Sista dagen på Öland

Sista dagen för i år i alla fall. En sån här minisemester på försommaren (eller när det borde vara försommar...) är jättehärligt! Nu verkar ju vädret ha varit sämst i hela landet i alla fall under gårdagen, men det visste vi ju inte när vi bestämde datum. Mamma informerade mig glatt om att hon gick i kortbyxor och linne när hon ringde. Själv hade jag långkalsonger, tjockaste fiskartröjan och mössa. Och frös! Orättvist!

David är ute och försöker se lite fåglar i dimman, så medan kaffebryggaren puttrar fram kaffe för resan så tänkte jag visa lite bilder från gårdagen.

På förmiddagen hakade i på en guidad tur i Ottenbylunden. Naturum hade organiserat en liten sångarvandring. Temat var "höra med inte se", eftersom de trodde att det skulle vara löv överallt på träden och massor av småfåglar i fatrten. Men kallt som det varit var det inte så mycket löv att prata om, och vi hörde så där lagom många fåglar. En åt gången, och riktigt nära. Eftersom det inte fanns några löv så såg vi till och med ett par stycken. En grönsångare bland annat. En riktigt söt liten rackare!

Guidningen var riktigt bra. Jag förstod vad guiden pratade om, trots att jag inte direkt är nån erfaren fågeskådare, och jag lärde mig en hel del. Tyvärr verkar fågelsång vara en sån där sak som verkligen inte kan fastna i mitt huvud. Men jag tycker om det, och det skulle vara kul att komma ihåg vilken fågel som låter hur.

Något annat jag la märke till var att min teori om fågelskådande kvinnor gärna klär sig i rött håller.

Det är lite skillnad på väder och grönska om man jämför med vår förra resa hit... Det är svårt att tro att det bara är två veckor om skiljer i tid.

Nu har kaffet puttrat klart, och jag ska väl ta och börja packa. Vika lakan och försöka få plats med allt i väskorna igen...

En observation

Igår såg vi en riktig raritet. En korttålärka. Tämligen grå och meningslös, men det var ett stort gäng fågelskådare där redan, så tack vare dem hittade vi den. Den satt och visade upp sig, så det var inga problem att se den. Att se att det just var en sån lärka däremot... Men jag litade på resten!
Ett tag blev det nästan lite hätsk stämning eftersom några tyckte att en del av gruppen ville gå för nära och riskerade att skrämma bort den. Och när det är många människor med bångliga kikarstativ är det lätt att man skymmer sikten för varandra. Men inget mer än lite irriterade kommentarer flög i luften när vi var där. Hur det gick senare vet jag inte.

Medan jag stod där och smygtittade på fågelskådarna gjorde jag en upptäckt. Männen är ju helt klart överrepresenterade bland fågelskådarna, inte minst när det gäller "kryssjakt". När jag följer med David på såna här ryck när han har hört att det ska finnas nån speciellt fågel på ett ställe, då är det uteslutande män där. Nån enstaka fru eller flickvän kan följa med, men det är sällan en kvinna står själv med en tubkikare.
När det gäller mer "normal" skådning, när man ställer kikaren på ett ställe där det finns mssor av olika fåglar, och bara tittar på dem, då är det ofta fler kvinnor som skådar också.

Ett sånt ställe är Ottenby. Där fanns alla typer av fågelskådare, utom möjligtvis eliten.


Så vad var det då jag upptäckte? Jo, fågelskådare av det kvinnliga könet klär sig gärna i något rött. Är inte jackan röd så har hon röda vantar, en röd mössa, en röd ryggsäck eller röda stövlar. Och om hon nu inte har något rött på sig så klar hon sig i alla fall i klarare färger än männen, som helst har gröna, svarta eller gråblå kläder. Hur kommer det sig? Tycker kvinnorna att de behöver klä sig i klarare färger för att synas bland alla sovare klädda män?

