tisdag 13 april 2010

Vårens första...

Äntligen ett bildinlägg med underverken!

Vårens första fästing kröp omkring på Påsens öra i morse. Den slängde vi ut igen. Ingen bild alltså. Men den såg ut ungefär som fästingar brukar göra.


Vårens första blåsippor hittade vi för några dagar sen bakom huset. De finns där bland löven. Klicka på bilden för at få den större. Några har plockats in för att ge lite vårkänsla medan snöhögarna ännu var stora. Nu har de krympt massor och gräsmattan är nästan snöfri.


Vårens första krokusar ville börja blomma redan innan snön över dem smält, så efter att jag plockat bort den fick de en väldig fart. Två tidiga, mindre sorter blommar i den upphöjda rabatten framför huset. Den ena är kritvit, den andra är lila utanpå och vit inuti. Vad de heter har jag glömt, men de kommer från Botanicus.nu. Rabatterna är inte helt vårstädade än, men de blöta löven är bortkrattade och av förra årets perenner är det värsta bortklippt där snön är borta.

Vi har börjat rota runt på vinden och hittar massor av grejer. Både sånt som är kul att ha kvar och sånt som man undrar hur man tänkte när man bestämde sig för att spara det. En del leksaker från när vi var små till Matildas stora lycka. Vi fick ihop en hel del grejer som funkar bra för henne att leka med, och om inte än så inom ett år i alla fall.


Min Waldorfdocka Stina låg bland mina saker. Jag hade inte hjärta att lägga tillbaka henne i lådan, så nu får hon sitta på min säng. Luggen har blivit lite urtunnad av pälsängrar, men annars har hon klarat sig bra.
Mamma sydde henne åt mig när jag var liten, har haft henne så länge jag kan minnas. Egentligen ska inte den här typen av dockor ha så tydliga ansiktsuttryck, men Stina har ändå ett diskret leende. Klänningen har mammas mormor (om jag inte minns fel) virkat åt mammas dockor, så den har hängt med ett tag.

3 kommentarer:

  1. Fästingar har jag sett/plockat tillräckligt många i mina dagar - tack för att du besparade oss den synen - men blåsippor är alltid härligt att titta på, var ett bra tag sedan jag såg några i verkligheten. Jag vet var de bor, men det är lite omständigt att ta sig dit.

    Matilda liknar en Waldorfdocka själv med sina tjocka goa rosiga kinder.

    SvaraRadera
  2. Vi har plockat fästingar ett tag redan. Våran Gullan är specis på att få dem på sig. Hon går mycket i änget och i skogen så det är ju inte så konstigt då.
    Vilken härligt bild på din systerdotter Matilda. Visst är det så att leksakerna duger fast de är gamla. Jag har nog några lådor uppe på vinden också som ska ner senare.

    SvaraRadera
  3. Jo, Matilda är en riktig gullunge! Hela hon är så rund och go, och när hon skrattar så skrattar hon verkligen med hela kroppen. Man kan titta på henne och leka med henne hur länge som helst!

    Fästingar finns det äckligt många här hos mina föräldrar, så jag är rätt avtrubbad, även om jag tycker de är vidriga. Men jag får inte panik när jag ser en krypa på kläderna som en del av mina kompisar.

    SvaraRadera

Lämna gärna en liten kommentar så blir jag glad. :)