Nu är Porsche hemma igen! Det tog honom ungefär fem sekunder innan han kom till rätta, och nu beter han sig som om han inte varit borta alls. Vi har kastat råtta (apporterande katter är det fler än vi som har, det vet jag), gosat och klippt några klor.
Just nu går han runt i lägenheten och inspekterar min städning och kollar vart jag gömt hans leksaker.
Medan han sköter inspektionen myser David och jag i soffan och kollar på The Shining. För att vara en läskig film är den riktigt riktigt bra. Förtexterna är så där underbart fula. Texten är turkos och allt skulle kunna göras på ett par minuter i Power Point... Men bortsett från förtexterna tycker jag filmen passar bra en mörk fredagkväll som den här.
Jag gillar Allhelgona-helgen. Men jag tycker inte att den är så sorglig, jag ser den hellre på det där sydamerikanska sättet. El día de los muertes (det var längesen jag läste spanska... Stavning?). En dag att minnas sina nära och kära som gått bort och minnas alla glada stunder man delat.
Hade jag varit hemma hade jag väl följt med familjen på ljuständning i kyrkan och tänt ljus på farmor och farfars grav. Samtidigt har inte graven den betydelsen för mig. Vill jag minnas dem kan jag göra det på andra ställen lika gärna... David och jag har pratat om att gå en sväng till kyrkogården här i Sala efter skymningen och titta på alla ljus. Det är så vackert, känslan som alla hundratals ljuslågor kan ge är så varm och hoppfull. Jag tror inte att livet är över för att jordelivet tar slut. Det är bara början. Ljusen på gravarna ger mig samma känsla som knopparna på träden. När löven fallit av sitter redan nästa års knoppar och bara väntar på att det ska bli varmt. Det är svårt att tycka att hösten är mörk, trist och livlös när man ser alla snällande knoppar. Jag har faktiskt sett en sälg som hade lite väl bråttom och redan hade små luddiga videkissar... Våren ligger i startgroparna! Men först vill jag ha en lagom lång, snöig, vinter.
fredag 30 oktober 2009
Anna klottrar vidare
200 inlägg! Det är inte klokt vad jag klottrar på om stort och smått. Men jag kommer inte att sluta klottra på för det. Det är rätt skönt att ha bloggen och kunna skriva ner mina funderingar.
Bakningen igår blev väldigt lyckad. Mums! Rena sockerbomben, men nån gång ibland tycker jag att man ska unna sig något riktigt gott. Maria Öhrn är kladdkaksmästare, så enkelt är det. Dessutom ska hon snart ge ut en andra kladdkaksbok har jag läst. Mycket trevligt!
Det finns till och med en blåbärsbrownie helt utan animaliska ingredienser i den första kladdkaksboken. Hur bra som helst om man har någon i bekantskapskretsen som är allergisk mot ägg, laktos/mjölk eller är vegan. Är man inte van att leta såna recept är det inte så lätt att hitta. Speciellt inte om man inte vill köpa hem sojamjölk och liknande om man bara behöver 1-2 deciliter.
Eftersom receptet står i en bok vill jag inte lägga ut det här, men det är en bok som är väl värd att köpa/låna om man gillar kladdiga chokladkakor. Och vem gör inte det?
Bakningen igår blev väldigt lyckad. Mums! Rena sockerbomben, men nån gång ibland tycker jag att man ska unna sig något riktigt gott. Maria Öhrn är kladdkaksmästare, så enkelt är det. Dessutom ska hon snart ge ut en andra kladdkaksbok har jag läst. Mycket trevligt!
Det finns till och med en blåbärsbrownie helt utan animaliska ingredienser i den första kladdkaksboken. Hur bra som helst om man har någon i bekantskapskretsen som är allergisk mot ägg, laktos/mjölk eller är vegan. Är man inte van att leta såna recept är det inte så lätt att hitta. Speciellt inte om man inte vill köpa hem sojamjölk och liknande om man bara behöver 1-2 deciliter.
Eftersom receptet står i en bok vill jag inte lägga ut det här, men det är en bok som är väl värd att köpa/låna om man gillar kladdiga chokladkakor. Och vem gör inte det?
torsdag 29 oktober 2009
Nu är det kväll
Lägenheten städad så gott det går utan att möblera om helt. Disken efter middagen diskad och en kaka står i ugnen inför morgondagens besök. Det är ju faktiskt fredag då, så jag tycker man får unna sig en efterrätt då. Vad det är för kaka väntar jag med att avslöja, vill ju inte förstöra överraskningen. Men om allt går som det ska är den väldigt god. Har inte bakat den på många år. Inte sen vår första lägenhet i Umeå, vilket innebär att det troligen är runt sex år sedan.
Känner mig rent av rastlös! Jag har hållit mig rätt sysselsatt med städning och stök de senaste dagarna, så att sätta sig i soffan och bara sticka känns nästan lite märkligt... Några varv har det blivit idag trots allt, men bakstycket är inte klart än. Jag ska åka till mamma och pappa till farsdag, så jag har tänkt att alla delarna ska vara klara då, och hinna ta mig till min LYS och köpa knappar. Det brukar vara lättare att välja knappar när knapphålen är klara. Mamma har en bra platta att blocka delarna på, så jag tar med koftan i delar dit. Sen får vi se om den hinner torka innan jag åker hem, eller om hon får montera själv.
Känner mig rent av rastlös! Jag har hållit mig rätt sysselsatt med städning och stök de senaste dagarna, så att sätta sig i soffan och bara sticka känns nästan lite märkligt... Några varv har det blivit idag trots allt, men bakstycket är inte klart än. Jag ska åka till mamma och pappa till farsdag, så jag har tänkt att alla delarna ska vara klara då, och hinna ta mig till min LYS och köpa knappar. Det brukar vara lättare att välja knappar när knapphålen är klara. Mamma har en bra platta att blocka delarna på, så jag tar med koftan i delar dit. Sen får vi se om den hinner torka innan jag åker hem, eller om hon får montera själv.
Sista rycket
Jag sitter med stickningen i knät och samlar kraft. Idag ska jag ta sista rycket med storstädningen har jag tänkt mig. Den dagliga disken ska tas om hand, jag ska koka min gröt (jag har ätit havregrynsgröt varenda morgon den här veckan, vet inte vad som flugit i mig. Jag städar och äter nyttig frukost. Något är skumt!) och sen... Jag tror jag ska gömma stickningen, annars är risken för stor att jag fastnar med den istället. Det är bara någon centimeter kvar, sen ska jag minska för ärmhålen på bakstycket. Jag har inte suttit och stickat så jättemycket de senaste dagarna, det blir någon timme på morgonen medan jag vaknar till, och sen ett par timmar på kvällen medan vi ser nån film och dricker te. Det är skönt att ha något för händerna då, annars sitter jag och pillar sönder nagelband, biter på naglarna eller något annat dumt.
I morgon kommer Porsche hem igen, han har varit i Uppsala en hel vecka nu. Davids föräldrar kommer hit på eftermiddagen och då följer katten med. Visst är det lite tomt att vara ensam här om dagarna, men å andra sidan kan jag städa utan att katten springer ivägen för sopborste och mopp (en mycket jobbig ovana han har), jag kan öppna balkongdörren utan att han försöker hoppa upp på räcket, och jag kan ha garderoben öppen hela tiden medan jag viker kläder utan att katten hoppar in och välter ut saker. Så det är lika bra att passa på att städa. Om jag gör den riktiga grundliga städningen nu, så kommer det att gå mycket snabbare att städa till jul. Det gäller att planera...
I morgon kommer Porsche hem igen, han har varit i Uppsala en hel vecka nu. Davids föräldrar kommer hit på eftermiddagen och då följer katten med. Visst är det lite tomt att vara ensam här om dagarna, men å andra sidan kan jag städa utan att katten springer ivägen för sopborste och mopp (en mycket jobbig ovana han har), jag kan öppna balkongdörren utan att han försöker hoppa upp på räcket, och jag kan ha garderoben öppen hela tiden medan jag viker kläder utan att katten hoppar in och välter ut saker. Så det är lika bra att passa på att städa. Om jag gör den riktiga grundliga städningen nu, så kommer det att gå mycket snabbare att städa till jul. Det gäller att planera...
onsdag 28 oktober 2009
Morgonmaskning
En lugn morgon med en kopp kaffe och stickning. TVn står på som sällskap, men jag kan inte påstå att jag tittar speciellt mycket. Lite ljud och rörliga bilder.
Stickningen växer fort, det börjar bli en härlig tyngd på stickorna. Jag blir allt mer sugen på att sticka en spetssjal i Safran... En kärlek som växer i takt med bakstycket på koftan.
Stickningen växer fort, det börjar bli en härlig tyngd på stickorna. Jag blir allt mer sugen på att sticka en spetssjal i Safran... En kärlek som växer i takt med bakstycket på koftan.
tisdag 27 oktober 2009
Räser-stickning
Nu har jag kommit igång med koftan jag lovade mamma att sticka. Svart ska den bli, stickas i en tråd Safran och en tråd Cotton Viscose, båda från Drops/Garnstudio. Det var längesen jag stickade något på så tjocka stockor (5mm), så det känns lite ovant att stickningen växer så fort. En riktig räser-stickning! (Nu finns det säkert en och annan som stör sig på att jag skriver räser och inte racer men det bryr jag mig inte om speciellt mycket. Stör er så mycket ni vill! :) )
Jag har stickat väldigt lite med så stumma garner som det här faktiskt är, jag är van att det är lite mer stuns och elasticitet i trådarna. Trots det måste jag säga att det är en väldigt trevlig upplevelse. Maskorna blir förvånansvärt jämna, och de som inte är jämna från början kommer att bli det när delarna blockas.
