onsdag 23 juni 2010

The big four

Oftast när man hör talas om "The big four" så tänker man väl på afrikanskt storvilt... Men eftersom jag inte är som normala människor så gäller det inte mig. Igår såg jag dem. The big four of thrash metal. Möjligen några av de fulaste musiker som stått på en scen, men så är det inte några Idol-vinnare eller melodifestivalstjärnor det handlar om.
Sonisphere festival har jag ju skrivit om tidigare. En turnerande festival. I augusti kommer den till Stockholm, men det är inte riktigt samma lineup på alla ställen och under en period nu så spelade Slayer, Megadeth, Anthrax och Metallica på samma festivaler. The big four. Grundarna till genren skulle jag vilja påstå. Eller de som tog den ett steg vidare. Igår spelade de i Sofia, och som tur är för oss som ville se men inte kan eller vill åka hur långt som helst så valde de att sända just de fyra konserterna på biosalonger runt om i världen. Jag trodde att det skulle vara live, men det visade sig att det var nerklippta versioner av spelningarna. Kanske lite tur för fyra konserter på raken, vardera på drygt två timmar, det hade kanske blivit lite väl långt.
I Sverige så sändes de här konserterna på utvalda Folkets hus, bland annat i Heby. Så mamma, lillebror och jag åkte dit och tittade. Mamma trodde det skulle vara jättemycket folk, jag var lite orolig för att det skulle vara vi och kanske 3-4 personer till... Det visade sig bli ca 35-40 personer. Mest killar i 15-30 års åldern. Inte helt oväntat.
Det var rätt grymt när alla fyra banden stod på scenen tillsammans och spelade Diamond head-klassikern Am I evil?... Ren spelglädje. Jag kan inte bestämma mig för om den, eller när Anthrax spelade Sabbaths Heaven and hell som hyllning till nyligen bortgångna hjälten Ronnie James Dio var det bästa under kvällen. Det sämsta var ljudet... De två första banden, Anthrax och Megadeth, hade så otroligt dåligt ljud, så till och med jag kan erkänna att det bara var oljud. När Slayer gick på blev det en aning bättre, men deras musik är generellt mycket tyngre och mer aggressiv än de andra. Trots det var det som att vila öronen, för man hörde faktiskt musiken och inte bara gitarrljud. Som tur var blev ljudet sen ännu bättre när Metallica spelade, men ändå inte så bra som jag trott och hoppats. Jag har hört bootleginspelningar med betydlig bättre ljudkvallitet!
Anthrax och Slayer ska jag ju se i Stockholm, så jag hoppas att ljudet är bättre på plats än det vi fick höra i går kväll... Men jag ser mest fram emot Alice Cooper och Maiden så klart.

2 kommentarer:

  1. Har inte tänkt på det så innan men du har ju helt klart rätt! Visst är dom fyra banden "The big four" och grunden till genren. Nu är jag inget storfan av Megadeath precis men dom andra tre är bra, med Metallica i spetsen för min del. Det var med Metallica min "hårdrocksbana" började en gång.. Och ännu mer har jag fastnat för det på "äldre dar" så att säga... Gruppen som går varm just nu här hemma på Spotify är Sparzanza.. Ljuv musik!
    Ha en fin onsdag! Kram/Veronica

    SvaraRadera
  2. De går ju generellt under beteckningen Big four, så det går ju inte annat än hålla med. de hade speciellt upptryckta plektrum till och med.
    Metallica är ju snäppet bättre än alla andra band i genren, så det var inte mer än rätt att de fick avsluta kalaset. Megadeth är ingen favorit och Mustaines sångröst blev ju inte bättre av uselt ljud heller. Han hördes inte alls.
    Det var Metallica som öppnade öronen på mig med, och även om jag vidgat mina vyer så finns de alltid där i grunden.
    Sparzanza har jag inte hört nåt av, måste kollas upp!

    SvaraRadera

Lämna gärna en liten kommentar så blir jag glad. :)