Ny blogg

Här var det längesen det hände något. Har jag fortfarande några läsare kvar? Är det nån som fortfarande tittar in här i hopp om att jag ska ha åstadkommit något jag vill visa upp? Jättekul i så fall! Förlåt för min frånvaro.
Sen jag blev mamma i mars har det hänt en hel del, och bloggandet har fått stå åt sidan för blöjbyten, långa promenader med barnvagnen och inte minst en massa bus och kittel.
Ju större sonen blir, desto mindre tid får jag till stickning och annat jag fyllde mina dagar med tidigare. Samtidigt känns det tomt. Jag saknar bloggandet. Visst har jag läst lite andra bloggar då och då, men inte alls på samma vis som för något år sen. Och jag har på senare tid verkligen saknat att skriva egna inlägg, även om jag startat en liten privat blogg för familjen så att de ska kunna följa sonens uteckning. Men det är inte riktigt samma sak ändå...
Så nu gör jag ett nytt försök. Mitt liv som småbarnsmamma kan ni följa i min nya blogg. Jag hoppas vi ses där!

Saft i stora lass

Idag är det visserligen mulet, men nu är sommaren på gång på allvar. Varför är den krispiga försommaren så kort? Redan nu håller midsommarblomster och humleblomster på att blomma över.

Men sommar är ju så mycker mer än blommor. I morse skar jag rabarber och citroner för att göra mera saft. Hallon från frysen (plockades förra sommaren och har liksom inte blivit använda förrän nu, rabarber från pappas trädgård och citroner från... ica. Nån gång drömmer jag om ett växthus och egna citroner, men tills vidare får jag nöja mig med importerande.

När jag ändå skriver om saft så måste jag ju skriva några ord om syrensaften. Den blev helt ok. Kanske inte helt fantastiskt god, men jag tror att jag skulle plockat blommorna tidigare för att få mer smak av dem. Nu blev det en stark citronsmak med toner av något som påminde om fläderblomssaft. Nästa år hoppas jag att jag kan plocka blommor tidigare, för det var inte sista gången jag gjorde syrensaft.

Den senaste tiden har jag stickat en del, men jag har inte varit duktig och fotat så det får komma i ett senare inlägg. Koftan till Matilda ska jag bara fästa trådar och sätta knappar i. Just nu stickar jag på en randig kofta. Patrik får ärva massor av kläder från Davids kollegors barn, och som tack tänkte jag sticka något till dem. Så först blir det en kofta stickad i två blå nyanser Drops Cotton Light. Kanske inte det ljuvligaste garnet jag stickat i, men prisvärt och maskintvättbart. Sen ska jag sticka en gotländsk fiskartröja (eller Pippi-tröja som de är mer kända som) som även den ska till en kollegas barn. Efter det? Tja, det är många som fyller år i augusti och september, så nåt sånt blir det väl kan jag tänka mig.

Så blev det sommar...

Vi är redan en bra bit in i juni, och tiden bara rusar förbi. Patrik växer, skrattar och ser sig om i världen. Nån dag då och då får jag tid att sticka. Vi planerar lite för sommaren och njuter av tilvaron. Under sommaren ska vi till Gotland med Davids föräldrar och bror med flickvän, Patrik ska döpas och vi vill hinna göra en massa sommarmys bara vi i lilla familjen. Utflykter och sånt.

Någon som har några bra Gotlandstips förresten? Vi kommer att bo en bit från Klintehamn om jag minns rätt. Mysiga aktiviteter och utflyktsmål som passar alla åldrar, gärna barnvagnsvänligt. Finns det fikamöjligheter är det ett plus.

Syrensaft har jag läst om på flera bloggar nu. Låter ju onekligen spännande, så när vi var och hälsade på min pappa i helgen såg jag att syrenerna fortfarande blommar, men börjar sjunga på sista versen, så jag lockade en massa blommor och gjorde saft. Min snälla bror har lovat att sila upp den åt mig, för att ta med en hink saft utöver all vår packning på bussen hade blivit lite väl mycket... Det är rätt mycket som ska med när man åker nånstans nu. Vagn, bilstol, skötväska, kläder... Nu hade vi dessutom tubkikare och katten med oss också, så vagnen var rejält fullpackad. Tur att Patrik är duktig och sover mest hela tiden när man är ute och åker. Han vaknar nån gång och är hungrig bara.

