Nackdel med att sticka julklappar

Jag har just insett att det finns en väldigt stor nackdel med att sticka julklappar. Mycket av det jag gör blir jag väldigt förtjust i, och vill behålla... Eller göra en till och behålla den... Men då har jag ju inte givit bort något lika unikt. Och med tanke på att min lista över saker jag vill sticka till mig själv så är det ju inte direkt så att jag måst sticka något identiskt till mig...
Saken jag håller på med nu har jag ju redan stickat till mig, men i annat garn, och det blir GALET mycket bättre med SandnesGarns Fritidsgarn. Jag ska sticka klart den här idag, blocka den och sticka klart mammas kofta. Nu måste jag hålla mig till vad jag bestämt...

Det gick inte...

Inte helt oväntat så kunde jag inte hålla mig... I går kväll tog jag ett nystan Sandnes Fritidsgarn och la upp maskor på en rundsticka. Något svart blir det, och det kommer att gå åt ca två nystan. Ett snabbstickat projekt, och jag har stickat efter mönstret förr så det blir en favorit i repris.
Jag tror att garnet kommer att passa bra till mönstret. Det är tjockt och ganska "strävt", så det är inte så lättstickat i den meningen.

Projektet jag avslutade i går är så fint! Det blockas fortfarande och har inte torkat helt, men OJ vilken skillnad på blockad och oblockad... Bilder kommer när det stickade givits bort.

En hemlig stickning klar

Då var jag klar med ett av de större hemliga projekten. Mönstret var lätt att memorera och garnet riktigt trevligt. Först var jag inte helt säker, men nu när jag maskat av och stickningen är blt och uppspänd är jag riktigt nöjd. Det var ett sånt där mönster som verkligen måste blockas för att komma till sin rätt. Porsche tyckte att det såg riktigt spännande ut när jag låg på golvet och rättade till kanterna, så han bestämde sig för att hjälpa mig lite... Som tur är så är det ingen kattallergiker som ska få den här saken...

Jag tog en tur ner på stan för att köpa ett nystan Safran till så att mammas kofta kan avslutas. Som så många gånger förr när man kommer in i en garnaffär så var det inte det enda jag kom ut med. Lite kompletteringar till julklappar som ska tillverkas. Det kliar i fingrarna, jag vill gärna hugga in på de nya grejerna, men jag har mammas kofta och en annan påbörjad julklapp att göra klart först. Jag behöver de stickorna till andra projekt om inte annat... Alltid en bra motivation.

På väg hem tittade jag in på Hela Människan för att se vad de hade för spännande. Hittade en Helly Hansen-kopia (en tröja alltså), knallorange som sig bör, i storlek XL. Tyvärr orkade jag inte fråga om något pris... Hade blivit en bra julklapp annars. "Lite" för stor för mig. Nu ångrar jag mig ju så klart. Det kan hända att jag går en promenad igen i morgon och tittar in på Röda Korset också. Det kan finnas riktigt roliga böcker om man har lite tur.

Det brummar i köket

Eftersom jag nu fått så bra rutin på det här med att baka bröd så är den här kvällen inget undantag. Brödet var slut i skåpet, så det var bara att plocka fram mjöl och annat nödvändigt ur skåpet och sätta igång. Just när jag gjort iordning degspadet kom jag på att köksassistenten stod i förrådet. Som tur är har jag världens goaste man som hämtade den åt mig medan jag diskade undan lite. Han hade lite grejer som skulle ner i förrådet ändå, så det blev två flugor i en smäll. Assistenten, precis som kakburken jag bloggade om förut och som syns i bakgrunden på bilden, kommer ifrån Davids mormor och har några år på nacken. Den är väldigt fin med sina runda hörn och den där gräddgula färgen. Degknådningsinsatserna är av trä, som genom många års användande blivit otroligt lena. En riktig skatt!

Det måste väl vara fler än jag som tycker att gamla köksgrejer är mycket härligare och charmigare än helt nya? Udda tallrikar, pepparkaksmått, vackra burkar och kannor... Sånt som man hittar för väldigt låga priser på loppisar och hos välgörenhetsorganisationer. Jag drömmer om en snygg kaffekanna eller tekanna i porslin att servera glögg ur. Än har jag inte hittat den perfekta, men när jag väl hittar den kommer jag inte att kunna låta bli.

Den bruna påsen till vänster om maskinen kommer från Stora Hällsta kvarn. Ett lokalt företag som producerar massor av spannmålsprodukter ekologiskt. Nästan allt mjöl jag använder kommer därifrån, tycker man ska stödja lokala livsmedelsproducenter av oändligt många anledningar. Vetemjölet är lite grövre än "normalt", så till kakor och andra lite finare bakverk använder jag "vanligt" vetemjöl. Med lite grövre mjöl blir ju pannkakor, raggmunk, scones och liknande en aning nyttigare också. Om man vill ta hänsyn till sånt.

