Mina senaste stickningar

Usch vad dålig jag är på att uppdatera bloggen nu. Skulle gärna skriva om vårtecken, funderingar och planer för min balkongodling den här säsongen. Men orden flyter liksom inte så där som jag skulle vilja. Jag nöjer mig med att visa bilder på mina senaste stickningar istället.

Den här koftan är inte blockad än, men jag lägger ut en bild ändå. Mönstret är från Drops design, stickad i Drops Safran. Det är en present till Davids kollega som fick en dotter för några veckor sen.

Fler koftor blir det. Fast den här är till vår bebis. Även den stickad i Drops Safran, perfekt till sommaren. Mönstret heter Maile sweater. Enkel modell med söta detaljer.

Jag har ju tidigare skrivit att vi tänker använda oss av tygblöjor i rätt stor utsträckning, och vad vore jag för stickare om jag inte stickade ullbyxor till blöjorna? Mamma hade garn hemma som jag fick överta, ett Krav-märkt, otvättat ullgarn från Minimundus. Jag ska sticka nån byxa till i den här storleken, men tänkte då testa ett annat garn. Har fått massor av tips på mjuka ullgarner som passar bra till ullbyxor. De måste ju tova sig lite lagom för att stå emot vätan.

Ikväll ska jag jobba igen. Fjärde kurstillfället av fem. "Blomsterälskarens trädgård". Inte så mycket växtkunskap, mer om hur man kan kombinera färger och former för att skapa olika stämningar i trädgården. Det är jättekul, men det ska bli skönt när kursen är slut. Det är sena kvällar, och foglossningen kommer inte riktigt överens med dator- och bokbärande til och från bussen. Jag brukar vara ganska stel, öm och trött på fredagarna. Men det blir ju bättre bara jag får vila. Är ju faktiskt i slutfasen av graviditeten nu, så skulle jag vara pigg och inte känna av den här jättekulan jag har på magen nånting skulle det väl vara konstigare än att jag är rätt trött vissa dagar.

Fullt upp

Usch, det är verkligen glest mellan inläggen nu... Jag tycker inte om det själv, men jag kommer verkligen inte på något skoj att skriva. Men det pågår en del utanför bloggvärlden som jag prioriterar för tillfället. Bland annat sitter jag och planerar nya trädgårdskursen till våren. Inte mindre än fyra stycken ska bli klara, och nu hoppas jag att odlingslusten och trädgårdsintresset vaknar efter julstöket så att kurserna verkligen blir av också. Vad sägs om Medelhavsträdgårdar, Trädgårdsplanering, Balkongodling/odla grönsaker i kruka och Köksväxtodling? Är det nåt som kan locka folk? Jag hoppas det.
Jag sitter också och klurar på det här med julkalender. Förra året skrev jag ju en liten saga på rim om hur Porsche räddade julen. Det vore rätt kul att göra en tradition av det här med julkalendrar, men än har jag inte gjort mer än tänkt på det. Vad tycker ni? Vill ni ha en julkalender här på min blogg?

Julkalender Vill du följa en eventuell julkalender på min blogg? Ja, en ny saga om Porsche Ja, men med ett nytt tema Nej, det finns gott om julkalendrar ändå Se resultat

Sista kursträffen avslutad

Idag var det sista kurstillfället för den här gruppen. Lite tomt, men jag har haft jättekul. Jag har lärt mig en hel del själv, men jag kommer nog att sakna kursdeltagarna mest. Att döma av utvärderingarna tycker jag nog att de flesta verkar vara riktigt nöjda med både mig och kursinnehållet också, och det är ju skönt.
Nu blir det paus ett par veckor, och förhoppningsvis har det kommit tillräckligt med anmälningar för att jag ska kunna fortsätta med kurser efter Allhelgona-helgen. Jag har inte riktigt fått nåt svar på det än.
Än finns det några platser kvar på kurserna i Köksträdgårdsodling och Trädgårdsplanering, så om du bor i Uppsala eller i närheten så passa på att anmäla dig på en gång!

Nu sitter jag i det så kallade flickrummet hos mina svärföräldrar. Jag ska sova här i natt och åka vidare till mamma och pappa i morgon eftermiddag. Det kändes lite onödigt att åka hem ikväll, och sen tillbaka hit för att kunna ta mig vidare till mor och far. Jag är ju redan mer än halvvägs! Egentligen hade jag väl kunnat åka vidare direkt efter kursen, men eftersom jag har Porsche med mig så blev det ju lite krångligare. Gå hit och hämta honom efter kursen och sen tillbaka ner på stan för att ta tåget, det kändes så onödigt. Dessutom är det ju mysigt att kunna titta in här och hälsa på när jag ändå är i närheten.
Porsche ligger bredvid mig och undrar när jag tänkt gå och lägga mig egentligen... Och det blir snart. Är jättetrött nu. Men så har jag varit vaken sen runt klockan sex i morse. Jag måste bara komma mig för med att stänga av datorn, ta på pyjamas och borsta tänderna. Att somna är det minsta problemet!