Grönt är skönt

Nu när stickningen börjar ta fart igen finns det lite mer att blogga om. Jag har en ny stickning som jag kommit ganska långt på. En födelsedagsstickning till Matilda. Om någon skulle missat det så är det ju 30% rea på Drops ullgarner, så jag lyxade till det med Merino extra fine. Inget jättedyrt garn egentligen, men min garnbudget är absolut inte väl tilltagen nu mera, så det blir ganska lyxigt med mina mått mätt. De senaste tröjorna jag stickat till Matilda har jag använt antingen restgarner eller mjuka budgetgarner.

Slipovern har egentligen varit klar några dagar, men det har inte blivit av att fota den innan.

I bak finns en liten öppning i halsen och en mörk knapp att knäppa den med.

Gillar ränderna med en mosstickad maska när resten är slätstickat. Det blir lite liv i stickningen på en gång. Diskret men effektfullt.

Patriks kofta

Kommer ni ihåg den här koftan? Den är perfekt nu när det är lite halvvarmt ute. Idag fick Patrik beröm för sin kofta när vi var i garnbutiken här i Sala. Alltid kul när okända personer ger komplimanger tycker jag. Något vi alla borde bli bättre på. Så svårt är det ju inte egentligen.

Nu har han vaknat efter vår lilla promenad, kan tänka mig att det är matdags igen.

Blommig promenad

Efter en lång och slö morgon (för somliga av oss, Patrik var jättevaken och busig som bara 6-veckors-bebisar kan vara) kom vi ut på en promenad på eftermiddagen. Det går så fort nu. Det finns knappt några blommande vitsippor kvar, istället blommar nu förgätmigej och humleblomster.

På riktigt soliga ställen har faktiskt liljekonvaljerna slagit ut nu.

När jag var liten brukade vi hitta de första liljekonvaljerna till morsdag, men jag tycker det är ofta man hittar dem både en och två veckor tidigare nu.

När sonen sover...

Patrik är en väldigt sällskaplig liten herre. Vissa dagar vill han inte sova själv, så man måste ha honom på magen för att han inte ska vara ledsen. Andra dagar är det inte alls några roblem att sova själv. Då passar jag på... Har ju knappt stickat sen han föddes. Ett par blöjbyxor i M&K eco baby ull har det blivit. Och för några dagar sen började jag på en slipover åt honom. Han måste ju vara lite finklädd när min kusin konfirmeras i slutet av maj. Stickar i ärtgrön Tilda från Svarta Fåret, mönstret kommer från boken Essential Baby av Debbie Bliss. Fort går det inte, men jag njuter av varje maska.

Vår!

Just nu stickas inget här. Fullt upp med vårpromenader, mys, amning, blöjbyten och 30-års-firande. Igår var närmaste familjen, utom Davids bror, här och firade David. Till och med min bror tog sig hit från Alfta, nästan 50 mil, tur och retur. Men hur ofta får han möjlighet att träffa både systersonen Patrik och systerdottern Matilda?

Porsche har hittat en ny favoritplats. Inte lätt att hålla honom därifrån, så filten får samla upp det värsta håret. Det är lättare att avhåra den än hela liften (han ligger alltså i liggdelen till barnvagnen. Vi har den i sovrummet när vi inte använder vagnen.)...

Vitsippor!

Det är tätt mellan besöken här nu. Förra veckan var mina föräldrar här och charmades av barnbarnet, i onsdags var Davids föräldrar här och de blev lika förtjusta törs jag påstå. Lilla sonen får presenter från alla håll. Mycket kläder, men sånt är ju jättebra! Han har inte behov av så mycket mer än mat, torra blöjor, trygghet och närhet än så länge.

