på musik och lite sånt. Jag har ett standardmönster på enkla raggsockor som jag fått från mamma, så med strumpstickor lånade av mig, nytt fint garn och lite stöd från sockmönstret hade mamma sysselsättning.
Själv roade jag mig med Tant Koftas uddmuddar. Extremt lättstickat och väldigt fina! Nu måste jag bara sy ihop dem. Varför ska montering och fästa trådar vara så trist?! Har många såna arbeten ligger och väntar... En vacker dag så...
Men vad hände när vi kom hem från fjällsemestern då? För jag har väl inte suttit gömd i ett hörn och låtit världen snurra vidare utan att jag skulle lägga mig i och lämna spår efter mig? Inte när solen skiner och det är en röd matta av lingon i skogen och äppelträden är tyngda av rönnbärsmals-fri frukt... Mamma och jag cyklade ut i skogen och en och en helv timme senare vände vi hemåt med 17 liter lingon och skräp. Efter rensning var det 15 liter kvar. Inte illa måste jag säga. Några lingon rårördes (Finns det något godare än rårörda lingon till nystekta köttbullar, potatis och gräddig brunsås?), några kokades, några flyttade till svärförädrarna och några ligger i frysboxen.
Mormor skulle till sjukhuset i Uppsala, och mamma och jag skjutsade henne. Efter ett ganska otrevligt och ignorant bemötande från personalen på röntgen (förrutom väntrumsvärdinnan, hon var verkligen mån om att hjälpa och lugna oroliga patienter. Så borde alla vara som jobbar med att hjälpa människor!) åkte vi och hälsade på Emelie och systerdottern som nu fått ett namn. Matilda heter hon. Det passar jättebra och hon verkar nöjd med sitt namn. Emelie bjöd på kaffe, Matilda och jag planerade bus och julpyssel vi ska roa oss med i framtiden, och hon trasslade in fingrarna i mitt hår och lekte med fransarna på sjalen. Så där som små barn har en förmåga att göra... En mycket viljestark liten tjej som absolut ska se vad som händer runt omkring henne.
Efter att ha varit där någon timme åkte vi vidare till svärföräldrarna för att hämta Porsche som varit där i nästan två veckor. Lite hyss har han haft för sig, men det verkade som om han var ganska glad att se mig. Lingon överlämnades i utbyte mot katt och vi for hemåt för att lämna mormor.
Äppelmos har jag kokat med mamma under den senaste veckan. Tyvärr vet jag knappt vilka äpplen som växer i deras trädgård. Jag kan fler sorter än pappa, och det är ju hans gamla föräldrahem. Jag hade tänkt fråga farfar under hösten, men nu blir det ju lite svårt. Oranier och Åkerö känner jag igen. Och det stora trädet framför huset som är i desperat behov av beskärning är en Sävstaholm. Jag ska förbarma mig över det någon gång, men det blir inte lätt... En kraftig beskärning för 15 år sen, och sen ingenting... Det ger enorma mängder vattskott som nu är 7-8 cm i diameter och fulla av förgreningar... Det lilla nyplanterade trädet är köpt som en Astrakan Gyllenkrok, och det litar jag på. Men resten då? Det finns ju 7½ träd till! Två träd kallar vi bara för "Surapeln" och "Glasäpplen", men den är ju en mer allmän beskrivning bara... Hur som helst är de jättebra till mos! Jag har med mig en låda blandade äpplen hem till Sala, och nu står de flesta och väntar på skalning och kokning. Jag tog med en del äpplen som ska ätas direkt också. Det känns så onödigt att de bara blir fallfrukt och ruttnar. Nu finns det visserligen fina svenska äpplen i affärerna (Alice och Discovery är jättegoda! Och Gravensteiner blit det jättefin mos av.), men om man har tillgång till hemodlade äpplen ska man väl passa på?
