Sommarplaner

När december är som gråast och man längtar efter snö så kommer härliga nyheter. Som jag skrev igår så skulle ju banden släppas till sommarens Sonisphere-festivaler. Tyvärr var det ju bara banden för festivalen i England som publicerades. Men nu så! http://se.sonispherefestival.net/

Iron Maiden, Heaven and Hell, Alice Cooper, Slayer, Anthrax, Mötley Crüe och Iggy and the Stooges.
Alla är de band som lämnat tydliga fotavtryck i hårdrockens historia. Det är riktigt tunga namn de har lyckats få ihop.
Iron Maiden stod emot punkvågen i London under sena 70- och tidiga 80-talet, och brukar sägas höra till genren NWOBHM. New wave of Brittish heavy metal. Men det är ju en genre som bara kan kopplas till början av 80-talet, så vad hör de till för genre nu? Det finns inget annat band som låter som dem. Det blir tredje gången jag ser dem - till råga på allt på Bruces födelsedag! Vi får sjunga happy birthday i publiken helt enkelt. Kommer han att få en tårta i ansiktet? Gör de fortfarande sånt när någon i bandet fyller år? När Nicko (trummisen) fyllde år för några år sen drog de ner byxorna på honom...
Dessutom kommer de att släppa ett nytt album under nästa år, så det finns risk att de kommer tillbaka under vintern igen. Yay!
Heaven and Hell är mer kända under namnet Black Sabbath, men eftersom Ozzy äger rättigheterna till namnet och det är hans ersättare Ronnie James Dio (som diagnostiserades med ett tidigt stadie cancer i magen för några veckor sen - Jag hoppas att han kan spela i sommar) som sjunger i bandet nu mera. Finns det något modernare metalband som INTE influerats av Sabbath? Utan Sabbath - ingen heavy metal. De har släppt skivor i 30 år, och trots droger och skit under tidigare delar av sin karriär har de lyckats komma ut ur dimman på fötter. Det finns få som levt de liv de levt och ändå lyckas ha så mycket självdistans och värdighet som gitarristen Tony Iommi.
Alice Cooper är även han en legend. Numera nykter alkoholist, som INTE mördat barn eller hundvalpar på scenen. Jag såg honom förra sommaren på Rock weekend i Kilafors, och det var en häftig känsla. Jag och syrran stod nästan längst fram, så vi såg ju rätt bra... En artist man kan se bara för scenshowen. Nu tycker jag ju att hans musik är fantastisk (nej, inte bara Poison och Schools Out. Att se honom bara för de låtarna är som att gå på Metallica och bara vilja höra Master of Puppets, Nothing else matters och Enter Sandman.), så det ska bli jättekul att se honom igen.
Mötley Crüe har haft sina glansdagar. När de regerade under glamrockens era var de kungar men nu? Ett bra exampel på band som inte klarat sig ur drogträsket med värdigheten i behåll. Deras musik är jag inget större fan av, däremot är boken The Dirt rätt intressant läsning. Tragisk, sorglig och helt galen.
Slayer är ett av brorsans favoritband, så han ser fram emot dem. Lite för aggresiv thrash för mig, även om jag inte tycker att de är jättedåliga. Men det är inget jag lyssnar på själv.
Iggy and the Stooges... Hur beskriver man dem? Evighetsmaskin. Tidig punk/punkrock (är inte så hemma på den genren, så om någon vill rätta mig, så gör gärna det.). Inte min musiksmak, men de är ju legender. Ett band man kan se lite på avstånd, bara för att kunna säga att man sett dem.
Anthrax har jag ingen större koll på, trots att de har hållit på länge. Inte min typ av metal det heller. Men det är ju bra om det är lite pauser bland de band man vill se oxå.

2010 verkar bli en bra sommar helt enkelt. Nu har jag något att se fram emot.