Funderingar om kvällen

De senaste dagarna har jag tillbringat en hel del tid med att leta efter en kort, vacker text. En lite lagom neutral text, som ändå uttrycker värme och deltagande. Om ett par dagar är det en begravning i Malmö som jag och David inte kan gå på, men vi skickade en minnesgåva till cancerfonden. På gåvobrevet ville vi ha en fin text, men det var verkligen inte lätt att hitta. Jag fick för ett par år sen mammas gamla antologier hon hade när hon gick på gymnasiet och nu kom de väl till pass. Hittade en jättefin liten dikt av William Blake.

To see a World in a Grain of Sand
And a Heaven in a Wild Flower,
Hold Infinity in the palm of your hand 
And Eternity in an hour.

Det var för ett par år sen jag först kom i kontakt med Blake när jag läste häftet till en av mina favoritskivor The Chemical Wedding. Det är en av soloskivorna som Bruce Dickinson, sångare i Iron Maiden, givit ut. Fantastiska texter, fantastiska melodier, och hans röst blir inte mycket bättre än så här (jo, om man står och trängs på en arena och hör honom live...)
Blake var inte bara poet, han målade också. Många mer eller mindre bibliska motiv, och jag gillar känslan i hans bilder. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men alla nyanser är det nånting speciellt med. Jag dras till såna målningar, eftersom jag själv ritar som... Jag vet inte vad. Fint är det inte iaf.
Tycker det är ganska häftigt att man upptäcker poeter från sekelskiftet 1700-1800 genom att lyssna på hårdrock. Många människor förknippar hårdrock med sönderslagna hotellrum, droger, lättklädda groupies, djävulsdyrkan och ond bråd död. Er skulle jag rekommendera filmen Metal - a headbangers journey. En seriös dokumentär som reder ut en hel del fördomar.
Om man nu inte tror att det förekommer droger, groupies och sönderslagna hotellrum (och sönderslagna liv för den delen) så ska man läsa Mötley Crüe-biografin The Dirt. Jag vill dock utfärda en liten varning för känsliga personer. Tommy Lee har en förmåga att beskriva vissa delar av berättelsen väldigt grafiskt. Delar kan tolkas som kvinnorförnedrande, men å andra sidan är inte männen i boken bättre på något vis. Det finns en anledning till att boken heter The Dirt. Jag skrattade, grät och fick kväljningar när jag läste den, beroende på var i boken jag läste just då.

Ju mer jag läser texter och bakgrunder till många av mina favoritlåtar, desto mer inser jag hur mycket en del grupper inspirerats av äldre filmer, böcker och historiska händelser (inte minst krig...). Nu är ju Iron Maiden mina stora favoriter, och bland deras inspirationskällor hittar man William Goldings Lord of the Flies, CS Lewis (författaren som skrivit Narnia) Out of the silent planet, Umberto Eccos The name of the Rose och Aldous Huxleys Brave New World. För att bara nämna en handfull. Golding, Lewis och Huxley hade jag läst långt innan jag ens lyssnade på Maiden och böckerna jag nämnde hör till mina favoriter. Finns det någon modern popstjärna som läst de böckerna (frivilligt, det räknas inte om de tvingats läsa dem i skolan) och inspirerats att skriva en sång? Jag tvivlar...
Jag har en hel hög med filmer att se och böcker att läsa som jag hittat tack vare hårdrocken. Allt faller mig säkert inte i smaken, men det är skönt att ha en lista att gå igenom när jag inte riktigt vet vilken bok jag ska kasta mig över nästa gång.

Dying swans twisted wings, beauty not needed here
Lost my love, lost my life, in this garden of fear
I have seen many things, in a lifetime alone
Mother love is no more, bring this savage back home

Brave new world, första versen