Trött fredag

Stupade i säng när jag kom hem igår. Somnade fort, men sover ju så lätt nu så jag vaknar rätt många gånger under en natt. Antar att kroppen förbereder sig så att jag lätt vaknar av små gnyenden och liknande inom en rätt snar framtid. I natt vaknade jag i alla fall bara av att jag försökte vända mig och såna saker. Här om natten var det en mycket sprattlig bebis (jag har varit lyckligt lottad och inte blivit väckt av sparkar tidigare faktiskt, men nu verkar det som om det är slut på friden. Men det börjar ju bli trångt där inne nu. Bara fyra veckor kvar till BF.), Porsche som pratade i sömnen och konstiga drömmar som väckte mig.

Katter som pratar i sömnen låter rätt märkliga. Att hundar gläfser lite när de sover tycker ju ingen är så konstigt, men när en katt jamar i sömnen är det nåt helt annat. Mumlande jamningar hör man ju inte så ofta. Trodde nästan det var nåt fel på honom först, sen när jag märkte att han sov djupt och andades normalt förstod jag att han bara pratade i sömnen.

Sover visserligen gott om nätterna, men det blir ju en hel del avbrott som sagt. Brukar försöka sova en stund på eftermiddagen när jag är så här, men det är ju inte alltid det går. Porsche har lite lättare för det där att bara lägga sig nånstans och sova. Tills alldeles nyss låg han som en liten boll här bredvid mig och snarkade. Men när jag började skramla med kameran så vaknade han så klart.

Mina senaste stickningar

Usch vad dålig jag är på att uppdatera bloggen nu. Skulle gärna skriva om vårtecken, funderingar och planer för min balkongodling den här säsongen. Men orden flyter liksom inte så där som jag skulle vilja. Jag nöjer mig med att visa bilder på mina senaste stickningar istället.

Den här koftan är inte blockad än, men jag lägger ut en bild ändå. Mönstret är från Drops design, stickad i Drops Safran. Det är en present till Davids kollega som fick en dotter för några veckor sen.

Fler koftor blir det. Fast den här är till vår bebis. Även den stickad i Drops Safran, perfekt till sommaren. Mönstret heter Maile sweater. Enkel modell med söta detaljer.

Jag har ju tidigare skrivit att vi tänker använda oss av tygblöjor i rätt stor utsträckning, och vad vore jag för stickare om jag inte stickade ullbyxor till blöjorna? Mamma hade garn hemma som jag fick överta, ett Krav-märkt, otvättat ullgarn från Minimundus. Jag ska sticka nån byxa till i den här storleken, men tänkte då testa ett annat garn. Har fått massor av tips på mjuka ullgarner som passar bra till ullbyxor. De måste ju tova sig lite lagom för att stå emot vätan.

Ikväll ska jag jobba igen. Fjärde kurstillfället av fem. "Blomsterälskarens trädgård". Inte så mycket växtkunskap, mer om hur man kan kombinera färger och former för att skapa olika stämningar i trädgården. Det är jättekul, men det ska bli skönt när kursen är slut. Det är sena kvällar, och foglossningen kommer inte riktigt överens med dator- och bokbärande til och från bussen. Jag brukar vara ganska stel, öm och trött på fredagarna. Men det blir ju bättre bara jag får vila. Är ju faktiskt i slutfasen av graviditeten nu, så skulle jag vara pigg och inte känna av den här jättekulan jag har på magen nånting skulle det väl vara konstigare än att jag är rätt trött vissa dagar.

Lite gnäll och lite uppdatering

Halvligger i soffan med datorn nedanför magen. Att balansera den på min jättekula är ingen idé att ens försöka. Börjar känna mig nästan groteskt stor nu. Man skulle kunna tro att bebisen skulle födas vilken dag som helst, inte att det är en dryg månad kvar. Jag är jätteglad att det bara är magen som växer, att inte hela jag svullnat upp. Men jag måste erkänna att jag börjar tröttna nu. Att inte kunna vända sig i sängen utan att vakna, att knappt nå fötterna när jag ska ta på mig strumporna, att inte kunna gå i samma takt som jag brukar, eller ens speciellt långt innan foglossning och sammandragningar påminner mig om att promenader är ett minne blott. Jag borde inte klaga egentligen. Många har betydligt värre graviditeter än min, och med tanke på allt som hände innan det här lilla livet kom till borde jag bara känna tacksamhet. Och det gör jag ju också, men skäms lite för mig själv att jag har mage (höhö, den ordvitsen var verkligen inte meningen) att gnälla. Är enormt glad på det stora hela. Det är bara alla mindre störningsmoment som börjar bli lite många nu. Illamåendet som börjar komma tillbaka, bebisen tar upp så stor plats i magen att jag bara kan äta små portioner åt gången. Äter alltid för mycket, är ju hungrig, men det straffar sig efteråt... Sitter jag stilla för länge blir jag stel. Går jag för mycket känner jag av foglossningen. Gråter för allt, oavsett om det är bra eller dåligt. Men mitt i allt gnäll är jag ändå glad att jag slipper vara gravid under sommaren. Med tanke på hur varm jag är nu så kan jag inte tänka mig hur jobbigt det måste vara när det är 25 grader varmt ute... Och när jag väl håller den efterlängtade krabaten i famnen så är det säkert värt gnällandet, och det är ju alltid en tröst. Jag vet att just de här "plågorna" bara är för en kort period, och det är faktiskt rätt skönt.

