Är sjömän mer egensinniga än andra?

Sitter och letar inspirationsbilder till farfars kistdekoration. Även om jag har bilden klar i huvudet kan det vara intressant om fler tänkt lika och hur de löst formgivningen. Märker att det är väldigt få kistdekorationer som har någon anknytning till den avlidnes yrke (såg en vacker kistdekoration med en fiol dock). Utom sjömän! Det finns betydligt fler sorgbinderier där sjömännens yrke finns representerat. Visst är väl livet till sjöss en stor och viktig del av sjömännens liv, men hur är det då med, som i farfars fall, bönder? De lever, andas (och faktiskt äter) kossor och det jorden ger dem. Men hur får man in det snyggt i en kistdekoration? Jag kan ju inte gärna ta in en traktor eller kossa i kyrkan, liksom. Och det är för tidigt på säsongen för att klöver, timotej eller säd ska blomma/gå i ax.

Det händer för mycket nu...

Ibland känner man hur livet rusar iväg medan man snopet står vid sidan och tittar på. Helt plötsligt har ytterligare två månader av mitt liv rusat iväg och det har hänt så otroligt mycket. Helt oväntat gick min farfar bort på skärtorsdagen. Jag var i Uppsala hos mina svärföräldrar och hade tänkt slappa med dem och bara umgås, men det var ju bara att sätta sig på tåget norrut dagen därpå... Det här kommer ju i alla fall att bli en påsk att minnas. Det känns tomt att varken ha farmor eller farfar i livet längre, men samtidigt kan jag inte vara riktigt ledsen. Farfar har saknat farmor enormt mycket sen hon gick bort för drygt ett år sen, och nu har de äntligen återförenats. Jag kunde riktigt se framför mig hur farmor väntade på farfar med ett stort leende och armarna utslagna i vårsolen...
Något otroligt hedrande är att jag har blivit tillfrågad att göra kistdekorationen till begravningen. En enorm ära, men lite läskigt också. Det är mycket som ska stämma. Konstruktionen får inte på några vilkor gå sönder, dekorationen måste stämma överens med farfar och den måste stämma med familjens önskemål. Jag har en klar bild i huvudet hur jag vill att den ska se ut, och jag hoppas att det ska gå att få den lika bra i verkligheten. Inspirationen är en björkbacke om våren. Marken täckt av gullvivor och vitsippor och solen som skiner på kritvita björkstammar. Det är en biotop som är ganska vanlig kring byn där han bott i hela sitt liv, och det är min bild av frid och återuppståndelse (vår efter vinter).

Mina tomater bara växer och växer. Man ser hur bladen blir allt större för varje dag, det är snart dags att plantera om dem igen. Det doftar tomatplanta så fort man närmar sig köksfönstret.
I morse sådde jag friséesallat i miniväxthuset. Så småningom tänkte jag plantera sallatshuvuden på rad i balkonglådorna med örtplantor mellan dem. Mums! Varför ska man ha petunior och lobelia på balkongen när man kan ha timjan, basilika, citronmeliss och rosmarin?

Mys-onsdag

För ungefär 6-7 år sen bodde jag och David i vår första gemensamma lägenhet i Umeå. Jag jobbade halvtid som assistent på ett fritids och David pluggade på universitetet. Som student finns det ju mycket att göra. Man kan engagera sig i kåren, man kan gå på sittningar och en massa andra studentfester. Många aktiviteter som kräver att man har kårleg... Det här ledde till att vi inte sågs så himla mycket, trots att vi bodde tillsammans. Jag hade just flyttat till stan och kände inga andra än David, så det blev lite småtrist att sitta hemma när han var ute på äventyr.
Det var då vi införde Mys-onsdag. Vi skulle göra något tillsammans på onsdagkvällarna. Datorn måste vara avstängd så att ingen av oss satt vid något av de communitys vi hängde på då, det var en av reglerna. Vad vi gjorde var lite olika. Vi kunde se en film, laga lite extra god mat, spela spel, ta en promenad... Det viktiga var att vi gjorde nåt tillsammans. Någon gång ibland kunde vi gå ut och käka eller gå på bio, men oftast var det mys hemma.
Det här påhittet med mys-onsdag håller vi fast vid mer eller mindre fotfarande. Om vi vet att vi kommer att vara upptagna under helgerna under en period så inför vi mys-onsdagarna igen. Det är vårt sätt att få förhållandet att funka. Kanske en av anledningarna till att vi fortfarande beter oss som nyförälskade efter 9½ år tillsammans.
Idag är det en sån onsdag. Väntar bara på att David ska komma hem från jobbet så ska vi handla och laga mat.

I köksfönstret växer tomaterna vidare. De största plantorna har börjat få sitt andra par karaktärsblad nu. Mina vitlöksklyftor har fått fart ordentligt också. Vi hade en vitlök som fått långa groddar, så jag petade ner dem i lite jord och satte en påse över. När vi kom hem från Malmö hade den lägsta blivit närmare 15 cm!
Pelargonen David fick i födelsedagspresent förra våren kommer att blomma vilken dag som helst. Knopparna är riktigt uppsvällda och visar färg. Härligt! Snart blommar det i fönstret. Efter påsk tänkte jag så sallat i mitt lilla växthus, så får vi se hur det går.

Funderingar i vårsolen

Idag ville min laptop inte ansluta till internet, så jag har lånat Davids dator. Lite tråkigt när jag just lagt in lite våriga bilder från Malmö på laptopen, men ja ja... Det blev inte riktigt tillfälle att springa runt i parkerna och njuta av narcisser, krokus, scillor och bellis som blommade överallt, men några skönheter dök upp utmed vår promenadväg, så jag passade på att ha kameran redo så fort vi var utomhus.
Jag fick snoka reda på mitt USB-minne för att kunna få in ett par bilder i alla fall.