Få bloggade stickningar

Nu kanske det är några nya besökare som tittar in här i tron om att jag ska blogga om mitt stickande och blir jättebesvikna när det är bilder på torkad svamp och knappt nånting skrivet om stickning.
Jag vill bara förklara att jag stickar för fullt, att jag inte skriver om det beror på att de projekt jag har på gång nu är julklappar, och jag vill inte avslöja något i förväg... Lite trist kanske, men jag delar med mig av mina julförberedelser istället och hoppas att ni kan hålla till godo med det.
Jag håller på att förbereda en liten grej hit till bloggen, vad det är avslöjas på förmiddagen den första december.

Pysslig

Vi hade en riktig mysdag i rusket igår. Hotfulla grå moln över hela himlen, men trots det packade vi ryggsäckarna, klädde oss varmt och snörade på oss kängor. Det finns inga dåliga väder sägs det ju... Vi ville grilla korv! Och efter skavsår (att jag aldrig lär mig! Vi hade gått någon kilometer när ena hälen började ömma. Väl hemma hade jag spräckta blåsor på båda hälarna... Ont!) och visst besvär att tända en eld med hjälp av fuktigt ris och fuktiga träflisor lyckades vi få en brasa och korvarna blev grillade. Ett underskattat helgnöje! Det är jätteskönt att ha en mysig grillplats ungefär tre kilometer från lägenheten. Fin och relativt lättgådd stig dit, man passerar många typer av miljöer och väl framme finns både vindskydd och en bra eldstad.



På väg till grillplatsen hade vi sett några trattkantareller, på väg hem skulle vi plocka dem bestämde vi. Och det gjorde vi. Och många fler... Vi behövde inte ens leta. Precis intill stigen stod fina, fasta trattisar och bara väntade på att någon skulle ta hem dem. Om vi hade velat hade vi kunnat plocka mycket mer, men det kändes som om det räckte så här. Rensat blev det en lagom mängd att lägga på en bricka för torkning. Under natten har de stått intill ett element, men eftersom jag är i bakningstagen idag har de fått flytta in i köketoch står nu bredvid spisen och gottar sig.

Vad är det då som bakas? Jag tjuvstartar lite med saffransbaket och idag står saffransskoror med mandel på repertoaren. Jag har inte bakat det tidigare, men tänkt baka det flera år. Det har bara inte blivit av. Men eftersom vi har fått en viss rutin på skorpor till kvällsteet så föll det sig naturligt den här gången. Receptet som används kommer återigen från favoriten Anna Bergenströms bok Annas Kakor.
Jag är sugen på flera recept ur den till jul. Vi får se vad som hinns med. Kusinbarnet Moa ska döpas nästa helg, jag ska åka upp till Ockelbo och lyssna när mina klasskompisar presenterar examensarbetena, Svärmor ska ha 60-års-kalas, jag ska hjälpa mormor och morfar att julstäda, vi ska åka till Stockholm och se Eddie Izzard och vi ska fira jul med vännerna Heidi och Oscar och deras son Zacharias. Och så ska man väl hinna med julkort, städning och lite allmänt julpysslande... Det blir fullt upp i december, men jag vill inte avstå från något!

Hösttankar

Det grå novembervädret fortsätter. Grått dis bäddar in allt i ett stillastående vemod som aldrig tycks ge med sig. I fönster här och där har adventsstjärning och ljusstakar börjat dyka upp. Längtan efter ljus växer sig större för varje dag.
Trots allt det gråa kan jag inte låta bli att tycka att det är ganska skönt. November har en kravlöshet som inte finns någon annan månad. September och oktober fylls av pliktkänslan att njuta av hösten innan det blir grått. Man mosar, syltar, saftar och torkar. Rönnbär och färglada löv plockas in och tittar man ut gnom fönstret är det samma färgskala ute och inne. Ännu mer pliktfyllt är december. Helt plötsligt ska hemmet vara skinande rent, pepparkakor och lussekatter ska vara bakade, ljustakar och stjärnor ska sprida ljus. Man ska göra och skriva julkort, fixa julklappar (som många av oss stickare visserligen sysselsatt oss med en stor del av hösten), julgodis ska bakas. Och man ska alltid vara på ett strålande humör och vara så där glöggmysig hela tiden fram till nyår, då man ska förvandlas till en partypingla för en natt. Och sen kommer åter vintermörkret och lägger sig över vardagen. En barrande gran ska plundras, alla lampor ska ner i rätt låda igen och man är rätt glad att få ta ner julgardinerna igen. Man uppskattar vardagens rutiner efter en mental resa till Tomteland där allt är varmt och glittrigt.
Nä, november är en rätt skön månad när man med gott samvete kan tända stearinljus, lyssna på en bra bok, dricka te och sticka. Lugnet före stormen. Man FÅR vara lite deppig och asocial.
Vad jag vill säga med det här inlägget är att varje månad har sin charm. Vi har otroliga årstidsväxlingar här uppe i Norden, och ju mer tid man spenderar i skog och mark, desto mer uppskattar man skönheten i växlingarna. Visst är träden nakna och marken täckt av mer eller mindre förmultnade löv,men där bland löven trotsar blåsippsblad och stensöta senhöstens gråbruna färgskala och lovar att det kommer en grön vår, bara vi har lite tålamod.

