Fullt upp med begravning och kistdekoration idag, men jag kan inte låta bli att skriva några ord om den efterlängtade Metallica-konserten i går kväll. Stämningen var magisk. Vågen gick runt runt och ville aldrig ta slut, Globen fullkomligt kokade av förväntning innan. Alla fick en special edition-t-shirt som lite plåster på såren för att konserten blev uppskjuten i sista minuten. Jag har lovat mig själv att vårda språket och inte svära i bloggen, men det finns bara ett uttryck som kan beskriva känslan i går när jag stod i publikhavet och vrålade med i Master of Puppets så högt jag kunde. FY FAN VAD GRYMT! Kunde aldrig drömma om att det skulle bli en sån stämning på läktarna.
Brorsan mötte oss efter spelningen, genomblöt av svett och vatten, lyckligare än jag någonsin sett honom. Han hade stått riktigt långt fram och fått tag på inte mindre än två plektrum. Ett fångade han när Kirk kastade det, och ett låg på marken. Högt värderade souvenirer.
Bilder och mer om konserten kommer i morgon, nu ska jag ner och göra lummergirlanger till farfars kista.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Anna!
SvaraRaderaNu har jag suttit klistrad vid din blogg o läst igenom allt jag inte läst förut,och klockan är som vanligt alldeles för mycket.Mycket intressant att läsa iaf,det var väl därför jag blev kvar så länge.Kramar mor
Lilla mamma, sitter du där och slarvar nu igen. ;) Det har blivit lite dåligt med uppdateringar under den här månaden, men jag ska försöka bättra mig. Kan hända blir juni lite muntrare än maj?
SvaraRadera