Vår!

Just nu stickas inget här. Fullt upp med vårpromenader, mys, amning, blöjbyten och 30-års-firande. Igår var närmaste familjen, utom Davids bror, här och firade David. Till och med min bror tog sig hit från Alfta, nästan 50 mil, tur och retur. Men hur ofta får han möjlighet att träffa både systersonen Patrik och systerdottern Matilda?

Porsche har hittat en ny favoritplats. Inte lätt att hålla honom därifrån, så filten får samla upp det värsta håret. Det är lättare att avhåra den än hela liften (han ligger alltså i liggdelen till barnvagnen. Vi har den i sovrummet när vi inte använder vagnen.)...

Trött fredag

Stupade i säng när jag kom hem igår. Somnade fort, men sover ju så lätt nu så jag vaknar rätt många gånger under en natt. Antar att kroppen förbereder sig så att jag lätt vaknar av små gnyenden och liknande inom en rätt snar framtid. I natt vaknade jag i alla fall bara av att jag försökte vända mig och såna saker. Här om natten var det en mycket sprattlig bebis (jag har varit lyckligt lottad och inte blivit väckt av sparkar tidigare faktiskt, men nu verkar det som om det är slut på friden. Men det börjar ju bli trångt där inne nu. Bara fyra veckor kvar till BF.), Porsche som pratade i sömnen och konstiga drömmar som väckte mig.

Katter som pratar i sömnen låter rätt märkliga. Att hundar gläfser lite när de sover tycker ju ingen är så konstigt, men när en katt jamar i sömnen är det nåt helt annat. Mumlande jamningar hör man ju inte så ofta. Trodde nästan det var nåt fel på honom först, sen när jag märkte att han sov djupt och andades normalt förstod jag att han bara pratade i sömnen.

Sover visserligen gott om nätterna, men det blir ju en hel del avbrott som sagt. Brukar försöka sova en stund på eftermiddagen när jag är så här, men det är ju inte alltid det går. Porsche har lite lättare för det där att bara lägga sig nånstans och sova. Tills alldeles nyss låg han som en liten boll här bredvid mig och snarkade. Men när jag började skramla med kameran så vaknade han så klart.

Lite gnäll och lite uppdatering

Halvligger i soffan med datorn nedanför magen. Att balansera den på min jättekula är ingen idé att ens försöka. Börjar känna mig nästan groteskt stor nu. Man skulle kunna tro att bebisen skulle födas vilken dag som helst, inte att det är en dryg månad kvar. Jag är jätteglad att det bara är magen som växer, att inte hela jag svullnat upp. Men jag måste erkänna att jag börjar tröttna nu. Att inte kunna vända sig i sängen utan att vakna, att knappt nå fötterna när jag ska ta på mig strumporna, att inte kunna gå i samma takt som jag brukar, eller ens speciellt långt innan foglossning och sammandragningar påminner mig om att promenader är ett minne blott. Jag borde inte klaga egentligen. Många har betydligt värre graviditeter än min, och med tanke på allt som hände innan det här lilla livet kom till borde jag bara känna tacksamhet. Och det gör jag ju också, men skäms lite för mig själv att jag har mage (höhö, den ordvitsen var verkligen inte meningen) att gnälla. Är enormt glad på det stora hela. Det är bara alla mindre störningsmoment som börjar bli lite många nu. Illamåendet som börjar komma tillbaka, bebisen tar upp så stor plats i magen att jag bara kan äta små portioner åt gången. Äter alltid för mycket, är ju hungrig, men det straffar sig efteråt... Sitter jag stilla för länge blir jag stel. Går jag för mycket känner jag av foglossningen. Gråter för allt, oavsett om det är bra eller dåligt. Men mitt i allt gnäll är jag ändå glad att jag slipper vara gravid under sommaren. Med tanke på hur varm jag är nu så kan jag inte tänka mig hur jobbigt det måste vara när det är 25 grader varmt ute... Och när jag väl håller den efterlängtade krabaten i famnen så är det säkert värt gnällandet, och det är ju alltid en tröst. Jag vet att just de här "plågorna" bara är för en kort period, och det är faktiskt rätt skönt.

Var i Uppsala i helgen. Vi skulle egentligen sett Fyra lyckliga män tillsammans med Davids föräldrar och bror (en julklapp från fina svärmor), men eftersom de fyra männen decimerades till tre olyckliga män efter Lasse Erikssons plötsliga bortgång fick det bli bio istället. The Kings Speech. Riktigt bra, men jag hade inte väntat mig annat när Colin Firth och Helena Bonham Carter har huvudrollerna. Tyvärr stördes filmupplevelsen lite av att en viss bebis kröp upp under revbenen större delen av filmen. Men när den höll sig på plats njöt jag för fullt.

