Gullviva, mandelblom...

Tillbaka i stugan efter en tur ner mot Ottenby. På många ställen kan man känna sig lite udda när David går omkring med kikare och jag med floran, men här smälter vi minsann in bland fågelskådare, svampletare och andra muppar.

Först stannade vi till vid Karl X mur, för där skulle det finnas höksångare. Det är inte helt omöjligt att vi hörde den, men den var på fel sida om muren. David klättrade upp lite diskret i hopp om att få syn på den, en naturligtvis blev det tyst då. Inte mindre än tre småtärnor såg vi dock nere vid vattnet. David gav upp en litet gläjde-O'boy! när han såg dem, så jag anade att det var nåt extra innan han förklarade.

Jag hittade både mandelblom, humleblomster och en massa annat mysigt. Kan man bli annat än lycklig när det räcker med med att öppna bildörren och titta ner och se marken täck av humlelusern, liten sommarvicker och teveronika (mormors glasögon)? Muren i sig är också otroligt imponerade. Jag gillar murar, speciellt kallmurar. Det är så imponerande hur man lyckats hitta stenar som ligger så tätt ihop och binder samman allt.

Vi åkte vidare mot Ottenby, något som David verkligen längtat efter. Det är väldigt blåstigt idag, så man fick hålla i kepsen ordentligt för att den inte skulle blåsa bort. Det var till och med så att tubkikaren blåste omkull ibland. Som tur är hann vi fång den innan den välte, men det säger en del om blåsten. Ganska varmt i luften, men blåsten gör ju att det inte känns lika varmt.


Vi strövade runt en del kring långe Jan, kollade Naturumet och åkte tillbaka till Ottenbylunden. Vi tog en kort promenad på en dryg kilometer runt den lilla sjön som finns där. Fantastiskt vacker natur, pampiga ekar, våtmarker och all möjlig grönska. David klättrade upp i ett fågeltorn och fick då se massor av skärfläckor. Vi hoppades på en sommargylling som ska finnas i närheten oxå, men den var inte så pigg på att visa sig dag. Två helt nya fåglar på en dag är ju inte helt fy skam hur som helst.

Jag har fått höra att Porsche är ute på äventyr och har hälsat på Davids mormor i Rimbo. Så hela vår lilla familj är ute och åker på olika håll. Jag hoppas att han sköter sig och genast slutar med ovanan att vässa klorna på möbler! Hemma är det bara benen på köksbordet som duger att vässa klorna på, och det är ju ingen katastrof. Det är värre när han börjar vässa på soffor... Tänkte passa på att skicka en liten hälsning till honom att det finns svarta porschar även på Öland. De här två stod parkerade vid Ottenby fågelstation.