Så blev det sommar...

Vi är redan en bra bit in i juni, och tiden bara rusar förbi. Patrik växer, skrattar och ser sig om i världen. Nån dag då och då får jag tid att sticka. Vi planerar lite för sommaren och njuter av tilvaron. Under sommaren ska vi till Gotland med Davids föräldrar och bror med flickvän, Patrik ska döpas och vi vill hinna göra en massa sommarmys bara vi i lilla familjen. Utflykter och sånt.

Någon som har några bra Gotlandstips förresten? Vi kommer att bo en bit från Klintehamn om jag minns rätt. Mysiga aktiviteter och utflyktsmål som passar alla åldrar, gärna barnvagnsvänligt. Finns det fikamöjligheter är det ett plus.

Syrensaft har jag läst om på flera bloggar nu. Låter ju onekligen spännande, så när vi var och hälsade på min pappa i helgen såg jag att syrenerna fortfarande blommar, men börjar sjunga på sista versen, så jag lockade en massa blommor och gjorde saft. Min snälla bror har lovat att sila upp den åt mig, för att ta med en hink saft utöver all vår packning på bussen hade blivit lite väl mycket... Det är rätt mycket som ska med när man åker nånstans nu. Vagn, bilstol, skötväska, kläder... Nu hade vi dessutom tubkikare och katten med oss också, så vagnen var rejält fullpackad. Tur att Patrik är duktig och sover mest hela tiden när man är ute och åker. Han vaknar nån gång och är hungrig bara.

Blommig promenad

Efter en lång och slö morgon (för somliga av oss, Patrik var jättevaken och busig som bara 6-veckors-bebisar kan vara) kom vi ut på en promenad på eftermiddagen. Det går så fort nu. Det finns knappt några blommande vitsippor kvar, istället blommar nu förgätmigej och humleblomster.

På riktigt soliga ställen har faktiskt liljekonvaljerna slagit ut nu.

När jag var liten brukade vi hitta de första liljekonvaljerna till morsdag, men jag tycker det är ofta man hittar dem både en och två veckor tidigare nu.

Vår!

Just nu stickas inget här. Fullt upp med vårpromenader, mys, amning, blöjbyten och 30-års-firande. Igår var närmaste familjen, utom Davids bror, här och firade David. Till och med min bror tog sig hit från Alfta, nästan 50 mil, tur och retur. Men hur ofta får han möjlighet att träffa både systersonen Patrik och systerdottern Matilda?

Porsche har hittat en ny favoritplats. Inte lätt att hålla honom därifrån, så filten får samla upp det värsta håret. Det är lättare att avhåra den än hela liften (han ligger alltså i liggdelen till barnvagnen. Vi har den i sovrummet när vi inte använder vagnen.)...

Vitsippor!

Det är tätt mellan besöken här nu. Förra veckan var mina föräldrar här och charmades av barnbarnet, i onsdags var Davids föräldrar här och de blev lika förtjusta törs jag påstå. Lilla sonen får presenter från alla håll. Mycket kläder, men sånt är ju jättebra! Han har inte behov av så mycket mer än mat, torra blöjor, trygghet och närhet än så länge.

Igår var min bror här och hälsade på. Han ville väl hälsa på systersonen kan jag tänka mig. Vi tog en promenad i solskenet, såg vitsippor längs med vår vanliga promenadväg och köpte vårens första glass.

I natt kommer vännen Susanne hit. Hon bor egentligen i Ö-vik, men har fått säsongsanställning i Enköping, ska på konsert i Uppsala i kväll och har inte fått tillgång till lägenheten i Enköping än, så hon ska övernatta här. Och i morgon kommer Davids bror hit och hälsar på.

Att ligga under täcket i spjälsängen är lite läskigt. Jag tror det är för stort och fluffigt. Men på täcket, under en filt, det går mycket bättre. I alla fall en stund. Helst vill han sova med oss i sängen på nätterna. På dagarna brukar han kunna sova middag i sin egen säng... I går var han väldigt glad och pigg när det var sovdags, och lagom när vi började slumra till så kom han på att det ju var väldigt ensamt att ligga i sin egen fina säng... (klicka på bilden för att få den större)

Långt inne i bebisbubblan...