Porsche fick premiäråka i sin nya bur. Vi har köpt en bur som man kan ha både som ryggsäck eller bära som en bag. Den är ju mindre än hans hårda bur, men mycket lättare och smidigare. Han var lite skeptisk först och går inte in lika frivilligt som i den stora buren, men när han väl är på plats lider han inte så mycket. Han la sig ner, pep ett par gånger, men sen var det inte mer med det. Skönt att han finner sig i så många av våra påfund. Det kommer att bli så mycket lättare att transportera honom i den när vi ska släpa med oss barnvagn och en massa annat när vi ska bort.

Bilder på mina senaste stickningar kommer senare. Ska sy några sömmar och sy i några knappar innan jag fotar dem.

Bekvämt?

"Vill du ha husets bästa plats - flytta på katten" brukar det ju heta. Jag vet inte om det stämmer när det gäller Porsche...

Mera Uppsalavantar

Nu är Uppsalavantarna på väg till Linköping. I går eftermiddag hade jag fäst trådarna så då var det bara att posta dem innan lådan tömdes. Jag hoppas att de inte åker vilse på vägen utan kommer till sin rättmätiga ägare så snart som möjligt. Redan i dag kan tänkas. Årtalet är önskat av uppdragsgivaren. Han tyckte 2011 var så fult, så han ville ha sitt födelseår istället, och det var ju lätt åtgärdat.

Jag står fast vid det jag skrivit om mönstret tidigare. Det är en jättetrevlig stickning, kräver lite lagom med uppmärksamhet utan att kännas för svåra. Det kommer säkert att bli fler i framtiden, men nu ska jag koncentrera mig på bebisgrejer och en och annan överraskning.

Jag har sällskap framför datorn idag. Bokstavligt talat. Lite svårt att se delar av skärmen med andra ord... Men han vägrar flytta sig. Visst skulle jag kunna lyfta ner honom på golvet, men det är ganska trevligt med sällskap. Och jag ska inte sitta här speciellt länge.

Filten godkänd

Filten är visserligen inte färdig än, men Porsche har provgosat den och gett den godkänt. Mönstret har Mia stickar generöst delat med sig av. Jag modifierade det en aning och stickar 140 maskor istället för 100. VI får se hur långt garnet räcker, men förhopningsvis kan den bli någorlunda kvadratisk innan nystanet är slut. Stickar i Big Verona från Järbo. Jag fick ett jättenystan (det är ju 200g-nystan. Lite större än vad jag är van med, men jätteskönt att slippa skarva och fästa trådar) av vännen Heidi i julklapp.

Uppdatering

En liten uppdatering sen senast. Nu jag har installerat programmet till nya kameran, så lite biler blir det den här gången. Bilderna på mina sticknigar kommer i nästa inlägg. 1½ par vantar och en babykofta (som jag inte sytt ihop än) ligger och väntar på att bli fotade.

Vad har vi gjort sen jul, mer än ätit massor av godis och apelsiner (apelsiner är väl bland det godaste som finns så här års?)?

Vi har matat väldigt hungriga gräsänder med torra brödkanter. Några brödkanter räcker inte längt bland flera hundra änder, men det är ganska kul att se hur modiga de blir bara man har något ätbart i händerna.

Vi firade nyår hos mina föräldrar, och när gråspetten plötsligt satt på högra sidan av fågelhuset blev David lycklig. Det är en återkommande gäst, och tyvärr hade jag inte kameran redo när det satt en gråspett på ena sidan om huset och en större hackspett på den andra. Bilden är tagen genom köksfönstret med full zoom, så lite suddig blev den visst.

Det var inte bara hackspettar där den dagen. En ostkant kade ramlat ner från sin spik och den vaktades intensivt av den här talgoxen. Efter ett tag blev han dock nersparkad (jodå, jag menar verkligen nersparkad) av en blåmes. Kaxiga små fåglar det där...

Hos mamma och pappa bor även Morgan som jag skrivit om tidigare. Hon är mycket blygare än Anders, men hon blir allt modigare hela tiden. Vacker är hon i alla fall! Och mjuk. Men man ska inte låta sig luras av hennes sammetstassar. Klorna är bland de vassaste jag träffat på, och hon har en speciell snärt med tassen som gör att hon rivs ordentligt när hon busar. Testade att klippa klorna på framtassarna när hon låg och myste i mitt knä, och det var inte några problem alls. Hon försökte dra undan tassen ett par gånger, men annars var det inga protester alls. Eftersom alla katterna (Porsche, Anders och Morgan) än så länge bara vistas inomhus så har jag inte något dåligt samvete för att jag klipper deras klor när de blir för långa. Det är annat med katter som är utomhus, de behöver klorna på ett annat vis.