Helt ensam i riset stod den här påskliljan utanför vårt vandrarhem

På många vis var helgen väldigt trevlig, trots omständigheterna. Att umgås med människor man tycker om är väl alltid trevligt? Just den här helgen har jag fått mig några tankeställare och insett ännu mer hur otroligt tacksam jag är för min familj, både den ursprungliga och den ingifta. Runt omkring mig finns fantastiska människor med hur mycket tålamod och inre styrka som helst, och jag beundrar dem verkligen. Utan min familj skulle jag känna mig vilsen och tom. Inte för att jag är världens mest sociala person, men familjen är väldigt viktig för mig.
Då och då påminns man om den korta tid vi finns i just den här skepnaden. Vad som händer före och efter det nuvarande livet ska jag låta vara osagt. Alla har vi vår föreställning om vad som händer efter döden, och jag är inte rätt person att säga vad som är rätt och fel.
Det är märkligt hur en del människor påverkar en. Somliga känner man hela livet utan att egentligen ha någon känslomässig relation till, andra tycker man om fast man bara träffat dem ett par gånger. På något sätt får de en speciell plats i hjärtat på en gång, och man bär dem med sig vart man än befinner sig. Familjen för mig är inte bara de man är släkt med via blodsband, utan även alla de människor som tagit sig in i mitt hjärta. Idag går mina tankar och min kärlek till alla dessa människor, och jag är så otroligt glad att jag fått lära känna er.

Doftvioler som spred en ljuvlig doft i solen.
Eftersom de växte under en buske, precis vid trottoaren vågade jag inte riktigt kasta mig ner på knä och borra in näsan i dem...

Mellanlanding

Det känns som om jag inte gör annat än åker omkring numera! Kom hem till Sala vid 20.00-tiden, åker igen i morgon förmiddag. Jag ska ner till Skåne med David och hans familj. Hoppas på fint väder och mycket vår. Har laddat upp med en kofta jag ska sticka på tåget så att jag har något att göra på resan.
Vad har jag då gjort i Uppsala idag? Jo, nu äntligen känns det som om jag inte tycker det är lika jobbigt om många vet. Jag var på anställningsingervju på Plantagen! De behöver en trädgårdsmästare, jag sökte jobbet (har ju inget att förlora) och helt oväntat blev jag kallad på intervju. Väldigt nervöst och inte kändes det mycket bättre när jag var klar heller... Får veta hur det går i nästa vecka. Det är bara att hålla tummarna! Visst blir det lång pendling, men det är ju under en begränsad tid och jag kan alltid sticka eller läsa på bussen. ;)

Min kjol hade jag varit kul att ha klar nu, men jag har inte haft tid att sy på den. Eftersom jag måste kasta runt kanterna tar det en evinnerlig tid att sy, men fållen är pressad och tråcklad och jag hoppas att jag kan få den klar nästa vecka. Det vore kul att ha en ny kjol till påsk. Jag ska kolla med mamma om hon har något blixtlås liggande som jag kan få, så kan jag sy en kjol av benen också. Kanske lägger till en tyllvolang eller nåt annat så att den blir lite annorlunda. Lite trist med två nästan lika kjolar i samma tyg. Är det någon som har några tips på vad jag kan hitta på så lämna gärna en kommentar!

Vill ha!

Den här lunchboxen är så JAG! Eller Alice Cooper. Och nån 61-årig man är jag ju inte... Förvirrat i Annas huvud nu... Kort och gott! Den här önskar jag mig när jag fyller år!

Finns på Rockmerch

Nya äventyr

Idag blir det nya äventyr, både för mig och mina tomat-bebisar. (Jocke Cans från Hamerfall uppmanade mig precis att "Follow the signs of the crimson thunder" Inte riktigt vad jag hade tänkt, men säger han det så... Kollar igenom vad som finns på kameran sen i söndags. Filmade större delen av den låten. Ljudet är inte det bästa...) Bjuder på en "lite" otydlig bild, men "dåligt" ljus och full zoom med en normal kamera är sällan ultimata förutsättningar. Bättre med utomhusspelningar på sommaren då. ;)

Tomaterna har fått nya hem idag. Med andra ord: jag har omskolat dem. Åtta frön grodde, och nu hade sex av dem börjat utveckla karaktärsblad. Eftersom vi ska bort i helgen tyckte jag att det var bättre att de får större krukor med mer jord. De börjar bli så törstiga nu, så det vatten de får i torvklumparna blir inte tillräckligt. Fast jag sprayar och har mig så var torven torrare än jag trodde i mitten. Två små plantor i varje kruka får det vara ett tag nu, sen hoppas jag att det ska funka att sätta dem vi ska behålla i "rätt" krukor när de växt sig större. Men det ska väl dröja 2-3 veckor hoppas jag. Till vänster skymtar min lilla vitlöksodling. Vi hade mycket vitlök hemma, och den har börjat skjuta skott. Så jag planterade klyftorna och väntar på att groddarna ska bli långa och gröna. Smaskens!

Tur att inte katten är hemma och äter upp mina tomatplantor nu! Han är hos mina föräldrar och leker med deras katt. Bättre det än att han får vara ensam i helgen. Han trivs så bra där, så det ska nog inte vara några problem.

Det är inte bara katten och tomaterna som är ute på nya äventyr. Själv ska jag till Uppsala i eftermiddag. Vad jag ska göra är än så länge hemligt, men jag är rejält pirrig och förhoppningsfull kan jag avslöja.