Hela ryggen stickas i en bredrandig resår, 2r 4a, så jag misstänker att koftan kommer att få en väldigt bra passform på kroppen. Ju mer jag stickar, desto mer tycker jag om både mönster och garn. Heja mamma som hittade rätt till slut! Och att klappa garner är ju ingen plågsam sysselsättning direkt...
Jag har stickat väldigt lite med så stumma garner som det här faktiskt är, jag är van att det är lite mer stuns och elasticitet i trådarna. Trots det måste jag säga att det är en väldigt trevlig upplevelse. Maskorna blir förvånansvärt jämna, och de som inte är jämna från början kommer att bli det när delarna blockas.
Hela ryggen stickas i en bredrandig resår, 2r 4a, så jag misstänker att koftan kommer att få en väldigt bra passform på kroppen. Ju mer jag stickar, desto mer tycker jag om både mönster och garn. Heja mamma som hittade rätt till slut! Och att klappa garner är ju ingen plågsam sysselsättning direkt...
Storstädning och bakdag
Jag håller på att storstäda lägenheten. Jag började igår, och en normal människa hade väl troligen avslutat det igår också. Men jag är inte normal, och således har jag en hel del kvar att göra. Å andra sidan har jag ju inte direkt kort om tid pga arbete eller så, så det gör inte mig något om städningen tar flera dagar. Jag gör det grundligt istället. Till och med "skräpgarderoben" i datorrummet har fått sig en omgång. Det är en sån där garderob där man lägger inte "allt man inte använder". Vinterjackorna hänger där under den varmare delen av året, gästsängen står hopfälld intill väggen. Davids kikare, extra kuddar och täcken och en hel del annat finns också där inne. Mycket sånt där som man kanske inte har användning för, men inte vill slänga eller göra sig av med. Men efter lite omorganisation så blev det mer utrymme där inne, och jag ska nog lägga in lite mer grejer där så att jag kan sätta in ett pysselbord i datorrummet istället för en ostadig säng som står där nu.
Vi hade tänkt inreda datorrummet till ett gästrum förr, men sängen var så himla ostadig, och sen har det inte blivit av att ta ut den därifrån.
Nytt bröd ska bakas idag också. Vad det blir får vi se. Rågkakor kanske? Såna där ganska stora, runda. Det är gott. Det beror på hur mycket rågsikt vi har hemma. Det är nog den mjölsort det går mest av här när jag tänker efter. Mycket grahamsmjöl och en del vetemjöl går det också.
Jag är jättesugen på att baka några kakor utöver nyttigheterna. Vi får se hur det blir. Det finns fortfarande en del kardemummaskorpor kvar, men det är så trist att inte ha något i kakburken när de tar slut... Jag har världens finaste kakburk på bänken. En Triett trevånings-burk i mintgrönt, grädvitt och orange från 50-talet. Den fick vi från Davids mormors hus när vi var där och plockade i somras. Jag älskar ju fina brukar, så den pryder sin plats i vårt kök. Ska jag vara ärlig så flyttade jag vinstället från köksbänken till vardagsrummet för att burken skulle få en bra plats...
måndag 26 oktober 2009
Vem kallar hösten grå?
Tack för alla fina kommentarer jag fått under helgen, både här och via sms. Jag blir lika glad varje gång jag ser att någon tar sig tid att skicka en liten kommentar till mig.
Trots att högsäsongen för länge sedan är över njöt jag så mycket jag bara kunde av vår långa promenad fram och tillbaka och runt igen på Trädgårdsföreningen under vårt Linköpingsbesök. Visst regnade det till och från under söndagen, men det hindrade inte oss. Färgåtergivningen blir inte den bästa, men jag försöker ändå övertyga alla som hävdar att hösten är grå om att färgskalan i oktober kan vara helt fantastisk.
Bilden på en stor tuva gräs kommer inte alls till sin rätt. Bladen skiftade i alla färger från blek gul till en ljuvlig nyans som jag inte kan beskriva bättre än brons-aprikos.
Trots att högsäsongen för länge sedan är över njöt jag så mycket jag bara kunde av vår långa promenad fram och tillbaka och runt igen på Trädgårdsföreningen under vårt Linköpingsbesök. Visst regnade det till och från under söndagen, men det hindrade inte oss. Färgåtergivningen blir inte den bästa, men jag försöker ändå övertyga alla som hävdar att hösten är grå om att färgskalan i oktober kan vara helt fantastisk.
Bilden på en stor tuva gräs kommer inte alls till sin rätt. Bladen skiftade i alla färger från blek gul till en ljuvlig nyans som jag inte kan beskriva bättre än brons-aprikos.
torsdag 22 oktober 2009
Vad har jag glömt?
Nu har jag packat inför helgen. Men vad är det jag behöver egentligen? Jag har packat lite kläder av olika slag, jag hoppas att det är rätt grejer... Jaja, det är bara en helg. Nu är det ju inte vilken helg som helst, men samtidigt vill jag inte klä ut mig till någon jag inte är. Det är ju mig David varit tillsammans med i 10 år, det är mig han friade till och gifte sig med.
Jag vet att middag och bio väntar i morgon kväll. Bio hör till när vi firar våra jubiléer, eftersom vi var på bio på vår första dejt. Dock är det sällan särskit romantiska filmer vi ser... Det var Star Wars: Episode I - The Phantom Menace på första dejten, vi såg Sky Captain and the world of tomorrow när vi förlovade oss, My super ex-Girlfriend två år senare, när David friade. Och i morgon ska vi se Zombieland. Av någon anledning har jag fått för mig att jag vill se den, trots att jag normalt vägrar att se zombiefilmer. Erkänn att du är imponerad nu, lillebror!
Självklart har jag fixat en stickning till resan. Jag har börjat så smått, det är svårt att låta bli... Det är det som är fördelen med att ha en massa garner liggande. Det är kanske inte några fina ullgarner från kvallitetsmärken, men många av de garner jag har är riktigt trevliga att sticka med. Och restgarnsprojekt av olika slag är alltid sännande. man vet inte hur resultatet blir förrän det är klart.
Det är ju inte så att jag kommer att sticka hela helgen, men vi ska ändå åka tåg en bra bit. Jag fick Svindlande höjder som pocket av mamma igår, och den ska så klart med. Ytterliggare en sån där bok som jag känner att jag borde och vill läsa. Brontë-systrarna har en rätt viktig plats i litteraturhistorian tycker jag.
Jag vet att middag och bio väntar i morgon kväll. Bio hör till när vi firar våra jubiléer, eftersom vi var på bio på vår första dejt. Dock är det sällan särskit romantiska filmer vi ser... Det var Star Wars: Episode I - The Phantom Menace på första dejten, vi såg Sky Captain and the world of tomorrow när vi förlovade oss, My super ex-Girlfriend två år senare, när David friade. Och i morgon ska vi se Zombieland. Av någon anledning har jag fått för mig att jag vill se den, trots att jag normalt vägrar att se zombiefilmer. Erkänn att du är imponerad nu, lillebror!
Självklart har jag fixat en stickning till resan. Jag har börjat så smått, det är svårt att låta bli... Det är det som är fördelen med att ha en massa garner liggande. Det är kanske inte några fina ullgarner från kvallitetsmärken, men många av de garner jag har är riktigt trevliga att sticka med. Och restgarnsprojekt av olika slag är alltid sännande. man vet inte hur resultatet blir förrän det är klart.
Det är ju inte så att jag kommer att sticka hela helgen, men vi ska ändå åka tåg en bra bit. Jag fick Svindlande höjder som pocket av mamma igår, och den ska så klart med. Ytterliggare en sån där bok som jag känner att jag borde och vill läsa. Brontë-systrarna har en rätt viktig plats i litteraturhistorian tycker jag.
Underbara gråa höstrusk
David är i Stockholm och har kameran med sig idag, så det blir ett långt, bildlöst inlägg. Jag hoppas att min text blir målande nog för att ge en bild av tillvaron.
På väg till Stora staden lämnade han Porsche i Uppsala. Svärföräldrarna ställer upp som kattvakter igen. TACK!
Porsche fyller år idag, så det känns lite elakt att inte han får ha kalas här hemma, men jag vet sen tidigare att han blir rejält uppvaktad i Uppsala. Han ville bjuda dem på fika, och efter att han fått höra att kattmat nog inte var så populärt hos andra än honom själv så packade vi ner ett par bullar från bullbaket här om dagen.
Ute är det grått och disigt. Idag skymtar en blå himmel mellan molnen, det är första gången på länge. Men jag klagar inte. Det är oktober. Det SKA vara grått och disigt. Jag tycker det är helt underbart! Många blir trötta och nerstämda av rusket, men jag kan inte låta bli att tycka att det är en otroligt härlig tid på året. Om man dessutom kan avnjuta hösten kombinerat med en trevlig stickning, en stor kopp te och Marabous nya choklad Vinter, då kan det inte bli mycket bättre. Jag provade den igår och konstaterade att de lyckades betydligt mycket bättre än med sommar-chokaden. Mjölkchoklad smaksatt med kardemumma, nejlika, ingefära, kanel och peppar passar mig alldeles utmärkt. Troligen kommer jag att göra tryfflar till jul med ungefär samma smaker.
