Saft i stora lass

Idag är det visserligen mulet, men nu är sommaren på gång på allvar. Varför är den krispiga försommaren så kort? Redan nu håller midsommarblomster och humleblomster på att blomma över.

Men sommar är ju så mycker mer än blommor. I morse skar jag rabarber och citroner för att göra mera saft. Hallon från frysen (plockades förra sommaren och har liksom inte blivit använda förrän nu, rabarber från pappas trädgård och citroner från... ica. Nån gång drömmer jag om ett växthus och egna citroner, men tills vidare får jag nöja mig med importerande.

När jag ändå skriver om saft så måste jag ju skriva några ord om syrensaften. Den blev helt ok. Kanske inte helt fantastiskt god, men jag tror att jag skulle plockat blommorna tidigare för att få mer smak av dem. Nu blev det en stark citronsmak med toner av något som påminde om fläderblomssaft. Nästa år hoppas jag att jag kan plocka blommor tidigare, för det var inte sista gången jag gjorde syrensaft.

Den senaste tiden har jag stickat en del, men jag har inte varit duktig och fotat så det får komma i ett senare inlägg. Koftan till Matilda ska jag bara fästa trådar och sätta knappar i. Just nu stickar jag på en randig kofta. Patrik får ärva massor av kläder från Davids kollegors barn, och som tack tänkte jag sticka något till dem. Så först blir det en kofta stickad i två blå nyanser Drops Cotton Light. Kanske inte det ljuvligaste garnet jag stickat i, men prisvärt och maskintvättbart. Sen ska jag sticka en gotländsk fiskartröja (eller Pippi-tröja som de är mer kända som) som även den ska till en kollegas barn. Efter det? Tja, det är många som fyller år i augusti och september, så nåt sånt blir det väl kan jag tänka mig.

Så blev det sommar...

Vi är redan en bra bit in i juni, och tiden bara rusar förbi. Patrik växer, skrattar och ser sig om i världen. Nån dag då och då får jag tid att sticka. Vi planerar lite för sommaren och njuter av tilvaron. Under sommaren ska vi till Gotland med Davids föräldrar och bror med flickvän, Patrik ska döpas och vi vill hinna göra en massa sommarmys bara vi i lilla familjen. Utflykter och sånt.

Någon som har några bra Gotlandstips förresten? Vi kommer att bo en bit från Klintehamn om jag minns rätt. Mysiga aktiviteter och utflyktsmål som passar alla åldrar, gärna barnvagnsvänligt. Finns det fikamöjligheter är det ett plus.

Syrensaft har jag läst om på flera bloggar nu. Låter ju onekligen spännande, så när vi var och hälsade på min pappa i helgen såg jag att syrenerna fortfarande blommar, men börjar sjunga på sista versen, så jag lockade en massa blommor och gjorde saft. Min snälla bror har lovat att sila upp den åt mig, för att ta med en hink saft utöver all vår packning på bussen hade blivit lite väl mycket... Det är rätt mycket som ska med när man åker nånstans nu. Vagn, bilstol, skötväska, kläder... Nu hade vi dessutom tubkikare och katten med oss också, så vagnen var rejält fullpackad. Tur att Patrik är duktig och sover mest hela tiden när man är ute och åker. Han vaknar nån gång och är hungrig bara.

Grönt är skönt

Nu när stickningen börjar ta fart igen finns det lite mer att blogga om. Jag har en ny stickning som jag kommit ganska långt på. En födelsedagsstickning till Matilda. Om någon skulle missat det så är det ju 30% rea på Drops ullgarner, så jag lyxade till det med Merino extra fine. Inget jättedyrt garn egentligen, men min garnbudget är absolut inte väl tilltagen nu mera, så det blir ganska lyxigt med mina mått mätt. De senaste tröjorna jag stickat till Matilda har jag använt antingen restgarner eller mjuka budgetgarner.

Slipovern har egentligen varit klar några dagar, men det har inte blivit av att fota den innan.

I bak finns en liten öppning i halsen och en mörk knapp att knäppa den med.

Gillar ränderna med en mosstickad maska när resten är slätstickat. Det blir lite liv i stickningen på en gång. Diskret men effektfullt.

Patriks kofta

Kommer ni ihåg den här koftan? Den är perfekt nu när det är lite halvvarmt ute. Idag fick Patrik beröm för sin kofta när vi var i garnbutiken här i Sala. Alltid kul när okända personer ger komplimanger tycker jag. Något vi alla borde bli bättre på. Så svårt är det ju inte egentligen.

Nu har han vaknat efter vår lilla promenad, kan tänka mig att det är matdags igen.

Blommig promenad

Efter en lång och slö morgon (för somliga av oss, Patrik var jättevaken och busig som bara 6-veckors-bebisar kan vara) kom vi ut på en promenad på eftermiddagen. Det går så fort nu. Det finns knappt några blommande vitsippor kvar, istället blommar nu förgätmigej och humleblomster.

På riktigt soliga ställen har faktiskt liljekonvaljerna slagit ut nu.

När jag var liten brukade vi hitta de första liljekonvaljerna till morsdag, men jag tycker det är ofta man hittar dem både en och två veckor tidigare nu.

När sonen sover...

Patrik är en väldigt sällskaplig liten herre. Vissa dagar vill han inte sova själv, så man måste ha honom på magen för att han inte ska vara ledsen. Andra dagar är det inte alls några roblem att sova själv. Då passar jag på... Har ju knappt stickat sen han föddes. Ett par blöjbyxor i M&K eco baby ull har det blivit. Och för några dagar sen började jag på en slipover åt honom. Han måste ju vara lite finklädd när min kusin konfirmeras i slutet av maj. Stickar i ärtgrön Tilda från Svarta Fåret, mönstret kommer från boken Essential Baby av Debbie Bliss. Fort går det inte, men jag njuter av varje maska.