Firar man nyår hos mina föräldrar så ska man spela spel, så är det bara. TP är nästan ett måste. Och så glögg till det.

Hemma i Sala igen var Porsche trött och ville ligga i knät och gosa. Har man en filt över benen så har man väldigt ofta en katt på filten också.

Och så var vi på dop. Det var vännerna Heidi och Oscars dotter Amelie som skulle döpas. En jättesöt liten tjej som inte sa ett pip under dopet eller mottagningen efteråt. Däremot såg dopklännigen ut att smaka riktigt gott...

Nytt år - nya förhoppningar

I så många andra bloggar, och i många tidningar kan man nu se sammanfattningar och listor över det bästa och sämsta med det gångna året. Oj, vilken lista det skulle bli i mitt fall... Hela året var som en berg-och-dal-bana. Många tröga uppförsbackar och branta nerförsbackar. Jag hoppas att det kommande året blir lugnare på det planet, samtidigt jag vet ju att vi står inför den troligen största förändringen i våra liv sen vi flyttade ihop för 9 år sen. Vad vi förväntar oss och hur verkligheten kommer att se ut om några månader är förmodligen två helt olika saker. Men jag ser fram emot det.

Vad kan man mer säga om det förra året? Många trevliga stickningar så klart. Jag vågade mig på Fair Isle/intarsia/sticka med flera färger med riktigt lyckat resultat. Men klänningen jag skulle ha som OS-stickning ligger fortfarande och väntar på att bli klar. En berg-och-dal-banekrasch fick mig att inte ens vilja se åt den. Nu kan jag inte ha den hur som helst... Magen är alldeles för stor.
Mycket arbetslöshet var det också. Men jag tror ändå jag lyckades ha både det värsta och bästa jobbet hittills. Värst var en provanställning som telefonförsäljare. Det positiva jag fick ut av det är väl att jag är mycket trevligare när telefonförsäljare ringer till oss (men jag tackar aldrig ja till något erbjudande, hur bra det än är. Och om säljaren inte vill acceptera mitt nej önskar jag dem bara en bra dag och lägger på. Det handlar om ömsesidig respekt. Något man inte får lära sig av säljcoacherna direkt...).
Det bästa jobbet är helt klart som kursledare. Så otroligt kul och givande. Om två veckor är det startdatum för vårens kurser, jag hoppas att tillräckligt många anmäler sig för att några kurser som blir av.

Vad mer då? Alla mysiga utflykter och våra små resor, både i Sverige och till Prag. Under sommaren packade vi cyklarna med filt och matsäck många gånger och jag hoppas vi får tillfälle att vara ute mycket i sommar också, även om cyklarna kanske inte blir lika flitigt använda.

En annan av alla "årets bästa" är familjen. Vad skulle jag vara utan er alla? Mycket gråt och skratt delades under det gågna året, och under det kommande hoppas jag att det blir mer skratt än gråt.

Men om jag nu ska koncentrera mig på att sammanfatta årets två sista veckor istället för hela året. Det är en tid som är lite mer överskådlig trots allt.
Helgen innan julafton var vännerna Heidi och Oscar här med sina barn Zacharias och Amelie. Vi firar alltid en otraditionell jul med dem nån gång runt jul, och i år lyckades vi hitta ett datum ovanligt nära julhelgen. Grejen med våra otraditionella jular är att man inte får äta julmat utan det ska vara mat inspirerad av någon annan del av världen. Vi har ätit tacos, indiskt, fish and chips och mycket annat. I år var det Marocko som fick stå för inspirationen. Ugnsstekt fisk med nordafrikansk kryddning och en bulgursallad. Riktigt gott om jag får säga det själv. Men kanske lite väl kryddstarkt...
Julen firades i Uppsala med Davids föräldrar och bror. Mycket skratt, mys och värme. Som det ska vara om julen. Jättefina julklappar, jag kände mig nästan pinsamt bortskämd när jag fick paket efter paket. Mönster och garn till Uppsalavantar (Davids bror nämnde nåt om att det vore ju kul att ha, så jag erbjöd mig sticka ett par till honom också bara han köpte garn. Några dagar senare hade han gjort det, så nu ligger härvorna med Visjö-garn och väntar på att nystas och förvandlas till lokalpatriotiska tumvantar), Lena Israelssons underbara bok om klosterträdgårdar, en ny router så att internetanslutningen inte ska trassla så mycket (helt fantastiskt vilken skillnad det är nu!) och massor av andra fina julklappar.