Ruggigt

Det är riktigt ruggigt här idag. Kanske borde jag dricka te för att värma mig, men jag är så kaffesugen nu...
Pratade med min bror i telefon idag. Länge! Vi har lite gemensamma framtidsplaner, så vi pratade en del om det, och om en massa annar oxå. Våra planer vill jag inte skriva för mycket om, men det kan bli riktigt bra, den saken är klar.

Jag har ägnat någon timme åt att korrekturläsa ett examensarbete som klasskompisen och vännen Susanne håller på med. Om litteratur som berör träd har hon skrivt, eller snarare bristen på bra trädlitteratur. En bra bok om träd som berör fler punkter än vilken zon och hur trädet ser ut efterlyses! Det finns många böcker om träd, men ingen av de Susanne granskat innehöll all information man vill ha när man ska välja ett träd till sin trädgård. Och just träd är ju rätt svåra att flytta på om de skulle placeras fel, och en del kan ju bli ganska gamla... Så man måste tänka långt fram i tiden när man planterar, men om man då inte vet hur fort trädet växer till exempel så är det ju lite svårt...

Wow! Martha Stewart har en garnspecial med stickade och virkade saker idag, just nu på kanal 9! Jag är inget fan av henne annars, men idag ska jag ägna henne lite tid...

Höstdrömmar

När höstdiset ligger grått mellan husen, träden står nakna och vajar i vinden och dagarna blir allt kortare är det lätt att drömma sig bort. Frösådder, svarta glädjeband under naglarna och känslan av nyklippt gräs under nakna fötter finns nära till hands. Jag tycker om hösten, men just grått novemberväder har jag lite svårt att hitta något vackert med. Tankar på knytt man saknar finns nära till hands, det är svårt att koncentrera sig på något. Att vara här och nu i varje ögonblick verkar närmast omöjligt. Dagarna fylls av musik, luftslott och drömmar.

Ur Elsa Beskows Blomsterfesten i täppan. Underbar bok med fantastiska illustrationer. Lätt att drömma sig bort till.

Moa har en jättehärlig blogg om kläder, drömmar, kreativitet och funderingar kring stort och smått, och för ett tag sen gjorde hon en lista på saker hon vill göra i vinter. Inte någon prestationsfylld lista, utan helt kravlösa saker som gör en tråkig dag mycket härligare. Saker man gör för att man mår bra av, även om de kan tänkas underliga eller meningslösa av andra.
Det är lite synd att en lista behövs, men eftersom man så lätt irrar bort sig i andra saker och helt glömmer bort att njuta av stunden tycker jag att det är en jättebra grej, något som de flesta människor skulle må bra av. Eftersom jag känner mig själv och vet att jag lätt trampar på i invanda spår tänker jag följa Moas exempel och göra en egen lista.

I vinter vill jag...

• fylla lägenheten med varma, kryddiga dofter inför julen
• begrava näsan i frökataloger och drömma om vårsol
• baka pepparkakor med kakmåtten jag fick efter farmor och skratta när David kristerar dem
• göra snölyktor utanför mammas och pappas hus tills fingrarna värker av kylan
• gå långa promenader och titta på rimfrost
• prova flera nya smaksättningar på chokladtryffel
• hälsa på i bagarstugan och känna doften av nybakat Sätrabröd från den vedeldade ugnen
• bläddra i odlingsbibeln Handbok för köksträdgården och drömma om vår framtida trädgård
• göra en personlig och vacker amaryllisplantering dagarna före jul

Vad vill du göra i vinter? Precis som Moa uppmanar jag mina läsare att göra egna listor.

Konsten att stå emot

Plötsligt väcktes en längtan efter att julpynta lägenheten. Sprida en doft av saffran, pepparkakor och granris. Röra ihop tryffelsmet efter tryffelsmet och slå in chokladkolor i smörgåspapper. Det är två veckor till advent, och innan dess är julpynt bannlyst från vårt hem. Inte ens vid advent kommer speciellt mycket pynt fram, gardinerna byts, adventsljusstakar och stjärnor hängs upp i fönster. Och en och annan julblomma släpps över tröskeln, det kan jag inte förneka...
Nä, det storslagna pyntadet får vänta till dagen innan julafton, pyntar jag för tidigt hinner man ju tröttna till jul, och den där mysiga julkänslan finns inte kvar när julen väl är här.
Så trots att jag längtar efter pepparkaksbak och glögg får det vänta några veckor till. Julskivorna får stå kvar i skivstället och lådan med julpynt står i tryggt förvar nere i förrådet.