Vår!

Just nu stickas inget här. Fullt upp med vårpromenader, mys, amning, blöjbyten och 30-års-firande. Igår var närmaste familjen, utom Davids bror, här och firade David. Till och med min bror tog sig hit från Alfta, nästan 50 mil, tur och retur. Men hur ofta får han möjlighet att träffa både systersonen Patrik och systerdottern Matilda?

Porsche har hittat en ny favoritplats. Inte lätt att hålla honom därifrån, så filten får samla upp det värsta håret. Det är lättare att avhåra den än hela liften (han ligger alltså i liggdelen till barnvagnen. Vi har den i sovrummet när vi inte använder vagnen.)...

Vitsippor!

Det är tätt mellan besöken här nu. Förra veckan var mina föräldrar här och charmades av barnbarnet, i onsdags var Davids föräldrar här och de blev lika förtjusta törs jag påstå. Lilla sonen får presenter från alla håll. Mycket kläder, men sånt är ju jättebra! Han har inte behov av så mycket mer än mat, torra blöjor, trygghet och närhet än så länge.

Igår var min bror här och hälsade på. Han ville väl hälsa på systersonen kan jag tänka mig. Vi tog en promenad i solskenet, såg vitsippor längs med vår vanliga promenadväg och köpte vårens första glass.

I natt kommer vännen Susanne hit. Hon bor egentligen i Ö-vik, men har fått säsongsanställning i Enköping, ska på konsert i Uppsala i kväll och har inte fått tillgång till lägenheten i Enköping än, så hon ska övernatta här. Och i morgon kommer Davids bror hit och hälsar på.

Att ligga under täcket i spjälsängen är lite läskigt. Jag tror det är för stort och fluffigt. Men på täcket, under en filt, det går mycket bättre. I alla fall en stund. Helst vill han sova med oss i sängen på nätterna. På dagarna brukar han kunna sova middag i sin egen säng... I går var han väldigt glad och pigg när det var sovdags, och lagom när vi började slumra till så kom han på att det ju var väldigt ensamt att ligga i sin egen fina säng... (klicka på bilden för att få den större)

Långt inne i bebisbubblan...

Vad ska man skriva om när man är långt inne i bebisbubblan egentligen? Jag vill inte göra om min trädgårds- och stickblogg till en mammablogg. Visst kommer sonen att figurera här lite då och då, precis som Porsche, men jag vill inte ändra inriktningen på bloggen helt.

Just nu stickar jag inget. Jag har en kofta i Drops Safran som jag började på innan han föddes och som inte är klar, men just nu känner jag bara inte för att ta tag i den. Antar att jag är lite för mosig i huvudet eftersom jag inte sover riktigt så mycket som jag borde (men jag brukar sova middag de flesta dagar), något mer komplicerat är rätstickning, eller möjligen slätstickning i raka stycken känns för komplicerat just nu. Ökningar och minskningar skulle glömmas bort... Och ska jag sticka vill jag ju sticka nåt roligare än så. Nä, just nu nöjer jag mig med bebisgos, amning och blöjbyten. Det är ju inte helt fel det heller.

Igår var de nyblivna farföräldrarna här och hälsade på sin sonson. Inte helt oväntat gjorde han succé. Än är det ingen som inte blivit charmad... Han fick en jättesöt nalle som nu sitter i hans säng tillsammans med lilla pandan, och en fin trä-mobil (en sån man hänger över säng/skötbord alltså, inte en telefon) med segelbåtar och en fyr. Jag ska fixa något sätt att hänga upp den bara, sen kommer den säkert att bli populär när han börjar fixera blicken. Klara fina färger, och jag är ju lite svag för leksaker av trä...

Blåsippan ute i backarna står...

En efterlängtad vårpromenad igår. Första gången vi tog ut vagnen. Sonen sov hela tiden, han verkade rätt nöjd med både väder och vagn.

Blåsipporna blommar för fullt nu. Underbart! Jag har missat hela den där slaskdelen av våren som jag tycker så illa om. Nu är det knoppsprickning och vårgrönska för hela slanten.

Här och där var marken täckt av blad och sippor.

Vagnen gungade nog skönt... Tack för overallen, Annis! Den är välanvänd, så många turer till och från Västerås som det blivit för oss under de här två veckorna...

Fram och tillbaka

De senaste dagarna har det varit lite åkande fram och tillbaka mellan Sala och Västerås. Vi kom ju hem från BB i fredags. Helst hade vi åkt hem redan på torsdagen, men sonen har haft lite problem att hålla blodsockernivån uppe så vi fick vara kvar tills det stabiliserats.

Vi fick en återbesökstid på söndagen för att kolla att allt var ok, eftersom det skulle dröja lite innan vi fick BVC-tid så kändes det lika bra att vara på den säkra sidan. Lite tidig var han ju trots allt, och barnmorskan tyckte han såg lite väl gul ut när vi skulle åka hem, men han var på rätt sida om gränsvärdena enligt testet som gjordes.

Så i går morse så åkte vi in till Västerås igen, och då hade han blivit rejält mycket gulare. Vi blev kvar över natten och han fick ligga under sollampa för att bli av med gulsoten. Dessutom hade han gått ner lite för mycket i vikt. Men efter en natt av intensiv matning och solning försvann gulsoten och han hade gått upp i vikt igen, så vi fick åka hem igen på förmiddagen. Jätteskönt att vara hemma! I morgon ska vi in på en kontroll igen för att kolla att han inte tappar i vikt.

Tisdag 29 mars, Kl 03.46

Världens finaste kille!