Mycket svammel och lite innehåll blir det ikväll. Men jag kommer inte på så mycket vettigt att skriva. Kanske är jag för trött, kanske är jag bara oinspirerad. Kanske lika bra att inse att jag varit vaken i 18 timmar nu och kanske skulle behöva sova lite...

Imponerad

Jag måste säga att jag är imponerad. Trots att mina uppdateringar kommer oregelbundet och sällan innehåller några bilder just nu så är det många klick på bloggen varje dag. Tack för att ni har tålamod med mig! Det gör liksom att det är lite kul att uppdatera utan att jag har så mycket nytt att skriva om direkt.

I helgen var David och jag bortresta. Eller inte. Eftersom jag sedan ett par år tillbaka konstaterat att "mitt hem är där min katt är" så har jag väl varit hemma, men inte i vår lägenhet. Vi har varit i Uppsala och hälsat på Davids föräldrar. Jag passade på att gå hem till min moster med familj under lördagen, och under söndagen åkte jag och David för att hjälpa till att plocka lite i svärmoderns föräldrahem. Det finns mycket saker att sortera, packa ner eller köra till återvinningsstationen med, och även om man kunde märka en viss skillnad från förmiddagen till kvällen när det var dags för oss att åka hem så är det mycket kvar att göra än.

Just nu har jag tigit en paus från jobbet. I morgon är det ju kurs igen. Det ska handla om blomsterälskarens trädgård. Hur får man en trädgård att blomma från snösmältning till snöfall? Vilka växter trivs var, och hur ska man tänka för att det inte ska bli rörigt och osammanhängande. Det här ska jag lyckas begränsa till 3x45 minuter... Alltså skippar jag all form av växtkännedom. Jag kommer att ge några exempel på växter, men att stå och räkna upp perenn efter perenn känns ju ganska meningslöst. Jag har några växtlistor jag tänkte kopiera upp, men i övrigt får deltagarna helt enkelt sätta sig och slå upp växter som de tycker passar i deras trädgårdar. Jag försöker titta igenom vad jag har tagit för foton och om de går att använda på något vis. Det känns ju som om man tar kort på varenda plantering man ser, men när man väl behöver bilderna så verkar jag ha tagit kort på allt utom sånt som jag verkligen behöver. Varför märker man alltid sånt i efterhand? Och nu i oktober kan man inte gärna ge sig ut parker och trädgårdar och ta kort på prunkande högsommarplanteringar...
Mycket material tror jag att jag fått ihop andå. Man vet ju inte riktigt hur materialet räcker förrän man står där, men jag har några extra grejer i bakfickan ifall det blir mycket tid över. Dessutom så har ju kursdeltagarna framfört ett önskemål om att de ska skissa upp sina egna trädgårdar och ta med sig skissen för att få lite tips och idéer om vad de kan hitta på.

Soligt och fint ute

Idag är det en sån där underbart solig höstdag ute. Jag funderar på att gå ut och inspireras lite till torsdagens kurstillfälle, som handlar som lekvänliga trädgårdar för stora och små. Tro nu inte att man måste fylla trädgården med grälla klätterställningar av olika slag, studsmattor eller pooler för att barn ska tycka att de är roliga. Ett hörn med sly kan vara bland de mest inspirerande och spännande platser som finns att leka på. Bygga kojor, leka att man är i djungeln eller göra gångar kors och tvärs. Det finns inga gränser för vad barn kan hitta på med sin fantasi. Och fantasin och kreativiteten ska uppmuntras!

Porsche sitter bredvid tangentbordet och tittar ut genom fönstret. Då och då flyger fåglar förbi, och då måste man ju vara beredd. Tyvärr lägger han svansen i vägen ibland, och han är inte så förtjust i att någon annan än han flyttar på den. Det är inte så att han blir sur, han tycker bara att det är hans svans, och ingen annan ska lägga sig i var han lägger den.

Någon mössa har jag fortfarande inte börjat på, men jag vill verkligen. Jag måste bara komma mig för med att börja. Och att hitta det perfekta mönstret som passar till stickor och garn jag har liggande... Det kan vara svårare än vad man tror ibland. Det finns många fina, men "tänk om jag hittar någon ännu bättre".

Sugen på en mössa...

Jag sitter och förbereder det sista inför kvällens kurs. Av någon anledning får jag lite uppslag för vad jag vill göra om två veckor, då det handlar mer om hur man får sin trädgård att blomma hela säsongen...
Men jag tror nog att jag ska kunna fylla tiden ikväll. Jag ska skriva ut några papper på plats bara.