Vad ska man skriva om när man är långt inne i bebisbubblan egentligen? Jag vill inte göra om min trädgårds- och stickblogg till en mammablogg. Visst kommer sonen att figurera här lite då och då, precis som Porsche, men jag vill inte ändra inriktningen på bloggen helt.

Just nu stickar jag inget. Jag har en kofta i Drops Safran som jag började på innan han föddes och som inte är klar, men just nu känner jag bara inte för att ta tag i den. Antar att jag är lite för mosig i huvudet eftersom jag inte sover riktigt så mycket som jag borde (men jag brukar sova middag de flesta dagar), något mer komplicerat är rätstickning, eller möjligen slätstickning i raka stycken känns för komplicerat just nu. Ökningar och minskningar skulle glömmas bort... Och ska jag sticka vill jag ju sticka nåt roligare än så. Nä, just nu nöjer jag mig med bebisgos, amning och blöjbyten. Det är ju inte helt fel det heller.

Igår var de nyblivna farföräldrarna här och hälsade på sin sonson. Inte helt oväntat gjorde han succé. Än är det ingen som inte blivit charmad... Han fick en jättesöt nalle som nu sitter i hans säng tillsammans med lilla pandan, och en fin trä-mobil (en sån man hänger över säng/skötbord alltså, inte en telefon) med segelbåtar och en fyr. Jag ska fixa något sätt att hänga upp den bara, sen kommer den säkert att bli populär när han börjar fixera blicken. Klara fina färger, och jag är ju lite svag för leksaker av trä...

Fram och tillbaka

De senaste dagarna har det varit lite åkande fram och tillbaka mellan Sala och Västerås. Vi kom ju hem från BB i fredags. Helst hade vi åkt hem redan på torsdagen, men sonen har haft lite problem att hålla blodsockernivån uppe så vi fick vara kvar tills det stabiliserats.

Vi fick en återbesökstid på söndagen för att kolla att allt var ok, eftersom det skulle dröja lite innan vi fick BVC-tid så kändes det lika bra att vara på den säkra sidan. Lite tidig var han ju trots allt, och barnmorskan tyckte han såg lite väl gul ut när vi skulle åka hem, men han var på rätt sida om gränsvärdena enligt testet som gjordes.

Så i går morse så åkte vi in till Västerås igen, och då hade han blivit rejält mycket gulare. Vi blev kvar över natten och han fick ligga under sollampa för att bli av med gulsoten. Dessutom hade han gått ner lite för mycket i vikt. Men efter en natt av intensiv matning och solning försvann gulsoten och han hade gått upp i vikt igen, så vi fick åka hem igen på förmiddagen. Jätteskönt att vara hemma! I morgon ska vi in på en kontroll igen för att kolla att han inte tappar i vikt.

Vårpromenad

Äntligen kom jag ut på den där efterlängtade vårpromenaden idag. En ganska kort sådan, men det var i alla fall en promenad i vårsolen med David. Lagom lång för att jag skulle orka och inte få allt för ont i alla fall. Och eftersom jag går så sakta nu mera så blev det ändå en ganska lång stund ute i friska luften. Härligt!

Vi såg till och med några små blyga blåsippsknoppar i en sluttning. Än är det rätt långt kvar innan de slår ut, men man blir ändå lite lycklig av de små ludna knopparna som börjar sträcka sig mot solen.