Tre veckor tidig, men det kan man inte tro. 52 cm och 3,6 kg...

Vårpromenad

Äntligen kom jag ut på den där efterlängtade vårpromenaden idag. En ganska kort sådan, men det var i alla fall en promenad i vårsolen med David. Lagom lång för att jag skulle orka och inte få allt för ont i alla fall. Och eftersom jag går så sakta nu mera så blev det ändå en ganska lång stund ute i friska luften. Härligt!

Vi såg till och med några små blyga blåsippsknoppar i en sluttning. Än är det rätt långt kvar innan de slår ut, men man blir ändå lite lycklig av de små ludna knopparna som börjar sträcka sig mot solen.

Trött fredag

Stupade i säng när jag kom hem igår. Somnade fort, men sover ju så lätt nu så jag vaknar rätt många gånger under en natt. Antar att kroppen förbereder sig så att jag lätt vaknar av små gnyenden och liknande inom en rätt snar framtid. I natt vaknade jag i alla fall bara av att jag försökte vända mig och såna saker. Här om natten var det en mycket sprattlig bebis (jag har varit lyckligt lottad och inte blivit väckt av sparkar tidigare faktiskt, men nu verkar det som om det är slut på friden. Men det börjar ju bli trångt där inne nu. Bara fyra veckor kvar till BF.), Porsche som pratade i sömnen och konstiga drömmar som väckte mig.

Katter som pratar i sömnen låter rätt märkliga. Att hundar gläfser lite när de sover tycker ju ingen är så konstigt, men när en katt jamar i sömnen är det nåt helt annat. Mumlande jamningar hör man ju inte så ofta. Trodde nästan det var nåt fel på honom först, sen när jag märkte att han sov djupt och andades normalt förstod jag att han bara pratade i sömnen.

Sover visserligen gott om nätterna, men det blir ju en hel del avbrott som sagt. Brukar försöka sova en stund på eftermiddagen när jag är så här, men det är ju inte alltid det går. Porsche har lite lättare för det där att bara lägga sig nånstans och sova. Tills alldeles nyss låg han som en liten boll här bredvid mig och snarkade. Men när jag började skramla med kameran så vaknade han så klart.

Mina senaste stickningar

Usch vad dålig jag är på att uppdatera bloggen nu. Skulle gärna skriva om vårtecken, funderingar och planer för min balkongodling den här säsongen. Men orden flyter liksom inte så där som jag skulle vilja. Jag nöjer mig med att visa bilder på mina senaste stickningar istället.

Den här koftan är inte blockad än, men jag lägger ut en bild ändå. Mönstret är från Drops design, stickad i Drops Safran. Det är en present till Davids kollega som fick en dotter för några veckor sen.

Fler koftor blir det. Fast den här är till vår bebis. Även den stickad i Drops Safran, perfekt till sommaren. Mönstret heter Maile sweater. Enkel modell med söta detaljer.

Jag har ju tidigare skrivit att vi tänker använda oss av tygblöjor i rätt stor utsträckning, och vad vore jag för stickare om jag inte stickade ullbyxor till blöjorna? Mamma hade garn hemma som jag fick överta, ett Krav-märkt, otvättat ullgarn från Minimundus. Jag ska sticka nån byxa till i den här storleken, men tänkte då testa ett annat garn. Har fått massor av tips på mjuka ullgarner som passar bra till ullbyxor. De måste ju tova sig lite lagom för att stå emot vätan.

Ikväll ska jag jobba igen. Fjärde kurstillfället av fem. "Blomsterälskarens trädgård". Inte så mycket växtkunskap, mer om hur man kan kombinera färger och former för att skapa olika stämningar i trädgården. Det är jättekul, men det ska bli skönt när kursen är slut. Det är sena kvällar, och foglossningen kommer inte riktigt överens med dator- och bokbärande til och från bussen. Jag brukar vara ganska stel, öm och trött på fredagarna. Men det blir ju bättre bara jag får vila. Är ju faktiskt i slutfasen av graviditeten nu, så skulle jag vara pigg och inte känna av den här jättekulan jag har på magen nånting skulle det väl vara konstigare än att jag är rätt trött vissa dagar.

Lite gnäll och lite uppdatering

Halvligger i soffan med datorn nedanför magen. Att balansera den på min jättekula är ingen idé att ens försöka. Börjar känna mig nästan groteskt stor nu. Man skulle kunna tro att bebisen skulle födas vilken dag som helst, inte att det är en dryg månad kvar. Jag är jätteglad att det bara är magen som växer, att inte hela jag svullnat upp. Men jag måste erkänna att jag börjar tröttna nu. Att inte kunna vända sig i sängen utan att vakna, att knappt nå fötterna när jag ska ta på mig strumporna, att inte kunna gå i samma takt som jag brukar, eller ens speciellt långt innan foglossning och sammandragningar påminner mig om att promenader är ett minne blott. Jag borde inte klaga egentligen. Många har betydligt värre graviditeter än min, och med tanke på allt som hände innan det här lilla livet kom till borde jag bara känna tacksamhet. Och det gör jag ju också, men skäms lite för mig själv att jag har mage (höhö, den ordvitsen var verkligen inte meningen) att gnälla. Är enormt glad på det stora hela. Det är bara alla mindre störningsmoment som börjar bli lite många nu. Illamåendet som börjar komma tillbaka, bebisen tar upp så stor plats i magen att jag bara kan äta små portioner åt gången. Äter alltid för mycket, är ju hungrig, men det straffar sig efteråt... Sitter jag stilla för länge blir jag stel. Går jag för mycket känner jag av foglossningen. Gråter för allt, oavsett om det är bra eller dåligt. Men mitt i allt gnäll är jag ändå glad att jag slipper vara gravid under sommaren. Med tanke på hur varm jag är nu så kan jag inte tänka mig hur jobbigt det måste vara när det är 25 grader varmt ute... Och när jag väl håller den efterlängtade krabaten i famnen så är det säkert värt gnällandet, och det är ju alltid en tröst. Jag vet att just de här "plågorna" bara är för en kort period, och det är faktiskt rätt skönt.

