onsdag 2 juni 2010

Stickhjälpen

Efter ett par händelserika dagar sov jag som en stock... Vi kom hem strax innan midnatt, och jag vaknade först klockan 10 i förmiddags...
Begravningen var väldigt fin. Som min svärfar sa så är det svårt att sörja någon som levt ett så långt liv och fått leva in i det sista. Men en stor saknad infann sig självklart.

Här hemma virkar jag vidare. Min fina svärmor hade letat fram ett par svarta nystan åt mig ur sina gömmor, så nu blir det fler svarta kanter!
Jag har också bestämt mig för att göra några rutor större än mina vanliga. Dessa ska skickas till Stickhjälpens mormorsruteinsamling. Som jag skrivit så många gånger tycker jag om tanken att alla kan göra någonting för att göra världen en gnutta bättre. Jag kan inte stoppa svält, bota AIDS eller ge alla hemlösa tak över huvudet. Men jag kan se till att någon får ett par varma vantar, en mössa eller i det här fallet, bidra till att en familj får en varm, skön filt.
Det som för oss är restgarner som mest tar plats kan för någon annan innebära att de slipper frysa i vinter. Jag har visserligen inte råd att skicka en stor låda, men jag kan skicka några rutor och om fler gör det så blir det snart en färdig filt. Och visst finns det väl fler garnnördar som har restgarner liggande?
Vilket fint projekt det vore om textillärare kunde få sina elever att virka en ruta vardera till exempel. Mormorsrutor är inte så komplierade, och man måste ju inte ens göra klassiska mormorsrutor, bara de är 12x12 cm. Så otroligt många filtar det skulle bli! Jag vet inte hur det är på olika skolor, men de saker jag gjorde på slöjden när jag gick på mellan- och högstadiet har jag inte direkt använt. Är det inte bättre om det material skolan köper in faktiskt kommer till användning?

6 kommentarer:

  1. Jag håller med, vore ganska enkelt om alla gjorde några rutor på syslöjden.
    Men du måste ändå erkänna att det är något charmigt med en vävstol som låter som Chewbacca... ;)

    SvaraRadera
  2. Tänker som du, jag gör iallafall något!

    SvaraRadera
  3. Om alla tänkte att alla kan göra lite så skulle världen vara mkt bättre...

    SvaraRadera
  4. Heidi: Visst ska vävstolar gnälla lite! hur får man nya vänner om det inte vore för gnällande vävstolar? ;)

    Mia stickar: Bättre att göra nåt litet än att inte göra nåt alls. :) Jag hoppas på snöbollseffekten.

    The Willow Fairy: Visst är det så. Det är så trist med alla som bara ser åt ett annat håll och tänker att de inte kan göra nån skilnad. Tillsammans kan vi göra så mycket.

    SvaraRadera
  5. Bra tanke. Jag ser det så också och försöker göra nått, köpa nått eller som jag också gjort de senaste 18 åren, ha ett fadderbarn. För mig är det inte så stort, men där kan det vara skillnad mellan liv och död kanske.
    Ser ju hur många rutor man får fram av så lite restgarn, det som går mest är ju det svarta och som tur är har jag massor av svart i stora nystan som bara ligger och väntar nu.

    SvaraRadera
  6. Jag ska absolut sätta mig och virka några mormorsrutor jag också...några små restgarnsnystan har jag väl kvar ;)

    SvaraRadera

Lämna gärna en liten kommentar så blir jag glad. :)