Mycket folk var det vid Ottenby igår. Jag tänkte illustrera det med en bild från parkeringen, men hela fick inte plats. Förhoppningsvis ger det en idé om hur många bilar det var i alla fall. (lägg märke till de rödklädda figurerna i bakgrunden)

Längst ute på udden hittade jag de här grästuvorna. Folk kanske tyckte jag var märklig som satt på huk och fotade gräs och grus när det fanns brushanar, rödbenor och svanar i vattnet. (Och sälar! Mängder av sälar, men de var långt ut och låg och myste på stenar. Runt 30-40 stycken uppskattade David dem till)

Anledningen till att jag tog just den bilden var att här ser man troligen tuvorna som ogräs, mer eller mindre. Platt träs, framtrampat grus här och där, och så kommer tre stora grästuvor mitt i det... Om man däremot hade sett liknande tuvor på en grustäckt plats i en park eller trädgård, då har förmodligen en trädgårdsdesigner-, arkitekt eller liknande fått en hel del betalt för att bestämma att de ska sitta där... För visst är det snyggt med de mjuka gröna tuvorna mot det hårda, sterila gruset! Det är så lustigt hur olika man värderar växter beroende på platsen de växer på.

Narcisser i alla former

Är man bara en aning förtjust i lökväxter har jag upptäckt att trädgårdarna här är fantastiska nu. Vart och varannat hus har rabatter fyllda av tulpaner, narcisser och kejsarkronor.
Det här är bara de olika narcisser som växte i dikeskanten under vår kvällspromenad i går. I trädgårdarna fanns många fler sorter. När jag var liten trodde jag att det fanns två sorter. Gula påskliljor med stor "trumpet", och ljusare pingstliljor med mörkare, kort "trumpet". När jag sen märkte att så inte var fallet öppnades en helt ny värld, och jag kan inte sluta förundras över alla olika former som finns.

Idag har vi sett...

Gullvivor

Fältsippa

En 25 cm lång daggmask

Väderkvarnar

Fossil i en kalkstensmur

... Och mycket annat så klart. Fåglar, hus, bilar som stannar till lite här och där i vägkanten för att titta på fåglar eller konst. Det är tydligen en konstrunda i gång här nu, så lite här och där längs vägen sitter skyltar vid gallerier och liknande tillhåll

Det har varit grått och regnat till och från hela dagen, men nu skiner solen, så det kanske blir en promenad så här efter middagen.

Disig morgon

Ute är det så där grått och trist som bara gråa och disiga mornar kan vara. Undrar om David egentligen ser nåt i kikaren... Själv sitter jag här och smuttar på te och läser bloggar. En betydligt varmare tillvaro kan jag tänka. Men det blåser nog inte så mycket borta vid Ottenby i alla fall, så det är ju en positiv grej i alla fall.

Idag tänkte vi åka till Naturbokhandeln i Stenåsa, så om vädret skulle vara lite risigt så är det inte hela världen. Men det är klart att det är roligare när det är fint väder ute.

Stäppvipa/Fred Astaire. Bild från http://www.sofnet.org Kolla fjädrarna på vingen! Hur läckert som helst!

Appropå fågelskådare så lovade jag ju igår kväll att visa bilderna från vår Fred Astaire-skådning (eller stäppvipa om man vill det. Tydligen en ovanlig rackare så det var ju lite kul.)

När vi kom såg vi först mängder av bilar, och så på en tjusig rad på vägen upp till Salsta slott så stod alla skådarna där på rad.

Vi gick och gick, och överallt stod de. Mestadels män i övre medelåldern och uppåt, men även ett fåtal kvinnor och killar i övre tonåren. Ett tag stod vi bredvid såna där hardcore-naturmänniskor som tagit på sig coolaste friluftsbyxorna, lagt den ergonomiskt korrekta Haglöfs-ryggsäcken under stativet där en kamera med objektiv som skulle göra vilken paparazzi som helst avundsjuk. Man ser verligen alla typer när det är den här typen av skådning. Mest udda var nog en kille i 30-års-åldern. Hår ner till midjan, vit-grå camo-byxor och hårdrocks-luvtröja. Behöver jag säga att han stack ut bland gummistövlar och fjällrävenbyxor? Underbart!