Samtidigt kliar det i fingrarna av skaparlust. Jag vill sticka mig en ny mysig höstmössa. En lite pösig stor baskerliknande sak. Kanske lite spetsmönstrad... Samtidigt har jag några UFOn liggande. Mammas Haruni-sjal borde jag göra klart. Hon skulle få den när hon fyllde år för två veckor sen... Och Totoro-vantarna är inte heller klara. Jag har gjort en, men den är det ingen tumme på än. Och så har jag inte mindre än två små koftor liggande som jag borde göra det sista på. Matildas kofta ska få knappar och jag ska fästa trådar, och så har jag en omlottkofta till en nyfödd liten flicka ligger här och väntar på de sista detaljerna.
Att sticka är lite som att äta godis... "bara en till..." Det blir aldrig bara en till. Men det förnekar man gärna.

Idag är det kallt i lägenheten. Inte nog med att det är riktigt höstigt och regnigt ute, idag har vi varken värme eller varmvatten heller. För ett tag sen satt jag ju och ondgjorde mig över att hyresvärden stängde av vattnet flera gånger i veckan, utan att ge nån mer förklaring än att "vi kommer att stänga av vattnet för att kunna genomföra reparationer". Jag hoppas att det inte är dit vi är på väg igen. Nu är det i alla fall "bara" varmvattnet som är avstängt. Tyvärr har vi en hel del disk står, och hur kul är det att diska i kallvatten? Funderar på att koka lite så att man i alla fall kan diska undan några saker innan jag åker till jobbet.

Liten paus i arbetet

Hela dagen idag har jag suttit och jobbat med morgondagens kurs. Att skapa rum i trädgården handlar det om. Hur man gör, hur man tänker och vad man använder. Ett jätteavsnitt som behandlar ungefär halva boken vi har som kurslitteratur. Hade jag för lite material för att få tiden att räcka till förra gången så kommer det inte att bli samma problem den här gången. Det här är sånt som vi hade hela kurser om på Wij, indirekt visserligen, men trädgårdsdesign går ju ut mycket på att skapa just olika rum i trädgården... Nu ska vi ta det på en kväll...
Känner att jag behöver en paus nu, för istället för att egentligen jobba på kursinnehållet sitter jag och drömmer mig bort till nästa odlingssäsong och vad jag vill så då. Att få saker att växa och gro är underbart. Att se liv skapas ut till synes nästan ingenting och hur det växer från dag till dag... Det är lika fantastiskt varenda gång. Jag för dagbok från att fröna kommer i jorden tills allt är skördat för att man i efterhand ska kunna se hur fort tomater av olika sorter har växt, hur lång tid det tog för chilin att gro och hur ofta man får så en ny omgång plocksallat för att det ska finnas tillräckligt.
Just att fröså sina plantor och se hur de växer blir jag alltid lika förundrad över. Så fort det går! Ena dagen är det en liten grodd på någon millimeter, några veckor senare en stor och kraftig planta som är redo för nya äventyr.

Värre kommer det bli under november skulle jag tro, för då drar nästa kurs igång. Då ska det handla om grönsaksodling. Ekologisk sådan, givetvis. Till våren pratas det om att en kurs i småskalig odling också. Att odla på balkong, i kruka eller pallkrage. För oss som inte har tillgång till en trädgård, eller inte kan/orkar/vill ha ett stort grönsaksland. Jag vill ge den kursen en prägel av vackert och ätbart. Inte bara kaskader av petunior som hänger ur balkonglådor, eller uppstammade miniträd. Visst kan sånt vara underbart, men varför inte byta minisyrenen mot ett uppstammat vinbär eller krusbär? Och nog kan man sätta chiliplantor eller sockerärtor istället för eller tillsammans med sommarblommor?

Tyst, men inte öde

Här har det inte hänt något på länge nu. Det är inte alls så att jag tänkt lägga ner bloggen på något vis, jag har bara tappat rutinen efter sommaren och det blir liksom inte av... Tråkigt men sant. Förhoppningsvis ska det bli bättring framöver.

Höstpysslet är i full gång. Hela lägenheten luktar svamp efter en tur i skogen med pappa och David i söndags. Vi hittade så där 12-13 liter trattkantareller och nu ligger en del av dem på tork. Än är det mycket orensat, jag hoppas jag får tid att ta tag i det snart.
Jag mosade äpplen här om dagen också. Första gången jag använder den kära köksassistenten till något annat än degknådning. Det var knappast brist på fallfrukt hos mamma och pappa, så många kilon följde med oss hem och i tisdags mosade jag Sävstaholm blandat med ett par andra sommarsorter.

