Tänker och grubblar

Det här kommer att bli ett rörigt inlägg. Mycket snurrar i huvudet och jag behöver skriva av mig lite. Ha tålamod, snart kommer det inlägg om stickningar och växter igen.

Jag fyller år snart, och det triggar igång vissa funderingar. Att vara 27 var inget vidare, det hände alldeles för mycket jobbiga saker under året. Nu hoppas jag att det blir mycket trevligare att vara 28 år. Att allt som gick fel under det tidigare året går rätt, att motgångarna blir färre och att jag slipper gå arbetslös. Oftast brukar jag inte gilla mina födelsedagar. Man ändrar åldern, men vad är det att fira egentligen? Man har inte gjort något speciellt, man har inte lärt sig nåt speciellt, man blir bara ett år äldre. Och ska man verkligen stirra sig blind på ålder? Men i år känns det som om jag vill fira. Jag vill sätta punkt för mitt usla liv som 27-åring och börja om som 28-åring, och för det vill jag ha ett avstamp.

Jag fick ett telefonsamtal igår som fick mig att gå några steg tillbaka i mitt bearbetningstänkande. Inget som hänt eller så, det var bara en kommentar, som förmodligen inte var menad som den lät, som fick mig att börja fundera igen. Jag vet att jag inte borde ta åt mig, men... Det är lättare sagt än gjort. Efter det senaste halvåret (ungefär) har inget skydd mot sånt. Jag suger åt mig allt som en svamp. Bra och dåliga saker... Tyvärr har man ju lättare att acceptera negativa saker om sig själv än positiva. Trist men sant. Det sunda förnuftet säger ju att jag inte alls ska tänka i de banorna, att det bara är dumheter och tönterier. Men vad gör det när en liten röst hela tiden viskar något annat? Jag har fastnat i tankebanor som säger emot varandra hela tiden, jag är medveten om det men kan inte ta mig ur det. Jag var på väg, men blev tillbakaknuffad. Jag är ju inte tillbaka där jag var i mars, men tankar som jag lämnat bakom mig har rusat ikapp igen.