Sen stod de där i vägkanten och hjälpte varandra att hitta fågeln. Då och då gömde den sig bakom högt gräs och tappades bort. Ibland låter det som sportreferat om det handlar om en flygande fågel. "Nu flyger den uppåt, längst bak i flocken, ner under telefonledningen, vitt bakom. Nu passerade den telefonledningen. Byter håll, åt vänster ett tubfält höger om den stora granen!" Ett lustigt släkte, men ganska kul att vara lite halvinsatt i världen ändå. Men jag tycker nog fågelskådarskådning är roligare än fågelskådningen i sig. Man får liksom möjlighet att göra nån sorts socialantropologiska studier när man är ute på sånt här.

Fågelsång och åskmuller

Då var man tillbaka i samma stuga som för ett år sen. Lite mör i baken av bussresan (hur bekväma bussäten än är så får man träsmak efter några timmar), men annars har vi inte mycket att klaga på. David håller på att göra sig klar för natten, den stackarn ska ju upp i gryningen och förhoppningsvis se några fåglar. Själv får jag lite sovmorgon, för även om det är mysigt att vara ute i naturen så är det inte så mysigt att jag går upp så tidigt frivilligt... Någon gång kan det vara kul, men då ska det vara fint väder!
När vi satte oss i hyrbilen efter att ha handlat mat i Färjestaden knastrade luften av åska. Några blixtar såg vi på väg hit till Södra Möckleby, men sen dess har det inte mullrat nånting. Några väldigt lokala regnskurar träffade vi på, och tyvärr verkar vädret fortsätta så resten av veckan. Men vi har regnkläder med oss! Inte den mest ihållande regnskur kan få mig på dåligt humör när jag har min ljuvliga gula sydväst!
Vi satt nyss i köket och drack lite te, och utanför sjöng både koltrast och näktergal. Förra året var det galet mycket näktergalar som sjöng ikapp vid ett kalkbrott inte alls långt härifrån, vi får väl se om de är lika ihärdiga i år. Våren är ju senare i år, och vi är här två kalenderveckor tidigare, så det är en väldigt skillnad på hur mycket träd och blommor har sagit ut. Rapsfälten är ännu gröna, björk och sälg har små ljusgröna blad och lönnens ljusgröna blomklasar sprider lite färg på annars relativt nakna grenar. Otroliga mängder vitsippor har vi åkt förbi idag. Vackra ekbackar med marken täckt av näpna små sippor... Skira blommor mot uråldrig, grov bark... En kontrast som bara naturen kan få så lyckad!

Inga bilder i dag, jag har inte hunnit fota något än. Men i morgon hoppas jag att det blir förändring.
Vi gjorde en fågelutflykt i Uppsalatrakten redan i går (tjuvstart!) och tittade tillsammans med ett hundratal andra fågelskådare på en stäppvipa (Jag hävdar dock att det är en steppvipa och döpte den till Fred Ataire). Jag ägnade mig mest åt fågelskådarskådning som vanligt, och ett par bilder på fågelskådare blev det.

Hejdå Öland

Hur kul är det att vakna när man vet att städning och packning väntar? Om knappt fyra timmar lämnar vi stugan... Kommer sakna den, jag har haft skitmysigt här!
Har nån timme på mig innan David kommer hem från morgonspaningen, så jag borde hinna få en del gjort i alla fall.

Hur luktar flingor egentligen?

Det frågade David mig när vi gick på Alvaret på väg mot Möckelmossen. Anledningen är att vi då och då brukar säga just "Det luktar flingor här", som är ett citat från StarWars där ewokerna säger så vid ett tillfälle. Språket de talar ska vara en mix av bland annat svenska och något språk från sydost-Asien...

