Konsten att stå emot

Plötsligt väcktes en längtan efter att julpynta lägenheten. Sprida en doft av saffran, pepparkakor och granris. Röra ihop tryffelsmet efter tryffelsmet och slå in chokladkolor i smörgåspapper. Det är två veckor till advent, och innan dess är julpynt bannlyst från vårt hem. Inte ens vid advent kommer speciellt mycket pynt fram, gardinerna byts, adventsljusstakar och stjärnor hängs upp i fönster. Och en och annan julblomma släpps över tröskeln, det kan jag inte förneka...
Nä, det storslagna pyntadet får vänta till dagen innan julafton, pyntar jag för tidigt hinner man ju tröttna till jul, och den där mysiga julkänslan finns inte kvar när julen väl är här.
Så trots att jag längtar efter pepparkaksbak och glögg får det vänta några veckor till. Julskivorna får stå kvar i skivstället och lådan med julpynt står i tryggt förvar nere i förrådet.

I alla affärer staplas chokladkalendrar, glöggflaskor och tomtar. Hamstrar folk redan nu? Förra året var det slut på både fikon och pepparkakshus en vecka före julafton. Innebär det att man måste köpa allt sånt nu för att vara säker på att få några fikon till Kalle Anka på julafton?
IKEA brukar rea ut julpynt flera veckor innan jul. Mellandagsrean äger inte rum under mellandagarna längre, utan dagarna mellan första advent och julafton. Sen är det lagerrensningar för att man ska kunna få plats med alla nya saker inför 2010.
Men hur kul är det masstillverkade julpyntet? Förra året hittade jag och en kompis helt underbara gamla julgranskulor på Röda Korset. 10 kr för sex stycken. Mycket vackrare och personligare än plastiga nytillverkade pynt i årets trendfärger. Jag längtar tills vi kan pyssla med våra barn och fylla julgranen med sneda pappershjärtan och klumpiga smällkarameller. Julpynt handlar om så mycket mer än glittrigt och färgstarkt. Utan skratt, värme och kärlek infinner sig ingen julkänsla hur mycket man än pyntar.
Nä, jag tänker inte falla för frestelsen. Julen får vänta några veckor till innan jag bjuder in den. Men då pyntar jag rejält istället.