Igår var min bror här och hälsade på. Han ville väl hälsa på systersonen kan jag tänka mig. Vi tog en promenad i solskenet, såg vitsippor längs med vår vanliga promenadväg och köpte vårens första glass.

I natt kommer vännen Susanne hit. Hon bor egentligen i Ö-vik, men har fått säsongsanställning i Enköping, ska på konsert i Uppsala i kväll och har inte fått tillgång till lägenheten i Enköping än, så hon ska övernatta här. Och i morgon kommer Davids bror hit och hälsar på.

Att ligga under täcket i spjälsängen är lite läskigt. Jag tror det är för stort och fluffigt. Men på täcket, under en filt, det går mycket bättre. I alla fall en stund. Helst vill han sova med oss i sängen på nätterna. På dagarna brukar han kunna sova middag i sin egen säng... I går var han väldigt glad och pigg när det var sovdags, och lagom när vi började slumra till så kom han på att det ju var väldigt ensamt att ligga i sin egen fina säng... (klicka på bilden för att få den större)

Långt inne i bebisbubblan...

Vad ska man skriva om när man är långt inne i bebisbubblan egentligen? Jag vill inte göra om min trädgårds- och stickblogg till en mammablogg. Visst kommer sonen att figurera här lite då och då, precis som Porsche, men jag vill inte ändra inriktningen på bloggen helt.

Just nu stickar jag inget. Jag har en kofta i Drops Safran som jag började på innan han föddes och som inte är klar, men just nu känner jag bara inte för att ta tag i den. Antar att jag är lite för mosig i huvudet eftersom jag inte sover riktigt så mycket som jag borde (men jag brukar sova middag de flesta dagar), något mer komplicerat är rätstickning, eller möjligen slätstickning i raka stycken känns för komplicerat just nu. Ökningar och minskningar skulle glömmas bort... Och ska jag sticka vill jag ju sticka nåt roligare än så. Nä, just nu nöjer jag mig med bebisgos, amning och blöjbyten. Det är ju inte helt fel det heller.

Igår var de nyblivna farföräldrarna här och hälsade på sin sonson. Inte helt oväntat gjorde han succé. Än är det ingen som inte blivit charmad... Han fick en jättesöt nalle som nu sitter i hans säng tillsammans med lilla pandan, och en fin trä-mobil (en sån man hänger över säng/skötbord alltså, inte en telefon) med segelbåtar och en fyr. Jag ska fixa något sätt att hänga upp den bara, sen kommer den säkert att bli populär när han börjar fixera blicken. Klara fina färger, och jag är ju lite svag för leksaker av trä...

Blåsippan ute i backarna står...

En efterlängtad vårpromenad igår. Första gången vi tog ut vagnen. Sonen sov hela tiden, han verkade rätt nöjd med både väder och vagn.

Blåsipporna blommar för fullt nu. Underbart! Jag har missat hela den där slaskdelen av våren som jag tycker så illa om. Nu är det knoppsprickning och vårgrönska för hela slanten.

Här och där var marken täckt av blad och sippor.

Vagnen gungade nog skönt... Tack för overallen, Annis! Den är välanvänd, så många turer till och från Västerås som det blivit för oss under de här två veckorna...

Fram och tillbaka

De senaste dagarna har det varit lite åkande fram och tillbaka mellan Sala och Västerås. Vi kom ju hem från BB i fredags. Helst hade vi åkt hem redan på torsdagen, men sonen har haft lite problem att hålla blodsockernivån uppe så vi fick vara kvar tills det stabiliserats.

Vi fick en återbesökstid på söndagen för att kolla att allt var ok, eftersom det skulle dröja lite innan vi fick BVC-tid så kändes det lika bra att vara på den säkra sidan. Lite tidig var han ju trots allt, och barnmorskan tyckte han såg lite väl gul ut när vi skulle åka hem, men han var på rätt sida om gränsvärdena enligt testet som gjordes.