Vi åkte som jag skrev tidigare till Borgholm idag. Vi konstaterade snabbt att turistsäsongen inte börjat än. Det var mindre folk i centrala Borgholm än vid södra udden, och det säger väl en del om vilken typ av människor som är här nu. Gick runt lite där, köpte en obligatorisk souvenir-magnet till kylskåpet. Matade lite kajor och änder när vi åt matsäck. De blev så glada så.
Åkte en sväng till ruinen och tittade på den från utsidan. Jag är ju ruin-freak, minst sagt, och förrutom Forum Romanum i Rom så är nog Borgholms slott min favorit. Eller så ligger de på delad första plats... Den är bara så vacker, vet inte vad det är. Alltid tyckt om den, även innan jag vad där för 16 år sen.
David letade en cache där, men hinten "Utanför slottet under en sten" gav inte så mycket hjälp. För er som inte varit på Öland kan jag tala om att det finns ungefär lika många stenar som grässtrån (gräsmattor och åkrar inräknat), och utanför en gigantisk ruin, av sten, finns det oändligt många stenar... Så vi gav upp letandet efter en stund och åkte mot Solliden för att försäkra oss om att man inte såg så mycket om man inte betalade inträde. Vi hade rätt, så på väg tillbaka till parkeringen funderade vi på om kungen åker samma väg som oss andra dit, och hur han kommer in på området i så fall. Vi har två huvudteorier. Det första är att han får betala inträde som alla andra, det andra är att han har en hemlig ingång till en grotta, och genom den kommer han till Solliden. Men den måste se ut som i den gamla Batman-serien, annars gills det inte.

Nu väntar packning... I morgon förmiddag lämnar vi Öland. Har haft jättemysigt här och skulle gärna göra en sån här minisemester om försommaren till en återkommande tradition. Det kan tänkas att David inte skulle ha så mycket emot det heller. Speciellt inte om han får se så många roliga fåglar.

Vad har vi då sett under de här dagarna i blom- och fågelväg? Sammanfattar en liten lista. Långt ifrån komplett, men om jag skulle räkna upp varenda liten smörblomma och ärtväxt skulle jag få sitta läääänge. Några av rariteterna (En del är rätt vanliga här, men för mig är de nya) får det bli. Har ju absolut inte sprungit omkring och frenetiskt letat blommor, utan nycklat de jag råkat få syn på som jag tyckt varit fina. Av fåglarna är det de nya arter som David bockat av från listan.

Blommor

• St Pers nycklar
• Johannesnycklar
• Adam och Eva
• Krutbrännare
• Getväppling
• Alvargräslök
• Bergskrabba
• Fältsippa
• Arontorpsros
• Majviva
• Klöverärt

Fåglar

• Vitnäbbad islom
• gulhämpling
• höksångare
• ängshök
• kentsk tärna
• småtärna
• myrsnäppa
• skärfläcka
• prutgås
• rapphöna

Sista hela dagen

Idag är det sista hela dagen vi är kvar på Öland. I morgon väntar en lång bussresa från Kalmar till Stockholm, och sen tåg till Uppsala. Måste komma på ett sätt att muta svärmor så att jag får ta med mig katten hem därifrån... Senare på kvällen far vi hem till Sala igen, för i övermorgon jobbar David igen. Jag åker väl hem till far och mor på fredagen skulle jag tro. Lovat att göra en storrensning i rabatterna hos mormor innan hon och morfar fyller år, så jag ska åka dit en sväng också. Jag får se om det blir övernattning där eller inte. Det finns saker som talar både för och emot. Men om jag åker dit skapligt tidigt och stannar till kvällen kan det räcka med en dag. Å andra sidan får man aldrig något gjort före förmiddagskaffet när man åker dit...