Lite gnäll och lite uppdatering

Halvligger i soffan med datorn nedanför magen. Att balansera den på min jättekula är ingen idé att ens försöka. Börjar känna mig nästan groteskt stor nu. Man skulle kunna tro att bebisen skulle födas vilken dag som helst, inte att det är en dryg månad kvar. Jag är jätteglad att det bara är magen som växer, att inte hela jag svullnat upp. Men jag måste erkänna att jag börjar tröttna nu. Att inte kunna vända sig i sängen utan att vakna, att knappt nå fötterna när jag ska ta på mig strumporna, att inte kunna gå i samma takt som jag brukar, eller ens speciellt långt innan foglossning och sammandragningar påminner mig om att promenader är ett minne blott. Jag borde inte klaga egentligen. Många har betydligt värre graviditeter än min, och med tanke på allt som hände innan det här lilla livet kom till borde jag bara känna tacksamhet. Och det gör jag ju också, men skäms lite för mig själv att jag har mage (höhö, den ordvitsen var verkligen inte meningen) att gnälla. Är enormt glad på det stora hela. Det är bara alla mindre störningsmoment som börjar bli lite många nu. Illamåendet som börjar komma tillbaka, bebisen tar upp så stor plats i magen att jag bara kan äta små portioner åt gången. Äter alltid för mycket, är ju hungrig, men det straffar sig efteråt... Sitter jag stilla för länge blir jag stel. Går jag för mycket känner jag av foglossningen. Gråter för allt, oavsett om det är bra eller dåligt. Men mitt i allt gnäll är jag ändå glad att jag slipper vara gravid under sommaren. Med tanke på hur varm jag är nu så kan jag inte tänka mig hur jobbigt det måste vara när det är 25 grader varmt ute... Och när jag väl håller den efterlängtade krabaten i famnen så är det säkert värt gnällandet, och det är ju alltid en tröst. Jag vet att just de här "plågorna" bara är för en kort period, och det är faktiskt rätt skönt.

Var i Uppsala i helgen. Vi skulle egentligen sett Fyra lyckliga män tillsammans med Davids föräldrar och bror (en julklapp från fina svärmor), men eftersom de fyra männen decimerades till tre olyckliga män efter Lasse Erikssons plötsliga bortgång fick det bli bio istället. The Kings Speech. Riktigt bra, men jag hade inte väntat mig annat när Colin Firth och Helena Bonham Carter har huvudrollerna. Tyvärr stördes filmupplevelsen lite av att en viss bebis kröp upp under revbenen större delen av filmen. Men när den höll sig på plats njöt jag för fullt.

Porsche fick premiäråka i sin nya bur. Vi har köpt en bur som man kan ha både som ryggsäck eller bära som en bag. Den är ju mindre än hans hårda bur, men mycket lättare och smidigare. Han var lite skeptisk först och går inte in lika frivilligt som i den stora buren, men när han väl är på plats lider han inte så mycket. Han la sig ner, pep ett par gånger, men sen var det inte mer med det. Skönt att han finner sig i så många av våra påfund. Det kommer att bli så mycket lättare att transportera honom i den när vi ska släpa med oss barnvagn och en massa annat när vi ska bort.

Bilder på mina senaste stickningar kommer senare. Ska sy några sömmar och sy i några knappar innan jag fotar dem.

Var är kamerasladden?

Åh, typiskt! Jag tänkte ju lägga upp bilder idag, men då är kamerasladden borta... Jag hoppas den dyker upp. Att blogga utan bilder är ju inte så jättekul. Undrar om jag lagt den på ett bra ställe, eller om den gömt sig själv? Letat på de ställen där den borde ligga, så vi får väl se när den behagar dyka upp. Eller är den på samma ställe som våra två försvunna gafflar? (Vi ska ha 12 gafflar, men vi hittar bara 10 stycken... Vem har snott dem?)

Igår ringde en kollega till David och berättade att deras dotter föddes i fredags. Jättekul! Så självklart lade jag upp maskor för en ny stickning... Det går ju inte att låta bli! För ett år sen höll jag ju på med en klänning som skulle bli min OS-stickning. Sen blev allt väldigt jobbigt, och många tunga minnen förknippas med den stickningen. Jag vet att jag aldrig kommer att kunna sticka klart klänningen, och ännu mindre använda den. Jag har inte ens kunnat frogga den. Förrän igår. Nu är froggningen i full gång, och det hallonröda Drops Safran blir istället en liten minikofta. Att sticka något till mig eller till vår bebis av det garnet skulle inte funka, men jag är glad att jag läkt så mycket att jag faktiskt ändå kan använda garnet till något som ska ges bort. Det trodde jag inte var möjligt för bara några månader sen...