Moskokningen får vänta till i morgon, idag har jag annat för mig... Det är svårt att tänka sig, men det är faktiskt två år sen vi gifte oss idag. Den lyckligaste och mest nervösa dagen jag varit med om. Det har gått så fort! Men det var en helt magisk dag. Bättre än jag vågat hoppas på, och jag hade rätt höga förväntningar... Så när David kommer hem från jobbet ska det firas.
Fjällsemestern var härlig, det kanske inte riktigt blev som vi planerat, eftersom både mamma och jag varit rejält förkylda och inte hade så mycket ork som vi önskat. Men en del vandring blev det, och jag kunde inte låta bli att plåga mina medvandrare med små glädjeutrop över röda blåbärsris, läckert kopparfärgade tuvulls-plantor och andra ljuvliga hösttecken. Om man blir lycklig när de första blåsippsknopparna tittar upp genom löven om våren blir jag minst lika lycklig av klarblå hösthimmel, krispig lyft och sprakande färger. Jag har inte känt någon längtan efter att lära mig spinna egna garner, men blir jag nästan lite sugen... Tänk om man kunde blanda fibrer och åstakomma något som påminner om en fjällsluttning i sprakande höstskrud...
Någon som har både kunskapen och den estetiska känslan är Fale Artut. Jag är bara en aning avundsjuk...
Vi vandrade och vandrade och hade det jätteskönt i höstsolen. Våfflor med den obligatoriska hjortronsylten och italiensk glass avnjöts utanför toppstugan på Funäsdalsberget. För första gången lät jag mig övertalas att ta liften upp. Nu i efterhand ångrar jag mig absolut inte. Visst var det lite läskigt när liften stannade och vi gungade fram och tillbaka högt över marken (Ett äldre par skulle sätta sig, och då är liftpersonalen snäll nog att stanna liftarna helt så att det är lättare att sätta sig), men det var det värt!
Mycket renar fick vi se den här veckan. Det är så olika vilken tid man åker upp dit... Det har hänt att vi inte sett en enda ren på en vecka, andra gånger har vägen över Flatruet knappt varit framkomlig för att det har stått en massa renar på vägen.
Mamma stickade slut på sitt medhavda garn, så vi tittade in på Bittes i Funäsdalen och klappade handspunna ullgarner i ljuvliga dova, mättade färger. Men i brist på roliga mönster att använda såna garner till fick det bli vanligt raggsocksgarn från Järbo. Några mönster har jag ju ligger på datorn. De flesta som letar mönster på internet känner nog igen sig... Och datorn hade jag med mig för att vi skulle kunna se på film, lyssna på musik och lite sånt. Jag har ett standardmönster på enkla raggsockor som jag fått från mamma, så med strumpstickor lånade av mig, nytt fint garn och lite stöd från sockmönstret hade mamma sysselsättning.
Själv roade jag mig med Tant Koftas uddmuddar. Extremt lättstickat och väldigt fina! Nu måste jag bara sy ihop dem. Varför ska montering och fästa trådar vara så trist?! Har många såna arbeten ligger och väntar... En vacker dag så...
Men vad hände när vi kom hem från fjällsemestern då? För jag har väl inte suttit gömd i ett hörn och låtit världen snurra vidare utan att jag skulle lägga mig i och lämna spår efter mig? Inte när solen skiner och det är en röd matta av lingon i skogen och äppelträden är tyngda av rönnbärsmals-fri frukt... Mamma och jag cyklade ut i skogen och en och en helv timme senare vände vi hemåt med 17 liter lingon och skräp. Efter rensning var det 15 liter kvar. Inte illa måste jag säga. Några lingon rårördes (Finns det något godare än rårörda lingon till nystekta köttbullar, potatis och gräddig brunsås?), några kokades, några flyttade till svärförädrarna och några ligger i frysboxen.