Nu håller jag på att förbereda mig inför kvällen. Kurs i trädgårdsplanering i Uppsala. Jag hoppas att jag lever upp till förväntningarna. Det är jättesvårt att veta hur mycket man egentligen hinner med på 3x45 minuter, men jag hoppas att det är en skön blandning av människor och att det ska gå att hålla en dialog med dem i klassrummet. Enligt den deltagarlista jag fått så ser det lovande ut vad gäller åldersfördelningen, i alla fall om man fördomsfullt ska utgå ifrån förnamn.

Jag älskar mitt jobb!

Utan att jag ens börjat jobba som kursledare än så älskar jag jobbet! Kan man göra annat när man bara behöver gå ner på ICA och hämta ut två nya trädgårdsböcker på posten?

Lena Israelssons Grönsaksodling, enkelt ekologiskt och gott och Ann-Christin och Dan Rosenholms Trädgårdsdesign i praktiken. Jag har böcker av båda sen tidigare och tycker om deras tankar och upplägg. Vid första anblicken så känns böckerna väldigt grundliga och enkla. Det viktigaste man behöver veta och tänka på när man ska göra något åt sin trädgård eller odla grönsaker utan krusiduller. För man behöver ju faktiskt inte göra det så svårt för sig. Odling och stickning är ganska lika på det viset. Man börjar med något lätt och när man får självförtroende och man blir van med hantverket tar man nästa steg.

Än har jag ju inte någon kursplan så jag vet inte exakt vad jag ska lära ut ur böckerna, men det är väl lika bra att läsa igenom dem och göra sig bekant med dem på en gång?

Sommartankar

Oj så varmt det är ute nu! I lägenheten också för den delen... Att jag sen lyckats bränna mig i solen, trots solskyddskräm, gör ju inte saken bättre. Det brukar ju lägga sig efter några dagar, bara man håller sig undan från solen, så det är skjorta som gäller så fort jag går ut.
Benen är fulla av rivmärken och myggbett. Sommarben. Och fräknarna må vara diskreta, men de breder ut sig över näsan och jag älskar dem! Jag ville så gärna vara fräknig när jag var mindre, men det är först för några år sen de började dyka upp...

Förra veckan var jag på intervju för ett litet jobb på Medborgarskolan inne i Uppsala, och tydligen var det inte så många sökande för jag fick jobbet på plats. Två trädgårdskurser ska jag hålla under hösten, vardera på fem tillfällen, vkällstid en gång i veckan. En kurs i trädgårdsplanering (rätt växt på rätt plats, ta hänsyn till platsens förutättningar och skapa en ändamålsenlig trädgård) och en i köksväxtodling. Till den sista kursen ska det vara en Lena Israelsson-bok som kurslitteratur, och det passar ju mig perfekt! Hon tänker på ett väldigt förnuftigt vis när det gäller trädgårdar. Rätt långt ifrån Ulf Nordfjell, som visserligen är en duktig designer, men kanske inte alltid tänker på rätt växt på rätt plats. Jag älskar "Skogens trädgård" som han designat på Wij Trädgårdar, men hasselört i gassande söderläge och bienner som ska växa exakt på angiven plats känns inte hållbart och arbetsbesparande. Han är betydligt mer förtjust i räta linjer än jag också. Olika smak helt enkelt. Men han är en duktig designer som sagt.
Nu gäller det bara att tillräckligt många anmäler sig så att det verkligen blir kurser.
Jag fick också erbjudande om att utforma egna kurser, och bara de är intressanta och kan locka kursdeltagare så finns det en stor chans att jag får genomföra dem. Jag är lite sugen på att hålla en kortare kurs med sambandet mellan hälsa och trädgård som tema. Inte alltför djupgående, men bara hur man enkelt kan utnyttja gröna miljöer i hälsofrämjande syfte. Kanske använda Annika Christensens och Eva Robilds bok En lisa för själen som kursliteratur?
Jag får dessutom en kortare utbildning i vuxenpedagogik, och det är ju jättebra att ha i ryggsäcken. Som om inte det vore nog får jag även gå deras andra kurser gratis i mån av plats. Redan nu har jag ögonen på en en-dags-kurs i tvåändsstickning i oktober... Det är en teknik jag varit sugen på att lära mig länge nu, och när ett sånt här erbjudande dyker upp kan jag väl inte tacka nej?

Stickningarna bara väller fram här. Igår stickade jag lite frukter till systerdotterns födelsedag. Ett äpple, ett päron, en banan och en apelsin blev det. Knalliga akrylgarner och greppvänliga storlekar för en ettårings nyfikna fingrar.
Jag fick en härva supermjuk Malabrigo Lace av mamma i förra veckan, och av den börjar det växa fram en Swallowtail-sjal. En spetsstickad trekantssjal. En sån modell som alla verkade sticka när jag började blogga för snart ett och ett halvt år sen. Först nu vågar jag mig på att sticka den. Och den är inte alls svår! Det där med att sticka efter engelska beskrivningar är inte alls komplicerat. Förkortningarna är oftast mer logiska än de svenska!
Garnet har en ljuvlig djupgrön färg. Verde esperanza. Jag föll för färgen först, men namnet gör att det känns som om det är ämnat för mig. (Esperanza = hopp)

Nu går det undan!

