Idag åker vi till Uppsala igen. Imorgon är det begravning, men vi åker dit redan idag. Jag har fått hedersuppdraget att göra kistdekorationen, så jag åker före David för att ha lite tid på mig till sånt. David måste ju jobba först, men han och Porsche kommer under eftermiddagen.

Porsche hade hjälpt David att packa i morse... Det låg en leksaksråtta i ryggsäcken när David skulle till jobbet. Kanske var katten rädd att husse skulle få tråkigt på jobbet?

Världens bästa mamma!

Eftersom jag råkar ha världens bästa, finaste och coolaste mamma (hoppas ingen blir besviken, ni är säkert också bra, men min mamma är bäst!) så måste jag ju inleda det här inlägget med Grattis på morsdag! Jag hoppas att du inte blir ledsen för att jag inte kommer och grattar personligen, men du vet hur tillvaron ser ut just nu. Tobias har lovat att han ska göra en tårta i alla fall. Honom är det ordning på!

Så för att fira morsdag så... Åkte jag, David och lillebror Tobias till Västerås för att kolla på flygplan. Mycket logiskt! Det råkade vara flygdag där med lite moderna och lite gamla flygplan som brummade runt i luften och visade upp sig.

En tjusig Spitfire, en tredäckad Fokker, Vampire och Gripen bland annat. (Spitfire och Gripen på fotot)

När jag var liten var det ofta flygplan från F16 som flög över huset så fönsterrutorna skallrade. Då var det Draken och Viggen, och jag var väl runt fyra år när jag lätt kunde identifiera dem... Så just ljudet av jetmotorer, helst med tänd efterbrännkammare, blir jag väldigt nostalgisk av. Lite smånördig är jag kanske, men det står jag gärna för. Att se de riktigt gamla planen är häftigt, men mina favoriter är nog jetplanen. JAS i all ära, men Flygande Tunnan och Lansen är nog lite coolare. Tunnan ser så himla klumpig ut på marken, men i luften är det en helt annan sak. Ljuvlig!

Marodörer!

Jag tycker om maskrosor och lite vildvuxna gräsmattor...

Rutigt

Filten växer. Tyvärr blir inte färgerna rätt återgivna, den är inte alls så blek i verkligheten. Den består av runt 120 rutor än så länge, och jag har säkert minst 80 stycken som inte har någon svart kant än. Jag gjorde en liten räd i mammas restgarner när jag var där och har nu fyllt på mitt lager, men gröna och blå garner börjar det bli ont om. Det trodde jag aldrig skulle hända, men tydligen var det möjligt. Än har jag kvar, men lagret krymper hela tiden.

Idag vill jag sova.

Jag sitter här och försöker vakna till lite. Läst lite bloggar och annat som hänt. Porsche har inte gått upp än. Han blev jätteglad när jag vaknade och skulle gosa och vara nära, men så fort jag satte fötterna på golvet la han sig i fåtöljen och somnade om... Så är det ofta visserligen, men ändå. Jag har lust att göra lika idag. Jag har haft huvudvärk i flera dagar, och jag börjar tröttna nu. Det kan vara så att jag är dålig på att dricka (vatten), men jag vet inte. Om jag får huvudvärk för att jag är trött eller tvärtom vet jag inte, men trött är jag i alla fall. Märker inte när David går upp för att gå till jobbet ens. Idag sov jag till nio, men inte känner jag mig utsövd för det. Jag har såna här trötta perioder ibland och de brukar gå över, men det är rätt segt att gå omkring som en zombie ändå. Jag är ju inte direkt snäll och trevlig när jag är så här...

Igår tittade jag igenom mina foton och kom på att jag nog inte visat de här än.

Torgvantar som lillasyster Emelie fick i födelsedagspresent. De är stickade i Drops Delight efter det här mönstret. Jag ändrade lite på flätorna och gjorde fyra "öglor" istället för tre, och varannan "ögla" lite mindre. Att öglorna blev lite mindre berodde egentligen på att jag läste fel i rapporten när jag gjorde den första torgvanten, och orkade inte frogga... Så jag tyckte det var lika bra att göra felet till något positivt istället.