Igår strövade vi omkring i Ottenbylunden och lyssnade efter sommargyllingen och halsbandsflugsnappare. Flugsnapparen hittades snabbt, men sommargyllingen lyser med sin frånvaro. Många ser den, men många missar den också, så David är inte ensam om det. Han var där nu på morgonen och letade igen, men inte heller idag ville den ge sig tillkänna.

Jag hade med mig en bok på våra vandringar igår, för växtligheten i lunden var densamma som när vi var där för ett par dagar sen, även om vi gick i en annan del av den då. Den skiljer sig inte så jättemycket från hur det ser ut i lövskogarna hemma, mer än att det är mer ren ädellövskog med hassel och ek här än jag är van vid. Det var hur som helst skönt att kunna sitta i solen och läsa Nesser. Svenska deckare hör till på sommaren. Jag gillade inte Nesser för ett par år sen, tyckte inte om språket. Men sen övertalade mamma mig att lyssna på några av böckerna han läst in själv, och helt plötsligt var jag såld. Det högtravande språket blev kluriga metaforer och målande beskrivningar. Bara en sån sak som hur hans olika karaktärer pratar i dialogerna fascinerar mig. Med några få ord har de fått en personlighet.

Solen skiner alltjämt. Idag skule det dock mulna på under eftermiddagen. Min nacke tackar lite för det, men resten av jag är lite ledsen. Att vara utomhus hela dagarna har satt sina spår om man säger så... Igår hade jag en skjorta på mig för att vara snäll mot axlarna, men nacken får ändå ta värsta smällen.

Vi var en sväng nere vid Långe Jan igen för att leta efter en svartvit strandfågel av något slag. Tyvärr utan större framgång. Däremot såg vi flera sälar som låg på stenar i vattnet och gottade sig i solen. De påminde rätt mycket om min bror när han ligger och nästan är vaken på morgonen. Det där nöjda flinet han har när han gosar in sig i täcket... Det var precis samma min.

Det går enormt mycket får och kossor och betar när man åker ner mot den södra udden. Massor av Angus-korsningar, men de är inte alls lika fina som de jag är van vid... Kanske är det inte så mycket Angus-blod i dem, eller så skiljer sig betet så markant... Men de är fina ändå. De har så fina ansikten.

David ska snart väckas igen. Rätt mysigt att sitta här och skriva och lyssna på hans andetag... Han låter så fridfull när han sover.

Jag ska diska och tvätta håret, sen bär det av till Borgholm idag. Även om jag tycker det är jätteskönt att gå omkring och mysa i naturen ska det blir trevligt med miljöombyte. När man ser samma typ av natur blir man lätt lite avtrubbad och ser inte hur vackert det egentligen är när solen silas genom lövverket eller andra till synes simpla företeelser.

1 juni 1741

Det var det datumet Linné satte sin fot här på Öland.

"Ölands strand hade vi knappt, rört förrän vi märkte att, detta land var helt annorledes än de andre Sveriges provinser; satte oss därför i sinnet att desto nogare uppteckna allt vad på denna ö föreföll."

Ju mer man springer runt i lundar och på alvar, desto mer håller jag med honom. Trivs verkligen här! Solen och vindarnas ö har gjort skäl för sitt epitet under de här dagarna, knappt sett ett moln på himlen. I morgon verkar det bli lite "sämre" väder dock (om nu såna finns. Har hört sägas att det bara finns dåliga kläder... Och såna vet jag med säkerhet att det finns.).

Alvarliga ting

Följande inlägg satt jag och skrev runt klockan åtta i morse, i väntan på att David skulle komma hem från morgonens fågleskådning. Ville ha med bilder i inlägget, och kameran var ute på vift. Men nu är både make och kamera tillbaka. Den förstnämna tar en tupplur på sängen bakom mig. Ska väcka honom om en stund så han får duscha innan vi åker til Ottenbylunden.