Nu går det fort. Det är inte längesen de första vårblommorna började blomma, och nu är det helt plötsligt försommar. Häggen håller på att blomma över, och syrenerna slår ut sina blomklasar.

Jag åkte till mina föräldrar på en snabbvisit i går kväll, men är tillbaka hemma i Sala igen. Jag gick en tur i deras trädgård i går kväll och njöt av växtkraften. När det äntligen blev varmare ute är det som om alla växter fick fnatt och inte kan växa fort nog.

I mammas och pappas trädgård står mullvaden Efraim och myser bland tovsippor och backsippor. Under den kalla delen av året står han inomhus istället. Till jul brukar han ha tomteluva, och när det sen börjar bli varmare på våren får han stå ute på trappen och njuta av solen om dagarna, men på kvällen får han komma in så han inte fryser...

I den stora rabatten, som för några år sen bestod av en enda bondpion - men numera sträcker sig längs hela gräsmattan på framsidan (den är säkert närmare 30 kvadratmeter, och växer lite varje sommar) blommar pärlhyacinter och gullvivor som mamma inte har hjärta att rensa bort. De gula, liljeblommande tulpanerna sträcker sina hårt knutna knoppar högt över spirande astilbe, stjärnflocka, temynta och blågull. Även om det är tidigt på säsongen tycker jag rabatten är riktigt snygg nu med alla olika blad.

Och i den andra änden av rabatten står min gamla lekstuga vid blommande plommon och hägg. Till vänster om den blommar nu rhododendron, och jätteramsen som pappa grävde upp i en hage växer och sprider sig för varje år. Jag tycker deras växtsätt är fantastiskt läckert, och de passar så bra där i halvskuggan från en av de stora hästkastanjerna. Än har de inte börjat blomma, så det kanske blir ett sånt år då kastanjer och äppelträd blommar lagom till min födelsedag om tve veckor.
Det är väldigt mycket vita blommor i deras trädgård under försommaren, senare blir det mer blått och rosa, för att övergå i mer gula blommor mot hösten. Det är mest en slump faktiskt, men jag tycker det är ganska härligt att se färgskalan i trädgården ändras under säsongen.

Narcisser i alla former

Är man bara en aning förtjust i lökväxter har jag upptäckt att trädgårdarna här är fantastiska nu. Vart och varannat hus har rabatter fyllda av tulpaner, narcisser och kejsarkronor.
Det här är bara de olika narcisser som växte i dikeskanten under vår kvällspromenad i går. I trädgårdarna fanns många fler sorter. När jag var liten trodde jag att det fanns två sorter. Gula påskliljor med stor "trumpet", och ljusare pingstliljor med mörkare, kort "trumpet". När jag sen märkte att så inte var fallet öppnades en helt ny värld, och jag kan inte sluta förundras över alla olika former som finns.

Ogräs eller delikatess?

Kirskål, eller kers som den brukar kallas här, finns det gott om i mina föräldrars trädgård. Effektiv marktäckare i de oanvända hörnen av trädgården. Lite väl marktäckande på många andra ställen. I rabatter, i buskar och på andra ställen där man inte vill ha den.
Den ska ju vara fullt ätbar, och rent av en uppskattad primör, men jag har varit lite skeptisk. Provsmakat färska blad och tyckt att smaken varit skarp och lite kvalmig. Men men... Så där mycket gratiskäk precis utanför dörren, man kan ju testa i alla fall.

Jag googlade fram ett recept på paj som verkade bra. Gul lök och riven morot som ska fräsas, förvällda kirskålsblad, ost och äggstanning. Inget konstigt alls, och billiga basvaror som man alltid har hemma.

Jag var som sagt en aning skeptisk, men nyfiken. Min oro var helt obefogad, det blev supergott! I bästa fall hade jag förväntat mig en helt ok paj, men det var nog en av de godaste pajer jag ätit.
Och om man nu kan få användning för ett av de envisaste ogräs som finns, då är det ju bara ännu bättre!