Hur om helst så bor den här familjen väldigt nära oss, så jag kan tänka mig att vi kommer att ses en del nu när våra bebisar är så nära varandra i ålder. En liten kompis!

Senaste veckan.

Jag har inte glömt bort eller tröttnat på bloggen. Jag har bara haft annat för mig. Men nu kommer det ett inlägg igen.

Jag har haft en del för mig sen senast. Förra helgen hade vi finbesök av svärmor som var här och åkte skidor med David på lördagen, och på söndagen utflyktade vi oss till Ängsön utanför Västerås där det var havsörnsspaning med korvgrillning som Länsstyrelsen ordnat. En av yrkesfiskarna åkte ut med skoter på isen och la ut fiskrens och "skräpfisk" och strax därefter kom örn efter örn flygande... Som mest såg vi 24 samtidigt långt ute på isen. Gigantiska fåglar! Det var en hel del korpar där också, och när de satt bredvid varandra såg de annars rätt stora kråkfåglarna rätt ynkliga ut.

På väg hem stannade vi till på IKEA och köpte madrass och lite andra saker vi behöver till bebisen. Snart har vi nog allt vi behöver den första tiden. Än är det ju rätt långt kvar, men ibland får de ju bråttom, så det känns bra att ha de flesta sakerna redo. Dessutom tror jag knappast att jag blir piggare eller smidigare under de kommande veckorna...

Sen var det begravning förra veckan, och det är ju alltid blandade känslor. Begravningar är ju inte roliga, men de kan vara trevliga och fina, och det tycker jag att den här var.

På torsdagmorgonen åkte vi tillbaka till Sala igen och med oss hade vi en symaskin, en spjälsäng och lite andra grejer. Tyvärr visade det sig att back-knappen på symaskinen fastnat i intryckt läge (ytterhöljet går att röra på, men själva tryck.delen är orubblig), så det går inte så bra att sy. Den varken backar eller går frammåt, det blir ca 40 stygn/cm när jag försöker få 3 mm långa stygn. Men den ska in på service så hoppas jag att den funkar bättre sen. En stadig gammal Husqvarna med rattar. Inget datoriserat här inte!

Under torsdagen fick jag också besök av vännen Susanne som jag lärde känna i Ockelbo. Hon bor i Örnsköldsvik, men skulle till Enköping en sväng, så då passade hon och hennes mamma att hälsa på här och dricka kaffe. Jättekul att träffa henne igen. En sån där vän som man inte behöver ha regelbunden eller tät kontakt med, vänskapen finns där ändå, och när man väl sitter där och fikar så är det som om man sågs för bara ett par dagar sen. Jag har flera såna kompisar, och känner mig otroligt lyckligt lottad för det.

På fredagen kom Davids bror hit för att bland annat kolla på Korpens skugga och dricka öl. En mycket lustig typ. Mycket skratt och tokerier blev det under fredagkvällen. Som alltid när han är i närheten. Nästan i alla fall. Korpens skugga är för övrigt en mycket märklig film. När den skulle vara som mest spännande och dramatisk skrattade vi som mest åt miner och dialog...

En liten sväng på bokrean har jag hunnit med också, men bara på vår lilla lokala Bokia och antingen hade de inte, eller så hade boken jag främst var ute efter redan sålt slut. Livets aviga och räta ville ju jag ha, men den fick jag gå hem utan. Det blev ett par andra böcker istället. Och när jag ändå var på stan gick jag in på garnaffären och köpte garn till ett par nya sockor till David. När vi tittade på örnar upptäckte han att han nött bort hela hälen på ena sockan, och den andra var på god väg den med. Visst kan man (och bör, i den mån det går) stoppa sockor, men det var ett för stort hål för att jag skulle kunna få det snyggt, och den började bli rätt nött på flera ställen under foten. Så nu blir det ett par röd-grön-vita sockor i Järbo Raggi istället.