Var i Uppsala i helgen. Vi skulle egentligen sett Fyra lyckliga män tillsammans med Davids föräldrar och bror (en julklapp från fina svärmor), men eftersom de fyra männen decimerades till tre olyckliga män efter Lasse Erikssons plötsliga bortgång fick det bli bio istället. The Kings Speech. Riktigt bra, men jag hade inte väntat mig annat när Colin Firth och Helena Bonham Carter har huvudrollerna. Tyvärr stördes filmupplevelsen lite av att en viss bebis kröp upp under revbenen större delen av filmen. Men när den höll sig på plats njöt jag för fullt.

Porsche fick premiäråka i sin nya bur. Vi har köpt en bur som man kan ha både som ryggsäck eller bära som en bag. Den är ju mindre än hans hårda bur, men mycket lättare och smidigare. Han var lite skeptisk först och går inte in lika frivilligt som i den stora buren, men när han väl är på plats lider han inte så mycket. Han la sig ner, pep ett par gånger, men sen var det inte mer med det. Skönt att han finner sig i så många av våra påfund. Det kommer att bli så mycket lättare att transportera honom i den när vi ska släpa med oss barnvagn och en massa annat när vi ska bort.

Bilder på mina senaste stickningar kommer senare. Ska sy några sömmar och sy i några knappar innan jag fotar dem.

Omväxling

Det här med stickning är verkligen en omväxlande hobby. Under de senste veckorna har jag stickat i akryl, raggsocksgarn (ull/nylon), alpacka/silke, kamull/silke, bomull och just nu ett otvättat, kravmärkt ullgarn. Ingen stickning har varit den andra lik, alla garner känns och beter sig olika. Och så undrar folk om man inte tröttnar. Hur kan man tröttna på något så omväxlande? Visst kan jag emellanåt tappa sticklusten några dagar, men det är ju snarare brist på inspiration än att jag tröttnat på hantverket.

Efter att ha gottat mig i sprakande färger sitter jag nu med ett ofärgat, grått ullgarn. Händerna doftar ull och stickningen blir en aning fet. Back to basics. Blöjbyxor ska det bli. Vi har ambitionen att använda tygblöjor här hemma, men engångsblöjor när vi är någon annanstans. Det blir smidigare så helt enkelt.

När blöjbyxorna är klara vet jag inte riktigt vad jag ska börja på. Det finns så mycket jag vill sticka. Inte minst bebiskläder. Små fina koftor och mössor. Jag har hittat jättefina spetsstickade hättor i bomull som jag vill sticka till sommaren, men de jag tittat på passar i mitt tycke bättre på små flickor än pojkar, och jag har ju ingen aning om vad jag har i magen.

Hela tiden blir jag mer nyfiken på bebisen. Vem är den, hur kommer den att vara, hur kommer vi att vara som föräldrar... Ibland får jag höjda ögonbryn när jag säger att jag egentligen är mer nyfiken på vem bebisen är än vad den är. Pojke eller flicka alltså. Det spelar liksom ingen roll alls. Den där skrynkliga lilla varelsen kommer att vara det sötaste jag sett. Oändligt älskad är den redan nu och jag antar att den känslan kommer att växa ännu mer när vi äntligen får se den.

Där var kamerasladden!

Efter lite letande så hittade jag sladden, så här kommer bilden jag tänkte lägga in i det tidigare inlägget. Jättetrist blixtbild, men att sockorna är färgglada går inte att ta miste på! Lite juliga kanske, men ville man inte ha en massa rosa i garnet eller väldigt ljusa sockor så var det den färgkombinationen som gällde.

Stickade efter ett gammalt Garntjänstmönster på 3,5 mm strumpstickor med Järbo Raggi Multi. Ett favoritgarn när det gäller tjocka, slitstarka och varma raggsockor.

Var är kamerasladden?

Åh, typiskt! Jag tänkte ju lägga upp bilder idag, men då är kamerasladden borta... Jag hoppas den dyker upp. Att blogga utan bilder är ju inte så jättekul. Undrar om jag lagt den på ett bra ställe, eller om den gömt sig själv? Letat på de ställen där den borde ligga, så vi får väl se när den behagar dyka upp. Eller är den på samma ställe som våra två försvunna gafflar? (Vi ska ha 12 gafflar, men vi hittar bara 10 stycken... Vem har snott dem?)

Igår ringde en kollega till David och berättade att deras dotter föddes i fredags. Jättekul! Så självklart lade jag upp maskor för en ny stickning... Det går ju inte att låta bli! För ett år sen höll jag ju på med en klänning som skulle bli min OS-stickning. Sen blev allt väldigt jobbigt, och många tunga minnen förknippas med den stickningen. Jag vet att jag aldrig kommer att kunna sticka klart klänningen, och ännu mindre använda den. Jag har inte ens kunnat frogga den. Förrän igår. Nu är froggningen i full gång, och det hallonröda Drops Safran blir istället en liten minikofta. Att sticka något till mig eller till vår bebis av det garnet skulle inte funka, men jag är glad att jag läkt så mycket att jag faktiskt ändå kan använda garnet till något som ska ges bort. Det trodde jag inte var möjligt för bara några månader sen...