Mera vårtecken

Jag är fortfarande kvar hos mina föräldrar i Norduppland, men nu är hela vinden städad och i morgon åker jag hem till Sala igen. Det är helt otroligt vad man sparar på grejer... Vi har fyllt flera säckar med gamla teckningar, trasiga leksaker och anteckningsböcker från skolan som absolut inte säger nånting eftersom böckerna med uppgifterna bara var till låns medan man gick i skolan... Några skolböcker finns dock kvar. Det kan ju vara kul att bläddra i och bli nostalgisk. En del grejer mindes jag inte alls. Bland annat hittade jag ett fysikprov där jag räknat nånting med ljusets brytning genom konkava och konvexa linser. Jag förstord ingenting! Pinsamt, men sant. Å andra sidan kan jag inte påstå att det är en kunskap jag saknat sen jag skrev provet (med riktigt fint resultat) för 12-13 år sen...
Det konstigaste vi hittade var en geléorm som brorsan hade lagt bland sina gamla prydnadssaker. Den var inte så geléig längre... Men han tyckte väl att den var fin, annars skulle han inte sparat den. Nu ligger den dock i en sopsäck...
Det blev hur som helst löjligt mycket plats där uppe, och då är ändå alla syrrans grejer kvar att gå igenom, en jättehög med urväxta kläder, leksaker och annat ska tvättas och köras till Röda Korset och mamma och pappa ska kolla igenom en hög med deras prylar, men sen är det helt klart. Bara det att vi slängt massor av skräp (bokstavligt talat.) och sorterat allt där uppe har gjort jättestor skillnad. Det ser ut som om vi bara behållit max en fjädedel, men sanningen är att vi inte ens kastat hälften.

Men jag har inte varit där uppe hela dagen. I väntan på att brorsan skulle vakna i morse passade jag på att gå en runda i trädgården för att se vad som tittat fram sen i går.

Krokusarna jag skrev om igår, de som var lila utanpå, hade inte slagit ut än så jag passade på att ta en bild där utsidan syndes bättre. Riktigt snygga, speciellt med de helvita intill. Visst skulle det vara snyggare om man blandat lökarna från början istället för att ha dem grupperade inser jag nu. Jag ska nog gräva upp dem i höst och blanda dem om jag kommer ihåg.

Bakom huset är det helt blått av blåsippor i skogsbrynet. Det har alltid växt massor av såna där. Det roliga är att vi har massor av olika färgvarianter och alla är vilda. De vitaste vita, knalligt lila, ljusblå, vita med rosa kanter, babyblå och riktigt knallblå...


Jag kunde inte motstå at plocka en liten bukett med alla varianter. Det finns som sagt extremt många, och de står ju på vår tomt. Var kamera och närbilder är ingen bra kombination. Några små vitsippsknoppar tittade fram bland alla blåsippor, så jag plockade ett par såna också. Bara för att...

Till Påsens stora lycka börjar kattmyntan titta upp i hans rabatt (hur många katter har en privat rabatt? Flera plantor kattmynta, och på våren blommar mängder av pärlhyacinter där.). Han upptäckte det igår när jag var ute och hängde tvätt (första utomhustorkade tvätten för i år. Det doftar ju så underbart om den jämfört om den torkat inne) och det fanns ingen hejd på hans lycka när han inte kunde bestämma sig för om han skulle gnaga på den, rulla sig i den eller gnida nosen mot de små skotten. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig då, istället fick jag den här underbara bilden i morse när Porsche märkte att Påsen luktade mer spännande än vanligt. Han nosade och nosade kring Påsens ansikte, men när han till sist körde in nosen i örat fick den halvsovande godsägaren nog och hoppade ner från soffan.

Vårens första...

Äntligen ett bildinlägg med underverken!

Vårens första fästing kröp omkring på Påsens öra i morse. Den slängde vi ut igen. Ingen bild alltså. Men den såg ut ungefär som fästingar brukar göra.


Vårens första blåsippor hittade vi för några dagar sen bakom huset. De finns där bland löven. Klicka på bilden för at få den större. Några har plockats in för att ge lite vårkänsla medan snöhögarna ännu var stora. Nu har de krympt massor och gräsmattan är nästan snöfri.


Vårens första krokusar ville börja blomma redan innan snön över dem smält, så efter att jag plockat bort den fick de en väldig fart. Två tidiga, mindre sorter blommar i den upphöjda rabatten framför huset. Den ena är kritvit, den andra är lila utanpå och vit inuti. Vad de heter har jag glömt, men de kommer från Botanicus.nu. Rabatterna är inte helt vårstädade än, men de blöta löven är bortkrattade och av förra årets perenner är det värsta bortklippt där snön är borta.

Vi har börjat rota runt på vinden och hittar massor av grejer. Både sånt som är kul att ha kvar och sånt som man undrar hur man tänkte när man bestämde sig för att spara det. En del leksaker från när vi var små till Matildas stora lycka. Vi fick ihop en hel del grejer som funkar bra för henne att leka med, och om inte än så inom ett år i alla fall.


Min Waldorfdocka Stina låg bland mina saker. Jag hade inte hjärta att lägga tillbaka henne i lådan, så nu får hon sitta på min säng. Luggen har blivit lite urtunnad av pälsängrar, men annars har hon klarat sig bra.
Mamma sydde henne åt mig när jag var liten, har haft henne så länge jag kan minnas. Egentligen ska inte den här typen av dockor ha så tydliga ansiktsuttryck, men Stina har ändå ett diskret leende. Klänningen har mammas mormor (om jag inte minns fel) virkat åt mammas dockor, så den har hängt med ett tag.