Så i går morse så åkte vi in till Västerås igen, och då hade han blivit rejält mycket gulare. Vi blev kvar över natten och han fick ligga under sollampa för att bli av med gulsoten. Dessutom hade han gått ner lite för mycket i vikt. Men efter en natt av intensiv matning och solning försvann gulsoten och han hade gått upp i vikt igen, så vi fick åka hem igen på förmiddagen. Jätteskönt att vara hemma! I morgon ska vi in på en kontroll igen för att kolla att han inte tappar i vikt.

Tisdag 29 mars, Kl 03.46

Världens finaste kille!

Tre veckor tidig, men det kan man inte tro. 52 cm och 3,6 kg...

Vårpromenad

Äntligen kom jag ut på den där efterlängtade vårpromenaden idag. En ganska kort sådan, men det var i alla fall en promenad i vårsolen med David. Lagom lång för att jag skulle orka och inte få allt för ont i alla fall. Och eftersom jag går så sakta nu mera så blev det ändå en ganska lång stund ute i friska luften. Härligt!

Vi såg till och med några små blyga blåsippsknoppar i en sluttning. Än är det rätt långt kvar innan de slår ut, men man blir ändå lite lycklig av de små ludna knopparna som börjar sträcka sig mot solen.

Trött fredag

Stupade i säng när jag kom hem igår. Somnade fort, men sover ju så lätt nu så jag vaknar rätt många gånger under en natt. Antar att kroppen förbereder sig så att jag lätt vaknar av små gnyenden och liknande inom en rätt snar framtid. I natt vaknade jag i alla fall bara av att jag försökte vända mig och såna saker. Här om natten var det en mycket sprattlig bebis (jag har varit lyckligt lottad och inte blivit väckt av sparkar tidigare faktiskt, men nu verkar det som om det är slut på friden. Men det börjar ju bli trångt där inne nu. Bara fyra veckor kvar till BF.), Porsche som pratade i sömnen och konstiga drömmar som väckte mig.

Katter som pratar i sömnen låter rätt märkliga. Att hundar gläfser lite när de sover tycker ju ingen är så konstigt, men när en katt jamar i sömnen är det nåt helt annat. Mumlande jamningar hör man ju inte så ofta. Trodde nästan det var nåt fel på honom först, sen när jag märkte att han sov djupt och andades normalt förstod jag att han bara pratade i sömnen.

Sover visserligen gott om nätterna, men det blir ju en hel del avbrott som sagt. Brukar försöka sova en stund på eftermiddagen när jag är så här, men det är ju inte alltid det går. Porsche har lite lättare för det där att bara lägga sig nånstans och sova. Tills alldeles nyss låg han som en liten boll här bredvid mig och snarkade. Men när jag började skramla med kameran så vaknade han så klart.

Mina senaste stickningar

Usch vad dålig jag är på att uppdatera bloggen nu. Skulle gärna skriva om vårtecken, funderingar och planer för min balkongodling den här säsongen. Men orden flyter liksom inte så där som jag skulle vilja. Jag nöjer mig med att visa bilder på mina senaste stickningar istället.

Den här koftan är inte blockad än, men jag lägger ut en bild ändå. Mönstret är från Drops design, stickad i Drops Safran. Det är en present till Davids kollega som fick en dotter för några veckor sen.

Fler koftor blir det. Fast den här är till vår bebis. Även den stickad i Drops Safran, perfekt till sommaren. Mönstret heter Maile sweater. Enkel modell med söta detaljer.

Jag har ju tidigare skrivit att vi tänker använda oss av tygblöjor i rätt stor utsträckning, och vad vore jag för stickare om jag inte stickade ullbyxor till blöjorna? Mamma hade garn hemma som jag fick överta, ett Krav-märkt, otvättat ullgarn från Minimundus. Jag ska sticka nån byxa till i den här storleken, men tänkte då testa ett annat garn. Har fått massor av tips på mjuka ullgarner som passar bra till ullbyxor. De måste ju tova sig lite lagom för att stå emot vätan.