Det har varit väldigt dåligt med inlägg här den senaste veckan, vilket främst beror på att jag har haft annat för mig. En hel del har jag stickat (så klart). Heidis mössa ligger på bordet, tillsammans med en mössa till hennes son. Kuvert ska inhandlas och mössor skickas. En födelsedagsmössa till mamma har jag också fått klar. Modellen jag stickade till Heidi var så trevlig och resultatet blev en, i mitt tycke, väldigt skön och mysig mössa. Så jag kunde inte låta bli att sticka en till mamma också, men i en annan färg. Av någon anledning blev den en aning större, trots att jag använde samma garn och stickor...
På söndagen var jag och David ute och åkte och letade cache:ar och myste. Vi tittade på fin natur, åt smaskiga mackor och åkte bilfärja. De är ju nästan utrotade, och ersatta av broar nu för tiden, men det finns en inte så långt här ifrån. Det kostar 20 kr att åka över, och det tar väl någon minut, men det är väl investerade pengar! Mannen som kör färjan är inte någon glad och sprallig typ direkt, men man kan inte låta bli att hitta på små historier om honom...
Eftersom det var grått och kallt tyckte jag att jag skulle ha en varm och gosig tröja. Och vad finns i min garderob om inte två härliga ulltröjor som mamma stickade till mig för många år sen. En grå lite tjockare, och en vit som inte är fullt lika tjock. Hon stickade mycket irländska fiskartröjor ett tag, såna där som består av mer flätor och strukturmönster än slätstickning. Den ena tröjan är det ingen slätstickning på alls faktiskt. Jag har inte använt tröjorna på några år, men nu passade de perfekt, och jag har återupptäckt dem. Underbart sköna och gosiga!
Igår var jag in till Uppsala för att träffa mamma lite. Hon var ledig från jobbet, och ville komma bort ett tag. Så vi tog en heldag på stan. Började med stora mackor, te och kaffe på Café Linné, tittade på koftor och fina klänningar på Indiska, tittade på skor och stövlar, hämtade en gratis Body Lotion på Body Shop (det har sina fördelar att vara med i deras stamkundsklubb) och tittade på böcker. Mamma ville ha en finkofta, men hittade ingen hon gillade. Så jag kom på den briljanta idén att hon skulle leta reda på ett mönster och köpa garn, så skulle jag sticka. Några minuter senare var vi på Yll o tyll och klappade underbara garner. De har så otroligt mycket härligt där. Jag har sagt det förr, men att släppa in mig i en garnbutik, det är som att ta in ett barn i en leksaks affär. Jag far mellan hyllorna och utbrister "åh, känn på det här! Titta vad fint! Vilken färg! Vilket fint namn på färgen! Åh vad mjukt!" Och så håller jag på till jag får syn på knapparna... Då börjar jag om från början, eftersom det inte finns en enda ful knapp i såna här affärer. Alla är jättefina och i min värld vill knapparna hellre bo hos mig än i de där små plastlådorna...
Vi hittade i alla fall en kofta, och garn som passade till den. Efter helgen ska jag börja sticka på den, det är ingen idé att börja tidigare.
I morgon bitti åker jag och David till Linköping över helgen. Det ska bli jättemysigt! Vi firar tio år tillsammans. Det är helt otroligt... För 10 år sen var jag superpirrig och kunde inte koncentrera mig på nånting. På lördagen skulle jag på dejt, och skulle få sova hos min moster i Uppsala den kvällen. Vi gick på bio, promenerade runt i stan och pussandes massor. Minns jag inte helt fel var det lite snöslask i luften den kvällen. Och Stora Torget nyinvigdes efter att det byggts om.
Tänk att det gått 10 år redan... Och jag blir bara mer kär hela tiden. Magkänslan säger mig att det bara kommer att bli bättre och bättre hela tiden.
På väg till Stora staden lämnade han Porsche i Uppsala. Svärföräldrarna ställer upp som kattvakter igen. TACK!
Porsche fyller år idag, så det känns lite elakt att inte han får ha kalas här hemma, men jag vet sen tidigare att han blir rejält uppvaktad i Uppsala. Han ville bjuda dem på fika, och efter att han fått höra att kattmat nog inte var så populärt hos andra än honom själv så packade vi ner ett par bullar från bullbaket här om dagen.
Ute är det grått och disigt. Idag skymtar en blå himmel mellan molnen, det är första gången på länge. Men jag klagar inte. Det är oktober. Det SKA vara grått och disigt. Jag tycker det är helt underbart! Många blir trötta och nerstämda av rusket, men jag kan inte låta bli att tycka att det är en otroligt härlig tid på året. Om man dessutom kan avnjuta hösten kombinerat med en trevlig stickning, en stor kopp te och Marabous nya choklad Vinter, då kan det inte bli mycket bättre. Jag provade den igår och konstaterade att de lyckades betydligt mycket bättre än med sommar-chokaden. Mjölkchoklad smaksatt med kardemumma, nejlika, ingefära, kanel och peppar passar mig alldeles utmärkt. Troligen kommer jag att göra tryfflar till jul med ungefär samma smaker.
Det har varit väldigt dåligt med inlägg här den senaste veckan, vilket främst beror på att jag har haft annat för mig. En hel del har jag stickat (så klart). Heidis mössa ligger på bordet, tillsammans med en mössa till hennes son. Kuvert ska inhandlas och mössor skickas. En födelsedagsmössa till mamma har jag också fått klar. Modellen jag stickade till Heidi var så trevlig och resultatet blev en, i mitt tycke, väldigt skön och mysig mössa. Så jag kunde inte låta bli att sticka en till mamma också, men i en annan färg. Av någon anledning blev den en aning större, trots att jag använde samma garn och stickor...
På söndagen var jag och David ute och åkte och letade cache:ar och myste. Vi tittade på fin natur, åt smaskiga mackor och åkte bilfärja. De är ju nästan utrotade, och ersatta av broar nu för tiden, men det finns en inte så långt här ifrån. Det kostar 20 kr att åka över, och det tar väl någon minut, men det är väl investerade pengar! Mannen som kör färjan är inte någon glad och sprallig typ direkt, men man kan inte låta bli att hitta på små historier om honom...
Eftersom det var grått och kallt tyckte jag att jag skulle ha en varm och gosig tröja. Och vad finns i min garderob om inte två härliga ulltröjor som mamma stickade till mig för många år sen. En grå lite tjockare, och en vit som inte är fullt lika tjock. Hon stickade mycket irländska fiskartröjor ett tag, såna där som består av mer flätor och strukturmönster än slätstickning. Den ena tröjan är det ingen slätstickning på alls faktiskt. Jag har inte använt tröjorna på några år, men nu passade de perfekt, och jag har återupptäckt dem. Underbart sköna och gosiga!
Igår var jag in till Uppsala för att träffa mamma lite. Hon var ledig från jobbet, och ville komma bort ett tag. Så vi tog en heldag på stan. Började med stora mackor, te och kaffe på Café Linné, tittade på koftor och fina klänningar på Indiska, tittade på skor och stövlar, hämtade en gratis Body Lotion på Body Shop (det har sina fördelar att vara med i deras stamkundsklubb) och tittade på böcker. Mamma ville ha en finkofta, men hittade ingen hon gillade. Så jag kom på den briljanta idén att hon skulle leta reda på ett mönster och köpa garn, så skulle jag sticka. Några minuter senare var vi på Yll o tyll och klappade underbara garner. De har så otroligt mycket härligt där. Jag har sagt det förr, men att släppa in mig i en garnbutik, det är som att ta in ett barn i en leksaks affär. Jag far mellan hyllorna och utbrister "åh, känn på det här! Titta vad fint! Vilken färg! Vilket fint namn på färgen! Åh vad mjukt!" Och så håller jag på till jag får syn på knapparna... Då börjar jag om från början, eftersom det inte finns en enda ful knapp i såna här affärer. Alla är jättefina och i min värld vill knapparna hellre bo hos mig än i de där små plastlådorna...
Vi hittade i alla fall en kofta, och garn som passade till den. Efter helgen ska jag börja sticka på den, det är ingen idé att börja tidigare.
I morgon bitti åker jag och David till Linköping över helgen. Det ska bli jättemysigt! Vi firar tio år tillsammans. Det är helt otroligt... För 10 år sen var jag superpirrig och kunde inte koncentrera mig på nånting. På lördagen skulle jag på dejt, och skulle få sova hos min moster i Uppsala den kvällen. Vi gick på bio, promenerade runt i stan och pussandes massor. Minns jag inte helt fel var det lite snöslask i luften den kvällen. Och Stora Torget nyinvigdes efter att det byggts om.
Tänk att det gått 10 år redan... Och jag blir bara mer kär hela tiden. Magkänslan säger mig att det bara kommer att bli bättre och bättre hela tiden.
fredag 16 oktober 2009
Nersutten
Det är inte lätt att få saker gjorda när man har en katt som parkerat sig i knät på en, och inte flyttat på sig på närmare 40 minuter... Jag har ätit min lunch nu och hade tänkt göra lite nytta, men Porsche hade uppenbarligen andra planer.