Hur om helst så bor den här familjen väldigt nära oss, så jag kan tänka mig att vi kommer att ses en del nu när våra bebisar är så nära varandra i ålder. En liten kompis!

Senaste veckan.

Jag har inte glömt bort eller tröttnat på bloggen. Jag har bara haft annat för mig. Men nu kommer det ett inlägg igen.

Jag har haft en del för mig sen senast. Förra helgen hade vi finbesök av svärmor som var här och åkte skidor med David på lördagen, och på söndagen utflyktade vi oss till Ängsön utanför Västerås där det var havsörnsspaning med korvgrillning som Länsstyrelsen ordnat. En av yrkesfiskarna åkte ut med skoter på isen och la ut fiskrens och "skräpfisk" och strax därefter kom örn efter örn flygande... Som mest såg vi 24 samtidigt långt ute på isen. Gigantiska fåglar! Det var en hel del korpar där också, och när de satt bredvid varandra såg de annars rätt stora kråkfåglarna rätt ynkliga ut.

På väg hem stannade vi till på IKEA och köpte madrass och lite andra saker vi behöver till bebisen. Snart har vi nog allt vi behöver den första tiden. Än är det ju rätt långt kvar, men ibland får de ju bråttom, så det känns bra att ha de flesta sakerna redo. Dessutom tror jag knappast att jag blir piggare eller smidigare under de kommande veckorna...

Sen var det begravning förra veckan, och det är ju alltid blandade känslor. Begravningar är ju inte roliga, men de kan vara trevliga och fina, och det tycker jag att den här var.

På torsdagmorgonen åkte vi tillbaka till Sala igen och med oss hade vi en symaskin, en spjälsäng och lite andra grejer. Tyvärr visade det sig att back-knappen på symaskinen fastnat i intryckt läge (ytterhöljet går att röra på, men själva tryck.delen är orubblig), så det går inte så bra att sy. Den varken backar eller går frammåt, det blir ca 40 stygn/cm när jag försöker få 3 mm långa stygn. Men den ska in på service så hoppas jag att den funkar bättre sen. En stadig gammal Husqvarna med rattar. Inget datoriserat här inte!

Under torsdagen fick jag också besök av vännen Susanne som jag lärde känna i Ockelbo. Hon bor i Örnsköldsvik, men skulle till Enköping en sväng, så då passade hon och hennes mamma att hälsa på här och dricka kaffe. Jättekul att träffa henne igen. En sån där vän som man inte behöver ha regelbunden eller tät kontakt med, vänskapen finns där ändå, och när man väl sitter där och fikar så är det som om man sågs för bara ett par dagar sen. Jag har flera såna kompisar, och känner mig otroligt lyckligt lottad för det.

På fredagen kom Davids bror hit för att bland annat kolla på Korpens skugga och dricka öl. En mycket lustig typ. Mycket skratt och tokerier blev det under fredagkvällen. Som alltid när han är i närheten. Nästan i alla fall. Korpens skugga är för övrigt en mycket märklig film. När den skulle vara som mest spännande och dramatisk skrattade vi som mest åt miner och dialog...

En liten sväng på bokrean har jag hunnit med också, men bara på vår lilla lokala Bokia och antingen hade de inte, eller så hade boken jag främst var ute efter redan sålt slut. Livets aviga och räta ville ju jag ha, men den fick jag gå hem utan. Det blev ett par andra böcker istället. Och när jag ändå var på stan gick jag in på garnaffären och köpte garn till ett par nya sockor till David. När vi tittade på örnar upptäckte han att han nött bort hela hälen på ena sockan, och den andra var på god väg den med. Visst kan man (och bör, i den mån det går) stoppa sockor, men det var ett för stort hål för att jag skulle kunna få det snyggt, och den började bli rätt nött på flera ställen under foten. Så nu blir det ett par röd-grön-vita sockor i Järbo Raggi istället.

Igår åkte vi till Köping för att hälsa på min syster och systerdotter. Matilda växer så det knakar. Jättekul att träffa dem igen! Matildas pappa hade sportlov så han var också där. Han fyllde år i fredags, så vi bjöds på smaskig tårta.

Behöver jag säga att jag är rätt trött om kvällarna nu? Det är jättekul att det händer mycket, och det mesta är ju roligt. Begravningar är som sagt inte så roliga, men man får tillfälle att träffa människor som man inte träffar så ofta, och det är ju desto roligare.

Det kliar i fingrarna

Jag kollar på Downton Abbey på SVT Play (är svag för brittiska serier i 1800-tidigt 1900-talsmiljöer) och stickar vidare på mitt småhemliga projekt. Samtidigt känner jag hur lusten att sy stegras. Jag får såna ryck lite nu och då, men tyvärr brukar jag tappa lusten när jag försöker sy nåt till mig själv och det egentligen inte alls blir som jag tänkt mig. Nu är det flera år sen jag försökte senast, och jag inser nu att tyget jag valde kanske inte är det lättaste att sy i när man är ovan...

Men jag längtar efter att sätta mig och sy bebiskläder. Enkla modeller, såna som man lätt syr av avlagda vuxenkläder. Återvinning, alla eventuella kemikalier är urtvättade sen länge, och man får mer plats i garderoben. Både David och jag har rensat i våra garderober och hittat en del tröjor som tappat formen eller fått nån fläck som inte går att få bort. Nu ligger de i en påse och väntar på att sys om till söta små minikläder. Skaparlust och material har jag, men mönster och symaskin lyser tillfälligt med sin frånvaro. Det ska det snart bli ändring på. Det är väl lika bra att försöka få lite saker sydda nu innan den lilla kräver min uppmärksamhet på ett mer påtagligt sätt än lite buffar i magen.

God morgon!