Ikväll ska jag jobba igen. Fjärde kurstillfället av fem. "Blomsterälskarens trädgård". Inte så mycket växtkunskap, mer om hur man kan kombinera färger och former för att skapa olika stämningar i trädgården. Det är jättekul, men det ska bli skönt när kursen är slut. Det är sena kvällar, och foglossningen kommer inte riktigt överens med dator- och bokbärande til och från bussen. Jag brukar vara ganska stel, öm och trött på fredagarna. Men det blir ju bättre bara jag får vila. Är ju faktiskt i slutfasen av graviditeten nu, så skulle jag vara pigg och inte känna av den här jättekulan jag har på magen nånting skulle det väl vara konstigare än att jag är rätt trött vissa dagar.

Lite gnäll och lite uppdatering

Halvligger i soffan med datorn nedanför magen. Att balansera den på min jättekula är ingen idé att ens försöka. Börjar känna mig nästan groteskt stor nu. Man skulle kunna tro att bebisen skulle födas vilken dag som helst, inte att det är en dryg månad kvar. Jag är jätteglad att det bara är magen som växer, att inte hela jag svullnat upp. Men jag måste erkänna att jag börjar tröttna nu. Att inte kunna vända sig i sängen utan att vakna, att knappt nå fötterna när jag ska ta på mig strumporna, att inte kunna gå i samma takt som jag brukar, eller ens speciellt långt innan foglossning och sammandragningar påminner mig om att promenader är ett minne blott. Jag borde inte klaga egentligen. Många har betydligt värre graviditeter än min, och med tanke på allt som hände innan det här lilla livet kom till borde jag bara känna tacksamhet. Och det gör jag ju också, men skäms lite för mig själv att jag har mage (höhö, den ordvitsen var verkligen inte meningen) att gnälla. Är enormt glad på det stora hela. Det är bara alla mindre störningsmoment som börjar bli lite många nu. Illamåendet som börjar komma tillbaka, bebisen tar upp så stor plats i magen att jag bara kan äta små portioner åt gången. Äter alltid för mycket, är ju hungrig, men det straffar sig efteråt... Sitter jag stilla för länge blir jag stel. Går jag för mycket känner jag av foglossningen. Gråter för allt, oavsett om det är bra eller dåligt. Men mitt i allt gnäll är jag ändå glad att jag slipper vara gravid under sommaren. Med tanke på hur varm jag är nu så kan jag inte tänka mig hur jobbigt det måste vara när det är 25 grader varmt ute... Och när jag väl håller den efterlängtade krabaten i famnen så är det säkert värt gnällandet, och det är ju alltid en tröst. Jag vet att just de här "plågorna" bara är för en kort period, och det är faktiskt rätt skönt.

Var i Uppsala i helgen. Vi skulle egentligen sett Fyra lyckliga män tillsammans med Davids föräldrar och bror (en julklapp från fina svärmor), men eftersom de fyra männen decimerades till tre olyckliga män efter Lasse Erikssons plötsliga bortgång fick det bli bio istället. The Kings Speech. Riktigt bra, men jag hade inte väntat mig annat när Colin Firth och Helena Bonham Carter har huvudrollerna. Tyvärr stördes filmupplevelsen lite av att en viss bebis kröp upp under revbenen större delen av filmen. Men när den höll sig på plats njöt jag för fullt.

Porsche fick premiäråka i sin nya bur. Vi har köpt en bur som man kan ha både som ryggsäck eller bära som en bag. Den är ju mindre än hans hårda bur, men mycket lättare och smidigare. Han var lite skeptisk först och går inte in lika frivilligt som i den stora buren, men när han väl är på plats lider han inte så mycket. Han la sig ner, pep ett par gånger, men sen var det inte mer med det. Skönt att han finner sig i så många av våra påfund. Det kommer att bli så mycket lättare att transportera honom i den när vi ska släpa med oss barnvagn och en massa annat när vi ska bort.

Bilder på mina senaste stickningar kommer senare. Ska sy några sömmar och sy i några knappar innan jag fotar dem.