Igår åkte vi till Köping för att hälsa på min syster och systerdotter. Matilda växer så det knakar. Jättekul att träffa dem igen! Matildas pappa hade sportlov så han var också där. Han fyllde år i fredags, så vi bjöds på smaskig tårta.

Behöver jag säga att jag är rätt trött om kvällarna nu? Det är jättekul att det händer mycket, och det mesta är ju roligt. Begravningar är som sagt inte så roliga, men man får tillfälle att träffa människor som man inte träffar så ofta, och det är ju desto roligare.

Det kliar i fingrarna

Jag kollar på Downton Abbey på SVT Play (är svag för brittiska serier i 1800-tidigt 1900-talsmiljöer) och stickar vidare på mitt småhemliga projekt. Samtidigt känner jag hur lusten att sy stegras. Jag får såna ryck lite nu och då, men tyvärr brukar jag tappa lusten när jag försöker sy nåt till mig själv och det egentligen inte alls blir som jag tänkt mig. Nu är det flera år sen jag försökte senast, och jag inser nu att tyget jag valde kanske inte är det lättaste att sy i när man är ovan...

Men jag längtar efter att sätta mig och sy bebiskläder. Enkla modeller, såna som man lätt syr av avlagda vuxenkläder. Återvinning, alla eventuella kemikalier är urtvättade sen länge, och man får mer plats i garderoben. Både David och jag har rensat i våra garderober och hittat en del tröjor som tappat formen eller fått nån fläck som inte går att få bort. Nu ligger de i en påse och väntar på att sys om till söta små minikläder. Skaparlust och material har jag, men mönster och symaskin lyser tillfälligt med sin frånvaro. Det ska det snart bli ändring på. Det är väl lika bra att försöka få lite saker sydda nu innan den lilla kräver min uppmärksamhet på ett mer påtagligt sätt än lite buffar i magen.

God morgon!

Klockan är bara lite över sju, men här sitter jag och äter min frukostyoghurt. Naturell ekologisk yoghurt med frysta hallon, russin och lite linfrön. Mums!

Idag ska mamma komma hit och hälsa på. Vi får se vad vi hittar på, men det blir mysigt vad vi än hittar på. Kanske går en sväng på stan, kanske håller vi oss i lägenheten och fikar och pratar. Det visar sig.

Igår hämtade jag ut ett paket på posten. Eller ett brev som var för stort att lämnas i brevinkastet, snarare.

Ett lite försenat Alla hjärtans dag-paket från mamma. En bok, jättemumsig choklad och ett gulligt kort. Alltid kul med oväntade små presenter!

Nu är det flera dagar sen jag skrev nåt om stickning, men visst sysselsätter jag stickorna med ett nytt projekt efter karamellmössan. Vad jag stickar låter jag vara en hemlighet ett tag till, det ska bli en present. Jag tror visserligen inte att mottagaren läser min blogg, men jag är inte helt säker... Många maskor är det i alla fall, och jag stickar i ett plommonlila garn. Elegant från Teetee. En mix av kamull och silke, behandlat med jojobaolja, aloe vera och e-vitamin. Tydligen ska det inte vara smaskigt alls för garnmumsande små kryp.

Blommor och bus

Igår fick vi ett tillskott här hemma. Ingen bebis än, det är ca 9 veckor kvar än. Men en tvättmaskin flyttade in i vårt badrum. Visst blir det lite trångt jämfört med innan, men med tanke på hur mycket lättare det blir att kunna tvätta det mesta här hemma istället för i tvättstugan känns det som en bra investering.

Fina tulpaner fick jag av David igår. Älskar tulpaner!

