Nackdel med att sticka julklappar

Jag har just insett att det finns en väldigt stor nackdel med att sticka julklappar. Mycket av det jag gör blir jag väldigt förtjust i, och vill behålla... Eller göra en till och behålla den... Men då har jag ju inte givit bort något lika unikt. Och med tanke på att min lista över saker jag vill sticka till mig själv så är det ju inte direkt så att jag måst sticka något identiskt till mig...
Saken jag håller på med nu har jag ju redan stickat till mig, men i annat garn, och det blir GALET mycket bättre med SandnesGarns Fritidsgarn. Jag ska sticka klart den här idag, blocka den och sticka klart mammas kofta. Nu måste jag hålla mig till vad jag bestämt...

Det gick inte...

Inte helt oväntat så kunde jag inte hålla mig... I går kväll tog jag ett nystan Sandnes Fritidsgarn och la upp maskor på en rundsticka. Något svart blir det, och det kommer att gå åt ca två nystan. Ett snabbstickat projekt, och jag har stickat efter mönstret förr så det blir en favorit i repris.
Jag tror att garnet kommer att passa bra till mönstret. Det är tjockt och ganska "strävt", så det är inte så lättstickat i den meningen.

Projektet jag avslutade i går är så fint! Det blockas fortfarande och har inte torkat helt, men OJ vilken skillnad på blockad och oblockad... Bilder kommer när det stickade givits bort.

En hemlig stickning klar

Då var jag klar med ett av de större hemliga projekten. Mönstret var lätt att memorera och garnet riktigt trevligt. Först var jag inte helt säker, men nu när jag maskat av och stickningen är blt och uppspänd är jag riktigt nöjd. Det var ett sånt där mönster som verkligen måste blockas för att komma till sin rätt. Porsche tyckte att det såg riktigt spännande ut när jag låg på golvet och rättade till kanterna, så han bestämde sig för att hjälpa mig lite... Som tur är så är det ingen kattallergiker som ska få den här saken...

Jag tog en tur ner på stan för att köpa ett nystan Safran till så att mammas kofta kan avslutas. Som så många gånger förr när man kommer in i en garnaffär så var det inte det enda jag kom ut med. Lite kompletteringar till julklappar som ska tillverkas. Det kliar i fingrarna, jag vill gärna hugga in på de nya grejerna, men jag har mammas kofta och en annan påbörjad julklapp att göra klart först. Jag behöver de stickorna till andra projekt om inte annat... Alltid en bra motivation.

På väg hem tittade jag in på Hela Människan för att se vad de hade för spännande. Hittade en Helly Hansen-kopia (en tröja alltså), knallorange som sig bör, i storlek XL. Tyvärr orkade jag inte fråga om något pris... Hade blivit en bra julklapp annars. "Lite" för stor för mig. Nu ångrar jag mig ju så klart. Det kan hända att jag går en promenad igen i morgon och tittar in på Röda Korset också. Det kan finnas riktigt roliga böcker om man har lite tur.

Det brummar i köket

Eftersom jag nu fått så bra rutin på det här med att baka bröd så är den här kvällen inget undantag. Brödet var slut i skåpet, så det var bara att plocka fram mjöl och annat nödvändigt ur skåpet och sätta igång. Just när jag gjort iordning degspadet kom jag på att köksassistenten stod i förrådet. Som tur är har jag världens goaste man som hämtade den åt mig medan jag diskade undan lite. Han hade lite grejer som skulle ner i förrådet ändå, så det blev två flugor i en smäll. Assistenten, precis som kakburken jag bloggade om förut och som syns i bakgrunden på bilden, kommer ifrån Davids mormor och har några år på nacken. Den är väldigt fin med sina runda hörn och den där gräddgula färgen. Degknådningsinsatserna är av trä, som genom många års användande blivit otroligt lena. En riktig skatt!

Det måste väl vara fler än jag som tycker att gamla köksgrejer är mycket härligare och charmigare än helt nya? Udda tallrikar, pepparkaksmått, vackra burkar och kannor... Sånt som man hittar för väldigt låga priser på loppisar och hos välgörenhetsorganisationer. Jag drömmer om en snygg kaffekanna eller tekanna i porslin att servera glögg ur. Än har jag inte hittat den perfekta, men när jag väl hittar den kommer jag inte att kunna låta bli.

Den bruna påsen till vänster om maskinen kommer från Stora Hällsta kvarn. Ett lokalt företag som producerar massor av spannmålsprodukter ekologiskt. Nästan allt mjöl jag använder kommer därifrån, tycker man ska stödja lokala livsmedelsproducenter av oändligt många anledningar. Vetemjölet är lite grövre än "normalt", så till kakor och andra lite finare bakverk använder jag "vanligt" vetemjöl. Med lite grövre mjöl blir ju pannkakor, raggmunk, scones och liknande en aning nyttigare också. Om man vill ta hänsyn till sånt.

