Hösttankar

Det grå novembervädret fortsätter. Grått dis bäddar in allt i ett stillastående vemod som aldrig tycks ge med sig. I fönster här och där har adventsstjärning och ljusstakar börjat dyka upp. Längtan efter ljus växer sig större för varje dag.
Trots allt det gråa kan jag inte låta bli att tycka att det är ganska skönt. November har en kravlöshet som inte finns någon annan månad. September och oktober fylls av pliktkänslan att njuta av hösten innan det blir grått. Man mosar, syltar, saftar och torkar. Rönnbär och färglada löv plockas in och tittar man ut gnom fönstret är det samma färgskala ute och inne. Ännu mer pliktfyllt är december. Helt plötsligt ska hemmet vara skinande rent, pepparkakor och lussekatter ska vara bakade, ljustakar och stjärnor ska sprida ljus. Man ska göra och skriva julkort, fixa julklappar (som många av oss stickare visserligen sysselsatt oss med en stor del av hösten), julgodis ska bakas. Och man ska alltid vara på ett strålande humör och vara så där glöggmysig hela tiden fram till nyår, då man ska förvandlas till en partypingla för en natt. Och sen kommer åter vintermörkret och lägger sig över vardagen. En barrande gran ska plundras, alla lampor ska ner i rätt låda igen och man är rätt glad att få ta ner julgardinerna igen. Man uppskattar vardagens rutiner efter en mental resa till Tomteland där allt är varmt och glittrigt.
Nä, november är en rätt skön månad när man med gott samvete kan tända stearinljus, lyssna på en bra bok, dricka te och sticka. Lugnet före stormen. Man FÅR vara lite deppig och asocial.
Vad jag vill säga med det här inlägget är att varje månad har sin charm. Vi har otroliga årstidsväxlingar här uppe i Norden, och ju mer tid man spenderar i skog och mark, desto mer uppskattar man skönheten i växlingarna. Visst är träden nakna och marken täckt av mer eller mindre förmultnade löv,men där bland löven trotsar blåsippsblad och stensöta senhöstens gråbruna färgskala och lovar att det kommer en grön vår, bara vi har lite tålamod.