Redan nu är jag trött i magen. Det har varit full fart där sen nån gång i natt. Nån halvtimme åt gången är det lugnt, sen börjar bebisen sprattla igen. Den brukar vara mycket lugnare, men idag verkar det bli en sprattlig dag. Just nu sparkar den på laptopen... Barn som vill ha uppmärksamhet brukar ju se till att få det på ett eller annat sätt.

Härlig vinter

Nu är det sånt där väder som jag alltid ville att det skulle vara på sportlovet när jag var liten. Soligt, ny, fin snö och precis lagom kallt för att man skulle kunna vara ute och åka pulka hur länge som helst. Nu har jag ju inte sportlov, och den här vintern avstår jag från pulkaåkning (men jag ska ta igenom det de närmaste åren har jag tänkt mig).

I söndags var David och jag ut på en liten utflykt. Vi tog med matsäck och gick till en sjö i närheten där vi satt och njöt av vintersolen och tittade på alla som åkte skidor, skridskor, spark och gick på isen. Jag har lite svårt att lita på naturisar, men det såg jättemysigt ut att glida fram där, nästan ljudlöst.

Hemma i lägenheten stickar jag vidare. Jag håller lite på min duffel-kofta ett tag till. Jag håller på att sticka ärm nr 2 i nuläget, och sen ska den bara monteras. En stor del av monteringen görs liksom under arbetets gång, så det är inte jättemycket att sy ihop. Och det är ju så korta sömmar om man jämför med vuxenkläder.

Däremot tänkte jag visa karamellgarnerna som jag ska sticka en mössa av. Hittade ett mönster på Drops som Annis fastnade för, en slätstickad, enkel mössa med mycket häng i bak. Och randig ska den bli!

Trevligt sällskap

Idag kom vännen Annis och hälsade på. Jättemysigt att träffa henne igen! Hon var helt lyrisk över min växande mage och hade med sig en jättesöt och gosig grå plyschoverall som hennes dotter hade haft. Vi gick lite på stan, köpte garn och pratade massor. Bilderna på garnet kommer senare, färgerna blir så trista med blixtbilder. Annis stickar inte själv, men hon frågade om inte jag kunde göra en mössa åt henne. Så hon köpte två nystan av Drops nya garn Baby Alpaca Silk, så här ska stickas en härligt karamellig mössa. Ljuvligt mjukt garn, ska bli spännande att se hur det är att sticka i. Kan tänka mig en stor, mjuk spetssjal att svepa om axlarna en sommarnatt stickad i det garnet. Men den typen av stora ego-stickningar får ligga på is ett tag framöver.

Just nu har jag babykoftan i Eco bomull på stickorna, och sen fick jag en elefantbeställning i går. Så jag har lite att göra framöver. Och när beställningsjobben är klara så finns det ju alltid små saker till vår bebis att göra. Små sockor, kanske nån mer kofta, och så ska jag sticka ett gäng små fåglar i olika färger och göra en mobil att hänga över spjälsängen. Och så får jag inte glömma ullbyxor till tygblöjorna.

Mammas lägenhet

Jag kom på att jag har ju bilder från mammas fina lägenhet som jag tänkt lägga ut här. Jag är inte så jätteintresserad av inredning, men jag tycker om när det är mysigt och det är det verkligen där! Bilderna togs på kvällen och hon hade inte fått upp några taklampor i flera av rummen än, så en del är lite mörka och suddiga. Sen jag var där har mamma fått upp gardiner och flyttat in, så bilderna är inte helt aktuella.

Först har vi köket. Massor av luckor i olika storlek med frostat glas. Jag blir lite avundsjuk när jag jämför med våra släta, vita köksluckor...

I gästrummet står en pampig kakelugn (jodå, det är trägolv i hela lägenheten utom badrummet). Nu syns tyvärr inte dörrarna, men det är spegeldörrar och fina dörrpsoter överallt. Det är till och med speglar på insidan av dörrposterna, man ser det lite på högra sidan om kakelugnen här.