Sen åkte Porsche, jag och David hem till Sala igen, och 30 december bjöd vi hela familjen på middag här. Mamma, pappa, brorsan, syrran, Matilda och hennes pappa (Emelie och han är inte tillsammans längre, men de är nära vänner och han firade jul och nyår med Emelie och Matilda, så det är klart att han också bjöds hit.), Davids föräldrar, och hans bror med flickvän. Så vi var 11 vuxna, ett barn och en katt i vår lägenhet. Visst var det lite trångt, men jättekul att träffa alla. Tack för hjälpen med disken!
Inte helt lätt att hitta mat som passar alla (strikta vegetarianer, vegetarianer, vegetarianer som äter fisk, allätare, kött men inte fisk, "picky eaters"...) så det blev lite buffé-stil på middagen med porterstek, varmrökt lax, rosmarin-marinerade quorn-filéer och en medelhavsgratäng av potatis, zucchini, paprika och tomat. Det verkade som om alla var nöjda. Första gången jag gjorde porterstek själv, men det blev rätt lyckat tycker jag. Bra nybörjarstek!

Sen bar det av hem till mina föräldrar för vi skulle fira nyår. Fler julklappar byttes, jag fick en kruskavel, garn, presentkort, en Debbie Bliss-bok (stickbok med barnkläder), Trolltyg i tomteskogen, vi fick en ny kamera (en jättefin turkos. Än har jag inte installerat programvaran på datorn, men jag kommer att visa lite bilder senare. Mest katter och någon fågel, håll utkik!) och mycket annat.
Lugnt och stillsamt nyårsfirande, vi spelade spel och hade det allmänt trevligt. Vi har gosat med katterna Anders och Morgan (som vi nu kontaterat är en flicka), tittat på fåglar (de roligaste såg man vid fågelbordet i trädgården konstaterade David efter att ha gått promenader i vinterlandskapet. En gråspett var helgens höjdpunkt. Tydligen inte så jättevanlig, men den är en återkommande gäst i mina föräldrars trädgård.) och tittat på film.

Nu är vi tillbaka i vardagen igen. David är på jobbet, jag sitter med datorn i knät och vaknar sakta till liv. Var uppe redan för ett par timmar sen, men det är rätt skönt att kunna ta tid på sig på morgonen. Under förmiddagen ska jag till barnmorskan och sen är det dags att baka nytt bröd igen. Trots att det har varit en jättemysig jul- och nyårshelg så är det rätt skönt att komma tillbaka till vardagslunken igen. Under dagen ska jag lägga upp maskor till mina vantar och njuta av en lite lagom utmanande stickning och en stor kopp te.

Ingen snöstorm än

På nyheterna ser jag hur snöstormen orsakat trafikproblem söderut. Här har vi inte märkt nåt alls än. Det blåser lite, men inte värre än vanligt. Och inte en snöflinga har fallit än. Och det verkar inte bli så mycket oväder här eller, vi bor för långt in i landet. Det är värre längs kusten.
Men jag hoppas att det inte blir så illa. Jag ska nämligen till Uppsala och träffa mamma idag. Vi ska gå på stan, fika och bara mysa. Sen följer jag med henne hem.
När det närmar sig advent är det dags att binda dörrkransar. Ett av mina favoritjulpyssel (men att göra arrangemang med julblommor, sätta nejlikor i citrusfrukter, baka pepparkakor och lussekatter och göra julgodis är också jättemysigt). Minst sex stycken blir det i år. Utöver de kransar jag binder varje år har jag fått lite beställningar från pappas syskon, och det är ju jättekul när ens hantverk uppskattas.

Porsche får vara kvar här i Sala med David. Ska jag gå på stan så är det inte så snällt att ta med Porsche. Inte för att han har nåt emot att åka i buren, men att lämna honom instängd i en bil i flera timmar känns inte snällt. Han får träffa kompisen Anders vid nyår istället.
Anders syskon Morgan (den grå, långhåriga kattungen) är kvar hos mina föräldrar. Han och Anders hade så roligt att min bror inte hade hjärta att dela på dem när han skulle åka hem igen... Jag kan tänka mig att de kommer att ha rätt kul med julgranen om en månad (en månad kvar till jul nu! Hjälp, jag har jättemycket julklappsstickningar kvar än!).
Igår hittade jag en sida med två jättesöta katter, där man fick se deras besvär med att få ordning på julgranen. Det gäller att ha en stadig gran om man har katt...

Svarta katter

Lite nya bilder på föräldrarnas kattunge Anders och Porsche. Nu har de blivit bästa vänner, och jagar varandra, brottas och delar både lådor och leksaker med varandra. Det är nästan svårt att tro att det bara är en dryg vecka sen Porsche inte ens ville vara i samma rum som Anders... Om nätterna har jag haft både Porsche och Anders sovande i fotänden av min säng. Man känner sig liksom lite utvald. Men Porsche brukar sova med mig, och Anders vill ju vara där Porsche är. Tyvärr är Anders ganska morgonpigg, och så där runt klockan fem om mornarna brukar han hoppa på mig för att kolla om jag är vaken och vill leka med honom. Porsche är lite mer seg i starten, så han och jag brukar ligga och låtsas sova medan Anders susar runt i rummet.