Mitt nästa garninköp får vänta till nästa vecka. Det är ju inte kris direkt, och regnet öser ner ute... Jag stickar vidare på ett restgarnsprojekt så länge. Det växte väldigt fort, men sen krympte det ännu fortare. Garnet jag bytt till var för tjockt för att det skulle stämma med de andra så... Bort med det, och så får jag sticka om den biten.
torsdag 15 oktober 2009
Fästa trådar
Första julklappsstickningen klar. Återupptäckte Drops Fabel. Jag har stickat ett ok på en kofta, en babymössa (som systerdottern Mailda har fått), och flera babysockor, men det var länge sen sist. Ett jättebra nybörjargarn är det också, det blir liksom automatiskt jämna fina maskor. Garnet är mjukt, men inte lika halkigt att sticka med som alpacka till exempel. Det kommer garanterat att bli fler strumpor i det garnet! Det är inte alls dyrt heller, 33 kr för ett nystan. 66 kr för ett par sockor, med andra ord. Jag fick dessutom så mycket garn kvar att det räcker till babysockor också.
Jag brukar ha en hög med färdiga stickningar med trådar kvar att fästa. Då och då går jag igenom högen och fäster alla trådar, och blir lika förvånad varför jag inte tagit itu med trådarna på en gång varje gång. Det är ju inte så jobbigt, och det tar inte så lång tid.
Men rätt var det är så har jag massor med färdiga grejer. Just nu har jag bland annat Zacharias mössa och en liten restgarnsbonus till honom, julklappsstickningen och ett par raggsockor jag haft liggande länge klara.
Jag har tittat ut en mössa till Heidi som ska bli mitt nästa ohemliga projekt. Imorgon går jag nog ner till Garner å sånt och köper garn till den. Det är flera mönster jag suttit och tittat på, men nu äntligen har jag bestämt mig. Nu måste jag bara bestämma vilken färg... Lyxproblem!
När jag tänker på saken är det nog inte bara garntåtar jag samlar på hög innan jag fäster. Det är många projekt jag nästan avslutar, men spar någon liten ynklig detalj. En mycket dålig ovana. Ibland avslutar jag detaljen i sista minuten, ibland låter jag det vara. Det är mejl som påbörjas och sparas som utkast, men sen inte skickas, disk som blir klar så när som på ett par plastbrukar som blir stående på bänken, eller ett hörn av rummet som förblir osopat när jag städar (vi har ingen fungerande dammsugare, men en mopp som fungerar superbra både torr och blöt. Dammsugaren brummar och luktar mycket, men suger dåligt.).
Ikväll är det United states of Tara på kanal 9 igen. En av då få serier jag följer. Dags att fixa en bra TV-stickning tills dess! Min hemliga stickning kräver lite mer koncentration.
Jag brukar ha en hög med färdiga stickningar med trådar kvar att fästa. Då och då går jag igenom högen och fäster alla trådar, och blir lika förvånad varför jag inte tagit itu med trådarna på en gång varje gång. Det är ju inte så jobbigt, och det tar inte så lång tid.
Men rätt var det är så har jag massor med färdiga grejer. Just nu har jag bland annat Zacharias mössa och en liten restgarnsbonus till honom, julklappsstickningen och ett par raggsockor jag haft liggande länge klara.
Jag har tittat ut en mössa till Heidi som ska bli mitt nästa ohemliga projekt. Imorgon går jag nog ner till Garner å sånt och köper garn till den. Det är flera mönster jag suttit och tittat på, men nu äntligen har jag bestämt mig. Nu måste jag bara bestämma vilken färg... Lyxproblem!
När jag tänker på saken är det nog inte bara garntåtar jag samlar på hög innan jag fäster. Det är många projekt jag nästan avslutar, men spar någon liten ynklig detalj. En mycket dålig ovana. Ibland avslutar jag detaljen i sista minuten, ibland låter jag det vara. Det är mejl som påbörjas och sparas som utkast, men sen inte skickas, disk som blir klar så när som på ett par plastbrukar som blir stående på bänken, eller ett hörn av rummet som förblir osopat när jag städar (vi har ingen fungerande dammsugare, men en mopp som fungerar superbra både torr och blöt. Dammsugaren brummar och luktar mycket, men suger dåligt.).
Ikväll är det United states of Tara på kanal 9 igen. En av då få serier jag följer. Dags att fixa en bra TV-stickning tills dess! Min hemliga stickning kräver lite mer koncentration.
onsdag 14 oktober 2009
Bara gungstolen saknas...
Ojoj, nu går det fort mot mitt mål att bli mys-tant... Här sitter man i soffan, katten ligger tätt intill och strumpstickningen växer sakta med säkert. Det är bara gungstolen och ett gäng barnbarn som saknas för att man ska kunna kalla sig tant! Och några år till på nacken kanske... Saftkokning och kakbaket är ju inget jag behöver lära mig heller, sånt gör jag ju med jämna mellanrum redan. Men barnbarnen får nog vänta ett tag till. Vi bör nog får egna barn först... Det underlättar en aning. Och jag är nog inte redo att bli mormor/farmor vid 27 heller.
I fablernas värld
Helt plötsligt förstår jag varför Drops Fabel heter just Fabel! Titta bara på färgerna! Ugglan och färg 162 som jag stickar med just nu har en hel del likheter.
tisdag 13 oktober 2009
Så svårt att välja!
Idag fick jag verkligen tampas med ett i-lands-problem! Igår försökte jag ju köpa garn till julklappar, men fick vända hem när butiken var stängd. Det gick bättre idag. Jag kom i alla fall in i butiken utan problem. Men sen blev det värre... Det finns ju så mycket att titta på, att känna på, och (när ingen ser) lukta på. Tyvärr var det en aning urplockat nu, men fem STORA kartonger som stod mitt på golvet ska nog kunna råda bot på det. Sen var det nästa problem... Jag måste hitta de perfekta garnerna. Rätt material, rätt känsla, rätt färg, rätt tjocklek. Det är mycket som ska stämma. Är man ute efter pälsiga effektgarner är det här rätt butik (de har nästan mer såna än rena ullgarner). Eller om man vill ha pastelliga baby-garner. Tunna, supermjuka ullgarner är det lite sämre med. Om man inte ska ha baby-ull, men de har inte rätt lyster. Och visst finns det fina superwash-garner, men inte precis de färger jag tänkt mig. Som sagt, i-lands-problem.
Men efter att jag gått flera varv i den lilla, men innehållsrika, affären hittade jag garner jag var nöjd med, men inte till alla projekt. Alltså har jag en anledning att gå tillbaka senare i veckan när de packat upp de nyanlända kartongerna...
Innan jag börjar med något nytt projekt så ska jag sticka klart ett litet restgarnsprojekt. Jag har ju just stickat en mössa till en liten kille. Det blev lite garn över från mössan, så... En liten bonusgrej bara.
Jag skulle gärna ta kort på mina inköp och stickningar, men kameran är med David. Han ska köpa ett nytt batteri när han ändå är inne i Uppsala. Han skulle sova hos sina föräldrar i natt, så det blir bara jag och Porsche hemma i kväll.
Men efter att jag gått flera varv i den lilla, men innehållsrika, affären hittade jag garner jag var nöjd med, men inte till alla projekt. Alltså har jag en anledning att gå tillbaka senare i veckan när de packat upp de nyanlända kartongerna...
Innan jag börjar med något nytt projekt så ska jag sticka klart ett litet restgarnsprojekt. Jag har ju just stickat en mössa till en liten kille. Det blev lite garn över från mössan, så... En liten bonusgrej bara.
Jag skulle gärna ta kort på mina inköp och stickningar, men kameran är med David. Han ska köpa ett nytt batteri när han ändå är inne i Uppsala. Han skulle sova hos sina föräldrar i natt, så det blir bara jag och Porsche hemma i kväll.
måndag 12 oktober 2009
Mitt mål i livet
För några dagar sen kom jag på ett av mina stora mål i livet. Jag vill bli eljest. Vissa påstår att jag redan är lite eljest, men jag menar att mina små egenheter inte alls är tillräckligt för att jag på allvar ska kunna kalla mig eljest. Det krävs lite mer udda egenskaper än att vara en stickande headbanger med enormt trädgårdsintresse.
Jag är väl något av en social ensamvarg, men räcker det? Jag trivs bäst med att ha en liten skara nära vänner i min vänskapskrets. Jag är inte en sån där tjej som har 200 telefonnummer till bekanta och bekantas bekanta. Jag kan mycket väl gå på stan, eller rent av på bio, ensam.
Att sitta ensam i ett par timmar på ett fik och dricka kaffe eller te och läsa eller skriva är inte heller något konstigt i min värld. Jag gjorde det ofta när vi bodde i Umeå, men sen kom jag av mig. Här i Sala skulle jag nog bli betraktad som eljest om jag gjorde en sån sak, i och för sig… Men å andra sidan finns det inget fik som är så mysigt att jag vill sitta så länge. Om det är bra eller dåligt för stadens caféer vet jag inte. Stamkunder är väl bra, men om de lägger beslag på ett bord i flera timmar, och inte köper speciellt mycket under den tiden är de kanske inte lika bra.
Men mina planer är som tur är mer långsiktiga än att jag kan kalla mig eljest redan i morgon. Ett stort steg blir när vi hittar drömhuset. Att vara trädgårdsintresserad och odla egna grönsaker är idag inte speciellt märkligt. Men jag ska se till att vår trädgård blir något speciellt.
En kompis kallade mig för någon vecka sen för bohem, men tillade snabbt att hon menade det på ett positivt vis. Och jag hade inte tolkat det på nåt annat vis heller. Att vara bohem är väl ett stort steg i rätt riktning om jag vill kunna kalla mig eljest på riktigt? Jag älskar mina kjolar, långa stickade strumpor och flera lager sjalar. Jag skulle nog vilja säga att när jag är en yngre och något modernare version av underbara Tasha Tudor, då är mitt mål uppnått.