I alla affärer staplas chokladkalendrar, glöggflaskor och tomtar. Hamstrar folk redan nu? Förra året var det slut på både fikon och pepparkakshus en vecka före julafton. Innebär det att man måste köpa allt sånt nu för att vara säker på att få några fikon till Kalle Anka på julafton?
IKEA brukar rea ut julpynt flera veckor innan jul. Mellandagsrean äger inte rum under mellandagarna längre, utan dagarna mellan första advent och julafton. Sen är det lagerrensningar för att man ska kunna få plats med alla nya saker inför 2010.
Men hur kul är det masstillverkade julpyntet? Förra året hittade jag och en kompis helt underbara gamla julgranskulor på Röda Korset. 10 kr för sex stycken. Mycket vackrare och personligare än plastiga nytillverkade pynt i årets trendfärger. Jag längtar tills vi kan pyssla med våra barn och fylla julgranen med sneda pappershjärtan och klumpiga smällkarameller. Julpynt handlar om så mycket mer än glittrigt och färgstarkt. Utan skratt, värme och kärlek infinner sig ingen julkänsla hur mycket man än pyntar.
Nä, jag tänker inte falla för frestelsen. Julen får vänta några veckor till innan jag bjuder in den. Men då pyntar jag rejält istället.

Min lekkamrat

Sitter och låtsas kunna spela igen. Eller önskar att jag kunde memorera tabbar bättre och få lite mer flyt i melodin. Svart och fin är gitarren i alla fall. En Epiphone Les Paul Special II enligt brorsan, och jag kan ingenting om gitarrer, så jag litar på honom.

Rena lakan

Porsche och jag har just ägnat en stund åt en av hans favoritsysselsättningar. Vi har bytt lakan i sängen! Nya lakan är livsfarliga enligt Porsche, och därför måste han hoppa på dem, bita dem och brottas med dem medan jag försöker bädda. Tyvärr hade han mördat dem klart så fort jag fick fram kameran... Lägger in en äldre bild här istället. Den kan vara från Davids födelsedag

Till de ljuva tonerna från Metallicas All nightmare long for Porsche som ett jehu upp och ner från sängen, ena sekunden anföll han kudden, nästa var han insnurrad i påslakanet som jag förgäves försökte få över täcket...

Att bädda med Porsche i samma rum är inte lätt, men väldigt roligt.

Nu ligger han i sin fåtölj med huvudet på armstödet och snarkar högt. Skivan har tystnat och jag funderar på om jag ska diska kastruller eller göra lunch härnäst.

Dags för önskelistor?

Ett favoritklipp. En lärare på Tärna Folkhögskola brukade hänvisa till den här sketchen rätt ofta, men det var inte många i klassen som förstod vad hon pratade om... Humor var måga gånger bättre förr.

Trots att det är grått och disigt ute går tiden onekligen närmare jul hela tiden. Jag funderar på julklappar och har en lista på saker jag ska göra. Men jag vet inte vad alla nära och kära ska ha, så jag efterlyser önskelistor från dem (jag vet att många av er läser bloggen) och förslag från er andra.

Kunde jag ge er fred på jorden, vilket vore en mycket bättre "årets julklapp" än spikmattor, så skulle jag göra det, men än har jag inte sån makt tyvärr...

Måndagssysslor

Som så många gånger förr har jag en deg på jäsning. Den här gången blir det rågsiktsbröd med lite sirap i degen. Hur jag bakar ut det har jag inte bestämt än, men rågsiktskakor som omväxling mot de vanliga frallorna jag brukar göra vore kanske trevligt.

Kanske ska jag baka något mer under eftermiddagen? Kakor vore smaskigt... Det var längesen. Viljan har funnits där, men det har bara inte blivit av. Behovet av kakor har inte varit så stort här den senaste tiden. David var på en konferensanläggning med jobbet för inte så länge sen, och där gjorde de praliner, kolor och lite annat smaskigt. Mums! Nu har vi ätit lyxiga chokladpraliner och brownies med tryffel och pistagenötter till kvällsteet. Men tyvärr tar de slut nån gång, och då kan det vara trevligt med något att knapra på.

Jag har stickat en del i helgen, nu återstår bara en bit av den andra ärmen på koftan. Tyvärr har jag inte ro i kroppen att sitta och sticka flera timmar i sträck, så stickningen växer bara en liten bit i taget. Dock är jag lite orolig för om garnet ska räcka eller inte. Det är jag alltid när det närmar sig slutet på en stickning, om jag inte mot fömodan skulle ha näst intill ett helt nystan kvar. Så mycket har jag inte kvar nu, jag undrar om det ens är ett tredjedels nystan Safran kvar. Cotton Viscose kommer att räcka det vet jag. Och jag har en stump Safran kvar från ett tidigare nystan. Jag hade tänkt spara det för att montera med, men det kan hända att just den stumpen kommer att behövas uppe på axeln. Jag håller tummarna så länge och hoppas att jag oroar mig i onödan. Det känns så töntigt när garnet tar slut när man bara behöver 10-20 meter.