Ful vägg, fin katt. När han sitter och visar upp sig så här är man glad att man har kameran beredd! Här ser man de vita stänken i hans päls riktigt bra också, annars försvinner de oftast när jag försökt ta kort på honom.

Stor och liten. Alltid på samma ställe. Vid elementet i köket är det varmt och gott att sova på eftermiddagarna.
Olika stora som sagt... Men det märks inte när de leker. Då ser man knappt vem som är vem, det är bara ett myller av svarta katter som flyger runt på golvet.

Fritagningsförsök på gång. Porsche fann sig betydligt mycket bättre i att bli instängd i buren än vad Anders gjorde i att hans vän var bakom lås och bom. Han kröp runt buren, fram och tillbaka och försökte klura ut hur man skulle få ut Porsche därifrån. Porsche å sin sida, han låg där inne och väntade mest på att vi skulle åka hem till husse.
Nu är det inte speciellt synd om Anders, för ensam katt i huset blir han bara några timmar. Min bror skulle ta med sig sin lilla grå katt och åka hem och hälsa på idag och fira pappa på farsdag. Så både barn och katter avlöser varandra i föräldrahemmet den här veckan.

Små katterna är lustiga att se

Nu har vi varit ute och åkt igen. I fredags åkte David och jag till Linköping för att hälsa på Davids bror, titta på studentspex och ha kul. Och kul hade vi!
På lördagen kom deras föräldrar också till stan, så alla såg spexet tillsammans. Får jag säga det själv tycker jag att det var en väldigt trevlig helg. Saknar Porsche, men nu när jag kollade mailen hade min bror skickat bilderna han tog på katterna, så jag tänkte att jag skulle dela med mig av dem nu. Det är mobilbilder, så om de är suddiga/gryniga eller lite märklig färgåtergivning så hoppas jag ni har överseende.

Här är alla tre katterna. Porsche på stolen, mammas och pappas katt Anders längst fram och Tobias lilla blyga grå kisse gömmer sig längst in. Det här var väl första gången Porsche inte fräste när någon av de små var så nära honom. Här ligger han väldigt hopkurad och vinkeln gör att han inte ser så mycket större ut, men det är han...

Anders och den grå kissen busar i köket (klicka för att få bilden större). Man ser även tån på en socka pappa fick i födelsedagspresent i översta vänstra hörnet. Restgarnssocka av garner jag fått efter farmor. Ville inte fästa några trådar innan han provat dem. Herrsockor av tjockare garn ser alltid så enorma ut, men sen brukar de sitta bra på fötterna ändå märkligt nog.

Sen har vi en bild som är lite nyare. Eftersom det inte är någon svart katt, utan en grå, långhårig så är det kanske uppenbart att det är Tobias lilla blygis som smyger på något under hans skrivbord. Jag hoppas kunna bjuda på en bild där man ser bättre hur fantastiskt vacker den är någon gång snart. Bättre bilder på Anders kanske jag kan visa redan i slutet av veckan. Jag ska åka och hämta hem Porsche om några dagar, och den här gången ska jag inte glömma kameran.