Jag gjorde inga "pluttar" heller, tycker det blev snyggare utan. Jag är inte så förtjust i såna överhuvudtaget, och eftersom det bara var att göra en rät maska där istället så var det ju inte så svårt.

På den andra torgvanten spegelvände jag dessutom flätan, tycker det är snyggare än när båda vantarnas flätor är tvinnade åt samma håll.

Drops Delight tycker jag är mer lättstickat än Drops Alpacka, det är inte lika halkigt, men lika mjukt och gosigt. Och det går att tvätta i maskin. Jag använder rätt ofta Drops garner eftersom min LYS har ett rätt begränsat utbud, och jag tycker att det är riktigt prisvärda garner - speciellt om man har en begränsad ekonomi.

Mönstret är lättstickat och riktigt trevligt, och är man ovan att sticka flätor så är det ett bra nybörjarmönster. Det går snabbt att få projektet klart, och det blir ingen långtråkig slätstickning eftersom det händer saker på varje varv.

Idag

Idag...

• virkar jag mormorsrutor
• silar jag fläderblomssaft (jag fryste in blommor förra sommaren som kommer till användning nu)
• bakar jag ett grovt rågbröd utan recept
• funderar jag på vad jag ska baka för kakor till födelsedagskalaset.
• fortsätter jag att städa
• tycker jag om min fina, nya röda cykel som står på balkongen

Nu går det undan!

Nu går det fort. Det är inte längesen de första vårblommorna började blomma, och nu är det helt plötsligt försommar. Häggen håller på att blomma över, och syrenerna slår ut sina blomklasar.

Jag åkte till mina föräldrar på en snabbvisit i går kväll, men är tillbaka hemma i Sala igen. Jag gick en tur i deras trädgård i går kväll och njöt av växtkraften. När det äntligen blev varmare ute är det som om alla växter fick fnatt och inte kan växa fort nog.

I mammas och pappas trädgård står mullvaden Efraim och myser bland tovsippor och backsippor. Under den kalla delen av året står han inomhus istället. Till jul brukar han ha tomteluva, och när det sen börjar bli varmare på våren får han stå ute på trappen och njuta av solen om dagarna, men på kvällen får han komma in så han inte fryser...

I den stora rabatten, som för några år sen bestod av en enda bondpion - men numera sträcker sig längs hela gräsmattan på framsidan (den är säkert närmare 30 kvadratmeter, och växer lite varje sommar) blommar pärlhyacinter och gullvivor som mamma inte har hjärta att rensa bort. De gula, liljeblommande tulpanerna sträcker sina hårt knutna knoppar högt över spirande astilbe, stjärnflocka, temynta och blågull. Även om det är tidigt på säsongen tycker jag rabatten är riktigt snygg nu med alla olika blad.

Och i den andra änden av rabatten står min gamla lekstuga vid blommande plommon och hägg. Till vänster om den blommar nu rhododendron, och jätteramsen som pappa grävde upp i en hage växer och sprider sig för varje år. Jag tycker deras växtsätt är fantastiskt läckert, och de passar så bra där i halvskuggan från en av de stora hästkastanjerna. Än har de inte börjat blomma, så det kanske blir ett sånt år då kastanjer och äppelträd blommar lagom till min födelsedag om tve veckor.
Det är väldigt mycket vita blommor i deras trädgård under försommaren, senare blir det mer blått och rosa, för att övergå i mer gula blommor mot hösten. Det är mest en slump faktiskt, men jag tycker det är ganska härligt att se färgskalan i trädgården ändras under säsongen.

Stilla kväll

Efter att ha plockat bland en hel del som ligger sparat i små (ibland rätt stora om jag ska vara ärlig) högar lite överallt i lägenheten var det skönt med en kvällspromenad. Det är inte alls lika varmt som det varit någon vecka, men det var bara skönt. Klarblå himmel, sol och så där lagom svalt som det ska vara en försommarkväll. Varmt och fuktigt väder är inget för mig... Värme är trevligt, med när det blir fuktigt och kvavt trivs jag inte alls.