Omväxling

Det här med stickning är verkligen en omväxlande hobby. Under de senste veckorna har jag stickat i akryl, raggsocksgarn (ull/nylon), alpacka/silke, kamull/silke, bomull och just nu ett otvättat, kravmärkt ullgarn. Ingen stickning har varit den andra lik, alla garner känns och beter sig olika. Och så undrar folk om man inte tröttnar. Hur kan man tröttna på något så omväxlande? Visst kan jag emellanåt tappa sticklusten några dagar, men det är ju snarare brist på inspiration än att jag tröttnat på hantverket.

Efter att ha gottat mig i sprakande färger sitter jag nu med ett ofärgat, grått ullgarn. Händerna doftar ull och stickningen blir en aning fet. Back to basics. Blöjbyxor ska det bli. Vi har ambitionen att använda tygblöjor här hemma, men engångsblöjor när vi är någon annanstans. Det blir smidigare så helt enkelt.

När blöjbyxorna är klara vet jag inte riktigt vad jag ska börja på. Det finns så mycket jag vill sticka. Inte minst bebiskläder. Små fina koftor och mössor. Jag har hittat jättefina spetsstickade hättor i bomull som jag vill sticka till sommaren, men de jag tittat på passar i mitt tycke bättre på små flickor än pojkar, och jag har ju ingen aning om vad jag har i magen.

Hela tiden blir jag mer nyfiken på bebisen. Vem är den, hur kommer den att vara, hur kommer vi att vara som föräldrar... Ibland får jag höjda ögonbryn när jag säger att jag egentligen är mer nyfiken på vem bebisen är än vad den är. Pojke eller flicka alltså. Det spelar liksom ingen roll alls. Den där skrynkliga lilla varelsen kommer att vara det sötaste jag sett. Oändligt älskad är den redan nu och jag antar att den känslan kommer att växa ännu mer när vi äntligen får se den.

Där var kamerasladden!

Efter lite letande så hittade jag sladden, så här kommer bilden jag tänkte lägga in i det tidigare inlägget. Jättetrist blixtbild, men att sockorna är färgglada går inte att ta miste på! Lite juliga kanske, men ville man inte ha en massa rosa i garnet eller väldigt ljusa sockor så var det den färgkombinationen som gällde.

Stickade efter ett gammalt Garntjänstmönster på 3,5 mm strumpstickor med Järbo Raggi Multi. Ett favoritgarn när det gäller tjocka, slitstarka och varma raggsockor.

Var är kamerasladden?

Åh, typiskt! Jag tänkte ju lägga upp bilder idag, men då är kamerasladden borta... Jag hoppas den dyker upp. Att blogga utan bilder är ju inte så jättekul. Undrar om jag lagt den på ett bra ställe, eller om den gömt sig själv? Letat på de ställen där den borde ligga, så vi får väl se när den behagar dyka upp. Eller är den på samma ställe som våra två försvunna gafflar? (Vi ska ha 12 gafflar, men vi hittar bara 10 stycken... Vem har snott dem?)

Igår ringde en kollega till David och berättade att deras dotter föddes i fredags. Jättekul! Så självklart lade jag upp maskor för en ny stickning... Det går ju inte att låta bli! För ett år sen höll jag ju på med en klänning som skulle bli min OS-stickning. Sen blev allt väldigt jobbigt, och många tunga minnen förknippas med den stickningen. Jag vet att jag aldrig kommer att kunna sticka klart klänningen, och ännu mindre använda den. Jag har inte ens kunnat frogga den. Förrän igår. Nu är froggningen i full gång, och det hallonröda Drops Safran blir istället en liten minikofta. Att sticka något till mig eller till vår bebis av det garnet skulle inte funka, men jag är glad att jag läkt så mycket att jag faktiskt ändå kan använda garnet till något som ska ges bort. Det trodde jag inte var möjligt för bara några månader sen...

Hur om helst så bor den här familjen väldigt nära oss, så jag kan tänka mig att vi kommer att ses en del nu när våra bebisar är så nära varandra i ålder. En liten kompis!