Boken om hennes trädgård är en av mina favoritböcker (Mamma har den, men inte jag. Men för er som funderar på vad jag kan tänkas önska mig i julklapp så är det ett hett tips), jag älskar hennes växter, hennes livsfilosofi och hennes stil. Det var som om tiden stannat i hennes trädgård. Jag tvivlar på att hon ens hade el i huset! Hon bodde i ett hus med sina hundar, sin enögda katt och en papegoja som svär som en borstbindare. Hon hade getter och höns, och vackra vita duvor i ett duvslag. Hon gick barfota så fort snön försvinner, och om vintern bar hon flera lager kjolar och sjalar för att hålla sig varm. Dessutom målade hon underbara små akvareller och hade vinden full av antika klänningar… Och bjöd sina gäster på nybakade pajer direkt ur den vedeldade ugnen, smaksatta med vad trädgården hade att erbjuda just då.
Nä, som Tasha Tudor blir jag nog aldrig, men jag kan försöka lära mig att se på livet, min omgivning och mina växter med samma kärlek och med samma pliriga ögon som henne. Det är nog först när jag lyckats med det som jag kan kalla mig eljest och inte bli ifrågasatt för mitt beteende.
Jag är väl något av en social ensamvarg, men räcker det? Jag trivs bäst med att ha en liten skara nära vänner i min vänskapskrets. Jag är inte en sån där tjej som har 200 telefonnummer till bekanta och bekantas bekanta. Jag kan mycket väl gå på stan, eller rent av på bio, ensam.
Att sitta ensam i ett par timmar på ett fik och dricka kaffe eller te och läsa eller skriva är inte heller något konstigt i min värld. Jag gjorde det ofta när vi bodde i Umeå, men sen kom jag av mig. Här i Sala skulle jag nog bli betraktad som eljest om jag gjorde en sån sak, i och för sig… Men å andra sidan finns det inget fik som är så mysigt att jag vill sitta så länge. Om det är bra eller dåligt för stadens caféer vet jag inte. Stamkunder är väl bra, men om de lägger beslag på ett bord i flera timmar, och inte köper speciellt mycket under den tiden är de kanske inte lika bra.
Men mina planer är som tur är mer långsiktiga än att jag kan kalla mig eljest redan i morgon. Ett stort steg blir när vi hittar drömhuset. Att vara trädgårdsintresserad och odla egna grönsaker är idag inte speciellt märkligt. Men jag ska se till att vår trädgård blir något speciellt.
En kompis kallade mig för någon vecka sen för bohem, men tillade snabbt att hon menade det på ett positivt vis. Och jag hade inte tolkat det på nåt annat vis heller. Att vara bohem är väl ett stort steg i rätt riktning om jag vill kunna kalla mig eljest på riktigt? Jag älskar mina kjolar, långa stickade strumpor och flera lager sjalar. Jag skulle nog vilja säga att när jag är en yngre och något modernare version av underbara Tasha Tudor, då är mitt mål uppnått.
Boken om hennes trädgård är en av mina favoritböcker (Mamma har den, men inte jag. Men för er som funderar på vad jag kan tänkas önska mig i julklapp så är det ett hett tips), jag älskar hennes växter, hennes livsfilosofi och hennes stil. Det var som om tiden stannat i hennes trädgård. Jag tvivlar på att hon ens hade el i huset! Hon bodde i ett hus med sina hundar, sin enögda katt och en papegoja som svär som en borstbindare. Hon hade getter och höns, och vackra vita duvor i ett duvslag. Hon gick barfota så fort snön försvinner, och om vintern bar hon flera lager kjolar och sjalar för att hålla sig varm. Dessutom målade hon underbara små akvareller och hade vinden full av antika klänningar… Och bjöd sina gäster på nybakade pajer direkt ur den vedeldade ugnen, smaksatta med vad trädgården hade att erbjuda just då.
Nä, som Tasha Tudor blir jag nog aldrig, men jag kan försöka lära mig att se på livet, min omgivning och mina växter med samma kärlek och med samma pliriga ögon som henne. Det är nog först när jag lyckats med det som jag kan kalla mig eljest och inte bli ifrågasatt för mitt beteende.
Lövprassel och Dödergöksbasker
Det är verkligen höst ute nu! Det var riktigt ruggigt ute när jag gick en promenad ner på stan. Med min grafitgrå dödergöksbasker på huvudet gick jag genom stadsparken ner till centrum. Vägen var vissterligen sopad och fri från löv, men vem vill gå på en lövfri asfaltsväg när man kan gå på gräset och sparka i löven? Det finns alltid en risk att man hittar något annat än löv när man sparkar runt, sånt som hundar ibland lämnar efter sig, och som gömmer sig i löv eller snö till exempel... Men jag hittade inget sånt den här gången som tur var...
Något som jag däremot hittade var den lokala garnbutiken. Tyvärr märkte jag att den är stängd på måndagar. Hade sett fram emot att få klappa på mjuka garner i fina färger, nu fick jag nöja mig med att trycka näsan mot det kalla glaset och njuta på avstånd. Men i morgon är den öppen igen, och tack vare en donation från min älskade mamma ska jag få lära känna några nya nystan, kanske i en hittills oprövad kvallitet. När jag träffar det rätta garnet för mitt nästa hemliga projekt, då vet jag.
Nu börjar det dra ihop sig till julklappsstickningar, så några ingående inlägg om mina stickprojekt blir det troligen inte framöver.
Något som jag däremot hittade var den lokala garnbutiken. Tyvärr märkte jag att den är stängd på måndagar. Hade sett fram emot att få klappa på mjuka garner i fina färger, nu fick jag nöja mig med att trycka näsan mot det kalla glaset och njuta på avstånd. Men i morgon är den öppen igen, och tack vare en donation från min älskade mamma ska jag få lära känna några nya nystan, kanske i en hittills oprövad kvallitet. När jag träffar det rätta garnet för mitt nästa hemliga projekt, då vet jag.
Nu börjar det dra ihop sig till julklappsstickningar, så några ingående inlägg om mina stickprojekt blir det troligen inte framöver.
Mysig söndag
Igår hade i en sån där jättemysig utflykt. David hade bokat en bil från bilpoolen och skulle åka och titta på en fågel som tydligen är rätt ovanlig. Kan det ha varit en drillsnäppa? Helt ovanligt att jag glömmer vad han tittar på är det ju inte...
Efter att vi pratat om det i några mintuer bestämde jag mig för att följa med. Så vi packade matsäck, gjorde smörgåsar som mer liknade en grekisk sallad på bröd än vad man brukar tänka på när man hör "smörgås" och gav oss i väg.
En supermysig utflykt som började med grått väder och regn, men om man bara är beredd och har regnstället med sig så gör det ju inte så mycket. Det slutade regna strax efter att vi kommit fram till första stoppet som tur var, för även om man har regnkläder så blir det ju rätt trist att vara ute om det spöregnar hela tiden. Tyvärr gjorde jag upptäckten att mina kära Graninge-kängor behöver impgregneras...
Vi tog lite cache:ar, tittade på några fåglar, hejade på en av de fågelskådare som sett flest fåglar i Sverige (mitt fågelskådar-skådar-intresse vaknade till när David berättade det), körde om en munk med basker på huvudet och åt matsäck vid en grillplats på en strand.
Det är pracis så där som man vill ha söndagarna. Det var typiskt oktoberväder ute. Mulet, men uppehåll större delen av dagen. Medan David tittade på fåglar njöt jag av en fantastisk mosaik av gula björkar och mörka granar mot en grå himmel.
Det finns en skön mellankoli i naturen nu. Sakta vissnar gräs och andra örter ner, löven gulnar, faller av och lägger sig som ett skyddande täcke över frön som spritts i vinden. Nakna grenar sträcker sig mot ett allt kallare solsken.
Trots den varma färgskalan på löven anar man den där höstkylan när man tittar ut genom fönstret och man rättar till sjalen som ligger över axlarna när man stickar och dricker te ur favoritmuggen. Är det en slump att jag helst dricker Kashmiri-te under den kallare delen av året? Ett svart, lite lagom kryddigt te som inte smakar för mycket pepparkaka.
Efter att vi pratat om det i några mintuer bestämde jag mig för att följa med. Så vi packade matsäck, gjorde smörgåsar som mer liknade en grekisk sallad på bröd än vad man brukar tänka på när man hör "smörgås" och gav oss i väg.
En supermysig utflykt som började med grått väder och regn, men om man bara är beredd och har regnstället med sig så gör det ju inte så mycket. Det slutade regna strax efter att vi kommit fram till första stoppet som tur var, för även om man har regnkläder så blir det ju rätt trist att vara ute om det spöregnar hela tiden. Tyvärr gjorde jag upptäckten att mina kära Graninge-kängor behöver impgregneras...
Vi tog lite cache:ar, tittade på några fåglar, hejade på en av de fågelskådare som sett flest fåglar i Sverige (mitt fågelskådar-skådar-intresse vaknade till när David berättade det), körde om en munk med basker på huvudet och åt matsäck vid en grillplats på en strand.
Det är pracis så där som man vill ha söndagarna. Det var typiskt oktoberväder ute. Mulet, men uppehåll större delen av dagen. Medan David tittade på fåglar njöt jag av en fantastisk mosaik av gula björkar och mörka granar mot en grå himmel.
Det finns en skön mellankoli i naturen nu. Sakta vissnar gräs och andra örter ner, löven gulnar, faller av och lägger sig som ett skyddande täcke över frön som spritts i vinden. Nakna grenar sträcker sig mot ett allt kallare solsken.