Igår gick vi omkring på Alvaret mest hela dagen. Tänk att det kan växa så mycket på så till synes karga marker! Vart man än satte fötterna trampade man på nånting, och förhoppningsvis inga rariteter. Jag insåg än en gång att det inte direkt var den bästa floran jag valt att ta med eftersom jag har 3-4 sidor orkidéer i den här, och minst det fyrdubbla i den tjocka floran. Och hur lätt är det att nyckla då? Lite uteslutningsmetod och lite tips från de informationsskyltar om reservaten gör i alla fall att jag kan klura ut en del. Krutbrännare, St Pers Nycklar och Johannesnycklar har jag sett. Och Adam och Eva, i alla fall halva paret (den ljusa varianten). Den andra har jag sett i Hållnäs, men det vore kul att se dem tillsammans.

På vissa ställen är marken täckt av alvargräslök. Ser hur snyggt ut som helst med de där små lila bollformade blommorna mot den nakna kalkstenen.

Efter middagen (lax och potatis) åkte vi till en del av Alvaret som bara ligger ett par kilometer härifrån och gick till ett kalkbrott där. Tydligen ska det vara ett jättebra fågelställe, men jag tror att vi kom dit för sent på kvällen, för vi såg bara några måsar och badankor. Fina blommor fanns det i alla fall! Hittade en blommande fältsippa till min stora glädje. Annars har jag bara set fröställningar, och de är ju i sig underbara, med det var roligt att se blommande exemplar också. Det som är lite roligt med fältsippan är att den är väldigt lik en backsippa i alla avseenden utom själva blomman, som är klockformad. Den ser inte alls ut som en sippa i blomman.

Att vi är naturmupp-light här, det är det ingen tvekan om. De allra flesta man träffar på frågar vad vi är ute efter att se. Jag som kan sitta och stirra på en kvadratmeter gräsmatta och fascineras av alla små örter som gömmer sig där... Visst är jag jätteglad när jag hittar något lite udda, men att springa runt och leta efter dem intresserar mig inte alls. Det är mycket mer intressant och för min del lärorikt att se vilka växter som har samma ståndortskrav (för den övningen gav mig inte så mycket i skolan direkt...), eller bara se en snygg blomma och ta reda på vad det är. David tänker ganska lika, fast med fåglar. Han är långt ifrån någon hysterisk kryssjägare. Det är många som åkt härifrån för att kolla på en polyglotsångare (hoppas det blev rätt nu) utanför Borlänge. Tydligen har fågeln blivit sedd i Sverige typ två gånger för, men ändå... Känns lite väl nördigt för min del...

Appropå fåglar och David är han ute och morgonspanar än. Själv vaknade jag för en halvtimme sen. Jätteskönt att inte gå upp klockan fyra! Tycker jag vaknar löjligt tidigt ändå... Utan anledning. Kaffebryggaren puttrar lovande i köket i alla fall, så det är ju en tröst. Och så hinner jag skriva det här också. Kameran har David med sig, så jag kan inte publicera inlägget innan han kommer hem hur som helst, för lite bilder måste jag ha med.

Undrar om jag inte ska ta och sticka lite innan han kommer hem... Har en tumme kvar på ena torgvanten. Känns lite avigt att sitta och sticka ullvantar när solen gassar, men så småningom kommer jag att behöva dem.

Morsdag

En liten häsning till våra mammor (som självklart är världens bästa) på morsdag, och vad passar då bättre än en Ölandstok?

Fågelskådarskådning

Om en sen frukost kallas brunch, så måste en sen lunch kallas luddag, eller hur? Hur som helst åt vi en sån igår innan vi gav oss ut på nya äventyr. Precis när vi skulle åka såg vi att hyresvärdarna var ute i trädgården så vi passade på att hälsa på dem. Det visade sig att mannen är född i Sala, men flyttade därifrån för många många år sen. Tänk vad liten världen är ibland.