Mormor skulle till sjukhuset i Uppsala, och mamma och jag skjutsade henne. Efter ett ganska otrevligt och ignorant bemötande från personalen på röntgen (förrutom väntrumsvärdinnan, hon var verkligen mån om att hjälpa och lugna oroliga patienter. Så borde alla vara som jobbar med att hjälpa människor!) åkte vi och hälsade på Emelie och systerdottern som nu fått ett namn. Matilda heter hon. Det passar jättebra och hon verkar nöjd med sitt namn. Emelie bjöd på kaffe, Matilda och jag planerade bus och julpyssel vi ska roa oss med i framtiden, och hon trasslade in fingrarna i mitt hår och lekte med fransarna på sjalen. Så där som små barn har en förmåga att göra... En mycket viljestark liten tjej som absolut ska se vad som händer runt omkring henne.
Efter att ha varit där någon timme åkte vi vidare till svärföräldrarna för att hämta Porsche som varit där i nästan två veckor. Lite hyss har han haft för sig, men det verkade som om han var ganska glad att se mig. Lingon överlämnades i utbyte mot katt och vi for hemåt för att lämna mormor.
Äppelmos har jag kokat med mamma under den senaste veckan. Tyvärr vet jag knappt vilka äpplen som växer i deras trädgård. Jag kan fler sorter än pappa, och det är ju hans gamla föräldrahem. Jag hade tänkt fråga farfar under hösten, men nu blir det ju lite svårt. Oranier och Åkerö känner jag igen. Och det stora trädet framför huset som är i desperat behov av beskärning är en Sävstaholm. Jag ska förbarma mig över det någon gång, men det blir inte lätt... En kraftig beskärning för 15 år sen, och sen ingenting... Det ger enorma mängder vattskott som nu är 7-8 cm i diameter och fulla av förgreningar... Det lilla nyplanterade trädet är köpt som en Astrakan Gyllenkrok, och det litar jag på. Men resten då? Det finns ju 7½ träd till! Två träd kallar vi bara för "Surapeln" och "Glasäpplen", men den är ju en mer allmän beskrivning bara... Hur som helst är de jättebra till mos! Jag har med mig en låda blandade äpplen hem till Sala, och nu står de flesta och väntar på skalning och kokning. Jag tog med en del äpplen som ska ätas direkt också. Det känns så onödigt att de bara blir fallfrukt och ruttnar. Nu finns det visserligen fina svenska äpplen i affärerna (Alice och Discovery är jättegoda! Och Gravensteiner blit det jättefin mos av.), men om man har tillgång till hemodlade äpplen ska man väl passa på?
Moskokningen får vänta till i morgon, idag har jag annat för mig... Det är svårt att tänka sig, men det är faktiskt två år sen vi gifte oss idag. Den lyckligaste och mest nervösa dagen jag varit med om. Det har gått så fort! Men det var en helt magisk dag. Bättre än jag vågat hoppas på, och jag hade rätt höga förväntningar... Så när David kommer hem från jobbet ska det firas.
onsdag 16 september 2009
Bloggsvacka
Stackars min lilla, men trogna bloggläsarskara. Här händer det inte mycket för tillfället... Trots att det blivit väldigt glest mellan uppdateringarna nu så har jag en återkommande besökarskara varje dag enligt statistiken. Jättekul! Det hade jag aldrig trott när jag startade bloggen i mars... Då var jag nöjd med om 2-3 personer läste bloggen nån gång ibland. 10 besökare på en dag var inte ens tänkbart... Jag blir lika glad varje gång jag ser att så många faktiskt tittar in här, vare sig de kommer från en sökmotor eller har sparat adressen. Det är ganska kul att se var folk har sökt på för att hitta hit. Det bästa och mest udda hittills är "Nu tar jag befälet, jag har ju dambyxor", och det vanligaste är "vaxtstick.com".
Fjällsemestern kommer jag att skriva mer om framöver, just nu har jag stulit mig några minuter vid mammas dator innan vi ska åka till mormor och hälsa på. Har just varit ute och plockat ihop lite blommor till farmor och farfars grav. En bukett som går i samma färgskala som färgprakten i Härjedalsfjällen nu, rosa som den blommande ljungen, gult som fjällbjörkarna, vitstrimmigt gräs som påminner som björkstammar och grönt som mossa, kråkbärsris och gräs.