Bloggtorka

För tillfället råder bloggtorka. Jag kommer inte på nånting intressant att skriva om överhuvudtaget. Jag stickar lite, spelar lite gitarr, lyssnar lite på musik, sysslar med diverse hushållsbestyr och funderar en massa. Inget spännande att dela med mig av alls... Om jag inte ska föra rena dagboksanteckningar, men jag tycker redan nu att det kanske blir lite väl mycket sånt.

Porsche satte sig på min väska fredags och frågade om det verkligen var nödvändigt att åka bort nu igen... När han fick veta att han skulle få vara hemma med husse blev han nöjd.

Jag fick med 200 g grafitgrått ullgarn från mamma. Egentligen är tanken att jag ska sticka en halsduk till min far. Men jag är så sugen på en trekantssjal till mig själv... Garnet är jättemysigt och det skulle nog passa perfekt till något snyggt spetsmönster... Den sjal jag använder mest nu är en svart jag fått av mamma för några år sen. Jättemjuk och gosig i ett fluffigt akrylgarn. Det skulle vara kul att ha en mysig jag gjort själv... Jag har en virkad i vitt ulgarn, men den är stickig... Och jag är inte seciellt känslig för saker som kliar och sticks. Jag var det när jag var liten, men det har växt bort.

På koftfronten intet nytt

Inget stickat idag. Klinkar på gitarren och försöker få lite styrsel på vänsterhandens fingrar. Skriva på tangentbord kan de, så det ska väl inte vara omöjligt att få dem på rätt ställe på rätt strängar - trots att det känns så emellanåt... Det gick ju att lära sig när jag spelade tvärflöjt i mellanstadiet, så jag hoppas att det sitter i.

svårt!!

Sitter med gitarren i knät och skulle installera ett program jag fått låna av min bror med tabs och härliga(?) midi-versioner av låtar, men det vill inte funka alls...
Googlade lite snabbt efter tabs, men de är inte alls lika tydliga och pedagogiska som i programmet... Det är ju dessutom inte alls säkert att det ser likadant ut i den versionen som det var meningen att jag skulle lära mig. Men lite säkrare i fingertopparna blir jag väl i alla fall. Min vänsterhand kommer väl att ha liknande förhårdnader som jag har på mitt högra pekfinger. Bieffekt av flitigt stickande...
Jag knäpper på bäst jag kan, och blir lite osäker. Har jag tagit mig vatten över huvudet nu? Det är ganska snabba toner i introt...

Knappdags

Vad roar man sig bäst med en gråkall novembereftermiddag? Stickning, en bra bok eller en mysig film kanske? Det är ju aldrig fel.

För min del blev det en promenad ner på stan. Mammas kofta behöver knappar! Det blev inte så mycket stickat som jag hoppats under helgen, så den är fortfarande inte klar. Håller på med en ärm just nu.

Att hitta fina knappar är ju inte så svårt. Men att välja... Speciellt när det inte är till mig. Jag fastnade för den här knappen från Drops. Inka heter den. Egentligen hade jag tänkt en knapp i horn, men jag fastnade inte för någon av dem... Den här är enkel, men har det där lilla extra. Hoppas den faller mor min i smaken.

Förlängd helg

En helg av stickning, familjemys, pyssel och skratt.

Gravdekorationer av mossa bands och lades på gravar. Mamma och jag sov hos mormor och morfar en natt. Pappa firades med favoriträtten köttbullar, potatis och gräddsås på farsdag.


Brorsan bestämde sig för att lära mig att spela gitarr... Så nu har jag fått i läxa att lära mig den ena gitarrstämman på Fade to black (Metallica), han ska lära sig den andra, så ska vi spela den tillsammans i slutet på året. Han mer eller mindre tvingade mig att låna hans ena gitarr, så den står här nu. Någon förstärkare har jag inte lånat, men det känns som om det kan gå ändå. Gitarren är viktigare för att målet ska uppnås.






Jag hade tänkt åka hem på söndagen, men sen kom brorsan och jag på att vi kunde hälsa på vår syster och systerdotter på måndagen. Sagt och gjort. Jättelängesen jag träffade dem, så det var kul att se dem. Matilda växer så det knakar, hon blir tre månader idag. Får träffa henne om knappt tre veckor när vi ska på ett dop. En kusin fick barn i juni, och nu ska Moa döpas. Det är många som får barn nu. En annan kusin ska få barn i slutet av december om jag inte minns fel.

Dags att packa igen

Idag ska jag ut och åka igen. Det är ju farsdag på söndag, så jag tänkte passa på att åka hem och fira pappa öga mot öga. Jag var ju inte hem när han fyllde år för två veckor sen, så jag åker hem nu istället. Porsche får vara kvar här och hålla koll på David.