Han är tydligen väldigt intresserad av fåglar han också, så han tipsade oss om att besöka de lundar som finns lite här och var. Gärna för mig, i lundar finns det mycket intressanta växter. Och mycket riktigt hittade jag bland ett gäng gullvivor en förväxt dito. Blekgul med större blommor än de övriga. Kollade i floran, har bara fältfloran med mig eftersom den stora väger så galet mycket. Men inser att den skulle varit bra att ha... Jaja, när man tänker på att jag ska orka bära allt är det nog lika bra. Det finns ju komplement på internet i värsta fall.

Tillbaka till monster-vivan. Enligt vad jag kunde komma fram till med floran var det en lundviva, men de ska inte ens växa här, utan bara i Skåne och förvildade exemplar på västkusten. Det kan ju förklara att den var så ensam. Lite kul om det skulle vara en sån.
Det var väldigt lummigt inne i lunden, och sommargyllingen (som troligen kommer att bli resans heliga graal) ska ha funnits där. Men inte hörde vi någon sån... Vi åkte vidare lite mot östkusten av ön för att titta lite på hav och kanske se något skoj. Mycket söta små hus finns det här! Vi stannade till vid en hamn där det stod ett par fågelskådare redan. Det blåste otroligt mycket här, så det var svårt att se något genom kikaren. David frågade om de sett något, och de berättade att de varit vid Cementas fabrik i Degerhamn och lyssnat på en gulhämpling. Några minuter senare satt vi alltså i bilen på väg mot Degerhamn. Det var fler än vi som hört talas om fågeln om man säger så. När vi är ute så här är det minst lika roligt att ägna sig åt fågelskådarskådning som fågelskådningen.




Rapsen blommar för fullt nu, och kombinationen av den lysande gula färgen mot den klarblå himlen påminner nästan om en barnteckning. Jag har faktiskt ett pussel som påminner rätt mycket om bilden, fast det är en svart häst som galopperar på ett maskrosfält. Men färgerna stämmmer. Det här fotot var ett litet experiment taget genom bilrutan medan vi åkte. Hade hoppats på att det gula skulle bli ännu suddigare.



Vi bestämde oss för att leta reda på ett lugnt ställe vid havet där vi kunde sitta och bara njuta, så vi åkte norrut längs västra kusten igen. Några stopp på vägen blev det, eftersom det flög rovfåglar lite här och där över åkrarna. Vid ett tillfälle såg vi en brun kärrhök som flög på låg höjd över en hare, fram och tillbaka. Och några meter ifrån dem stod en fasan. Hur ofta får man se sånt? Det är ju sånt som man oftast bara ser på naturfilmer. Senare visade det sig att det fanns en kärrhök till på åkern intill. Ett par kanske? De verkade inte helt besvärade av varandras sällskap i alla fall.

Till sist hittade vi en öde badstrand där vi stannade. Också här skuttade en hare omkring bland strandkål och gul reseda (doftar underbart! Doften av ruttnade tång som slog emot oss då och då var inte lika härlig.). Vi satt där på stranden och bara myste och klappade mjuka stenar. Det var vindstilla här och äntligen kände man hur skönt det var i solen, även om klockan var runt åtta på kvällen.

David gick upp galet tidigt i morse för att åka till Ottenby och titta på fåglar. Han såg en hel del spännande, men det får han berätta mer om själv, för jag kommer sällan ihåg allt han ser. Speciellt inte när det är fåglar som jag aldrig har hört talas om förr... Han har i alla fall fått tips om exakt vilken holk i Ottenbylunden som halsbandsflugsnapparna bor, så dit kommer vi väl att ta oss inom en snar framtid. Han kom hem klockan nio i morse, vi åt frukost och just nu ligger han och sover lite för att orka med resten av dagen. Jag lovade att väcka honom vid tio, så det börjar bli dags att avsluta det här nu.
Det verkar blåsa mycket mindre idag, så det är inte omöjligt att det blir lite vandring på Alvaret idag.

Gullviva, mandelblom...

Tillbaka i stugan efter en tur ner mot Ottenby. På många ställen kan man känna sig lite udda när David går omkring med kikare och jag med floran, men här smälter vi minsann in bland fågelskådare, svampletare och andra muppar.

