Det här är ett av mina favorithus. Det ligger inte alls långt från folkparken utmed vår promenadväg. En massa vinklar och vrår, ett torn och en glasveranda (på två våningar till och med!). Att det sen ligger precis invid en av alla gruvdammar gör ju inte saken sämre. Det är lite slitet här och där, men vilken inspiration man får att skriva en berättelse i stil med Agnes Cecilia.
I träden runt huset satt otaliga björktrastar, och medan jag tog den här bilden stod David och tittade på en hackspett i ett träd bakom mig.
Att få rita en trädgård till ett sånt här hus vore otroligt kul! En romantisk trädgård med mormorsblommor. Rosa klätterrosor, höga riddarsporrar och en paradrabatt med pioner i rosa och vitt... Körsbärsträd och oanständiga mängder krokus och scilla om våren...
Under grenverket på en gran som står i trädgården kunde man se vintersolens svaga sken. Ett riktigt julkortslandskap tornar upp sig på andra sidan dammen, med snötäckta granar i en hemlighetsfull skog.
Lite längre bort utmed samma damm kunde man njuta av en blekblå himmel som inte synts på länge nu. En härlig, krispig blå färg. Överallt på isen fanns djurspår. Hit och dit hade små oidentifierade tasar kilat.
Vilket underbart hus. Kan tänka mig sitta där uppe och njuta solnedgången med stickning i handen.
SvaraRaderaDet finns flera såna där hus inte alls långt ifrån varandra. Ett är en SMU-gård, knallgult, stort och fullt av härliga vinklar. Ett annat är rött. Det ligger liksom insprängt i skogen utmed elljusspåret. En underbar skogstomt, lite halvrisig, precis som huset. Det sved lite i hjärtat att vi inte kunde lägga bud när det var till salu för ett halvår sen, men å andra sidan vet jag inte om jag vill bo i Sala resten av livet...
SvaraRaderaVilket sagolikt hus - där vill jag bo, spinna på verandan, sticka med katten i knät, vandra i trädgården i månljus - vilken dröm
SvaraRadera