Här ser man en av spegeldörrarna. Och den mysiga, knallröda Ektorpsoffan från Ikea som mamma längtat efter i många år. Bordet är ett Emmaus-fynd som fått några nya lager färg. Högt i tak är det också. så där 2,70 m om jag inte minns fel.

Lägenhetens andra kakelugn. Båda är godkända och går att elda i. Dörren bakom hyllan är plomberad och går till hyresvärdens lägenhet. De bor på bottenvåningen och en liten del av våningen mamma bor på.

Dockan Maria fick självklart följa med till nya hemmet. Jag tror hon trivs rätt bra där. Hon ser nöjd ut.

Mot Uppsala

Idag bär det av till Uppsala. Först ska jag träffa mamma. Vi ska åka till IKEA först, sen ska vi gå på stan och mysa. Bland annat ska jag till Yll&Tyll och köpa garn till en ny bebiskofta. Det ska bli en kofta (Ravelry-länk) ur Debbie Bliss-boken Essential Baby till vår lilla buse. Jag har inte bestämt mig helt än, men det lutar åt att jag stickar den i M&K Eco Baby Bomull. Passar bra till sommaren, mjukt och gosigt och att det är ekologiskt är ju aldrig fel. Och så finns det många fina färger, och sånt tycker jag om. Trots det funderar jag på om jag ska sticka den i grå eller mullvad, men använda en kontrastfärg att göra några ränder med.

Bild ur boken Essential Baby

Men det är inte bara därför jag åker in till Uppsala idag. På kvällen ska jag på ledarutbildning på Medborgarskolan. De har ju lite kurser då och då för sina kursledare. Lite pedagogiska grepp och sånt som man får lära sig. Ikväll är det steg två för mig, ska bli riktigt kul. Inte minst att träffa de andra kursledarna. Dem träffar man ju inte så mycket annars.

Det blir sent innan jag kommer hem ikväll, men det ska nog gå. Är inte lika kvällstrött som jag var för några månader sen, det är värre på eftermiddagarna. Jag hoppas att jag inte somnar på kursen...

Januari

Nu börjar det bli längesen jag skrev igen. Sanningen är väl att inspirationen tyvärr inte finns. Jag har börjat på ett inlägg flera gånger, men efter några rader kommer jag inte på något att skriva om. Men jag ska göra mitt bästa för att försöka få lite rutin på skrivandet igen. Det gick ju bra tidigare. Ni får försöka stå ut med att inläggen kanske inte är så jättespännande alla dagar.

Jag stickar vidare. Filten är klar och jag har börjat på en liten mörkgrön mössa istället. Men jag behöver mina 2,5 mm strumpstickor för att göra klart den, och på dem har jag Uppsalavante nr 2 till svåger-Tomas. Bara jag sätter mig med den stickningen så har jag dem färdiga på ett par dagar, men de senaste dagarna har inte huvudet riktigt klarat av att hålla reda på mönstret. Är inte huvudet med så blir det bara fel, och hur roligt är det att riva upp och sticka om när kyrktornen blir sneda? Men jag ger mig själv i läxa att till helgen ska de vara färdigstickade, alla trådar ska vara fästade och de ska läggas i en brevlåda för att skickas till Linköping senast på söndag.

Garn till ett par nya sockor ligger också och väntar på mig, men gissa vilka stickor jag behöver till dem!? Jag fick två nystan Fabel av mamma i julklapp, så det ska bli ett par nya, lite tunnare sockor till mig själv av dem. Våra golv är så kalla, så det är skönt att ha ett par tunna sockor på fötterna. Dessutom är de precis lagom tjocka för mina vinterkängor. Jag har ett par mönster jag väljer mellan, kan inte riktigt bestämma mig.

Men allt är inte stickningar, Porsche-bus och växande mage här just nu. Davids mormor gick bort för några dagar sen. Vi hade fått veta att det inte var långt kvar ett par dagar innan, men man är ju aldrig riktigt redo för såna besked ändå.

Det här är fjärde året i rad som någon av våra mor- eller farföräldrar går bort, alla under den första halvan av året dessutom. Jag hoppas det inte fortsätter så här.