Fjällsemestern kommer jag att skriva mer om framöver, just nu har jag stulit mig några minuter vid mammas dator innan vi ska åka till mormor och hälsa på. Har just varit ute och plockat ihop lite blommor till farmor och farfars grav. En bukett som går i samma färgskala som färgprakten i Härjedalsfjällen nu, rosa som den blommande ljungen, gult som fjällbjörkarna, vitstrimmigt gräs som påminner som björkstammar och grönt som mossa, kråkbärsris och gräs.
fredag 4 september 2009
Mot fjällen!
Det här blir mitt sista inlägg på en dryg vecka. Datorn ska med upp till Bruksvallarna, men någon tillgång till internet kommer jag inte att ha. Och vem har tid att blogga när man är omgiven av fjäll?
Om några timmar ska jag och Porsche sätta oss på bussen och åka till Uppsala. Porsche ska vara hos Davids föräldrar medan vi är borta, och jag tror inte att någon blir ledsen för det. Visst kommer jag att sakna honom, det brukar bara ta ett par dagar innan jag får katt-abstinens... Men han trivs jättebra hos dem, och om jag förstått allt rätt så brukar de inte lida så mycket av att ha honom där... Utom när han ska hjälpa till med saker på datorer då. Men han är rätt bra på teknik och vill gärna hjälpa till med sånt. Han är väl lite av hobby-elektriker. Många yrken har han vår lilla kisse. Han är filosof, läkare, rörmokare, byggnadsinspektör och upptäcktsresande. Jag hoppas att jag inte glömde något yrke... Han är väldigt stolt över sina titlar.
Tillsammans med David, hans föräldrar, mamma, och kanske min bror ska jag åka ut till Emelie, Martin och systerdottern och hälsa på dem. Det ska bli jättekul att se hur mycket hon växt på knappt två veckor. Enligt Emelie har det hänt jättemycket. Otroligt att det går så fort! Hon springer säkert lagom till jul om hon fortsätter så här!
Jag har suttit och stickat lite nu på morgonen, och nu är den hemliga stickningen färdigstickad och monteringen påbörjad. Det är virkning kring kanten som återstår, sen är den helt klar. Jag funderar på att ta med garn och virknål och roa mig på bussen. Nånting måste jag ju göra då. Att åka buss i över en timme och bara åka utan att göra något är så trist!
Att sticka på kollektiva färdmedel brukar vara jättekul. Det är ofta någon som kommenterar det, frågar vad man gör eller börjar prata stickning. Det är som att resa med katt. Helt plötsligt är det ok att prata med främmande människor, man har något gemensamt att inleda ett samtal med. Jag får ofta höra om okända personers stickvanor, eller historier om deras katter för den delen. Oftast är det jättekul, det är bara när man är stressad eller på riktigt uselt humör det är jobbigt. Däremot gillar jag inte när barn sticker in fingrarna i buren och försöker klia Porsche " i smyg" utan att de säger nånting till mig, eller frågar om det är ok. Nu brukar Porsche ignorera sånt helt, eller flytta sig till den andra delen av buren. Men alla katter reagerar inte så. En del är stressade ändå av att åka i bur, och om det är någon som sitter och petar på dem i ett sånt läge finns det en risk att de river eller bits. Jag skulle inte heller tycka om att någon okänd person satt och petade på mig ju! Det värsta såna gånger är nästan att föräldrarna ser vad barnen gör, men struntar i det. OM katten blir arg/rädd vems fel är det då enligt såna föräldrar?
Nu låter jag kanske jättehemsk, men visst är det helt ok för mig om någon vill klappa min katt. Jag vill bara att man kollar att det är ok med mig först, för allas skull.