Jag fick ett sånt där "slänga allt onödigt skräp"-ryck och röjde mitt skrivbord från gamla modemagasin och matteblock (varför envisas jag med att spara fullskrivna kollegieblock med matteuträkningar? Jag hittade säkert 8-10 stycken på vinden hos mamma och pappa...), jag drog ur alla sladdar och bar bort min gamla trasiga dator så att jag skulle kunna få plats med laptopen där och faktiskt använda skrivbordet till nåt mer än förvaring... Nu måste vi fixa lite innan jag kan sitta där och använda internet, men ändå. Det var rätt skönt att få bort "skrutten" därifrån. Nu ska den bara transporteras till återvinningssället, tillsammans med en del andra trasiga elprylar vi har liggande. Det blir liksom aldrig av att åka iväg när vi har tillgång till bil. Men jag hoppas vi kan bli av med skräpet snart... Rummet där vi har datorerna (eller det i alla fall är tänkt att de ska vara) liknar mer ett förråd för tillfället, men jag hoppas vi kan ändra på det. När vi flyttade hit för flera år sen tänkte vi att det skulle bli datorrum/gästrum, men det har liksom aldrig blivit klart där inne.

Sömnlös morgon

Vad ska man göra en sån här dag? David gick upp nån gång mitt i natten (eller tidig morgon, det beror på lite vad man har för uppfattning om vad som är natt och inte...) för att kolla på fåglar, och tyvärr råkade jag vakna och känna mig klarvaken. Så redan nu har jag varit vaken i närmare 7 timmar. Mindre kul... Försökte somna om, men det gick inte, så jag gjorde morgonkaffe och virkade en hög mormorsrutor istället.
Tidigare i morse var det uppehåll, men nu smattrar regnet mot plåttaket över balkongen. Ett ganska trevigt ljud. Balkongdörren står på glänt, mattorna är ute på vädring och jag har tänkt städa lite idag. Det behövs... Även om det doftar ljuvligt av liljekonvaljerna jag tog in igår så blir ju inte golven rena... Lite dammsugning, lite småplock, rena lakan och torka av golven, sen blir det rent och fint här.

Lördagspromenad

Ett ganska bra sätt att njuta av varmt väder en lördag är promenader. Det är lite svårt att tänka sig att det bara är en vecka sen vi gick i mössa och långkalsonger i dimma och småregn på Öland...

Någon hade hängt upp en liten tall i en telefonledning. Det såg lite lustigt ut.

Det var fler än vi som tyckte det var varmt och skönt. I vägkanten satt en tjock padda och filosoferade.

David lyssnade på fåglar, och jag plockade blommor. Liljekonvaljerna börjar så ut, och jag hittade både förgätmigej och humleblomster. En riktig försommarbukett som sprider väldoft omkring sig. Underbart!

Mitt svarta garn är slut, men jag fortsätter att virka mormorsrutor. Dock virkar jag bara tre varv istället för fyra. Det fjärde ska vara svart, så jag virkar dem när jag har mer garn tänkte jag. Jag försökte sticka barnsockor förr, men för tillfället är det mormorsrutor som är roligast att göra, och eftersom jag håller på för att det är kul, inte för att jag måste, så virkar jag vidare. Jag ska börja på en ny elefant snart också. Annis, som ska adoptera Tyra, tyckte att Tyra behövde en kompis så det är klart hon ska få en sån!

Färdiggräddat

En vän jag inte pratat med på länge ringde just när jag höll på att skära upp kakorna. Så med telefonen i ena handen och kniven i den andra fortsatte kakbaket, och nu är både kakor och telefonsamtal klara.

Idag är jag vuxen

Idag känner jag mig vuxen på ett skönt sätt. Bakar klassiska mördegskakor som schackrutor och brysselkex och lyssnar på Monica Zetterlund. Sockret runt brysselkexen blir dock inte rosa som det "ska", utan blått.

Tänker och grubblar

Det här kommer att bli ett rörigt inlägg. Mycket snurrar i huvudet och jag behöver skriva av mig lite. Ha tålamod, snart kommer det inlägg om stickningar och växter igen.