Mamma och jag ska åka och hälsa på mormor och morfar under helgen också. Och om vädret tillåter tänkte jag gå ut en liten sväng i skogen och plocka mossa och lite fina grejer och knåpa ihop lite dekorationer att lägga på farmor och farfars grav och en familjegrav på morfars sida. Under den gröna säsongen sätter jag ju gärna blommor där, men på vintern blir det något mer beständigt. Själv älskar jag fröställningar och nakna kvistar av olika slag, men det är det ju många som tolkar som visset och därför fult... Själv är jag lite skeptisk till ljung på gravar men det är ju väldigt vanligt. Traditionellt ses ljungen som olycksbringande, speciellt om man plockar in den i huset. Man drygade ut mjöl med ljung när det rådde hungersnöd, och eftersom många, trots detta, svalt ihjäl brukar ljung traditionellt förknippas med död.
Nu är det ju längesen vi hade hungersnöd i Sverige, så kanske är det något man borde strunta i. Men det har liksom satt sig i mitt undermedvetna. Ljung ÄR jättefint, men jag föredrar det i vilda former framför krukplanterade.

Stickningen är inte så klar som jag hade hoppats. Det var annat som fångade min uppmärksamhet igår. Som tur är ska jag ju sitta på tåg och buss sammanlagt ett par timmar idag, så jag får ju en del stickat då istället.

Det snöar!

Det yr av små snöflingor ute nu. Första snön i början av november? Tja, varför inte? Lite grått slask innan det fryser på ordentligt får det gärna vara för min del. Bara det inte är modd som fryser och tinar, fryser och tinar hela tiden. Den typen av väder gillar jag inte. Snöslask ena dagen, soligt och fin nästa, det är vad jag hoppas på fram till advent nu. Sen får det gärna bli vinter på allvar med tjäle, lagom mycket snö fram till dagarna före jul då det gärna får vara några decimeter. Massor av härlig rimfrost... Björkar med rimfrost i solsken är bland det vackraste som finns,

... snön ligger vit på taken...

... Anna äter frukost utan maken.

Nä, så illa är det inte. För det första brukar David ha gått till jobbet vid den här tiden i normala fall. Nu kom han ju aldrig hem i går kväll, så i princip har han inte gått hemifrån till jobbet alls i dag.
För det andra så är det mer en kombination av is och frost på taken. Med tanke på hur det blåste i går kväll så är det väl inte omöjligt att det for nåt snöblandat regn i luften under natten.
Jag har stickat ca 15 cm på andra framstycket nu på morgonen. Det blir inte lika mycket fel som det blev på eftermiddagen i går. Av någon konstig anledning brukar det gå bättre att sticka tidigt på morgonen än på kvällarna.

Det blev sängen och läsning igår kväll. Porsche fattade inte riktigt att det var sovdags, så han klättrade runt på möblerna i sovrummet innan han somnade.Men nog var han morgonpigg ändå i morse. Nån timme innan väckarklockan ringde kravlade han upp på mig och tyckte vi skulle kela lite. Och strax innan väckarklockan ringde vaknade jag till av att han slängde den numera väldigt slitna leksaksråttan i huvudet på mig... Men om man sover hela dagarna så är det kanske inga problem att vara så morgonpigg.
Just nu ligger han i mitt knä och vilar hakan på min vänstra arm. Lite svårt att skriva, men väldigt mysigt. Mattes goskisse. :)

vad ska jag göra?

Äter en mandarin till (det har blivit några under dagen. Det börjar verkligen bli säsong för dem nu, så jag njuter så länge det varar.) och funderar på vad jag ska göra av kvällen. David är ju som sagt borta över natten, så det är helt upp till mig vad som händer. Antingen ska jag göra chokladbollar och se en mysig film, eller så kyper jag ner i mysigaste pyjamasen och förlorar mig bort bland de engelska hederna och läser Wuthering Heights... Båda är lockande...
Porsche är ingen idé att fråga vad han vill. Han håller just på att jaga råttan hit och dit genom lägenheten, och jag tror att han vill fortsätta med det en stund till.

Precis som jag hade tänkt så har jag stickat en hel del idag. Nackdelen med att sticka i svart är ju att när ljuset blir skummare på eftermiddagen blir det ganska klurigt att se vad man gör egentligen, om man inte har en lampa precis över axeln då. Det blir väldigt snyggt med lystern från Cotton Viscose, och det blir ett snyggt fall. Jag gillar svart, i perioder har det nästan varit uteslutande svarta kläder som gällt för min del, men det är inte en rolig färg att sticka i... Tyvärr. Det är så snyggt med stickade svarta kläder!
Men att sticka stora projekt med en färg kan ju bli lite enformigt ibland. Men jag har inte tröttnat, mamma, och jag tycker inte att det är tråkigt så ha inga skuldkänslor! Jag erbjöd mig ju att sticka och hjälpte dig att välja garn.
När koftan är klar har jag lite julklappsprojekt som ska göras klara, och så funderar jag på ett par nya vantar till mig själv. Kan hända att det blir en mössa någon gång också... Otroligt beroendeframkallade det här garnpysslandet...