Om några timmar ska jag och Porsche sätta oss på bussen och åka till Uppsala. Porsche ska vara hos Davids föräldrar medan vi är borta, och jag tror inte att någon blir ledsen för det. Visst kommer jag att sakna honom, det brukar bara ta ett par dagar innan jag får katt-abstinens... Men han trivs jättebra hos dem, och om jag förstått allt rätt så brukar de inte lida så mycket av att ha honom där... Utom när han ska hjälpa till med saker på datorer då. Men han är rätt bra på teknik och vill gärna hjälpa till med sånt. Han är väl lite av hobby-elektriker. Många yrken har han vår lilla kisse. Han är filosof, läkare, rörmokare, byggnadsinspektör och upptäcktsresande. Jag hoppas att jag inte glömde något yrke... Han är väldigt stolt över sina titlar.
Tillsammans med David, hans föräldrar, mamma, och kanske min bror ska jag åka ut till Emelie, Martin och systerdottern och hälsa på dem. Det ska bli jättekul att se hur mycket hon växt på knappt två veckor. Enligt Emelie har det hänt jättemycket. Otroligt att det går så fort! Hon springer säkert lagom till jul om hon fortsätter så här!
Jag har suttit och stickat lite nu på morgonen, och nu är den hemliga stickningen färdigstickad och monteringen påbörjad. Det är virkning kring kanten som återstår, sen är den helt klar. Jag funderar på att ta med garn och virknål och roa mig på bussen. Nånting måste jag ju göra då. Att åka buss i över en timme och bara åka utan att göra något är så trist!
Att sticka på kollektiva färdmedel brukar vara jättekul. Det är ofta någon som kommenterar det, frågar vad man gör eller börjar prata stickning. Det är som att resa med katt. Helt plötsligt är det ok att prata med främmande människor, man har något gemensamt att inleda ett samtal med. Jag får ofta höra om okända personers stickvanor, eller historier om deras katter för den delen. Oftast är det jättekul, det är bara när man är stressad eller på riktigt uselt humör det är jobbigt. Däremot gillar jag inte när barn sticker in fingrarna i buren och försöker klia Porsche " i smyg" utan att de säger nånting till mig, eller frågar om det är ok. Nu brukar Porsche ignorera sånt helt, eller flytta sig till den andra delen av buren. Men alla katter reagerar inte så. En del är stressade ändå av att åka i bur, och om det är någon som sitter och petar på dem i ett sånt läge finns det en risk att de river eller bits. Jag skulle inte heller tycka om att någon okänd person satt och petade på mig ju! Det värsta såna gånger är nästan att föräldrarna ser vad barnen gör, men struntar i det. OM katten blir arg/rädd vems fel är det då enligt såna föräldrar?
Nu låter jag kanske jättehemsk, men visst är det helt ok för mig om någon vill klappa min katt. Jag vill bara att man kollar att det är ok med mig först, för allas skull.
torsdag 3 september 2009
Hur mycket garn??
Jag sitter och funderar på hur mycket garn man kan tänkas behöva ta med på semestern... Det blir ju knappast så att jag kommer att sitta och sticka hela dagarna, men det är så tråkigt när man helt plötsligt inte har något att sticka!
Chockrosa ullgarn till ett par torgvantar med flätor som Benitha beställt ska jag ta med. Troligen kommer det att räcka. Men OM? Det är ju trots allt en rätt lång bilresa upp till Bruksvallarna, och bitvis är det inte så mycket att se.
Ska jag ta med garn till sockor som ska ges bort, eller ska jag ta med garn till ett par Polly Jean till mig själv? Sockor ska det bli, så mycket vet jag. De tar inte så stor plats i packningen och är roliga att sticka för det mesta.
Jag kommer att behöva mer sockgarn till alla julklappar har jag insett. Jag kanske ska satsa på en aning tunnare än de vanliga raggsocksgarnerna jag brukar använda. Men det beror på vem det är till förstås. En del behöver riktiga raggsockor, andra behöver bara lite varmare ullstrumpor. Och en del ska inte få strumpor alls. Nära och kära får hemskt gärna ge mig mer eller mindre diskreta julklappsönskningar redan nu så jag hinner sticka alla klappar till jul.