Jag fyller år snart, och det triggar igång vissa funderingar. Att vara 27 var inget vidare, det hände alldeles för mycket jobbiga saker under året. Nu hoppas jag att det blir mycket trevligare att vara 28 år. Att allt som gick fel under det tidigare året går rätt, att motgångarna blir färre och att jag slipper gå arbetslös. Oftast brukar jag inte gilla mina födelsedagar. Man ändrar åldern, men vad är det att fira egentligen? Man har inte gjort något speciellt, man har inte lärt sig nåt speciellt, man blir bara ett år äldre. Och ska man verkligen stirra sig blind på ålder? Men i år känns det som om jag vill fira. Jag vill sätta punkt för mitt usla liv som 27-åring och börja om som 28-åring, och för det vill jag ha ett avstamp.

Jag fick ett telefonsamtal igår som fick mig att gå några steg tillbaka i mitt bearbetningstänkande. Inget som hänt eller så, det var bara en kommentar, som förmodligen inte var menad som den lät, som fick mig att börja fundera igen. Jag vet att jag inte borde ta åt mig, men... Det är lättare sagt än gjort. Efter det senaste halvåret (ungefär) har inget skydd mot sånt. Jag suger åt mig allt som en svamp. Bra och dåliga saker... Tyvärr har man ju lättare att acceptera negativa saker om sig själv än positiva. Trist men sant. Det sunda förnuftet säger ju att jag inte alls ska tänka i de banorna, att det bara är dumheter och tönterier. Men vad gör det när en liten röst hela tiden viskar något annat? Jag har fastnat i tankebanor som säger emot varandra hela tiden, jag är medveten om det men kan inte ta mig ur det. Jag var på väg, men blev tillbakaknuffad. Jag är ju inte tillbaka där jag var i mars, men tankar som jag lämnat bakom mig har rusat ikapp igen.

Vardagen rullar på

Nu när vi varit hemma ett par dagar känner jag att man faller tillbaka i rutinerna igen. David går till jobbet, jag sitter och myser i min morgonrock och vaknar sakta till med hjälp av en mugg kaffe. Funderar på vad man ska hitta på med dagen. Kollar igenom vilka sorters mjöl och annat skoj som finns kvar i skafferiet och knådar ihop en deg i assistenten.

Enkla vetelimpor med vetekli och linfrö blir det idag. Toppade med lite havregryn och blandade frön. Solros, pumpa svarta och oskalade sesamfrön.

Medan bröden jäser passar jag på att blogga lite. Funderar på om det börjar bli dags att dammsuga lägenheten. Porsche hatar det, men det är rätt skönt att inte få brödsmulor under fötterna i köket.

Jag har fått ett riktigt hedersuppdrag som jag funderar en del på. Letar inspiration och klurar. Skissar lite, men mina teckningar ser alltid ut som barnteckningar. Trots det så brukar det hjälpa till i tankeprocessen. Jag ser vad som inte funkar, och det är lättare att föreställa sg andra lösningar än om man bara tanker på det. Ungefär som när man ska möblera om ett rum. Det går ofta lättare om man gör en snabb skiss "före" och "efter" istället för att flytta om alla tunga möbler, bara för att se att det inte alls blev som man hoppats.

Dammluckor på glänt

Det kanske är dags att försöka skriva klart det här inlägget nån gång. Jag har påbörjat det så många gånger, men kört fast och inte hittat rätt ord. Vad svårt det kan vara att förmedla rätt känslor när man skriver ibland... Det känns så fel att så enkelt kunna skriva att Ronnie James Dio, en av mina musikaliska hjältar, dött - men inte saker som berör mig och mina nära och kära mer personligt. Utan att det blir för privat.

Ölandsresan var mysig på många sätt, även om vädret var tråkigt och våren sen. Tyvärr började den inte alls så muntert. Davids farfar hade varit dålig en tid, och vi hade bara suttit på bussen en dryg timme innan vi fick höra att han stilla somnat in. Hela 105 år blev han, och klar i huvudet fram till de sista veckorna.

(nu hoppade det upp en sällskapssjuk kisse i mitt knä... Han är nog rätt glad att vara hemma, även om jag vet att han haft det väldigt bra i Uppsala hos Davids föräldrar.)