Jag funderar på att ta mig ner på stan i morgon. Tänkte kolla utbudet på ett par second hand-ställen. Både Röda Korset och Hela människan har ju butiker inte alls långt ifrån varandra. De brukar ha väldigt bra priser för tunna plånböcker, roliga och udda grejer, och så går ju pengarna till en riktigt bra verksamhet. Jag köper hellre en klänning som behöver ändras en aning där, än en ny, massproducerad klänning till ett pris som inte ens täcker vad tyget skulle kosta i Sverige. Jag får liksom inte ekvationen att gå ihop. Superbilliga kläder som transporterats från andra sidan jorden... Personalen i butiken ska ha lön, det kostar att transportera, tyget och lokalen plaggen sys i kostar pengar. Får då personen som sytt kläderna en skälig lön och arbetsvillkor som är ok? Jag är tveksam...
Dessutom bidrar man mindre till konsumtionssamhället och koldioxidutsläpp vid transport om man köper second hand. Och risken att någon annan kommer i lika kläder minskar radikalt. Jag ser bara fördelar, så om man ändå behöver en ny klänning, varför inte ge second hand-ställena en chans?

Stickningen växer

Nu har jag snart stickat om framstycket jag fick frogga i går. Kollar på Arrested Development och är väldigt sugen på pepparkakor av någon anledning. Kanske för att jag åt en mandarin/clementin/satsuma nyss. Mandarin/clementin/satsuma och papparkakor är typiska senhöst/vintersmaker för mig, så det kanske finns en ganska logisk förklaring.
David är borta över natten på en jobbgrej, så jag har tänkt ägna större delen av dagen åt min stickning. Siktar på att få båda framstyckena klara i dag i alla fall. Om jag hinner börja på en ärm är det ju inte så att jag blir besviken för det heller. Som sagt, skulle vara jätteskönt att ha koftan klar till helgen.

Porsche ligger och snarkar högljutt i fåtöljen. Han låg och spionerade på ett gäng kajor som flög omkring utanför, men när de flög bort somnade han istället...
Det har varit en väldig fart på honom emellanåt sen han kom hem igen. När jag städade hittade jag en leksaksråtta som varit borta länge under kylskåpet. Porsche blev överlycklig och har fört en kamp mellan liv och död mot råttan sen i fredags kväll. De brottas och gömmer sig för varandra någon timme åt gången, väldigt intensivt, och sen sover de några timmar bara för att ta upp kampen igen.

Så tokigt det kan bli

Första framstycket till mammas kofta var nästan klart när jag skulle kolla en grej på mönstret. Det gick inte ihop alls med hur min stickning såg ut, så jag la den svartvita utskriften åt sidan och tittade på en bild på datorn. Konstaterade på tre sekunder att jag tolkat mönstret fel... Om det berodde på dåligt formulerad beskrivning eller slarvig läsning av mig vet jag inte, och det spelar mindre roll. Jag har stickat hela framstycket fel, och det måste stickas om. Det är inte ett så litet fel att det inte syns om man inte vet det. Det är HELT fel... Roligare kunde man ju ha det... Tur att det inte tar så väldigt lång tid att göra om det, bara man sätter sig med sticknigen istället för att göra en massa annat samtidigt. Som att blogga till exempel...

Bloggtips

När vi var i Linköping pratade jag lite bloggar med svågern. Han har ett otroligt kontaktnät, och via en kompis (om jag inte minns fel) hade han hittat en rolig, ovanlig blogg som han tipsade mig om. Jag kollade upp den när vi kom hem, och har fallit pladask för den. Lite lagom surrealistisk utan att ta det lika långt som Alice i Underlandet.
Tänk er att ni hittar mystiska lappar och luktar cigarrök i lägenheten, att det luktar herrparfym på toaletten... Just detta skriver Johanna om. Hon hittar lappar från "CG", som efter någon vecka ger sig till känna och visar sig vara någon mycket oväntad.

Rensning

Det är inte bara skåp, garderober och rabatter som behöver rensning. Mitt huvud är lika fullt av "fel" tankar, grubblerier och frågor som min garderob är av kläder som jag aldrig använder av olika anledningar. Tankar om stort och smått, verklighet och fantasi, framtidshopp, tvivel och väldigt många "tänkt om" och "varför?". Funderar på saker gör vi väl alla, och det ska vi nog vara glada för, tänk om vi inte ifrågasatte eller letade andra lösningar på problem.
Men ibland blir det för mycket. Alla jobbiga tankar och frågor tar all plats och fantasierna och framtidshoppet trycks ner i ett mörkt skrymsle tills vidare.
Mitt bästa knep när det gäller att rensa huvudet är musik. Bra musik. Musik som får mig att känna mer än tänka, musik som är omöjlig att bara ha i bakgrunden. De allra flesta gångerna är det Metallica som gäller. Master of Puppets är skivan för dagen. Möjligtvis en av de bästa album som kommit från det där stora landet på andra sidan Atlanten. Cliff Burton levde fortfarande, Lars Ulrich har nog aldrig varit så taktsäker som då, och James Hetfields röst började få en viss mogen klang (även om jag tycker att hans röst bara blir bättre och bättre med åren, trots att den ofta spricker på live-spelningar. Något som väldigt få håller med mig om. Men för mig är känslan i hans röst viktigare än om han sätter alla toner perfekt.). Underbara tunga riff, kraftig bas. Jag är ingen musikkunnig typ, men jag vet när jag tycker nåt är bra, och det här ÄR bra.
Texterna handlar kanske inte om saker som passar in på mitt liv, men lösryckta fraser kombinerat med melodislingor berör mig på en skönt sätt.