Trots den varma färgskalan på löven anar man den där höstkylan när man tittar ut genom fönstret och man rättar till sjalen som ligger över axlarna när man stickar och dricker te ur favoritmuggen. Är det en slump att jag helst dricker Kashmiri-te under den kallare delen av året? Ett svart, lite lagom kryddigt te som inte smakar för mycket pepparkaka.
lördag 10 oktober 2009
Brunch med Micheal Palin
Vi brukar lyxa till det med scones eller amerikanska pannkakor till frukost på helgerna ibland, och idag var inget undantag. Medan Michael Palin reste vidare runt Stilla Havet på kanal 9 satt vi här och mumsade på varma scones med hemkokt marmelad. Min citron- och fläderbloms marmelad blev jättegod! Frisk i smaken, och inte för söt. Jag kokade ju en annan marmelad av en blandning av vanliga och blodapelsiner, hittade ett recept med lite mindre socker som jag testade. Jag tycker den marmeladen är jättegod, det är mycket smak och den är en aning bitter. Jag kan tänka mig att den är jättegod tillsammans med en lagrad ost.
Det här mönstret stickar jag nu, men jag använder Drops Alpacka istället för Fabel till mössan.
Stickningen fick så klart inte vila, så jag stickade vidare på mössan. Tyvärr läste jag lite fel i beskrivningen. Jag hade 128 maskor och skulle minska 20 maskor så att det blev 108 kvar. Jag minskade 8 maskor och fick 120 kvar. Nästan en timme senare märkte jag misstaget. Inte så mycket annat val än att dra ur stickan och börja frogga... Det var i alla fall bara en timmes stickande som fick göras om, inte en halv dags arbete.
fredag 9 oktober 2009
Fredagkväll i min smak
Medan David är på fest med kollegorna sitter jag och myser med te, stickning och Trädgårdsfredag på TV2. Gustav Mandelmann är bara för härlig! En av mina stora förebilder när det gäller trädgårdsmästeri.
När jag pluggade i Ockelbo kom flera kända trädgårdsmänniskor och föreläste, vissa imponerade mer än andra kan jag lite diplomatiskt säga. Jag delar inte åsikter med alla människor jag träffar, och detsamma gäller trädgårdsmänniskor. Visst vill jag undvika gifter så gott det går i odlingar, men ibland kan det vara nödvändigt med en punktinsats för att få bukt på ett skadedjursangrepp till exempel.
Vissa trädgårdsdesigners kräver att deras planteringar hela tiden ser ut som när de planterades, men växter lever och har en egen vilja. De flyttar sig, de breder ut sig eller rent av fryser ihjäl en kall vinter. Om man inte vill att det man skapat ska ändras med tiden kanske man ska jobba med andra material än växter...
Det är det som är så härligt med herr Mandelmann. Om en växt breder ut sig nåt otroligt, eller blir uppäten av rådjur, då skrattar han bara och konstaterar att det blir inte alltid som man tänkt sig, men det är ju det som är en del av charmen med trädgårdar. Och det är ju precis så det är! Man kan inte styra över allt, ibland måste man bara gilla läget och se möjligheter att skapa något nytt av situationen. Det finns alltid en utmaning med odlingar på det viset. Man vet inte hur resultatet blir i slutänden. Man kan, och ska väl, ha ett mål från början, och förhoppningsvis slutar man någonstans i närheten av målet. Men ibland måste man byta riktning helt på vägen, och kanske blir resulatatet ännu bättre än man tänkt från början.
När jag pluggade i Ockelbo kom flera kända trädgårdsmänniskor och föreläste, vissa imponerade mer än andra kan jag lite diplomatiskt säga. Jag delar inte åsikter med alla människor jag träffar, och detsamma gäller trädgårdsmänniskor. Visst vill jag undvika gifter så gott det går i odlingar, men ibland kan det vara nödvändigt med en punktinsats för att få bukt på ett skadedjursangrepp till exempel.
Vissa trädgårdsdesigners kräver att deras planteringar hela tiden ser ut som när de planterades, men växter lever och har en egen vilja. De flyttar sig, de breder ut sig eller rent av fryser ihjäl en kall vinter. Om man inte vill att det man skapat ska ändras med tiden kanske man ska jobba med andra material än växter...
Det är det som är så härligt med herr Mandelmann. Om en växt breder ut sig nåt otroligt, eller blir uppäten av rådjur, då skrattar han bara och konstaterar att det blir inte alltid som man tänkt sig, men det är ju det som är en del av charmen med trädgårdar. Och det är ju precis så det är! Man kan inte styra över allt, ibland måste man bara gilla läget och se möjligheter att skapa något nytt av situationen. Det finns alltid en utmaning med odlingar på det viset. Man vet inte hur resultatet blir i slutänden. Man kan, och ska väl, ha ett mål från början, och förhoppningsvis slutar man någonstans i närheten av målet. Men ibland måste man byta riktning helt på vägen, och kanske blir resulatatet ännu bättre än man tänkt från början.
Eftermiddag med lillebror
Brorsan har varit här och hälsat på en stund. Jag hade råkat få med mig föräldrarnas kamera hit, så han passade på att hämta den. Vi har pratat, fikat och kollat på Flight 666. En dokumentär som filmades under den första delen av Iron Maidens senaste världsturné. De hade ett eget plan som de flög bandet och hela deras crew (något bra svenskt ord kommer jag inte på... Hjälp!) och all utrustning i. Ingen mindre än sångaren i bandet flög deras Boeing 757, döpt till Ed Force One.
Min konsertabstinens har ju inte blivit mindre direkt, men många skratt har vi fått oss... De är inte riktigt kloka de där gamla britterna!
Porsche låg bredvid oss i soffan och lyssnade på musiken. Mattes lilla hårdrockskisse... Några snygga klistermärken till hans bur vore inte helt fel... För det blir nog svårt att få på honom en tröja.
Medan vi kollade på filmen har jag börjat sticka på en mössa till Zacharias. Mjukt, härligt alpackagarn från Drops i en klar turkos färg. Det var länge sen jag stickade i alpacka nu. Det beter sig helt annorlunda än det tunna ullgarn jag stickat sockor i den senaste tide. Det är mycket lenare och halkigare, men å andra sidan blir det mycket skönare att ha på huvudet också.
Min konsertabstinens har ju inte blivit mindre direkt, men många skratt har vi fått oss... De är inte riktigt kloka de där gamla britterna!
Porsche låg bredvid oss i soffan och lyssnade på musiken. Mattes lilla hårdrockskisse... Några snygga klistermärken till hans bur vore inte helt fel... För det blir nog svårt att få på honom en tröja.
Medan vi kollade på filmen har jag börjat sticka på en mössa till Zacharias. Mjukt, härligt alpackagarn från Drops i en klar turkos färg. Det var länge sen jag stickade i alpacka nu. Det beter sig helt annorlunda än det tunna ullgarn jag stickat sockor i den senaste tide. Det är mycket lenare och halkigare, men å andra sidan blir det mycket skönare att ha på huvudet också.
torsdag 8 oktober 2009
Konsertabstinens
Har konsertabstinens ikväll. Sitter och lyssnar på en massa Iron Maiden och Bruce Dickinson-låtar. Det är snart tre år sen jag och brorsan var på vår första Maiden-konsert. Så otroligt häftig upplevelse. Jag har hört ryktas att de skulle jobba på nytt material under hösten, så jag hoppas på en ny skiva och turné nästa år.
Different world
You lead me on the path
Keep showing me the way
I feel a little lost
A little strange today
I think I'll take a hold
Of whatever comes my way
Then we'll see what happens
Take it day by day
I though I had it all
I had it all worked out
Just what my future held
That there would be no doubt
But then the card came up
And I took another turn
But I don't know if it's
Fulfillment that I yearn
Tell me what you can hear
And then tell me what you see
Everybody has a different way
To view the world
I would like you to know
When you see the simple things
To appreciate this life
It's not too late to learn
Don't want to be here
Somewhere I'd rather be
But when I get there
I might find it's not for me
Don't know what I want
Or where I want to be
I'm feeling more confused
The more the days go by
Mer höst
Det känns som om jag omedvetet glidit in på ett hösttema här på bloggen den senaste tiden. Det kanske inte är så konstigt… När det gäller mat är det få saker som hör så mycket till hösten som rotfrukter. Svenska, nyskördade rotfrukter som nästa inte kostar nånting alls. Bra för klimat, miljö, de lokala odlarna och plånboken.
Igår när vi var och handlade kostade kålrötterna 90 öre/kg. Det är ju ingenting! Man får nästan betalt för att köpa dem. Men vi köpte inte bara kålrot. Morötter, palsternacka, vitkål och fänkål hamnade också i korgen. Det kan ju inte bli annat än en mustig höstgryta av det här!
På spisen puttrar just nu en minestrone-inspirerad rotsaksgryta med stora vita bönor. Det doftar underbart i hela lägenheten! Än är det långt kvar till middagen, men de flesta grytor brukar smaka bättre om man gör dem i förväg, så att de får stå och dra ett tag innan det är dags att äta.
Igår när vi var och handlade kostade kålrötterna 90 öre/kg. Det är ju ingenting! Man får nästan betalt för att köpa dem. Men vi köpte inte bara kålrot. Morötter, palsternacka, vitkål och fänkål hamnade också i korgen. Det kan ju inte bli annat än en mustig höstgryta av det här!