Jag gick genom parken i går och funderade en massa på stort och smått. Hur fint det är när löven spricker, existentiella frågor, dofter, ljud, solsken. Ibland allvarligt, ibland njutningsfullt men aldrig så där jobbigt som det varit att tänka ibland de senaste tiden.

Jag hade kameran med mig, och när jag kom till en av alla dammluckor kunde jag inte låta bli att ta en bild. Just dammluckor som är en aning öppnade blir så symboliska för var jag befinner mig just nu. och vad som händer runt mig. Då och då stöter man på hinder, och sen rätt var det är så händer en liten grej som får allt att rusa iväg. Problem är inte lika oövervinnerliga. De är inte borta helt, men det går att ta sig förbi dem. Det finns en fortsättning där på andra sidan, man måste bara ge sig tålamod. Det kommer att bli lättare, men det kan ta en tid.

Det är en underbar glädje i vattnet när det forsar vidare. Lätt, lekfullt. Allt som tyngt ner det lämnas kvar och ivrigt kastar det sig vidare för att njuta av vad som komma skall. Inte minst när det som i går var soligt och vackert. Solstrålarna dansade runt på den livfulla vattenytan och de nyutspruckna löven speglade sig i de blankare partierna. Det doftade av jämtlandspoppel och fåglarna kvittrade. Det kändes som försommar, kort och gott. En sån där stund när man bara är tacksam för allt man har, trots att det ibland känns som om man förlorar mer än man trodde var möjligt.

Ronnie James Dio

Den lille mannen lämnade stora avtryck i hårdrocksvärlden. Idag spelas Black Sabbath, Heaven and Hell och DIO ur mina högtalare. http://www.ronniejamesdio.com

Sista dagen på Öland

Sista dagen för i år i alla fall. En sån här minisemester på försommaren (eller när det borde vara försommar...) är jättehärligt! Nu verkar ju vädret ha varit sämst i hela landet i alla fall under gårdagen, men det visste vi ju inte när vi bestämde datum. Mamma informerade mig glatt om att hon gick i kortbyxor och linne när hon ringde. Själv hade jag långkalsonger, tjockaste fiskartröjan och mössa. Och frös! Orättvist!

David är ute och försöker se lite fåglar i dimman, så medan kaffebryggaren puttrar fram kaffe för resan så tänkte jag visa lite bilder från gårdagen.

På förmiddagen hakade i på en guidad tur i Ottenbylunden. Naturum hade organiserat en liten sångarvandring. Temat var "höra med inte se", eftersom de trodde att det skulle vara löv överallt på träden och massor av småfåglar i fatrten. Men kallt som det varit var det inte så mycket löv att prata om, och vi hörde så där lagom många fåglar. En åt gången, och riktigt nära. Eftersom det inte fanns några löv så såg vi till och med ett par stycken. En grönsångare bland annat. En riktigt söt liten rackare!

Guidningen var riktigt bra. Jag förstod vad guiden pratade om, trots att jag inte direkt är nån erfaren fågeskådare, och jag lärde mig en hel del. Tyvärr verkar fågelsång vara en sån där sak som verkligen inte kan fastna i mitt huvud. Men jag tycker om det, och det skulle vara kul att komma ihåg vilken fågel som låter hur.

Något annat jag la märke till var att min teori om fågelskådande kvinnor gärna klär sig i rött håller.

Det är lite skillnad på väder och grönska om man jämför med vår förra resa hit... Det är svårt att tro att det bara är två veckor om skiljer i tid.

Nu har kaffet puttrat klart, och jag ska väl ta och börja packa. Vika lakan och försöka få plats med allt i väskorna igen...

En observation

Igår såg vi en riktig raritet. En korttålärka. Tämligen grå och meningslös, men det var ett stort gäng fågelskådare där redan, så tack vare dem hittade vi den. Den satt och visade upp sig, så det var inga problem att se den. Att se att det just var en sån lärka däremot... Men jag litade på resten!
Ett tag blev det nästan lite hätsk stämning eftersom några tyckte att en del av gruppen ville gå för nära och riskerade att skrämma bort den. Och när det är många människor med bångliga kikarstativ är det lätt att man skymmer sikten för varandra. Men inget mer än lite irriterade kommentarer flög i luften när vi var där. Hur det gick senare vet jag inte.