Få bloggade stickningar

Nu kanske det är några nya besökare som tittar in här i tron om att jag ska blogga om mitt stickande och blir jättebesvikna när det är bilder på torkad svamp och knappt nånting skrivet om stickning.
Jag vill bara förklara att jag stickar för fullt, att jag inte skriver om det beror på att de projekt jag har på gång nu är julklappar, och jag vill inte avslöja något i förväg... Lite trist kanske, men jag delar med mig av mina julförberedelser istället och hoppas att ni kan hålla till godo med det.
Jag håller på att förbereda en liten grej hit till bloggen, vad det är avslöjas på förmiddagen den första december.

Pysslig

Vi hade en riktig mysdag i rusket igår. Hotfulla grå moln över hela himlen, men trots det packade vi ryggsäckarna, klädde oss varmt och snörade på oss kängor. Det finns inga dåliga väder sägs det ju... Vi ville grilla korv! Och efter skavsår (att jag aldrig lär mig! Vi hade gått någon kilometer när ena hälen började ömma. Väl hemma hade jag spräckta blåsor på båda hälarna... Ont!) och visst besvär att tända en eld med hjälp av fuktigt ris och fuktiga träflisor lyckades vi få en brasa och korvarna blev grillade. Ett underskattat helgnöje! Det är jätteskönt att ha en mysig grillplats ungefär tre kilometer från lägenheten. Fin och relativt lättgådd stig dit, man passerar många typer av miljöer och väl framme finns både vindskydd och en bra eldstad.



På väg till grillplatsen hade vi sett några trattkantareller, på väg hem skulle vi plocka dem bestämde vi. Och det gjorde vi. Och många fler... Vi behövde inte ens leta. Precis intill stigen stod fina, fasta trattisar och bara väntade på att någon skulle ta hem dem. Om vi hade velat hade vi kunnat plocka mycket mer, men det kändes som om det räckte så här. Rensat blev det en lagom mängd att lägga på en bricka för torkning. Under natten har de stått intill ett element, men eftersom jag är i bakningstagen idag har de fått flytta in i köketoch står nu bredvid spisen och gottar sig.

Vad är det då som bakas? Jag tjuvstartar lite med saffransbaket och idag står saffransskoror med mandel på repertoaren. Jag har inte bakat det tidigare, men tänkt baka det flera år. Det har bara inte blivit av. Men eftersom vi har fått en viss rutin på skorpor till kvällsteet så föll det sig naturligt den här gången. Receptet som används kommer återigen från favoriten Anna Bergenströms bok Annas Kakor.
Jag är sugen på flera recept ur den till jul. Vi får se vad som hinns med. Kusinbarnet Moa ska döpas nästa helg, jag ska åka upp till Ockelbo och lyssna när mina klasskompisar presenterar examensarbetena, Svärmor ska ha 60-års-kalas, jag ska hjälpa mormor och morfar att julstäda, vi ska åka till Stockholm och se Eddie Izzard och vi ska fira jul med vännerna Heidi och Oscar och deras son Zacharias. Och så ska man väl hinna med julkort, städning och lite allmänt julpysslande... Det blir fullt upp i december, men jag vill inte avstå från något!

Hösttankar

Det grå novembervädret fortsätter. Grått dis bäddar in allt i ett stillastående vemod som aldrig tycks ge med sig. I fönster här och där har adventsstjärning och ljusstakar börjat dyka upp. Längtan efter ljus växer sig större för varje dag.
Trots allt det gråa kan jag inte låta bli att tycka att det är ganska skönt. November har en kravlöshet som inte finns någon annan månad. September och oktober fylls av pliktkänslan att njuta av hösten innan det blir grått. Man mosar, syltar, saftar och torkar. Rönnbär och färglada löv plockas in och tittar man ut gnom fönstret är det samma färgskala ute och inne. Ännu mer pliktfyllt är december. Helt plötsligt ska hemmet vara skinande rent, pepparkakor och lussekatter ska vara bakade, ljustakar och stjärnor ska sprida ljus. Man ska göra och skriva julkort, fixa julklappar (som många av oss stickare visserligen sysselsatt oss med en stor del av hösten), julgodis ska bakas. Och man ska alltid vara på ett strålande humör och vara så där glöggmysig hela tiden fram till nyår, då man ska förvandlas till en partypingla för en natt. Och sen kommer åter vintermörkret och lägger sig över vardagen. En barrande gran ska plundras, alla lampor ska ner i rätt låda igen och man är rätt glad att få ta ner julgardinerna igen. Man uppskattar vardagens rutiner efter en mental resa till Tomteland där allt är varmt och glittrigt.
Nä, november är en rätt skön månad när man med gott samvete kan tända stearinljus, lyssna på en bra bok, dricka te och sticka. Lugnet före stormen. Man FÅR vara lite deppig och asocial.
Vad jag vill säga med det här inlägget är att varje månad har sin charm. Vi har otroliga årstidsväxlingar här uppe i Norden, och ju mer tid man spenderar i skog och mark, desto mer uppskattar man skönheten i växlingarna. Visst är träden nakna och marken täckt av mer eller mindre förmultnade löv,men där bland löven trotsar blåsippsblad och stensöta senhöstens gråbruna färgskala och lovar att det kommer en grön vår, bara vi har lite tålamod.