På spisen puttrar just nu en minestrone-inspirerad rotsaksgryta med stora vita bönor. Det doftar underbart i hela lägenheten! Än är det långt kvar till middagen, men de flesta grytor brukar smaka bättre om man gör dem i förväg, så att de får stå och dra ett tag innan det är dags att äta.
onsdag 7 oktober 2009
Husmoderligt värre
Bönor ligger i blöt och ska kokas i morgon, kardemummaskorpor gräddas i skrivandets stund. Ullstrumpor på stickorna och kylen full av rotfrukter som ska kokas till en riktig höstgryta i morgon. Luften riktigt darrar av husmorderlighet i lägenheten!
Deltog i en frågesport online i förmiddags. Ämnet var "Bomber och granater". Lite mindre husmoderligt. Det gick väl så där... Jag ska dock erkänna att jag tog två av mina poäng tack vare ett viss hårdrocksintresse... Bombplanet Enola gay omnämns i Iron Maidens låt Tailgunner, och visst har det väl skrålats tämligen falskt till AC/DC's TNT, det kan jag erkänna... Har sagt det förr, och jag säger det igen. Man blir allmänbildad av hårdrock. För er som vill veta mer om krig, speciellt andra världskriget, rekommenderar jag det mesta Sabaton spelat in.
Deltog i en frågesport online i förmiddags. Ämnet var "Bomber och granater". Lite mindre husmoderligt. Det gick väl så där... Jag ska dock erkänna att jag tog två av mina poäng tack vare ett viss hårdrocksintresse... Bombplanet Enola gay omnämns i Iron Maidens låt Tailgunner, och visst har det väl skrålats tämligen falskt till AC/DC's TNT, det kan jag erkänna... Har sagt det förr, och jag säger det igen. Man blir allmänbildad av hårdrock. För er som vill veta mer om krig, speciellt andra världskriget, rekommenderar jag det mesta Sabaton spelat in.
Plötsligt var det höst
Det känns som om hösten hade väldigt bråttom när en väl kom i år. Hela september var varm, och jag kunde knappt vänta på att löven skulle ändra färg och det skulle bli kallt om nätterna. Sen blev det oktober, och helt plötsligt är det kraftig frost var och varannan morgon, det blåser ute och löven är mer gulbruna är röda.
När jag tittar ut och ser träden vaja i vinden är det riktigt skönt att få mysa inne med en stickning. Soliga höstdagar är det riktigt lockande med en promenad, med inte när det är så här...
Det börjar bli dags att höststäda på balkongen. Tomaterna har frusit, men mangolden tål lite mer kyla och är fortfarande fin. Den ska skördas och förvällas innan jag fryser in den.
När jag tittar ut och ser träden vaja i vinden är det riktigt skönt att få mysa inne med en stickning. Soliga höstdagar är det riktigt lockande med en promenad, med inte när det är så här...
Det börjar bli dags att höststäda på balkongen. Tomaterna har frusit, men mangolden tål lite mer kyla och är fortfarande fin. Den ska skördas och förvällas innan jag fryser in den.
Jobbiga matte som ska störa min skönhetssömn med att ta kort på mig!
Porsche har alltid älskat filtar, men sen vi kom tillbaka till Sala i måndags är han som besatt. Så fort en filt inte ligger över ryggstödet på soffan så ligger det en katt och sover på den. Speciellt vår vita ullfilt är han förtjust i. Jag har den över axlarna just nu, men tro inte att jag får ha den ifred! Porsche ligger tätt intill, på filten. Och om jag rör mig för mycket (om jag sträcker mig efter kaffekoppen till exempel) får jag en sur blick, sen vänder han på sig och somnar om. Men jag får i alla fall låna hans filt!
Jag har tänkt baka kakor idag, men kan inte bestämma mig för vilken sort. Kardemummaskorpor blir det många av, det är enkelt och de är goda. Bondkakor är också gott. Det finns väldigt många andra goda kakor också... Men det blir nog inga med choklad. Visst är det bra om kakor går åt, men bakar jag chokladkakor går de åt lite för fort.tisdag 6 oktober 2009
Tävling
Mia Bengtsson lottar ut ett paket innehållande bland annat hennes bok Virka amigurumi för att fira att boken sålt över 10 000 exemplar. Klicka här för att vara med i utlottningen.
Brödbak
Dags att baka bröd igen. Eftersom vi har frysen full av annat brukar jag inte göra några stora satser åt gången, men å andra sidan så har jag ju tid att baka ofta, så jag lider inte av det.
Som jag skrivit tidigare så använder jag sällan recept, men brukar utgå från ungefär samma grund.
25 g jäst
ca ½ dl rapsolja
2-3 dl ljummet vatten, ibland hälften mjölk
1-2 msk sirap eller honung
½ tsk salt
När jästen löst sig brukar jag blanda ner till exempel
Som jag skrivit tidigare så använder jag sällan recept, men brukar utgå från ungefär samma grund.
25 g jäst
ca ½ dl rapsolja
2-3 dl ljummet vatten, ibland hälften mjölk
1-2 msk sirap eller honung
½ tsk salt
När jästen löst sig brukar jag blanda ner till exempel
- 1 msk brödkryddor
- ½ dl linfrö
- ½ dl solrosfrö
- ½-1 dl vetegroddar
- en näve russin
- 1-2 msk syltat apelsinskal
- en näve havregryn
Använder jag flera sorters mjöl brukar jag börja med det mest grovmalda. Idag blandande jag grahamsmjöl och rågsikt. Tillsammans med frön och vetegroddar blir det ett ganska grovt men ändå saftigt bröd. Mängden mjöl brukar variera, jag häller tills degen känns lagom. En grundregel är dock att ju grövre mjöl man använder, desto lösare ska degen vara. Mjölet sväller under jäsningen, och har man för mycket mjöl blir degen för tung och jäser dåligt.
Sen har vi det här med jäsning... Det varierar alltid för mig. Den första jäsningen, innan jag bakat ut brödet, brukar få bli rätt lång. Mellan 40 minuter och 1½ timme oftast. Degen ska jäsa till ungefär dubbla storleken. Efter att jag bakat ut brödet brukar jag försök komma ihåg att grädda det efter ca 30-40 minuter, men ibland blir det längre... Med varierande resultat... Jag gör oftast småbullar, och dem brukar jag grädda i ungefär 200-225 grader i kanske 10-15 minuter. Men jag är som sagt rätt dålig på det här med tid, så jag brukar gå på doft... När det luktar nybakat bröd i lägenheten, då är det färdigt.
Marktäckare och vintervackra rosbuskar
Ytterligare en vattenlös dag... För vilken gång i ordningen vet jag inte längre. Men som vanligt hoppas jag att det blir den sista på ett tag.
Morgonen har ägnats åt lusläsning av den suveräna tabellen över marktäckande växter i Christina Illminges bok Trädgårdens golv. Boken ägnas helt åt marktäckande växter och olika markbeläggningar, och i mitten av boken finns en tabell över alla möjliga marktäckande växter, hur de växer, hur höga de blir, vilken jord och hur mycket ljus de vill ha, hur mycket de brer ut sig, planteringsavstånd och en massa annat. Författaren tar upp både vedartade och örtartade växter, det är vintergröna växter, ormbunkar, rosor, klätterväxter (som i många fall gärna brer ut sig över en stenig slänt lika gärna som de klättrar på en spaljé), perenner och olika typer av buskar. Jag köpte boken förra hösten efter ett tips från en lärare, och det var verkligen ett bra köp.
Det är ju som sagt en del slänter runt trädgården jag ska rita, och främst mot vängen är det viktigt att det ser bra ut. Marktäckare är nästan ett måste såna gånger. Annars skulle jag nästan vilja föreslå lupier där med tanke på husets stil och läge, men de är inte så fina när de blommat över... Nä, det får nog bli marktäckare. Det svåra är att få det att se naturligt ut, och att det inte ser ut som en plantering vid en tågstation... Men jag kan tänka mig en kombination av krypen (krypen alltså) eller oxbär, nävor, något snyggt, inte allt för högt gräs och varför inte någon typ av campanula (blåklocka) på väl valda ställen? Och kanske vårblommande lökar. Det är rätt många kvadratmeter det rör sig om, så man bör jobba med rätt stora fält av växter för att det inte ska bli rörigt. Drömparken i Enköping är läcker, men det är alldeles för många olika sorter för att ha i en trädgård... Som insiration är parken perfekt, får man får se så många kombinationer av uppvuxna perenner. Om man bara har bilder att utgå ifrån är det svårt att veta hur växter ser ut på riktigt, hur de växer, hur de rör sig i vinden och hur de kan framhävas eller kamoufleras av andra växter. I många böcker får man se blad och/eller blomma på en bild, men det säger inte så mycket om hela växtens formspråk.
Bilden är lånad från http://www.lukjanov.com/images/garden/Rosor/vinternypon.jpg
Många rosor har till exempel otroligt snygga taggar. Stora lackröda pyramider på oansenliga stammar... Ofta får blommornas utseende stå i fokus, möjligvis tar man hänsyn till eventuell doft. Tänk på att rosbuskar kan vara vackra året om. Det finns lika många olika typer av nypon som det finns rosor. Nästan i alla fall. Små svarta, stora röda, gula, orange, päronformade, plattrunda... Tyvärr är rosor inte min starka sida. Jag är jättedålig på olika sorter, men jag vill verkligen lära mig just vilka som är vackra om vintern. Jag tycker att man ska välja växter till sin trädgård som är vackra året om, inte bara de med vackra blommor om sommaren. Många växter har jättesnygga vinterståndare. En temynta täckt av rimfrost är bland det vackraste man kan tänka sig i en trädgård.
måndag 5 oktober 2009
Vilket jobb!