Blåsippor, krokus och Matilda

Redan från början kan jag avslöja att det inte kommer bilder på vare sig blommor eller systerdotter. För ovanlighetens skulle är alla vi syskon hemma, och där syrran är, där är systerdottern, men än har det bara blivit kort på Matilda. Jag är för lat helt enkelt. Blåsippor och krokusar har jag inte tagit kort på än, men bara det är soligt i morgon så ska jag ta med mig kameran ut, kratta några löv och ta bilder på vårblommor. Men bakom mammas och pappar hus blomar blåsiporna för fullt, trots att det ligger rätt mycket snö kvar. Fler krokusar slår ut för var dag som går, och man ser att de nya lökar vi grävde ner för ett par år sen har förökat sig ordentligt. Vi beställde en massa roliga tulpaner, krokusar och narcisser från botanicus.nu (passa på att beställa lökar snart! Man skickar sin bestälning under våren, och sen kommer lökarna som ett paket på posten, bokstavligt talat, lagom när det är dags att gräva ner dem i september.) och det är kul att ser hur de förökar sig och sprider sig. Jag tror nästan att man får dela lite på tuvorna i höst, för det börjar se trångt ut nästan.
Det är rätt längre sen jag träffade busungen Matilda senast. Hon blev åtta månader igår och jösses vad det händer grejer! Hon äter riktig mat, tar sig fram på golvet (alla som har någon erfarenhet av försvaret känner till "ålning medelst hasning", och det är hon en mästare på!) och har en massa pyssel för sig. Hon pillar och fingrar på sina leksaker och rätt som det är fyrar hon av ett sånt där leende som bara små barn klarar av.
Mamma och jag var upp på vinden idag i jakt på de få kläder som finns kvar efter oss när vi var i den storleken. Mycket har givits bort till släktingar som fått barn, och resten har skickats till Estland.
Väl uppe på vinden hittade i några söta klänningar efter Emelie, men också en del leksaker. Det mesta är väl egentligen rekommenderat från 18 månader, men de kan ju vara roliga ändå. Ett par aktivitets-grejer med knappar, hjul och annat man kan trycka och dra i, en pekbok, några av alla de klossar vi hade och ett par grejer till. Matilda struntade i att hon är 10 månader för liten och tryckte, bankade och pillade på de lite enklare leksakerna. Häftigt att se hur koncentrerad hon var när hon snurrade på visarna på en leksaksklocka (som blev favoriten). Jag kanske är en aning partisk, men nog är hon väl ett ovanligt smart barn?

Full fart i hemmets lugna vrå

Tillbaka hemma i Sala igen efter äventyr i södra Norrland. Ockelbo var sig likt, förrutom att en affär med te, rökelse och sånt har ersatts av nåt som verkade vara ett jättemysigt fik! Nu hade vi aldrig tillfälle att kolla in stället, men jag är lite ledsen för att det inte fanns där för ett år sen.

Under torsdagen och fredagen presenterade klasskompisarna sina examensarbeten, och de har lagt ner ett jättejobb! Det var ritningsförslag på bostadsgårdar och äldreboenden, underskökningar om hur trädgårdsterapi används inom ungdomsvård, litteraturstudier av olika slag, tips på hur man jobbar ergonomiskt i trädgården... Det var vitt spridda ämnen, helt i linje med alla vitt skilda intressen.

Det var jättekul att träffa alla igen och jag måste erkänna att jag är lite stolt över dem.

Tyvärr var vi tvugna att gå under lunchen på fredagen, så det blev inget riktigt avsked. Men jag är inte så förtjust i avsked, så det kanske var lite bra...

Söta Annie uppmanade alla att rita ett självporträtt med "fel" hand under torsdagens gemensamma pizza-middag. Sen skickade vi runt porträtten och alla skrev små kommentarer eller hälsningar på baksidan. En jättekul idé och ett speciellt minne från klassen. Kommentarerna på min är jättefina, en riktig ego-boost när man känner sig lite nere.

Det här blir ett riktigt Ockelbo-inlägg. På torsdagens lunch gick jag och Susanne en promenad genom skogens trädgård. Det var lite mer mulet än under onsdagen, men rimfrosten låg kvar.

Hårt tuktade prydnadsaplar utgör ett tak i en del av trädgården. På vintern ser de nästan ut som gigantiska blommor ut familjen flockblommiga.

Isen hade lagt sig på dammen i Mossen, som är min favoritdel av trädgården även på sommaren. Då kan man se både hjortron och tranbär växa i mossan. Nu såg det krispigt rent ut, och man känner sig lite priviligierad som haft Wij Trädgårdar som "skolgård".

