En observation

Igår såg vi en riktig raritet. En korttålärka. Tämligen grå och meningslös, men det var ett stort gäng fågelskådare där redan, så tack vare dem hittade vi den. Den satt och visade upp sig, så det var inga problem att se den. Att se att det just var en sån lärka däremot... Men jag litade på resten!
Ett tag blev det nästan lite hätsk stämning eftersom några tyckte att en del av gruppen ville gå för nära och riskerade att skrämma bort den. Och när det är många människor med bångliga kikarstativ är det lätt att man skymmer sikten för varandra. Men inget mer än lite irriterade kommentarer flög i luften när vi var där. Hur det gick senare vet jag inte.

Medan jag stod där och smygtittade på fågelskådarna gjorde jag en upptäckt. Männen är ju helt klart överrepresenterade bland fågelskådarna, inte minst när det gäller "kryssjakt". När jag följer med David på såna här ryck när han har hört att det ska finnas nån speciellt fågel på ett ställe, då är det uteslutande män där. Nån enstaka fru eller flickvän kan följa med, men det är sällan en kvinna står själv med en tubkikare.
När det gäller mer "normal" skådning, när man ställer kikaren på ett ställe där det finns mssor av olika fåglar, och bara tittar på dem, då är det ofta fler kvinnor som skådar också.

Ett sånt ställe är Ottenby. Där fanns alla typer av fågelskådare, utom möjligtvis eliten.


Så vad var det då jag upptäckte? Jo, fågelskådare av det kvinnliga könet klär sig gärna i något rött. Är inte jackan röd så har hon röda vantar, en röd mössa, en röd ryggsäck eller röda stövlar. Och om hon nu inte har något rött på sig så klar hon sig i alla fall i klarare färger än männen, som helst har gröna, svarta eller gråblå kläder. Hur kommer det sig? Tycker kvinnorna att de behöver klä sig i klarare färger för att synas bland alla sovare klädda män?

Mycket folk var det vid Ottenby igår. Jag tänkte illustrera det med en bild från parkeringen, men hela fick inte plats. Förhoppningsvis ger det en idé om hur många bilar det var i alla fall. (lägg märke till de rödklädda figurerna i bakgrunden)

Längst ute på udden hittade jag de här grästuvorna. Folk kanske tyckte jag var märklig som satt på huk och fotade gräs och grus när det fanns brushanar, rödbenor och svanar i vattnet. (Och sälar! Mängder av sälar, men de var långt ut och låg och myste på stenar. Runt 30-40 stycken uppskattade David dem till)

Anledningen till att jag tog just den bilden var att här ser man troligen tuvorna som ogräs, mer eller mindre. Platt träs, framtrampat grus här och där, och så kommer tre stora grästuvor mitt i det... Om man däremot hade sett liknande tuvor på en grustäckt plats i en park eller trädgård, då har förmodligen en trädgårdsdesigner-, arkitekt eller liknande fått en hel del betalt för att bestämma att de ska sitta där... För visst är det snyggt med de mjuka gröna tuvorna mot det hårda, sterila gruset! Det är så lustigt hur olika man värderar växter beroende på platsen de växer på.