Kattlös

Hemma i Sala igen efter ett besök hos mina föräldrar. Porsche är kvar där, är det höstlov så är det! Och David tränar just nu, så här sitter jag i en tom lägenhet. Inte för att jag känner mig ensam direkt, men ändå.
Porsche är inte heller speciellt ensam trots att sällskapet hos mina föräldrar förändrats. Vännen Påsen har han tyvärr inget sällskap av. Han försvann spårlöst i somras... Han brukar ge sig ut på en liten vandring och vara borta 3-4 dagar nån gång varje sommar, men i år kom han inte tillbaka. Vad som hänt vet vi inte. Troligen har han inte blivit påkörd i alla fall, för han brukade aldrig vara på vägen. Och han var rätt reserverad mot främmande människor. Men något gjorde i alla fall att han inte kom hem igen.
Först ville mamma inte ha någon ny katt, för Påsen gick ju inte att ersätta. Men ett hus utan katt kändes väldigt tomt, så för en dryg vecka sen fick mamma med sig en kattunge från sitt jobb. En liten svart kisse med vita hår strödda ipälsen. Om det var en häst skulle jag kalla den stickelhårig, men vad säger man om katter? De vita håren tycks bli allt fler, så vilken färg den har om något år, det återstår att se.
Efter att ha funderat ett tag så råkade kattungen bli döpt till Anders. Att den skulle få ett o-kattigt namn, det var bestämt sen innan, men vad? Och helt plötsligt så döptes katten efter deras sångare Anders Fridén.
Först tyckte Porsche inte alls om att det fanns en liten töntig fyra månaders kattunge där. Han fräste när lillkissen kom för nära och var riktigt nere i söndags. Han reagerade knappt när jag klappade honom. Men sen helt plötsligt så var inte den där lilla så jobbig längre, och i går började de leka ordentligt och jaga varandra i huset. Hur söta som helst! Porsche ser helt gigantisk ut intill sin lilla kompis. Anders fick en rätt tuff start i livet, hans mamma tyckte väl att han såg så ynklig ut, så hon övergav honom och tog bara hand om hans syskon. Men nu är det full fart på honom, även om han är ganska liten till växten. Först var han blyg, men nu är en riktigt social liten buskisse som spinner så fort man lyfter upp honom, oavsett om han egentligen vill bli upplyft eller inte.
Tyvärr glömde jag kameran här hemma, och några fungerande batterier fanns inte till mammas och pappas kamera, så några bilder har jag tyvärr inte just nu. Förhoppningsvis kan jag få en mobil-bild från min bror, men tekniken strular lite.

Min kära bror är inte heller han kattlös längre. Ett av Anders syskon har flyttat upp till honom i Alfta. En grå, långhårig kisse. Pojke eller flicka vet vi inte än, men den är helt fantastiskt vacker! Kattungar brukar ju oftast vara söta och gulliga, men den här är rent vacker. Inte helt olik en norsk skogskatt med sin ståtliga man faktiskt.
Än så länge är den otroligt blyg och gömmer sig mest så längre brorsan är hemma och vaken, men den äter och går på lådan och resan upp från mamma och pappa gick jättebra. Den låg i sin bur och sa inte ett pip på hela tiden. Bara den får lite tid på sig kommer det säkert att bli en jättemysig katt!

Stridskatt 90

Husse packar inför en Hemvärnsövning. Porsche tittar avundsjukt på, bakom stridsväst och hjälm.

Mycket firande i helgen

I helgen fanns det en hel del att fira... Så det har vi gjort. Lite lågmält och mysigt, men ändå.
Det hela började i fredags. Älsklingskissen Porsche fyllde fem år, och självklart fick han en tårta! En ask kattmat (i normala fall får han bara torrfoder. Han slickar i sig gelén och lämnar resten när han får burkmat...) dekorerad med små bitar torkad aprikos, en annan favorit.

Porsche var så nöjd så och kastade sig över sin tårta. Eller gelén i alla fall... En mycket nöjd liten katt.


På lördagen firade David och jag 11 år tillsammans. För tillfället är Snickers ett riktigt favoritgodis för mig, så min mycket gulliga och romantiska älskling hade lagt ut ett monstergäng små snickers på sängen medan jag stod i duschen... Såna där gulliga småsaker som jag blir alldeles varm bara jag tänker på.
I övrigt firades dagen med lång sovmorgon, en höstpromenad genom stan, vi lånade en film på biblioteket (The man who wasn't there, en bröderna Cohen-film med en av mina favoritskådespelare BIlly Bob Thorntorn. Lite speciell, men helt ok film). Sen lagades en mysmiddag innan vi kröp ihop i soffan med katten i knät och tittade på film.

Och i går då. FN-dagen kan ju vara värd att uppmärksamma, men dessutom fyllde min käre far år. Jag ska åka och gratulera honom nästa helg tänkte jag. Och så var det ju min dopdag. Vilket jag absolut inte skulle komma ihåg om det inte var för att jag vet att jag döptes på pappas 30-års-dag...

Soligt och fint ute

Idag är det en sån där underbart solig höstdag ute. Jag funderar på att gå ut och inspireras lite till torsdagens kurstillfälle, som handlar som lekvänliga trädgårdar för stora och små. Tro nu inte att man måste fylla trädgården med grälla klätterställningar av olika slag, studsmattor eller pooler för att barn ska tycka att de är roliga. Ett hörn med sly kan vara bland de mest inspirerande och spännande platser som finns att leka på. Bygga kojor, leka att man är i djungeln eller göra gångar kors och tvärs. Det finns inga gränser för vad barn kan hitta på med sin fantasi. Och fantasin och kreativiteten ska uppmuntras!

Porsche sitter bredvid tangentbordet och tittar ut genom fönstret. Då och då flyger fåglar förbi, och då måste man ju vara beredd. Tyvärr lägger han svansen i vägen ibland, och han är inte så förtjust i att någon annan än han flyttar på den. Det är inte så att han blir sur, han tycker bara att det är hans svans, och ingen annan ska lägga sig i var han lägger den.