Medan jag stod där och smygtittade på fågelskådarna gjorde jag en upptäckt. Männen är ju helt klart överrepresenterade bland fågelskådarna, inte minst när det gäller "kryssjakt". När jag följer med David på såna här ryck när han har hört att det ska finnas nån speciellt fågel på ett ställe, då är det uteslutande män där. Nån enstaka fru eller flickvän kan följa med, men det är sällan en kvinna står själv med en tubkikare.
När det gäller mer "normal" skådning, när man ställer kikaren på ett ställe där det finns mssor av olika fåglar, och bara tittar på dem, då är det ofta fler kvinnor som skådar också.

Ett sånt ställe är Ottenby. Där fanns alla typer av fågelskådare, utom möjligtvis eliten.


Så vad var det då jag upptäckte? Jo, fågelskådare av det kvinnliga könet klär sig gärna i något rött. Är inte jackan röd så har hon röda vantar, en röd mössa, en röd ryggsäck eller röda stövlar. Och om hon nu inte har något rött på sig så klar hon sig i alla fall i klarare färger än männen, som helst har gröna, svarta eller gråblå kläder. Hur kommer det sig? Tycker kvinnorna att de behöver klä sig i klarare färger för att synas bland alla sovare klädda män?

Mycket folk var det vid Ottenby igår. Jag tänkte illustrera det med en bild från parkeringen, men hela fick inte plats. Förhoppningsvis ger det en idé om hur många bilar det var i alla fall. (lägg märke till de rödklädda figurerna i bakgrunden)

Längst ute på udden hittade jag de här grästuvorna. Folk kanske tyckte jag var märklig som satt på huk och fotade gräs och grus när det fanns brushanar, rödbenor och svanar i vattnet. (Och sälar! Mängder av sälar, men de var långt ut och låg och myste på stenar. Runt 30-40 stycken uppskattade David dem till)

Anledningen till att jag tog just den bilden var att här ser man troligen tuvorna som ogräs, mer eller mindre. Platt träs, framtrampat grus här och där, och så kommer tre stora grästuvor mitt i det... Om man däremot hade sett liknande tuvor på en grustäckt plats i en park eller trädgård, då har förmodligen en trädgårdsdesigner-, arkitekt eller liknande fått en hel del betalt för att bestämma att de ska sitta där... För visst är det snyggt med de mjuka gröna tuvorna mot det hårda, sterila gruset! Det är så lustigt hur olika man värderar växter beroende på platsen de växer på.

Narcisser i alla former

Är man bara en aning förtjust i lökväxter har jag upptäckt att trädgårdarna här är fantastiska nu. Vart och varannat hus har rabatter fyllda av tulpaner, narcisser och kejsarkronor.
Det här är bara de olika narcisser som växte i dikeskanten under vår kvällspromenad i går. I trädgårdarna fanns många fler sorter. När jag var liten trodde jag att det fanns två sorter. Gula påskliljor med stor "trumpet", och ljusare pingstliljor med mörkare, kort "trumpet". När jag sen märkte att så inte var fallet öppnades en helt ny värld, och jag kan inte sluta förundras över alla olika former som finns.

Idag har vi sett...

Gullvivor

Fältsippa

En 25 cm lång daggmask

Väderkvarnar

Fossil i en kalkstensmur

... Och mycket annat så klart. Fåglar, hus, bilar som stannar till lite här och där i vägkanten för att titta på fåglar eller konst. Det är tydligen en konstrunda i gång här nu, så lite här och där längs vägen sitter skyltar vid gallerier och liknande tillhåll

Det har varit grått och regnat till och från hela dagen, men nu skiner solen, så det kanske blir en promenad så här efter middagen.

Disig morgon

Ute är det så där grått och trist som bara gråa och disiga mornar kan vara. Undrar om David egentligen ser nåt i kikaren... Själv sitter jag här och smuttar på te och läser bloggar. En betydligt varmare tillvaro kan jag tänka. Men det blåser nog inte så mycket borta vid Ottenby i alla fall, så det är ju en positiv grej i alla fall.