Chockrosa ullgarn till ett par torgvantar med flätor som Benitha beställt ska jag ta med. Troligen kommer det att räcka. Men OM? Det är ju trots allt en rätt lång bilresa upp till Bruksvallarna, och bitvis är det inte så mycket att se.
Ska jag ta med garn till sockor som ska ges bort, eller ska jag ta med garn till ett par Polly Jean till mig själv? Sockor ska det bli, så mycket vet jag. De tar inte så stor plats i packningen och är roliga att sticka för det mesta.
Jag kommer att behöva mer sockgarn till alla julklappar har jag insett. Jag kanske ska satsa på en aning tunnare än de vanliga raggsocksgarnerna jag brukar använda. Men det beror på vem det är till förstås. En del behöver riktiga raggsockor, andra behöver bara lite varmare ullstrumpor. Och en del ska inte få strumpor alls. Nära och kära får hemskt gärna ge mig mer eller mindre diskreta julklappsönskningar redan nu så jag hinner sticka alla klappar till jul.
Packa Porsches kappsäck
Idag ska jag börja packa inför fjällsemestern. Vi tvättade igår, eller snarare David tvättade igår. Så fort jag går ner i tvättstugan är det en jätteläskig tant där. Hon brukar räkna upp allt hon ringt och klagat på under de senaste dagarna, och blir sen arg på mig för att jag inte ringt och klagat på något...Jag tycker alltid att det är svårt att veta hur mycket plats packningen tar. Det får ju inte bli för mycket... Visst, vi ska bo i stuga så jag ska inte släpa på en massa packning på fjället. Däremot ska det vara möjligt att ta sig till bussen, och inte minst att ta sig in på bussen. En del har väldigt smal mittgång, och nu ska jag lycka ta mig fram med kattbur, ryggsäck och resväska... Nu gäller det förståss att Porsche lånar ut resväskan... Han har nämligen utsett den som in nya säng. I natt skulle han inte sova på sin filt i fotänden av sängen. Han lade sig bestämt på min resväska och somnade där.
Jag antar att han kommer att assistera mig med packningen också. Det brukar vara svårt att undvika om man inte stänger ut honom ur rummet.
Jag ska ställa mig och skrubba citroner och skära dem i småbitar idag också. Vi köpte ett kilo citroner till ett väldigt bra pris innan jag blev sjuk, och de har inte blivit dåliga än som tur är. Så ska jag koka marmelad så får det bli idag. Jag hoppas vi har socker så det räcker. Det går mycket socker till marmelad normalt, och när man kokar på citroner går det ju inte direkt mindre...
Helst skulle jag vilja hinna stcka klart min hemliga stickning under dagen. Vi får se om det är möjligt. men marmeladen sköter ju sig själv långa stunder, så jag har ju lite tid att sticka.
Min kompis och näst intill granne Benitha var här och drack te och tittade på Tonari no Totoro igår. Jättemysigt att träffa henne! Jag fick några stickuppdrag av henne, så nu har jag några projekt som jag inte behöver fundera över så mycket framför mig. Skönt! Annars är det svårt att börja på nya saker... Jag river upp nya saker 3-4 gånger innan jag väl kommer igång och bestämmer mig för vad jag ska göra.
onsdag 2 september 2009
Ett infall
Ibland får man för sig att man vill lära sig något nytt, åka någonstans eller bara göra något oväntat. Min kära mor får såna ryck lite då och då, och på senare år så följer hon sina infall. En bit i alla fall, tills hon märker att det var en helt galen idé. Men ibland leder ju de där infallen någonstans, så jag tycker att man ska ge efter för roliga idéer och se vart de leder.
Jag fick idag för mig att jag vill utveckla mitt skrivande. Jag tycker det är jättekul att skriva, men det är svårt! Speciellt när man ska försöka sig på något skönlitterärt. Vad jag än skriver låter det som en barnberättelse. Att skriva för en vuxen läsare har jag jättesvårt för. Det blir liksom för mycket klichéer och smörigt och låter som en dålig "tantsnusk"-roman.