Någon mössa har jag fortfarande inte börjat på, men jag vill verkligen. Jag måste bara komma mig för med att börja. Och att hitta det perfekta mönstret som passar till stickor och garn jag har liggande... Det kan vara svårare än vad man tror ibland. Det finns många fina, men "tänk om jag hittar någon ännu bättre".

Fransar

Många trådar var det att fästa på den randiga koftan. Ett tag funderade jag nästan på att låta den vara vänd åt det här hållet och låtsas att fransarna skulle vara där. Som en fransig skinnjacka. Men nu är alla fästa i alla fall. Framkanterna och halsen är inte klara än, men nu får ni en aning om färgerna i alla fall. Man tager vad man haver. Bild på den färdiga koftan kommer när koftan är färdig. Det är svårt innan.

Vännen Annis har varit en riktig ängel när det stormat under det senaste året, så jag ville ge henne nånting för att visa hur mycket hon hjälpt mig genom att bara finnas. Och vad kommer mer från hjärtat än något man knåpat ihop själv? Passande nog hittade jag ett mönster på Knitty till en sjal som heter just Annis.

Som jag påpekat flera gånger förr så har jag förvånansvärt mycket rosa garn i mina gömmor, trots att det inte är någon färg jag gillar egentligen. Tur att andra gör det, för ett stort nystan rosa alpacka blev perfekt till mitt projekt. Jag satt och stickade rätt mycket på den här sjalen när vi var i Östergötland med Davids familj i somras. Sen blev den liggande i väntan på att blockas.

Till sist kom jag mig äntligen för med att göra det, och Porsche skulle självklart hjälpa till! Lägg märke till att han lagt sig så att sjalen omfamnar honom, och inte PÅ sjalen. En mycket stolt matte var tvungen att dokumentera underverket. Han ville hjälpa till med nålarna också. Det var inte riktigt lika uppskattat.
Så här i efterhand kanske jag skulle ha lagt upp maskorna lösare (det är en sjal som stickas från spetskanten och "inåt") för att få en uddigare nederkant, men den blev ju riktigt bra till slut. Snabbstickat och trevligt mönster, det kommer jag att sticka fler sjalar från.

Semestertider

De närmaste veckorna kommer det nog att bli glest mellan blogguppdateringarna igen. David har semester, och vi ska ut och åka kors och tvärs i landet. Njuta av ledighet, hälsa på "Kanins alla släktingar och vänner" (ingen nämnd, ingen glömd...) och bara ha det bra. Det varkar ju som om den här extrema hettan ger mer sig, och det blir faktiskt rätt skönt. 20-25 grader räcker bra för min del.

Medan David tog en cykeltur passade jag på att diska och sila upp flädersaften. Har provsmakat också, och den smakar som den ska.

Första gången jag gjorde saft insåg jag hur lite flaskor vi hade. Saft ska tappas på glasflaskor, så är det bara. Köpa tomma glasflaskor kan man göra om man vill ha extra fina flaskor, och några har jag faktiskt från second hand. Men det känns ju onödigt att köpa hem saker i glasflaskor, använda innehållet, slänga flaskan (till glasåtervinning, givetvis) och köpa andra tomma flaskor... Och vad köper man i glasflaskor? Och det måste dessutom vara bra korkar/lock på dem... Så nu brukar jag spara tomma flaskor för att ha något att hälla upp saft i... Det gäller att inte ta fel bara!

Oj, vad har matte för spännande på golvet nu då?

Ska det här verkligen vara gott? Jag är tveksam...

Ett urval av flaskorna. De flesta är mer diskreta än så här, men vin- och spritflaskor har faktiskt ofta en väldigt bra form och storlek när det gäller förvaring!

Usch så få uppdateringar det blivit den senaste tiden! Jag har varit lite upptagen på annat håll, men som allt ser ut nu så kommer allt att återgå till det normala igen snart.

I söndags var det födelsedagskalas här. Inget jättestort kalas, bara närmaste familjen och några av mina vänner. Jättekul att träffa alla, det blev riktigt trångt i vårt vardagsrum. Och självklart hade jag sju sorters småkakor, nybakade bullar och jordgubbstårta att bjuda på. Tanten i mig jublade.