Klockan är bara lite över sju, men här sitter jag och äter min frukostyoghurt. Naturell ekologisk yoghurt med frysta hallon, russin och lite linfrön. Mums!

Idag ska mamma komma hit och hälsa på. Vi får se vad vi hittar på, men det blir mysigt vad vi än hittar på. Kanske går en sväng på stan, kanske håller vi oss i lägenheten och fikar och pratar. Det visar sig.

Igår hämtade jag ut ett paket på posten. Eller ett brev som var för stort att lämnas i brevinkastet, snarare.

Ett lite försenat Alla hjärtans dag-paket från mamma. En bok, jättemumsig choklad och ett gulligt kort. Alltid kul med oväntade små presenter!

Nu är det flera dagar sen jag skrev nåt om stickning, men visst sysselsätter jag stickorna med ett nytt projekt efter karamellmössan. Vad jag stickar låter jag vara en hemlighet ett tag till, det ska bli en present. Jag tror visserligen inte att mottagaren läser min blogg, men jag är inte helt säker... Många maskor är det i alla fall, och jag stickar i ett plommonlila garn. Elegant från Teetee. En mix av kamull och silke, behandlat med jojobaolja, aloe vera och e-vitamin. Tydligen ska det inte vara smaskigt alls för garnmumsande små kryp.

Bekvämt?

"Vill du ha husets bästa plats - flytta på katten" brukar det ju heta. Jag vet inte om det stämmer när det gäller Porsche...

På min brors begäran

Nöjd nu, Tobias?

Blommor och bus

Igår fick vi ett tillskott här hemma. Ingen bebis än, det är ca 9 veckor kvar än. Men en tvättmaskin flyttade in i vårt badrum. Visst blir det lite trångt jämfört med innan, men med tanke på hur mycket lättare det blir att kunna tvätta det mesta här hemma istället för i tvättstugan känns det som en bra investering.

Fina tulpaner fick jag av David igår. Älskar tulpaner!

Redan nu är jag trött i magen. Det har varit full fart där sen nån gång i natt. Nån halvtimme åt gången är det lugnt, sen börjar bebisen sprattla igen. Den brukar vara mycket lugnare, men idag verkar det bli en sprattlig dag. Just nu sparkar den på laptopen... Barn som vill ha uppmärksamhet brukar ju se till att få det på ett eller annat sätt.

Vårkänslor

Det är fantastiskt väder ute idag! Krispigt kallt, men soligt och rimfrost-glittrigt. Var ute och gick en sväng, det är lika bra att passa på. Det blir allt tyngre att ta promenader med den växande magen och sånt här väder är det ju inte varje dag direkt. Vissa dagar är jag jättetrött efter en sån här liten promenad, men idag var det precis lagom känner jag.

Fick nyss veta att en av mina trädgårdskurser i mars blir av. Trädgårdsplanering, samma som jag höll i höstas. Jättekul! Och det mesta förberedande jobbet gjorde jag ju i höstas, så det är bara att plocka fram det igen. Rätt skönt att inte behöva göra något nytt material faktiskt. Det är ju kul också, men det tar mycket mer tid än man tror. För varje 3-timmars-tillfälle satt jag säkert i 8 timmar och skrev, satte ihop bildspel och läste in mig på vad som stod i kurslitteraturen. Det blir ett trevligt sätt att möta våren.

Söndagsgodis

Då var Karamellmössan klar. Den blev färdig redan i går kväll faktiskt, men jag har haft lite annat för mig än att blogga. Supermjuk och härlig, perfekt vårmössa. Alpackan värmer ju, men det är ändå en ganska sval mössa. Stickade så länge jag vågade innan hoptagningarna för att garnet skulle räcka, så det blev rejält häng baktill, precis som Annis ville ha. Har ett litet nystan rosa kvar, och mer av det röda. Kan hända att det blir matchande pulsvärmare eller något annat litet av dem.

Nu har David hjälpt mig med datorn och trollat bort virusen som skrämt mig. Tydligen var det en trojan som är mest dryg och skräms och skickar upp pop-up-fönster med varningar så att man ska ladda ner nåt som man egentligen inte alls ska ladda ner. Det gör ingen större skada i sig så länge man inte gör som man blir tillsagd. Så alla bilder, mönster och annat jag var rädd att jag blivit av med finns kvar. Behöver jag säga att jag är glad för det? Gissa vem som ska spara ner saker jag absolut inte vill bli av med på skivor i morgon (För varför göra nåt idag som man kan skjuta upp till morgondagen? Har jag lärt mig nåt av mina misstag?)!

Kärlek

Jag har en ny kärlek i mitt liv. Drops BabyAlpaca Silk är helt underbart mjukt, det är lättstickat, maskorna blir jämna och fina... Kan man önska sig mer av ett garn egentligen?

Hade det gått att maskintvätta så skulle jag sticka en babykofta av det, men här är det handtvätt som gäller. Och nog för att jag tycker om fina garner, men att handtvätta barnkläder tycker jag är överkurs, om det inte är något väldigt speciellt som man bara använder vid utvalda tillfällen.

Karamellmössan växer, och jag tycker det går rätt fort. Stickar på 3,5 mm rundsticka, så det är ju inte supertunna stickor direkt. (fast för några år sen vägrade jag nästan ens titta åt projekt som krävde mindre stickor än 4,5-5 mm...) Men den kommer inte bli klar idag, troligen början på nästa vecka. Det beror på hur mycket stickande det blir i helgen.

Torsdagmorgon

Det verkar som om jag måste bege mig ner på stan idag. Till garnaffären av alla ställen. Ve och fasa! Många stickor har jag, men just nu har jag naturligtvis behov av en 40 cm rundsticka i en tjocklek jag inte har. Håller på sticka en provlapp till karamellmössan nu, så vi får se om det blir en 3,5 mm eller en 4 mm. Jaja, värre öden än att vandra in där kan man ju tänka sig.

