måndag 16 mars 2009

Vårkänslor

Igår var jag och maken ute på en promenad i vårsolen. Äntligen infann sig en känsla av att våren var på gång. Det var ljuvligt varmt ute och inte ens jag, som älskar mina mössor och vantar, kunde motstå värmen.
Som vanligt när vi är ute på promenad tittar David upp i träden efter fåglar, och jag går med näsan ner i dikeskanterna redo att kasta mig ner på knä om jag ser nåt skoj. Det är ett under att vi inte går rakt in i mötande personer egentligen!
Än är det för mycket snö för att något spännande ska titta fram, men några övervintrade blåsippsblad lyste men sin sömniga grönska under ett träd.
Alknopparna blir allt mer lila hela tiden nu. Violetta Al börjar göra rätt för sitt namn. (Knoppisspelet från Naturskyddsföreningen är ett roligt sätt att lära sig känna igen träd på bar kvist.)


När vi nästan var hemma igen gick vi förbi den här fantastiska oidentifierade Salix-busken. Helt vit av stora videkissar! Fantastiskt mot den extremt blå himlen! Det var nära att jag klättrade upp på jordvallen mot vägen där den växte för att klappa de sammetslena kissarna. Hade jag varit i Ockelbo hade jag gjort det, men det känns som om folk i Sala inte har samma förståelse för nördiga personer som kan ställa sig och krama en viss björk bara för att stammen är så slät, eller med ett förtjust litet skrik hoppa jämfota ut i skogen och begrava näsan i nyss utslagna doftvioler...



Virka har jag börjat med nu under de senaste dagarna. Inspirerad av Mia och Panda bestämde jag mig för att prova om jag kan. I skolan har jag ju gett mig på de obligatoriska stolparna och fasta maskorna för att åstadkomma nån mössa eller grytlapp, men jag kan inte minnas att jag virkat nåt "för att det är kul" egentligen. Trots detta har jag faktiskt samlat på mig några virknålar (det är ju en del virkade detaljer på stickade kläder ibland), och med den största jag hittade och ett nystan Highlander-garn (som jag borstade luddigt med en nagelborste när alla delar var monterade) knåpade jag ihop en liten rostbrun nalle. Den är kvar hos mina föräldrar, men jag tänkte lägga upp några bilder på ett par små varelser som kommit till under de senaste dagarna.
Något mönster kan jag inte dela med mig av eller hänvisa till. Jag vet inte varför det blivit så, men av nån anledning har jag gett mig in på att frihandsvirka. Resultatet blir förvånandsvärt bra för att aldrig ha virkat den här typen av saker, även om det är vissa problem att få ben, armar och öron så lika som möjligt när jag inte ens gör anteckningar att följa.

En liten vit och grön nalle i dubbelt tvåtrådigt ullgarn. Garnet var rätt stickigt, så att göra t ex vantar av det var otänkbart. Ganska snart märkte jag dock att garnet kändes mycket mjukare när det blev virkat. Nallen är ca 25 cm från öra till tå och fick en otroligt charmlig personlighet när ansiktet som på plats.

Katten är virkad i samma ullgarn som nallen, men i en härlig duvblå färg. Den är ca 10 cm hög, så det var lite pilligt att få till svansen och benen, men det gick. För att få öronen så nätta som jag ville använde jag enklet garn till dem, och kantade med langettsöm. Provade med dubbelt garn först, men det blev mest som vita klumpar. Det hade fungerat om jag gjort en till nalle eller så, men vår egen katt skulle aldrig förlåta mig om jag förnedrat den här lilla busen med klumpiga öron.

1 kommentar:

  1. Tack för din kommentar hos mig så att jag kunde få titta in hos dig :-) Vilka fina virkade saker, det mäsrks verkligen inte att du är nybörjare.

    Hoppas du har en skön kväll
    /Veronica

    SvaraRadera

Lämna gärna en liten kommentar så blir jag glad. :)