Snart tvååriga Zacharias sprang omkring och lekte med elefanterna, de fick omväxlande pussar och kramar, och omväxlande fick de en liten flygtur... Jag undrar vem som hade roligast... Fick bilder från Zachs mamma Heidi, men de vill inte laddas ner från min mail just nu. Kanske går bättre senare... En jättesöt liten kille hur som helst. Blyg först, men det glömde han när han märkte att vi hade en katt.
Porsche är ju så snäll av sig, så han brukar aldrig bitas eller rivas när han blir rädd (om man inte håller fast honom, och då är det inte med flit utan för att man har armarna i vägen för hans klor). Han lät Zacharias hälsa lite, men sen gick han och la sig på nåt lugnare ställe.

Eftersom jag inte varit hemma så mycket de senaste två veckorna så har jag inte så jättemycket att skriva om nu heller. Jag virkar mormorsrutor varje ledig stund, det svarta garnet är slut igen. Fick ju några restnystan av min svärmor för ett tag sen, och köpte dessutom två nystan Nissegarn utöver dem, men det gick åt snabbt... Dags att fylla på! Min LYS här i Sala har jag inte kunnat gå till eftersom jag inte varit hemma när de haft öppet. Och Yll&tyll har ju inga syntetgarner. Men visst går jag in och klappar deras ljuvliga garner då och då... När jag blir rik ska jag köpa ett riktigt ljuvligt garn där och sticka mig en spetssjal... I butiken i Sala kan man köpa syntetgarner, sockgarner, massor av tjockare ullgarner och liknande, men finare sjalgarner har de inte tyvärr... Å andra sidan så har jag ju ofta vägarna förbi Uppsala, och om man nu måste gå in i en garnbutik när man ändå är där så... Det kan jag nog stå ut med.
Nu ska det finnas en garnbutik på Dragarbrunnsgatan, men av nån anledning glömmer ajg alltid det när jag är i Uppsala. Det är liksom Yll&tyll man går till automatiskt...

Tankar om lördagskvällen

I många relationer så har ju parterna sina typiska uppgifter. Inte helt ovanligt är väl att kvinnan sköter hushållssysslor, medan mannen gör "tyngre" och "mer avancerade" sysslor. Om man talar om heteroförhållanden alltså. Jag vet att de typiska könsrollerna ofta är mer eller mindre uppluckrade i många förhållanden, och det är ju hur bra som helst. I det moderna Sverige så är det väl lika självklart att kvinnan bidrar ekonomiskt till hemmet som att mannen gör det, och då borde väl hushållssysslorna också fördelas mer jämlikt? Här hemma är det visserligen oftast jag som bakar, lagar mat och städar, så länge jag inte har nåt riktigt jobb och har tid att göra det, men det är lika självklart att det ändras så fort jag jobbar lika mycket som David. David brukar däremot alltid tvätta.

Idag är det dock lite omkastade roller. David har nämligen åkt iväg på symöte. Japp, det är helt sant. David och hans Hemvärns-kompisar ska träffas för att sy på lite nya märken och sånt på uniformerna. Det är ganska kinkigt att de där märkena kommer rätt, så de skulle träffas och hjälpas åt lite. Lite gulligt. Machomän som sitter och syr. Mer sånt!

Jag å andra sidan får sköta om tvätten ikväll. Men jag gör det frivilligt. Och jag håller på att baka (mycket bakande nu, men i morgon får vi gäster). Och tar en öl och lyssnar på Maiden. Jag vägrar bli en stereotyp, så enkelt är det. (Jag är mer en stereo-typ, för tyvärr kommer jag alltid att vara bättre på att spela skivor än gitarr... Några intro-toner på Metallicas One lärde jag mig i vintras, men jag har inte tålamod eller gehör nog att lära mig ordentligt...)

Vad Porsche gör är lite oklart. Det där med planering är inte hans starka sida. Han kan få för sig att handfatet är det bästa stället att lägga sig på när matte borstar tänderna.

Eller varför inte leka kurragömma i garderoben? Om man lämnar svansen synlig så blir ju husse och matte riktigt förvirrade och undrar varför det ligger en svans på golvet...

Men å andra sidan går matte omkring med en elefant utan ben i en tygkasse, så hon är nog inte riktigt klok tycker katten.
Elefanten har dock fått sina ben sen den bilden togs, och nu håller hon som bäst på att bekanta sig med Ture, Tyra och Torkel. I morgon flyttar Tyra och nykomlingen till Västerås, men jag har en känsla av att de kommer att ställa till med en rejäl avskedsfest under kvällen...

Idag åker vi till Uppsala igen. Imorgon är det begravning, men vi åker dit redan idag. Jag har fått hedersuppdraget att göra kistdekorationen, så jag åker före David för att ha lite tid på mig till sånt. David måste ju jobba först, men han och Porsche kommer under eftermiddagen.

Porsche hade hjälpt David att packa i morse... Det låg en leksaksråtta i ryggsäcken när David skulle till jobbet. Kanske var katten rädd att husse skulle få tråkigt på jobbet?