Vantar

Stickningar lovade jag att visa bilder på.

Först ut är mina Uppsalavantar. Stickade i rött och svart Visjögarn från Östergötlands ullspinneri på stickor 2,5. Både mönster och garn är en julklapp från kära svärmor, köpt på Yll O Tyll (länken ovan leder dit).

Jätterolig stickning, lite lagom utmanande och lättstickat mönster, härligt garn och betydligt snabbare stickning än jag väntat mig. Nackdelen är väl att det är välidigt svårt att lägga ifrån sig stickningen... Varma och goa vantar blev resultatet.

Svågern Tomas sa nåt om att såna skulle vara lite kul att ha, så jag lovade sticka ett par till honom om han köpte garn. Också de här är stickade i Visjögarn, men i vitgrå och svart. Vante nr 2 är påbörjad, och än har vante nr 1 ingen tumme eller fästa trådar...

Lite kul med lokalpatriotiska vantar tycker jag, även om jag varken bor i eller kommer ifrån Uppsala. Men det är ju inte så himla långt dit härifrån. Lite extra patriotiska blir de ju för Tomas som är uppvuxen i Uppsala, men numera pluggar i Linköping. Både Uppsala och Östergötland för både honom och vantarna

Uppdatering

En liten uppdatering sen senast. Nu jag har installerat programmet till nya kameran, så lite biler blir det den här gången. Bilderna på mina sticknigar kommer i nästa inlägg. 1½ par vantar och en babykofta (som jag inte sytt ihop än) ligger och väntar på att bli fotade.

Vad har vi gjort sen jul, mer än ätit massor av godis och apelsiner (apelsiner är väl bland det godaste som finns så här års?)?

Vi har matat väldigt hungriga gräsänder med torra brödkanter. Några brödkanter räcker inte längt bland flera hundra änder, men det är ganska kul att se hur modiga de blir bara man har något ätbart i händerna.

Vi firade nyår hos mina föräldrar, och när gråspetten plötsligt satt på högra sidan av fågelhuset blev David lycklig. Det är en återkommande gäst, och tyvärr hade jag inte kameran redo när det satt en gråspett på ena sidan om huset och en större hackspett på den andra. Bilden är tagen genom köksfönstret med full zoom, så lite suddig blev den visst.

Det var inte bara hackspettar där den dagen. En ostkant kade ramlat ner från sin spik och den vaktades intensivt av den här talgoxen. Efter ett tag blev han dock nersparkad (jodå, jag menar verkligen nersparkad) av en blåmes. Kaxiga små fåglar det där...

Hos mamma och pappa bor även Morgan som jag skrivit om tidigare. Hon är mycket blygare än Anders, men hon blir allt modigare hela tiden. Vacker är hon i alla fall! Och mjuk. Men man ska inte låta sig luras av hennes sammetstassar. Klorna är bland de vassaste jag träffat på, och hon har en speciell snärt med tassen som gör att hon rivs ordentligt när hon busar. Testade att klippa klorna på framtassarna när hon låg och myste i mitt knä, och det var inte några problem alls. Hon försökte dra undan tassen ett par gånger, men annars var det inga protester alls. Eftersom alla katterna (Porsche, Anders och Morgan) än så länge bara vistas inomhus så har jag inte något dåligt samvete för att jag klipper deras klor när de blir för långa. Det är annat med katter som är utomhus, de behöver klorna på ett annat vis.

Firar man nyår hos mina föräldrar så ska man spela spel, så är det bara. TP är nästan ett måste. Och så glögg till det.

Hemma i Sala igen var Porsche trött och ville ligga i knät och gosa. Har man en filt över benen så har man väldigt ofta en katt på filten också.

Och så var vi på dop. Det var vännerna Heidi och Oscars dotter Amelie som skulle döpas. En jättesöt liten tjej som inte sa ett pip under dopet eller mottagningen efteråt. Däremot såg dopklännigen ut att smaka riktigt gott...