Så jag satte mig och letade efter skrivarkurser på distans, helst deltid och inte för lång. De flesta som folkhögskolorna erbjuder kräver dock att man gått en skrivarkurs innan... Men till sist tittade jag en perfekt utbildning på Österlens folkhögskola. Den var iofs på heltid, men det kan nog fungera ändå. Märker jag att det inte fungerar så får jag väl hoppa av. Den var bara en termin lång, helt på distans med tre frivilliga träffar. Höstens kurs är full, men det startar en ny i januari. Jag skickade efter anmälningsmaterial innan jag hann tänka efter för mycket.
Jag vet ju inte om det skulle leda någonstans, men det vore jättekul att utveckla mitt skrivande och jag behöver nog lite press på mig för att kunna sätta mig ner och göra de där skrivövningarna. Man tror ju inte att de leder någonstans när man hör talas om dem först, men i längden är de nog nyttigare än man tror.
Jag gillar folkhögskolor. Jag läste Allmänna linjen i två år på Tärna folkhögskola här i Sala, och det var jättekul! Speciellt första året. Det var roliga människor, härlig sammanhållning och supermysiga lärare. Fick vänner för livet i klassen där. Visst skulle jag kunna läsa skrivarlinjen där, men det vore bättre om jag kunde jobba parallellt. Studielån har jag så det räcker. Ska jag ta mer studielån så ska det minsan leda någonstans och inte finansiera en hobbyverksamhet.
Jag fick idag för mig att jag vill utveckla mitt skrivande. Jag tycker det är jättekul att skriva, men det är svårt! Speciellt när man ska försöka sig på något skönlitterärt. Vad jag än skriver låter det som en barnberättelse. Att skriva för en vuxen läsare har jag jättesvårt för. Det blir liksom för mycket klichéer och smörigt och låter som en dålig "tantsnusk"-roman.
Så jag satte mig och letade efter skrivarkurser på distans, helst deltid och inte för lång. De flesta som folkhögskolorna erbjuder kräver dock att man gått en skrivarkurs innan... Men till sist tittade jag en perfekt utbildning på Österlens folkhögskola. Den var iofs på heltid, men det kan nog fungera ändå. Märker jag att det inte fungerar så får jag väl hoppa av. Den var bara en termin lång, helt på distans med tre frivilliga träffar. Höstens kurs är full, men det startar en ny i januari. Jag skickade efter anmälningsmaterial innan jag hann tänka efter för mycket.
Jag vet ju inte om det skulle leda någonstans, men det vore jättekul att utveckla mitt skrivande och jag behöver nog lite press på mig för att kunna sätta mig ner och göra de där skrivövningarna. Man tror ju inte att de leder någonstans när man hör talas om dem först, men i längden är de nog nyttigare än man tror.
Jag gillar folkhögskolor. Jag läste Allmänna linjen i två år på Tärna folkhögskola här i Sala, och det var jättekul! Speciellt första året. Det var roliga människor, härlig sammanhållning och supermysiga lärare. Fick vänner för livet i klassen där. Visst skulle jag kunna läsa skrivarlinjen där, men det vore bättre om jag kunde jobba parallellt. Studielån har jag så det räcker. Ska jag ta mer studielån så ska det minsan leda någonstans och inte finansiera en hobbyverksamhet.
Nördvarning
Hur mycket garnnörd är man när man drömmer om en undangömd liten affär i en källarvåning där de säljer garn... Mest var det pastelliga effektgarner (tänk 80-tals design och glass med strössel så förstår ni lite vilken typ av garn det var) i jättehärvor på 400 g, men i en korg fanns också Drops Fabel för 2 kr/nystan!