Var i Uppsala i helgen. Vi skulle egentligen sett Fyra lyckliga män tillsammans med Davids föräldrar och bror (en julklapp från fina svärmor), men eftersom de fyra männen decimerades till tre olyckliga män efter Lasse Erikssons plötsliga bortgång fick det bli bio istället. The Kings Speech. Riktigt bra, men jag hade inte väntat mig annat när Colin Firth och Helena Bonham Carter har huvudrollerna. Tyvärr stördes filmupplevelsen lite av att en viss bebis kröp upp under revbenen större delen av filmen. Men när den höll sig på plats njöt jag för fullt.

Porsche fick premiäråka i sin nya bur. Vi har köpt en bur som man kan ha både som ryggsäck eller bära som en bag. Den är ju mindre än hans hårda bur, men mycket lättare och smidigare. Han var lite skeptisk först och går inte in lika frivilligt som i den stora buren, men när han väl är på plats lider han inte så mycket. Han la sig ner, pep ett par gånger, men sen var det inte mer med det. Skönt att han finner sig i så många av våra påfund. Det kommer att bli så mycket lättare att transportera honom i den när vi ska släpa med oss barnvagn och en massa annat när vi ska bort.

Bilder på mina senaste stickningar kommer senare. Ska sy några sömmar och sy i några knappar innan jag fotar dem.

Omväxling

Det här med stickning är verkligen en omväxlande hobby. Under de senste veckorna har jag stickat i akryl, raggsocksgarn (ull/nylon), alpacka/silke, kamull/silke, bomull och just nu ett otvättat, kravmärkt ullgarn. Ingen stickning har varit den andra lik, alla garner känns och beter sig olika. Och så undrar folk om man inte tröttnar. Hur kan man tröttna på något så omväxlande? Visst kan jag emellanåt tappa sticklusten några dagar, men det är ju snarare brist på inspiration än att jag tröttnat på hantverket.

Efter att ha gottat mig i sprakande färger sitter jag nu med ett ofärgat, grått ullgarn. Händerna doftar ull och stickningen blir en aning fet. Back to basics. Blöjbyxor ska det bli. Vi har ambitionen att använda tygblöjor här hemma, men engångsblöjor när vi är någon annanstans. Det blir smidigare så helt enkelt.

När blöjbyxorna är klara vet jag inte riktigt vad jag ska börja på. Det finns så mycket jag vill sticka. Inte minst bebiskläder. Små fina koftor och mössor. Jag har hittat jättefina spetsstickade hättor i bomull som jag vill sticka till sommaren, men de jag tittat på passar i mitt tycke bättre på små flickor än pojkar, och jag har ju ingen aning om vad jag har i magen.

Hela tiden blir jag mer nyfiken på bebisen. Vem är den, hur kommer den att vara, hur kommer vi att vara som föräldrar... Ibland får jag höjda ögonbryn när jag säger att jag egentligen är mer nyfiken på vem bebisen är än vad den är. Pojke eller flicka alltså. Det spelar liksom ingen roll alls. Den där skrynkliga lilla varelsen kommer att vara det sötaste jag sett. Oändligt älskad är den redan nu och jag antar att den känslan kommer att växa ännu mer när vi äntligen får se den.

Senaste veckan.

Jag har inte glömt bort eller tröttnat på bloggen. Jag har bara haft annat för mig. Men nu kommer det ett inlägg igen.

Jag har haft en del för mig sen senast. Förra helgen hade vi finbesök av svärmor som var här och åkte skidor med David på lördagen, och på söndagen utflyktade vi oss till Ängsön utanför Västerås där det var havsörnsspaning med korvgrillning som Länsstyrelsen ordnat. En av yrkesfiskarna åkte ut med skoter på isen och la ut fiskrens och "skräpfisk" och strax därefter kom örn efter örn flygande... Som mest såg vi 24 samtidigt långt ute på isen. Gigantiska fåglar! Det var en hel del korpar där också, och när de satt bredvid varandra såg de annars rätt stora kråkfåglarna rätt ynkliga ut.