Idag tänkte vi åka till Naturbokhandeln i Stenåsa, så om vädret skulle vara lite risigt så är det inte hela världen. Men det är klart att det är roligare när det är fint väder ute.

Stäppvipa/Fred Astaire. Bild från http://www.sofnet.org Kolla fjädrarna på vingen! Hur läckert som helst!

Appropå fågelskådare så lovade jag ju igår kväll att visa bilderna från vår Fred Astaire-skådning (eller stäppvipa om man vill det. Tydligen en ovanlig rackare så det var ju lite kul.)

När vi kom såg vi först mängder av bilar, och så på en tjusig rad på vägen upp till Salsta slott så stod alla skådarna där på rad.

Vi gick och gick, och överallt stod de. Mestadels män i övre medelåldern och uppåt, men även ett fåtal kvinnor och killar i övre tonåren. Ett tag stod vi bredvid såna där hardcore-naturmänniskor som tagit på sig coolaste friluftsbyxorna, lagt den ergonomiskt korrekta Haglöfs-ryggsäcken under stativet där en kamera med objektiv som skulle göra vilken paparazzi som helst avundsjuk. Man ser verligen alla typer när det är den här typen av skådning. Mest udda var nog en kille i 30-års-åldern. Hår ner till midjan, vit-grå camo-byxor och hårdrocks-luvtröja. Behöver jag säga att han stack ut bland gummistövlar och fjällrävenbyxor? Underbart!

Sen stod de där i vägkanten och hjälpte varandra att hitta fågeln. Då och då gömde den sig bakom högt gräs och tappades bort. Ibland låter det som sportreferat om det handlar om en flygande fågel. "Nu flyger den uppåt, längst bak i flocken, ner under telefonledningen, vitt bakom. Nu passerade den telefonledningen. Byter håll, åt vänster ett tubfält höger om den stora granen!" Ett lustigt släkte, men ganska kul att vara lite halvinsatt i världen ändå. Men jag tycker nog fågelskådarskådning är roligare än fågelskådningen i sig. Man får liksom möjlighet att göra nån sorts socialantropologiska studier när man är ute på sånt här.

Fågelsång och åskmuller

Då var man tillbaka i samma stuga som för ett år sen. Lite mör i baken av bussresan (hur bekväma bussäten än är så får man träsmak efter några timmar), men annars har vi inte mycket att klaga på. David håller på att göra sig klar för natten, den stackarn ska ju upp i gryningen och förhoppningsvis se några fåglar. Själv får jag lite sovmorgon, för även om det är mysigt att vara ute i naturen så är det inte så mysigt att jag går upp så tidigt frivilligt... Någon gång kan det vara kul, men då ska det vara fint väder!
När vi satte oss i hyrbilen efter att ha handlat mat i Färjestaden knastrade luften av åska. Några blixtar såg vi på väg hit till Södra Möckleby, men sen dess har det inte mullrat nånting. Några väldigt lokala regnskurar träffade vi på, och tyvärr verkar vädret fortsätta så resten av veckan. Men vi har regnkläder med oss! Inte den mest ihållande regnskur kan få mig på dåligt humör när jag har min ljuvliga gula sydväst!
Vi satt nyss i köket och drack lite te, och utanför sjöng både koltrast och näktergal. Förra året var det galet mycket näktergalar som sjöng ikapp vid ett kalkbrott inte alls långt härifrån, vi får väl se om de är lika ihärdiga i år. Våren är ju senare i år, och vi är här två kalenderveckor tidigare, så det är en väldigt skillnad på hur mycket träd och blommor har sagit ut. Rapsfälten är ännu gröna, björk och sälg har små ljusgröna blad och lönnens ljusgröna blomklasar sprider lite färg på annars relativt nakna grenar. Otroliga mängder vitsippor har vi åkt förbi idag. Vackra ekbackar med marken täckt av näpna små sippor... Skira blommor mot uråldrig, grov bark... En kontrast som bara naturen kan få så lyckad!