Var finns den affären? I drömmen låg den i Gävle, men eftersom gatorna inte ser ut som de gjorde i drömmen så tvivlar jag på att affären finns... Och i Gävle har jag redan en favorit bland garnaffärer. Garnet på Drottninggatan. Mysig affär och trevlig och hjälpsam personal. Där var jag stamkund när jag bodde i Ockelbo. Det tog inte många besök innan man blev igenkänd heller, och sånt är kul i den här typen av affärer tycker jag. Det är roligare att handla när det blir lite personligt tycker jag.
Var finns den affären? I drömmen låg den i Gävle, men eftersom gatorna inte ser ut som de gjorde i drömmen så tvivlar jag på att affären finns... Och i Gävle har jag redan en favorit bland garnaffärer. Garnet på Drottninggatan. Mysig affär och trevlig och hjälpsam personal. Där var jag stamkund när jag bodde i Ockelbo. Det tog inte många besök innan man blev igenkänd heller, och sånt är kul i den här typen av affärer tycker jag. Det är roligare att handla när det blir lite personligt tycker jag.
tisdag 1 september 2009
Längtar!
Börjar längta upp till fjällen ordentligt nu. Ska bli skönt att snöra på sig kängorna och andas frisk luft, dricka vatten ur forsar och leta bra matsäcksställen...
Jag har varit så himla mycket i trakterna kring Funäsdalen och Bruksvallarna att det känns som ett andra hem. Det var ett tag sen jag var där med familjen. Jag och David var upp en vecka förra sommaren och det var jättemysigt. Men nu åker vi med mamma, pappa och brorsan, så det blir ju lite annorlunda. Det kommer att bli en del barndomsminnen, det är svårt att undvika.
Jag hoppas att jag får lite kreativ inspiration också. Jag känner att jag behöver det nu. Visst stickar jag och har mig, men det är bara efter mönster just nu. Behöver lite inspiration till färgkombinationer och kanske lite mönster... Jag brukar få små infall när man är ute i naturen, så jag tror inte att det är helt fel med fjällvandring nu om jag ska vara ärlig.
Frogga halva stickningen...
Satt och stickade nu igen, och märkte nu att jag missat en ökning för ungefär halva arbetet sen. Ingen liten ökning heller... Det fattas sex maskor på ena kanten! *suck* Det är bara att dra ur stickan och börja frogga... Bättre start på dagen kan man ju tänka sig!
Vad jobbiga såna här småsaker är innan man druckit morgonkaffet! För nu har jag börjat dricka kaffe igen. Under den senaste veckan har jag inte haft något smaksinne och kaffet har smakat lera... Mums. Jag har faktiskt inte märkt av någon abstinens heller, och det är ju rätt otroligt. Men nu är bryggarens ledighet över! Här ska drickas kaffe!
Utanför fönstret är det lite grått idag. Alla rönnar tyngs ner av enormt mycket rönnbär. Nu är det i och för sig förädlade rönnar, och de är det alltid bär på om hösten. Men det är mycket rönnbär ute i skogarna också. När vi kommer hem från fjällvandringen ska jag ut och plocka och göra gele på. Rönnbärsgele är jättegott till kött! Men än är björkarna gröna, och lönnarna visar inga tendenser att skifta färg än. Längtar tills skogen börjar spraka i härliga höstfärger, när man får ta promenader iklädd tjocka stickade tröjor och mjuka mössor! Lingonplockning i de sista varma solstrålarna... Hösten är underbar!
Här ovanför är en bild från skördemarknaden på Wij Trädgårdar förra året. Jag och mina klasskompisar på Trädgårdsmästarprogrammet ägnade en vecka åt att koka äppelmos och förbereda allt vi skulle sälja. Men bland det roligaste var nog att fixa bordet... Jag gillar att pynta och ha mig. Att duka bord är kul, främst att dekorera dem, kanske inte att ställa fram porslin och glas. Om man inte har väldigt roligt porslin. Hade vi mer plats i skåpen skulle jag härja på loppisar och samla på mig udda porslin... David är nog glad att vi har så litet kök...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