På väg hem stannade vi till på IKEA och köpte madrass och lite andra saker vi behöver till bebisen. Snart har vi nog allt vi behöver den första tiden. Än är det ju rätt långt kvar, men ibland får de ju bråttom, så det känns bra att ha de flesta sakerna redo. Dessutom tror jag knappast att jag blir piggare eller smidigare under de kommande veckorna...

Sen var det begravning förra veckan, och det är ju alltid blandade känslor. Begravningar är ju inte roliga, men de kan vara trevliga och fina, och det tycker jag att den här var.

På torsdagmorgonen åkte vi tillbaka till Sala igen och med oss hade vi en symaskin, en spjälsäng och lite andra grejer. Tyvärr visade det sig att back-knappen på symaskinen fastnat i intryckt läge (ytterhöljet går att röra på, men själva tryck.delen är orubblig), så det går inte så bra att sy. Den varken backar eller går frammåt, det blir ca 40 stygn/cm när jag försöker få 3 mm långa stygn. Men den ska in på service så hoppas jag att den funkar bättre sen. En stadig gammal Husqvarna med rattar. Inget datoriserat här inte!

Under torsdagen fick jag också besök av vännen Susanne som jag lärde känna i Ockelbo. Hon bor i Örnsköldsvik, men skulle till Enköping en sväng, så då passade hon och hennes mamma att hälsa på här och dricka kaffe. Jättekul att träffa henne igen. En sån där vän som man inte behöver ha regelbunden eller tät kontakt med, vänskapen finns där ändå, och när man väl sitter där och fikar så är det som om man sågs för bara ett par dagar sen. Jag har flera såna kompisar, och känner mig otroligt lyckligt lottad för det.

På fredagen kom Davids bror hit för att bland annat kolla på Korpens skugga och dricka öl. En mycket lustig typ. Mycket skratt och tokerier blev det under fredagkvällen. Som alltid när han är i närheten. Nästan i alla fall. Korpens skugga är för övrigt en mycket märklig film. När den skulle vara som mest spännande och dramatisk skrattade vi som mest åt miner och dialog...

En liten sväng på bokrean har jag hunnit med också, men bara på vår lilla lokala Bokia och antingen hade de inte, eller så hade boken jag främst var ute efter redan sålt slut. Livets aviga och räta ville ju jag ha, men den fick jag gå hem utan. Det blev ett par andra böcker istället. Och när jag ändå var på stan gick jag in på garnaffären och köpte garn till ett par nya sockor till David. När vi tittade på örnar upptäckte han att han nött bort hela hälen på ena sockan, och den andra var på god väg den med. Visst kan man (och bör, i den mån det går) stoppa sockor, men det var ett för stort hål för att jag skulle kunna få det snyggt, och den började bli rätt nött på flera ställen under foten. Så nu blir det ett par röd-grön-vita sockor i Järbo Raggi istället.

Igår åkte vi till Köping för att hälsa på min syster och systerdotter. Matilda växer så det knakar. Jättekul att träffa dem igen! Matildas pappa hade sportlov så han var också där. Han fyllde år i fredags, så vi bjöds på smaskig tårta.

Behöver jag säga att jag är rätt trött om kvällarna nu? Det är jättekul att det händer mycket, och det mesta är ju roligt. Begravningar är som sagt inte så roliga, men man får tillfälle att träffa människor som man inte träffar så ofta, och det är ju desto roligare.

Det kliar i fingrarna

Jag kollar på Downton Abbey på SVT Play (är svag för brittiska serier i 1800-tidigt 1900-talsmiljöer) och stickar vidare på mitt småhemliga projekt. Samtidigt känner jag hur lusten att sy stegras. Jag får såna ryck lite nu och då, men tyvärr brukar jag tappa lusten när jag försöker sy nåt till mig själv och det egentligen inte alls blir som jag tänkt mig. Nu är det flera år sen jag försökte senast, och jag inser nu att tyget jag valde kanske inte är det lättaste att sy i när man är ovan...