Nu sitter vi här i soffan igen, jag och Porsche. Porsche har somnat på en filt, och jag kan inte påstå att jag är jättepigg jag heller. Det skulle vara rätt skönt om jag kunde lägga mig ner och bara sova så där som Porsche kan… Men om jag sover en liten stund så där så brukar jag bli seg och hängig istället för pigg och utvilad.
Vi stannade en natt till hos mina föräldrar. David åkte hem i går eftermiddag eftersom han skulle jobba, men jag tänkte att det kunde vara kul att träffa familjen lite mer.
Under söndagen var jag ju och träffade potentiella uppdragsgivare. Det gick jättebra! Huset är helt nybyggt, omgivet av öppen jord som det just såtts gräsmatta på. Designen på huset passar jättebra in i omgivningen, och det här projektet är hur spännande som helst! Jag har fått rätt bra inblick i vad husägarna vill ha, men samtidigt har jag fått väldigt fria händer till ritningar och sånt. I april ska det anläggas, så fram till dess kan jag rita och fundera.
Jag ska åka dit senare och göra lite mätningar och sånt, men grunden för hur planteringarna ska ligga har jag redan klart för mig. Det är växtval och lite mer exakta ritningar än den väldigt grova skiss jag börjat på som blir nästa stora steg.
Det här är ett riktigt drömuppdrag! Jag har inte ens vågat drömma om att få göra något så här storskaligt som mitt första riktiga jobb inom trädgård. Jag har knappt vågat drömma om att få göra något sånt här över huvud taget!
Det finns så många funktioner och element man gärna vill plocka in när man ritar en trädgård, men det gäller att veta när man ska sätta stopp. Det får inte se överarbetat ut, det är en hemträdgård jag ska rita, inte designa en tjusig park som kanske är snygg, men som inte alls är funktionell.
Det verkar ha varit rejält med frost i helgen om man tittar ut på balkongen. Tomatplantorna ser inte alls pigga ut, så jag är jätteglad att jag plockade in alla de små gröna tomaterna innan jag åkte till mamma och pappa. Kanske blir det chutney av dem… Så väldigt många är det inte, men någon burk kan det nog bli.
Redan nu funderar jag på vad jag vill odla där nästa år. Tomater är ju trevligt, men chili är jag också sugen på. Och sockerärtor! Jag tänkte så såna redan i våras, men det var slut på frön när jag väl hade bestämt mig, så det fick bli vackra luktärter istället. Inte så bra att äta, men de luktade väldigt gott när de väl började blomma.
Jag har inte bara tittat på en tom trädgård, jag har stickat lite också. Det är fortfarande falska flätor som gäller. Jag började på hälen på bussen, så jag hoppas att sockan blir klar under morgondagen.
Sen väntar nästa projekt. Mössa till Heidi och mössa till Zacharias. De fick egentligen mössor i julklapp, men av olika anledningar blev de försenade, och nu måste jag verkligen få dem klara. Det börjar ju bli kallt ute!
Vi stannade en natt till hos mina föräldrar. David åkte hem i går eftermiddag eftersom han skulle jobba, men jag tänkte att det kunde vara kul att träffa familjen lite mer.
Under söndagen var jag ju och träffade potentiella uppdragsgivare. Det gick jättebra! Huset är helt nybyggt, omgivet av öppen jord som det just såtts gräsmatta på. Designen på huset passar jättebra in i omgivningen, och det här projektet är hur spännande som helst! Jag har fått rätt bra inblick i vad husägarna vill ha, men samtidigt har jag fått väldigt fria händer till ritningar och sånt. I april ska det anläggas, så fram till dess kan jag rita och fundera.
Jag ska åka dit senare och göra lite mätningar och sånt, men grunden för hur planteringarna ska ligga har jag redan klart för mig. Det är växtval och lite mer exakta ritningar än den väldigt grova skiss jag börjat på som blir nästa stora steg.
Det här är ett riktigt drömuppdrag! Jag har inte ens vågat drömma om att få göra något så här storskaligt som mitt första riktiga jobb inom trädgård. Jag har knappt vågat drömma om att få göra något sånt här över huvud taget!
Det finns så många funktioner och element man gärna vill plocka in när man ritar en trädgård, men det gäller att veta när man ska sätta stopp. Det får inte se överarbetat ut, det är en hemträdgård jag ska rita, inte designa en tjusig park som kanske är snygg, men som inte alls är funktionell.
Det verkar ha varit rejält med frost i helgen om man tittar ut på balkongen. Tomatplantorna ser inte alls pigga ut, så jag är jätteglad att jag plockade in alla de små gröna tomaterna innan jag åkte till mamma och pappa. Kanske blir det chutney av dem… Så väldigt många är det inte, men någon burk kan det nog bli.
Redan nu funderar jag på vad jag vill odla där nästa år. Tomater är ju trevligt, men chili är jag också sugen på. Och sockerärtor! Jag tänkte så såna redan i våras, men det var slut på frön när jag väl hade bestämt mig, så det fick bli vackra luktärter istället. Inte så bra att äta, men de luktade väldigt gott när de väl började blomma.
Jag har inte bara tittat på en tom trädgård, jag har stickat lite också. Det är fortfarande falska flätor som gäller. Jag började på hälen på bussen, så jag hoppas att sockan blir klar under morgondagen.
Sen väntar nästa projekt. Mössa till Heidi och mössa till Zacharias. De fick egentligen mössor i julklapp, men av olika anledningar blev de försenade, och nu måste jag verkligen få dem klara. Det börjar ju bli kallt ute!
fredag 2 oktober 2009
Dags att åka iväg igen
Jag ska strax ta med mig ryggsäck och kattbur (med katt i) och gå ner på stan för att möta upp David. Vi ska åka och hälsa på mina föräldrar över helgen. På lördagen skulle två kompisar och deras son titta förbi och fika när de ändå var i närheten, ska bli kul att träffa dem. Och på söndag ska jag träffa ett par som jag kanske ska få göra ett trädgårdsjobb åt. Pirrigt! Måste försöka tänka igenom vad jag lärt mig under utbildningen egentligen...
Förmiddagen har varit både lugn och stressig på samma gång. Mitt huvud är inte på samma ställe som resten av mig, så allt jag gör blir jätterörigt, jag glömmer bort vad jag håller på med, börjar på nya saker hela tiden...
Men jag tänkte ta en rejäl sovmorgon i morgon, om det går eftersom David ska upp och titta på fåglar, det kan hända att det hjälper.
Nä, nu måste jag dra på mig skorna och övertala Porsche att han ska åka bur. Det brukar inte vara så svårt...
Förmiddagen har varit både lugn och stressig på samma gång. Mitt huvud är inte på samma ställe som resten av mig, så allt jag gör blir jätterörigt, jag glömmer bort vad jag håller på med, börjar på nya saker hela tiden...
Men jag tänkte ta en rejäl sovmorgon i morgon, om det går eftersom David ska upp och titta på fåglar, det kan hända att det hjälper.
Nä, nu måste jag dra på mig skorna och övertala Porsche att han ska åka bur. Det brukar inte vara så svårt...
torsdag 1 oktober 2009
Jag har bestämt mig!
Efter ett uppehåll på tre dagar har jag nu kommit på vad mitt nästa stickprojekt ska bli. Den gröna sockan med falska flätor ska få en kompis. När vi ätit middag och David åkt iväg för att gå på spinning, då ska strumpstickorna fram ut skåpet och maskorna läggas upp.
Men först måste vattnet komma tillbaka i kranarna så att jag kan diska kastrullen som jag ska koka pasta i... Det skulle varit tillbaka för 20 minuter sen...
Men först måste vattnet komma tillbaka i kranarna så att jag kan diska kastrullen som jag ska koka pasta i... Det skulle varit tillbaka för 20 minuter sen...
Frost ute
Idag fick jag gå upp tidigt och tappa upp vatten igen. Jag hoppas verkligen att de där reparationerna blir klara idag, det är rätt jobbigt att vara utan vatten... Man är bortskämd med obegränsat med rent vatten i kranen, det är väl ungefär som mobiltelefoner och microvågsugnar. Ett behov man skapat sig. Själv har jag ingen micro, har aldrig haft någon och känner inget behov av att skaffa någon. Och det ÄR rätt skönt att lämna mobilen hemma ibland. Ta en promenad och vara helt onåbar. Det gör jag ofta hos mamma och pappa. Det är ändå ingen täckning där, så den enda anledningen att ha mobilen med sig är för att veta vad klockan är. Men om man bara ska ta en promenad så behöver man ju inte veta sånt.
Jag gick som sagt upp tidigt idag, vi hade fått veta att vattnet skulles stängas av klockan sju (men sen visade det sig att det fortfarande fanns vatten i kranen klockan kvart över...) och det är ju bra att hinna spola upp vatten i hinkar och fixa lite morgonbestyr innan dess.
Det mysiga med att gå upp så här tidigt är att man hinner se soluppgången, man hinner se att det är frost i gräset och riktigt höstigt ute. Det måste vara för att det är oktober nu. Tänk att frosten visste det! Ljuvligt höstigt, det börjar bli rätt mycket färger på lönnarna utanför. Nu får man gå i tjocka stickade tröjor och mysiga vantar ute. Än är det inte så kallt att man behöver ha tjock jacka, men äntligen börjar det bli lagom kallt för att man ska kunna ha mössa. Den absolut bästa tiden på hösten!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