Welcome to where time stands still

No one leaves and no one will

Moon is full, never seems to change

Just labeled mentally deranged

Dream the same thing every night

I see our freedom in my sight

No locked doors, No windows barred

No things to make my brain seem scarred

Jag går ut i köket. Fyller diskhon med vatten för att ta tag i helgens disk. Det får bli flera omgångar, allt får inte plats i diskstället.

Kollar klockan. Ett par timmar tills David kommer hem. Spelar väldigt dålig luftgitarr medan jag väntar på att hon ska fyllas. Tur att ingen ser, träffar säkert inte en låtsassträng rätt...

Sleep my friend and you will see

That dream is my reality

They keep me locked up in this cage

Can't they see it's why my brain says Rage

Äta ska man göra så småningom också. Tar fram tomatsås med bönor ut frysen så den hinner tina lite. Och så pasta till det. Tittar i kylskåpet och konstaterar att vi inte har så mycket färska grönsaker mer än det där vitkålshuvudet som har legat ett tag. Kål är bra. Det håller länge.

Build my fear of what's out there

And cannot breathe the open air

Whisper things into my brain

Assuring me that I'm insane

They think our heads are in their hands

But violent use brings violent plans

Keep him tied, it makes him well

He's getting better, can't you tell?

Det där lilla iriterande, anklagande rösten gör sig påmind. Som om jag inte har dåligt samvete för ett och annat redan. Jag behöver inte bli påmind... Skrubbar botten på en kastrull och längtar efter en ståplats på en konsert. En rejäl urladdning. En sån som vissa påstår att de får av att träna. Jag har inte lyckats få den fysiska urladdningen på när annat vis än till hög musik bland svettiga, lyckliga människor som delar min kärlek till musiken som kastas mot oss från scenen. Man vrålar tills rösten tar slut, och fortsätter ändå. Endorfiner i kaskader i takt med händerna som sträcks mot en allt mörkare himmel.

Om inte... Jag kan inte låta bli att fundera. Saker sker av en anledning, det var inget jag kan påverka, men jag känner mig ändå hemsk. Det var säkert bäst som det blev, men ändå. Tänk OM...

Diskstället är nu fyllt, och en av mammas favoritlåtar, Orion, spelas från vardagsrummet. Helt instrumental. En skön baktakt för mig att gå och höja volymen en aning. Längesen jag spelade Guitar Hero nu... Den här låten finns på Metallica-utgåvan. Jobbig, men bra.

Kommer på att jag måste baka bröd till i morgon under kvällen. Och duscha. Och komma ihåg att gå upp tidigt och tappa upp vatten. Imorgon ska det stängas av igen.

Text i rött från Welcome home (Sanatarium), av James Hetfield, Kirk Hammet, Lars Ulrich

Ljus i mörkret

En gråmulen lördag fylld av mys, promenader och funderingar av olika slag. En välbehövlig sovmorgon, lunch framför TVn och ytterligare en Michael Palin-serie. Vi planerade middagarna för nästa vecka, och efter en promenad bort till Långforsen gjorde vi det där läskigt vuxna... Vi veckohandlade! Visst måste man göra ett par småstopp vid affären för att köpa mjölk och kanske fylla på fruktförrådet under veckan, men det är rätt skönt att ha veckans mat planerad och veta att allt finns hemma. De dagar David ska iväg och träna på kvällen, eller jobbar lite senare är det bra att kunna ha maten mer eller mindre klar när han kommer hem.

På kvällen tog vi en promenad till och gick bort till kyrkogården. Det var vi långt ifrån ensamma om. Speciellt kring minneslunden brann små lågor tätt. Det är så otroligt vackert! Alla små ljusprickar i höstmörkret, all den kärlek och saknad ljusen står för...
Förra allhelgona-helgen bodde jag i Ockelbo. Det var 10-15 minusgrader och den första snön låg i ett tjockt täcke. Rimfrost glittrade i träden, och mitt i allt det vita brann tusental ljus på kyrkogården. Kransar, gravdekorationer, lyktor och ljus trängdes på de flesta gravar. Så många minnen som ska sammanfattas i ett litet vitt ljus man tänder en gång om året... En brinnande låga för ett liv som slocknat. Hopp om att åter få mötas någon gång. Värme i höstkylan.