Blandade känslor

Under de senaste dagarna har jag tagit en del foton på diverse växter jag är mer eller mindre skyldig till att de växer och frodas. Hade tänkt publicera dem här nu och bjuda på lite norduppländsk vår, men det får bli någon annan dag.
Jag har gjort en första vårrensning och klippt rosor hos mormor. Hon fyllde 80 år förra sommaren och fick en rabatt och skötsel av den i födelsedagspresent av oss barnbarn. Det var många taklökar och ett par andra växter som inte överlevt vintern där, men många andra växer och frodas fint. Det är två sorters allium som kommer att blomma jättefint om någon månad. Stora fina bladrosetter intill det gamla rosentryt som min mammas morbror planterade där för över 40 år sen. Det syns att den blev glad åt att slippa gräset runt fötterna och få lite ny gödslad jord att mumsa på, för det var fullt av fina friska skott överallt på de gamla knotiga grenarna. Nu på våren blommar olika lågväxta narcisser och blå pärlhyacienter, senare under sommaren kommer blommorna att övergå i blå, rosa och lila nyanser. Det ska bli spännande att ser hur Linneaus-rosen mår. Rådjuren hann före mig att klippa ner den i vinter, så den var kraftigt nerfrusen. Men de flyttade riddarsporrarna var väldigt kraftiga och fina, och stjärnflockorna kommer att bli jättefina i år.

Idag har jag varit ute med pappa i skogen och letade efter en fin björkklyka till kistdekorationen. Vi plockade också en del lummer och mossa för samma ändamål. Det var en helt ljuvlig dag för skogspromenader. Solen var nästan stekande när man kom ut på de platser där det är relativt nyligen avverkat (i ett litet privat skogsbruk blir det sällan samma stora hyggen som man ser efter de stora skogsbolagen överallt), och genast när man kom in under täta granar bland mossbelupna stenar blev det svalare, men aldrig kallt.
Det känns bra att vi hittade så fin mossa och en helt perfekt björk. I morgon ska jag och min bror åka och köpa snittblommor till kistdekorationen och till ett mindre sorgbinderi.

Nu på kvällen åkte jag och pappa till det hus där farmor och farfar bott de senaste 25 åren. Det kändes märkligt. Så tomt... När jag varit där annars har det alltid känts att det varit farmors och farfars hus, men nu var det bara tomt. En plats utan själ där deras saker finns...