Inga bilder i dag, jag har inte hunnit fota något än. Men i morgon hoppas jag att det blir förändring.
Vi gjorde en fågelutflykt i Uppsalatrakten redan i går (tjuvstart!) och tittade tillsammans med ett hundratal andra fågelskådare på en stäppvipa (Jag hävdar dock att det är en steppvipa och döpte den till Fred Ataire). Jag ägnade mig mest åt fågelskådarskådning som vanligt, och ett par bilder på fågelskådare blev det.

En natt jag drömde...

För ett par nätter sen drömde jag att jag åkte skolbuss och pratade mustascher med den här mannen... En mycket märklig dröm, men han var en riktig gentleman. Tony Iommi, gitarrlegend som jag tyvärr inte får se i sommar... Han spelade tidigare i Black Sabbath och nu i Heaven and Hell. Nu är du allt avundsjuk, brorsan!

Jag hoppas att jag slipper åka skolbuss ner till Öland, dit jag och David beger oss på onsdag efter en mellanlandning i Uppsala. Porsche ska vara hos Davids föräldrar så länge, och medan vi springer runt och packar tjocka tröjor, mössor och annat man kan behöva på en minisemester i maj har han parkerat i en ny favoritlåda. Tack för den, husse! Trots att han trivs bra i lådan så tror jag att han får åka i buren till Uppsala. Den är lite mer lätthanterlig.

De senaste dagarna har det inte blivit så mycket stickning. Däremot har jag blivit inspirerad av alla som virkar mormorsrutor och knåpat ihop si så där 60 stycken rätt små rutor. Fyra varv virkar jag, och restgarnslagret krymper snabbt. Jag har samlat på mig massor av akrylrester, och är det nån gång man verkligen har använding för dem så är det ju till mormorsrutor!

En liten filt ska det bli. Grundplanen är att den ska bli 10x10 rutor, men den kan bli större också.

För precis ett år sen...

För precis ett år sen var jag, mamma och mina syskon på väg hem från en Metallica-konsert. Det känns väldigt längesen, men ändå kan jag fortfarande känna det förväntansfulla pirret och lyckoruset när jag hör låtarna från spelningen. Metallica spelar alltid in sina konserter, och ett par dagar senare finns de att ladda ner mot en liten slant (men alla som var i Globen 4/5 fick ladda ner den spelniongen gratis, som plåster på såren för att de skjutit upp allt 8 veckor. Tack för det! :) ). Tyvärr inte många band som gör så, men jag hoppas att det blir vanligare och vanligare.
I sommar bär det av till Sonisphere för att se bland andra Iron Maiden. Tyvärr ställer Heaven and Hell in den spelningen. Deras sångare kämpar mot cancer i magen, och enligt vad jag läst idag så har han blivit sämre den senare tiden. Trist att vi missar dem, det var ett av banden jag verkligen sett fram emot. Men att han är så dålig är ju självklart tråkigare... Ronnie James Dio är en legend, en liten man med stor röst... Och den som införde devilhorn-handtecknet i heavy metal. Italiensk vidskeplighet (att ge någon, eller skydda någon, från det onda ögat med det tecknet) blev en av de mest kända symbolerna för hela kulturen kring heavy metal.

Ogräs eller delikatess?

Kirskål, eller kers som den brukar kallas här, finns det gott om i mina föräldrars trädgård. Effektiv marktäckare i de oanvända hörnen av trädgården. Lite väl marktäckande på många andra ställen. I rabatter, i buskar och på andra ställen där man inte vill ha den.
Den ska ju vara fullt ätbar, och rent av en uppskattad primör, men jag har varit lite skeptisk. Provsmakat färska blad och tyckt att smaken varit skarp och lite kvalmig. Men men... Så där mycket gratiskäk precis utanför dörren, man kan ju testa i alla fall.

Jag googlade fram ett recept på paj som verkade bra. Gul lök och riven morot som ska fräsas, förvällda kirskålsblad, ost och äggstanning. Inget konstigt alls, och billiga basvaror som man alltid har hemma.

Jag var som sagt en aning skeptisk, men nyfiken. Min oro var helt obefogad, det blev supergott! I bästa fall hade jag förväntat mig en helt ok paj, men det var nog en av de godaste pajer jag ätit.
Och om man nu kan få användning för ett av de envisaste ogräs som finns, då är det ju bara ännu bättre!