Ska försöka få till nån form av bakning idag. Bullar eller kakor eller nåt. Något litet att mumsa på till kvällsteet. Bullar är ju alltid gott, men småkakor räcker längre... Det tål att tänkas på.

Det verkar som om jag får gå i snöfall ner på stan i alla fall. Det skulle snöa här under dagen såg jag på vädret i morse, och när jag tittade ut nyss så bölcjade det singla ner enstaka flingor. Det är ju bara februari än, så det gör mig inte så mycket. Men visst längtar jag efter knoppar som spricker upp och blåsippor i skogen. Vårpromenader med barnvagnen... Jo, det är lite svårt att inte längta faktiskt. Men jag försöker intala mig att jag ska njuta av nuet också. Det är ju onekligen en tid som aldrig kommer tillbaka. Ibland känns det som om man lever i framtiden mer än nuet. man oroar sig och funderar på vad som komma skall, och glömmer bort det som finns omkring sig just nu. Inte konstigt att stress av olika slag blivit så vanligt när man tänker på sånt som kanske kan komma att hända, och funderar på saker som man egentligen inte behöver bry sig om på länge än.

Duffelkoftan klar

Igår stickade jag klart andra ärmen, fäste trådar och sydde några små korta sömmar. Har letat igenom knappsamlingen och hittade till slut fyra likadana knappar i en gråblå nyans som passar rätt bra. Jag har rätt mycket knappar, men av nån underlig anledning så är det sällan jag hittar precis rätt ändå. Många är för små, det är väldigt många udda knappar och så ska man sitta och leta igenom alla varenda gång. För att sortera dem efter färg eller nåt sånt är otänkbart.

Mönstret är taget ut boken Essential Baby av Debbie Bliss. Väldigt lättstickat! Jag gjorde inga fickor på koftan, tyckte det kändes lite onödigt.

Härlig vinter

Nu är det sånt där väder som jag alltid ville att det skulle vara på sportlovet när jag var liten. Soligt, ny, fin snö och precis lagom kallt för att man skulle kunna vara ute och åka pulka hur länge som helst. Nu har jag ju inte sportlov, och den här vintern avstår jag från pulkaåkning (men jag ska ta igenom det de närmaste åren har jag tänkt mig).

I söndags var David och jag ut på en liten utflykt. Vi tog med matsäck och gick till en sjö i närheten där vi satt och njöt av vintersolen och tittade på alla som åkte skidor, skridskor, spark och gick på isen. Jag har lite svårt att lita på naturisar, men det såg jättemysigt ut att glida fram där, nästan ljudlöst.

Hemma i lägenheten stickar jag vidare. Jag håller lite på min duffel-kofta ett tag till. Jag håller på att sticka ärm nr 2 i nuläget, och sen ska den bara monteras. En stor del av monteringen görs liksom under arbetets gång, så det är inte jättemycket att sy ihop. Och det är ju så korta sömmar om man jämför med vuxenkläder.

Däremot tänkte jag visa karamellgarnerna som jag ska sticka en mössa av. Hittade ett mönster på Drops som Annis fastnade för, en slätstickad, enkel mössa med mycket häng i bak. Och randig ska den bli!

Trevligt sällskap

Idag kom vännen Annis och hälsade på. Jättemysigt att träffa henne igen! Hon var helt lyrisk över min växande mage och hade med sig en jättesöt och gosig grå plyschoverall som hennes dotter hade haft. Vi gick lite på stan, köpte garn och pratade massor. Bilderna på garnet kommer senare, färgerna blir så trista med blixtbilder. Annis stickar inte själv, men hon frågade om inte jag kunde göra en mössa åt henne. Så hon köpte två nystan av Drops nya garn Baby Alpaca Silk, så här ska stickas en härligt karamellig mössa. Ljuvligt mjukt garn, ska bli spännande att se hur det är att sticka i. Kan tänka mig en stor, mjuk spetssjal att svepa om axlarna en sommarnatt stickad i det garnet. Men den typen av stora ego-stickningar får ligga på is ett tag framöver.

Just nu har jag babykoftan i Eco bomull på stickorna, och sen fick jag en elefantbeställning i går. Så jag har lite att göra framöver. Och när beställningsjobben är klara så finns det ju alltid små saker till vår bebis att göra. Små sockor, kanske nån mer kofta, och så ska jag sticka ett gäng små fåglar i olika färger och göra en mobil att hänga över spjälsängen. Och så får jag inte glömma ullbyxor till tygblöjorna.

Sockor med falska flätor

Mitt senaste färdiga stickprojekt. (klicka på bilden för att få en större bild där flätorna syns tydligare) Sockor med falska flätor och förstärkt häl, stickade i Fabel på strumpstickor 2,5 mm. Lagom snabbstickat och inte speciellt krävande stickning. Garnet är en julklapp från mamma. Tycker det var snygga skiftningar i det, mycket mjukare än det brukar vara på Fabel. Perfekt när man vill göra något lite extra med sockorna och inte bara vanliga släta. Dessutom har jag lagom mycket restgarn för att göra ett par bebissockor också... Det blir alltid så när jag stickar damsockor i Fabel.

Jag som trodde att jag skulle blogga mindre nu när min dator blivit sjuk... Och här sitter jag nästan varje dag och skriver ett litet inlägg från Davids dator istället. Inlägg med bilder dessutom. Kanske för att jag stickar mycket just nu och faktiskt har något att blogga om?