Men jag längtar efter att sätta mig och sy bebiskläder. Enkla modeller, såna som man lätt syr av avlagda vuxenkläder. Återvinning, alla eventuella kemikalier är urtvättade sen länge, och man får mer plats i garderoben. Både David och jag har rensat i våra garderober och hittat en del tröjor som tappat formen eller fått nån fläck som inte går att få bort. Nu ligger de i en påse och väntar på att sys om till söta små minikläder. Skaparlust och material har jag, men mönster och symaskin lyser tillfälligt med sin frånvaro. Det ska det snart bli ändring på. Det är väl lika bra att försöka få lite saker sydda nu innan den lilla kräver min uppmärksamhet på ett mer påtagligt sätt än lite buffar i magen.

Blommor och bus

Igår fick vi ett tillskott här hemma. Ingen bebis än, det är ca 9 veckor kvar än. Men en tvättmaskin flyttade in i vårt badrum. Visst blir det lite trångt jämfört med innan, men med tanke på hur mycket lättare det blir att kunna tvätta det mesta här hemma istället för i tvättstugan känns det som en bra investering.

Fina tulpaner fick jag av David igår. Älskar tulpaner!

Redan nu är jag trött i magen. Det har varit full fart där sen nån gång i natt. Nån halvtimme åt gången är det lugnt, sen börjar bebisen sprattla igen. Den brukar vara mycket lugnare, men idag verkar det bli en sprattlig dag. Just nu sparkar den på laptopen... Barn som vill ha uppmärksamhet brukar ju se till att få det på ett eller annat sätt.

Vårkänslor

Det är fantastiskt väder ute idag! Krispigt kallt, men soligt och rimfrost-glittrigt. Var ute och gick en sväng, det är lika bra att passa på. Det blir allt tyngre att ta promenader med den växande magen och sånt här väder är det ju inte varje dag direkt. Vissa dagar är jag jättetrött efter en sån här liten promenad, men idag var det precis lagom känner jag.

Fick nyss veta att en av mina trädgårdskurser i mars blir av. Trädgårdsplanering, samma som jag höll i höstas. Jättekul! Och det mesta förberedande jobbet gjorde jag ju i höstas, så det är bara att plocka fram det igen. Rätt skönt att inte behöva göra något nytt material faktiskt. Det är ju kul också, men det tar mycket mer tid än man tror. För varje 3-timmars-tillfälle satt jag säkert i 8 timmar och skrev, satte ihop bildspel och läste in mig på vad som stod i kurslitteraturen. Det blir ett trevligt sätt att möta våren.

Trevligt sällskap

Idag kom vännen Annis och hälsade på. Jättemysigt att träffa henne igen! Hon var helt lyrisk över min växande mage och hade med sig en jättesöt och gosig grå plyschoverall som hennes dotter hade haft. Vi gick lite på stan, köpte garn och pratade massor. Bilderna på garnet kommer senare, färgerna blir så trista med blixtbilder. Annis stickar inte själv, men hon frågade om inte jag kunde göra en mössa åt henne. Så hon köpte två nystan av Drops nya garn Baby Alpaca Silk, så här ska stickas en härligt karamellig mössa. Ljuvligt mjukt garn, ska bli spännande att se hur det är att sticka i. Kan tänka mig en stor, mjuk spetssjal att svepa om axlarna en sommarnatt stickad i det garnet. Men den typen av stora ego-stickningar får ligga på is ett tag framöver.

Just nu har jag babykoftan i Eco bomull på stickorna, och sen fick jag en elefantbeställning i går. Så jag har lite att göra framöver. Och när beställningsjobben är klara så finns det ju alltid små saker till vår bebis att göra. Små sockor, kanske nån mer kofta, och så ska jag sticka ett gäng små fåglar i olika färger och göra en mobil att hänga över spjälsängen. Och så får jag inte glömma ullbyxor till tygblöjorna.

Ändrade matvanor

När man är gravid ska man ju se till att äta nyttigt. Det ska man väl alltid, men det är liksom lite extra viktigt. Jag försöker. Jag har ätit frukost varje dag sen mitten på augusti, och i normala fall är jag absolut ingen frukostmänniska. Måste vara vaken minst 2-3 timmar innan jag kunde äta nåt. Nu vaknar jag och är hungrig. I höstas var det mest gröt, nu blir det naturell yoghurt med bär för det mesta. Och den där gigantiska muggen kaffe jag inte kunde vakna utan? Fy vad den smakar illa! Inte druckit kaffe sen fjällsemestern med mamma och pappa tror jag.

Men om man nu ska äta nyttigt, varför blir jag sugen på varma kanelbullar och dammsugare när det börjar bli mellanmålsdags? Visst äter jag mängder av frukt istället, men vad är väl en apelsin jämfört med en nybakad kanelbulle? Som tur är ger jag inte efter för alla infall... Visst vore det gott med en bulle nu, men jag klarar mig ju faktiskt utan.