Först stannade vi till vid Karl X mur, för där skulle det finnas höksångare. Det är inte helt omöjligt att vi hörde den, men den var på fel sida om muren. David klättrade upp lite diskret i hopp om att få syn på den, en naturligtvis blev det tyst då. Inte mindre än tre småtärnor såg vi dock nere vid vattnet. David gav upp en litet gläjde-O'boy! när han såg dem, så jag anade att det var nåt extra innan han förklarade.

Jag hittade både mandelblom, humleblomster och en massa annat mysigt. Kan man bli annat än lycklig när det räcker med med att öppna bildörren och titta ner och se marken täck av humlelusern, liten sommarvicker och teveronika (mormors glasögon)? Muren i sig är också otroligt imponerade. Jag gillar murar, speciellt kallmurar. Det är så imponerande hur man lyckats hitta stenar som ligger så tätt ihop och binder samman allt.

Vi åkte vidare mot Ottenby, något som David verkligen längtat efter. Det är väldigt blåstigt idag, så man fick hålla i kepsen ordentligt för att den inte skulle blåsa bort. Det var till och med så att tubkikaren blåste omkull ibland. Som tur är hann vi fång den innan den välte, men det säger en del om blåsten. Ganska varmt i luften, men blåsten gör ju att det inte känns lika varmt.


Vi strövade runt en del kring långe Jan, kollade Naturumet och åkte tillbaka till Ottenbylunden. Vi tog en kort promenad på en dryg kilometer runt den lilla sjön som finns där. Fantastiskt vacker natur, pampiga ekar, våtmarker och all möjlig grönska. David klättrade upp i ett fågeltorn och fick då se massor av skärfläckor. Vi hoppades på en sommargylling som ska finnas i närheten oxå, men den var inte så pigg på att visa sig dag. Två helt nya fåglar på en dag är ju inte helt fy skam hur som helst.

Jag har fått höra att Porsche är ute på äventyr och har hälsat på Davids mormor i Rimbo. Så hela vår lilla familj är ute och åker på olika håll. Jag hoppas att han sköter sig och genast slutar med ovanan att vässa klorna på möbler! Hemma är det bara benen på köksbordet som duger att vässa klorna på, och det är ju ingen katastrof. Det är värre när han börjar vässa på soffor... Tänkte passa på att skicka en liten hälsning till honom att det finns svarta porschar även på Öland. De här två stod parkerade vid Ottenby fågelstation.

Öööland!

Framme på Öland, skönt med tillgång till internet. Solen skiner, men det är ganska blåsigt. Tänkte föra lite resedagbok här på bloggen för vänner och familj och andra som kan tänkas vara nyfikna. Vi kommer väl mest att vara lite naturnördar, men lite stickning och turistande blir det troligen oxå.
Bussresan ner igår var lite småseg, varför kan inte Swebus Express ha skönare säten? Träsmak redan i Norrköping, där vi för övrigt passerade huset som David och jag bodde i några trista månader 2005. Det såg inte mycket trevligare ut där nu än då. Typiskt miljonprojekt i utkanten av staden...
Vi kom i alla fall fram till Kalmar ca 20 minuter tidigare än vad det var tänkt eftersom vi inte behövde åka in i Västervik. Hämtade en hyrbil på OKQ8 och åkte till Ööööland (som inte sjunkit trots alla fågelskådare förra veckan). Såg massor av harar på vägen hit. Måste varit 8-10 stycken sammanlagt. Framme i Södra Möckleby hittade vi lätt huset, bäddade sängarna och somnade nästan genast. En skön natts sömn senare vaknade vi, åt matsäcksyoghurt och gick och handlade. Just nu håller David på att byta om lite, och sen ska vi ut på äventyr och se om vi hittar något spännande. Kameran följer med, så det kommer bilder senare, om än inte av bästa kvallitet.