Mera Uppsalavantar

Nu är Uppsalavantarna på väg till Linköping. I går eftermiddag hade jag fäst trådarna så då var det bara att posta dem innan lådan tömdes. Jag hoppas att de inte åker vilse på vägen utan kommer till sin rättmätiga ägare så snart som möjligt. Redan i dag kan tänkas. Årtalet är önskat av uppdragsgivaren. Han tyckte 2011 var så fult, så han ville ha sitt födelseår istället, och det var ju lätt åtgärdat.

Jag står fast vid det jag skrivit om mönstret tidigare. Det är en jättetrevlig stickning, kräver lite lagom med uppmärksamhet utan att kännas för svåra. Det kommer säkert att bli fler i framtiden, men nu ska jag koncentrera mig på bebisgrejer och en och annan överraskning.

Jag har sällskap framför datorn idag. Bokstavligt talat. Lite svårt att se delar av skärmen med andra ord... Men han vägrar flytta sig. Visst skulle jag kunna lyfta ner honom på golvet, men det är ganska trevligt med sällskap. Och jag ska inte sitta här speciellt länge.

Mer tid för stickning

Inga bilder idag heller. Men jag stickar. Oj, vad jag stickar. Nu fastnar jag inte framför datorn på samma sätt så det blir mer tid till stickning. Jag grottar inte ner mig lika mycket när jag lånar Davids dator som när jag sitter vid min egen...

Uppsalavantar nr 2 är färdigstickade, men jag har trådar kvar att fästa. Alltså blev de inte postade i går, utan jag ska göra det idag istället. Ljuvlig stickning, men det där med att mönstersticka tummar är pillgöra! Men jag har fått mersmak för den här typen av vantar. Det var inte lika knepigt som jag först trott. Nu ägnar jag mig åt sticknigar som inte kräver lika mycket tankeverksamhet. Ett par sockor med falska flätor stickade i Fabel till mig själv och en mörkgrön babymössa är vad jag roar mig med för tillfället. Nästa projekt blir koftan jag skrev om för några dagar sen.

Ingen dator...

Ingen bra start på dagen idag. Jag hade svarat på ett mail och kollat de där sakerna jag brukade kolla, sen dök det upp en pop up från Windows Scan som påstod att jag hade en massa fel på min dator och att jag måste vidta en massa åtgärder. Jag tyckte det kändes bekant, så jag googlade, och mycket riktigt var det en trojan som jag har bråkat med förr. Tyvärr så verkade den ha blivit mer aggresiv för ett par minuter senare stängdes alla program ner, datorn startade om, och sen blev allt svart. Då stängde jag av den och drog ur sladden (inte vet jag, det kanske hindrar nånting att bryta sig in mer i alla fall). Så nu sitter jag utan dator. Alla mönster jag sparat (ett par hundra?), alla bilder (för det där med att göra back up-skivor har jag liksom inte kommit mig för med) och en massa annat är bara borta. *suck* Det är så typiskt!

Just nu har jag lånat Davids dator, och det får jag säkert göra framöver oxå, men om det blir färre blogginlägg och färre bilder nu ett tag så vet ni varför.

Ändrade matvanor

När man är gravid ska man ju se till att äta nyttigt. Det ska man väl alltid, men det är liksom lite extra viktigt. Jag försöker. Jag har ätit frukost varje dag sen mitten på augusti, och i normala fall är jag absolut ingen frukostmänniska. Måste vara vaken minst 2-3 timmar innan jag kunde äta nåt. Nu vaknar jag och är hungrig. I höstas var det mest gröt, nu blir det naturell yoghurt med bär för det mesta. Och den där gigantiska muggen kaffe jag inte kunde vakna utan? Fy vad den smakar illa! Inte druckit kaffe sen fjällsemestern med mamma och pappa tror jag.

Men om man nu ska äta nyttigt, varför blir jag sugen på varma kanelbullar och dammsugare när det börjar bli mellanmålsdags? Visst äter jag mängder av frukt istället, men vad är väl en apelsin jämfört med en nybakad kanelbulle? Som tur är ger jag inte efter för alla infall... Visst vore det gott med en bulle nu, men jag klarar mig ju faktiskt utan.

Mammas lägenhet

Jag kom på att jag har ju bilder från mammas fina lägenhet som jag tänkt lägga ut här. Jag är inte så jätteintresserad av inredning, men jag tycker om när det är mysigt och det är det verkligen där! Bilderna togs på kvällen och hon hade inte fått upp några taklampor i flera av rummen än, så en del är lite mörka och suddiga. Sen jag var där har mamma fått upp gardiner och flyttat in, så bilderna är inte helt aktuella.

Först har vi köket. Massor av luckor i olika storlek med frostat glas. Jag blir lite avundsjuk när jag jämför med våra släta, vita köksluckor...

I gästrummet står en pampig kakelugn (jodå, det är trägolv i hela lägenheten utom badrummet). Nu syns tyvärr inte dörrarna, men det är spegeldörrar och fina dörrpsoter överallt. Det är till och med speglar på insidan av dörrposterna, man ser det lite på högra sidan om kakelugnen här.

Här ser man en av spegeldörrarna. Och den mysiga, knallröda Ektorpsoffan från Ikea som mamma längtat efter i många år. Bordet är ett Emmaus-fynd som fått några nya lager färg. Högt i tak är det också. så där 2,70 m om jag inte minns fel.

Lägenhetens andra kakelugn. Båda är godkända och går att elda i. Dörren bakom hyllan är plomberad och går till hyresvärdens lägenhet. De bor på bottenvåningen och en liten del av våningen mamma bor på.

Dockan Maria fick självklart följa med till nya hemmet. Jag tror hon trivs rätt bra där. Hon ser nöjd ut.