Återbesök på Wij

En mycket tidig morgon (5.30 ringde väckarklockan) idag. Frost, fem minusgrader och en gigantisk fullmåne gjorde det lite lättare att acceptera ödet. For iväg till Ockelbo för att träffa klasskompisar och smyglyssna på en föreläsning om företagande. Hade fått klartecken av läraren innan, så det var inte jättebusigt...
En jättebra föreläsning. Inspirerande och informativ. En kvinna som startade ett eget trädgårdsföretag för sju år sen som berättade om sin kundkrets, hur hon gått tillväga, företagets utveckling och växande och väldigt mycket saker som man ska veta men som ingen talar om för en när man ska starta eget. Tips på bidrag som finns att söka, tips på nätverk som finns i vissa kommuner och annat. Är jätteglad att jag tog mig upp på morgonen.
På eftermiddagen mötte jag upp vännen Susanne som ska sova här ett par nätter. Kul att träffa henne och alla klasskompisar igen.
Ångrar lite att jag inte gick genom Skogens Trädgård och tog kort i morse. Många är fascinerade av den, men den är aldrig så vacker som när rimfrosten ligger tjock på gräsen. För hoppningsvis är det lika kallt i morgon, så kan jag ta kort då. Jag är inte så förtjust i Ulf Nordfjells skapelser annars, det är för raka linjer och för "rörigt" i planteringarna för min smak många gånger (entrén till Linköpings Trädgårdsförening är ett bra exempel på det). Men nu på senhösten/vintern när alla pastelliga blommor vissnat finns ett lugnt i planeringen. Vackra vinterståndare sträcker sig mot den bleka vintersolen och rimfrosten gnistrar.

Ruggigt

Det är riktigt ruggigt här idag. Kanske borde jag dricka te för att värma mig, men jag är så kaffesugen nu...
Pratade med min bror i telefon idag. Länge! Vi har lite gemensamma framtidsplaner, så vi pratade en del om det, och om en massa annar oxå. Våra planer vill jag inte skriva för mycket om, men det kan bli riktigt bra, den saken är klar.

Jag har ägnat någon timme åt att korrekturläsa ett examensarbete som klasskompisen och vännen Susanne håller på med. Om litteratur som berör träd har hon skrivt, eller snarare bristen på bra trädlitteratur. En bra bok om träd som berör fler punkter än vilken zon och hur trädet ser ut efterlyses! Det finns många böcker om träd, men ingen av de Susanne granskat innehöll all information man vill ha när man ska välja ett träd till sin trädgård. Och just träd är ju rätt svåra att flytta på om de skulle placeras fel, och en del kan ju bli ganska gamla... Så man måste tänka långt fram i tiden när man planterar, men om man då inte vet hur fort trädet växer till exempel så är det ju lite svårt...

Wow! Martha Stewart har en garnspecial med stickade och virkade saker idag, just nu på kanal 9! Jag är inget fan av henne annars, men idag ska jag ägna henne lite tid...

Fredagkväll i min smak

Medan David är på fest med kollegorna sitter jag och myser med te, stickning och Trädgårdsfredag på TV2. Gustav Mandelmann är bara för härlig! En av mina stora förebilder när det gäller trädgårdsmästeri.
När jag pluggade i Ockelbo kom flera kända trädgårdsmänniskor och föreläste, vissa imponerade mer än andra kan jag lite diplomatiskt säga. Jag delar inte åsikter med alla människor jag träffar, och detsamma gäller trädgårdsmänniskor. Visst vill jag undvika gifter så gott det går i odlingar, men ibland kan det vara nödvändigt med en punktinsats för att få bukt på ett skadedjursangrepp till exempel.
Vissa trädgårdsdesigners kräver att deras planteringar hela tiden ser ut som när de planterades, men växter lever och har en egen vilja. De flyttar sig, de breder ut sig eller rent av fryser ihjäl en kall vinter. Om man inte vill att det man skapat ska ändras med tiden kanske man ska jobba med andra material än växter...
Det är det som är så härligt med herr Mandelmann. Om en växt breder ut sig nåt otroligt, eller blir uppäten av rådjur, då skrattar han bara och konstaterar att det blir inte alltid som man tänkt sig, men det är ju det som är en del av charmen med trädgårdar. Och det är ju precis så det är! Man kan inte styra över allt, ibland måste man bara gilla läget och se möjligheter att skapa något nytt av situationen. Det finns alltid en utmaning med odlingar på det viset. Man vet inte hur resultatet blir i slutänden. Man kan, och ska väl, ha ett mål från början, och förhoppningsvis slutar man någonstans i närheten av målet. Men ibland måste man byta riktning helt på vägen, och kanske blir resulatatet ännu bättre än man tänkt från början.