Sista kursträffen avslutad

Idag var det sista kurstillfället för den här gruppen. Lite tomt, men jag har haft jättekul. Jag har lärt mig en hel del själv, men jag kommer nog att sakna kursdeltagarna mest. Att döma av utvärderingarna tycker jag nog att de flesta verkar vara riktigt nöjda med både mig och kursinnehållet också, och det är ju skönt.
Nu blir det paus ett par veckor, och förhoppningsvis har det kommit tillräckligt med anmälningar för att jag ska kunna fortsätta med kurser efter Allhelgona-helgen. Jag har inte riktigt fått nåt svar på det än.
Än finns det några platser kvar på kurserna i Köksträdgårdsodling och Trädgårdsplanering, så om du bor i Uppsala eller i närheten så passa på att anmäla dig på en gång!

Nu sitter jag i det så kallade flickrummet hos mina svärföräldrar. Jag ska sova här i natt och åka vidare till mamma och pappa i morgon eftermiddag. Det kändes lite onödigt att åka hem ikväll, och sen tillbaka hit för att kunna ta mig vidare till mor och far. Jag är ju redan mer än halvvägs! Egentligen hade jag väl kunnat åka vidare direkt efter kursen, men eftersom jag har Porsche med mig så blev det ju lite krångligare. Gå hit och hämta honom efter kursen och sen tillbaka ner på stan för att ta tåget, det kändes så onödigt. Dessutom är det ju mysigt att kunna titta in här och hälsa på när jag ändå är i närheten.
Porsche ligger bredvid mig och undrar när jag tänkt gå och lägga mig egentligen... Och det blir snart. Är jättetrött nu. Men så har jag varit vaken sen runt klockan sex i morse. Jag måste bara komma mig för med att stänga av datorn, ta på pyjamas och borsta tänderna. Att somna är det minsta problemet!

Mycket svammel och lite innehåll blir det ikväll. Men jag kommer inte på så mycket vettigt att skriva. Kanske är jag för trött, kanske är jag bara oinspirerad. Kanske lika bra att inse att jag varit vaken i 18 timmar nu och kanske skulle behöva sova lite...

Stridskatt 90

Husse packar inför en Hemvärnsövning. Porsche tittar avundsjukt på, bakom stridsväst och hjälm.

Oväntat liv i fönstret

Här sitter man på morgonen och kollar mail, läser lite nyheter och surfar runt rent allmänt. Och vad får jag se när jag tittar ut genom fönstret för att njuta av frosten (jo, det är jättemysigt med frostiga gräsmattor i slutet av oktober!)? Min tazett-lök som jag köpte förra vintern och blommade så fint, och som sen stått bortglömt i vad som om sommaren är det varmaste och om hösten/vintern är det kallaste fönster håller på att skjuta nya skott! Jag har inte vattnat den sen nån gång i somras, och mer kylförvaring än ett kallt fönster behövdes tydligen inte. Häftigt! En liten, liten grön topp sticker upp ut det torra fnaset. Nu får vi se om jag kan lyckas få den att blomma. Den fick ju näring under våren, så lite hoppas jag att löken lagrat för att kunna blomma i år. Fortsättning följer!

Mycket firande i helgen

I helgen fanns det en hel del att fira... Så det har vi gjort. Lite lågmält och mysigt, men ändå.
Det hela började i fredags. Älsklingskissen Porsche fyllde fem år, och självklart fick han en tårta! En ask kattmat (i normala fall får han bara torrfoder. Han slickar i sig gelén och lämnar resten när han får burkmat...) dekorerad med små bitar torkad aprikos, en annan favorit.

Porsche var så nöjd så och kastade sig över sin tårta. Eller gelén i alla fall... En mycket nöjd liten katt.


På lördagen firade David och jag 11 år tillsammans. För tillfället är Snickers ett riktigt favoritgodis för mig, så min mycket gulliga och romantiska älskling hade lagt ut ett monstergäng små snickers på sängen medan jag stod i duschen... Såna där gulliga småsaker som jag blir alldeles varm bara jag tänker på.
I övrigt firades dagen med lång sovmorgon, en höstpromenad genom stan, vi lånade en film på biblioteket (The man who wasn't there, en bröderna Cohen-film med en av mina favoritskådespelare BIlly Bob Thorntorn. Lite speciell, men helt ok film). Sen lagades en mysmiddag innan vi kröp ihop i soffan med katten i knät och tittade på film.

Och i går då. FN-dagen kan ju vara värd att uppmärksamma, men dessutom fyllde min käre far år. Jag ska åka och gratulera honom nästa helg tänkte jag. Och så var det ju min dopdag. Vilket jag absolut inte skulle komma ihåg om det inte var för att jag vet att jag döptes på pappas 30-års-dag...

Imponerad

Jag måste säga att jag är imponerad. Trots att mina uppdateringar kommer oregelbundet och sällan innehåller några bilder just nu så är det många klick på bloggen varje dag. Tack för att ni har tålamod med mig! Det gör liksom att det är lite kul att uppdatera utan att jag har så mycket nytt att skriva om direkt.

I helgen var David och jag bortresta. Eller inte. Eftersom jag sedan ett par år tillbaka konstaterat att "mitt hem är där min katt är" så har jag väl varit hemma, men inte i vår lägenhet. Vi har varit i Uppsala och hälsat på Davids föräldrar. Jag passade på att gå hem till min moster med familj under lördagen, och under söndagen åkte jag och David för att hjälpa till att plocka lite i svärmoderns föräldrahem. Det finns mycket saker att sortera, packa ner eller köra till återvinningsstationen med, och även om man kunde märka en viss skillnad från förmiddagen till kvällen när det var dags för oss att åka hem så är det mycket kvar att göra än.

Just nu har jag tigit en paus från jobbet. I morgon är det ju kurs igen. Det ska handla om blomsterälskarens trädgård. Hur får man en trädgård att blomma från snösmältning till snöfall? Vilka växter trivs var, och hur ska man tänka för att det inte ska bli rörigt och osammanhängande. Det här ska jag lyckas begränsa till 3x45 minuter... Alltså skippar jag all form av växtkännedom. Jag kommer att ge några exempel på växter, men att stå och räkna upp perenn efter perenn känns ju ganska meningslöst. Jag har några växtlistor jag tänkte kopiera upp, men i övrigt får deltagarna helt enkelt sätta sig och slå upp växter som de tycker passar i deras trädgårdar. Jag försöker titta igenom vad jag har tagit för foton och om de går att använda på något vis. Det känns ju som om man tar kort på varenda plantering man ser, men när man väl behöver bilderna så verkar jag ha tagit kort på allt utom sånt som jag verkligen behöver. Varför märker man alltid sånt i efterhand? Och nu i oktober kan man inte gärna ge sig ut parker och trädgårdar och ta kort på prunkande högsommarplanteringar...
Mycket material tror jag att jag fått ihop andå. Man vet ju inte riktigt hur materialet räcker förrän man står där, men jag har några extra grejer i bakfickan ifall det blir mycket tid över. Dessutom så har ju kursdeltagarna framfört ett önskemål om att de ska skissa upp sina egna trädgårdar och ta med sig skissen för att få lite tips och idéer om vad de kan hitta på.

Nyttig dag

Idag försöker jag ha en nyttig dag. Det går så där... Varvar jobb (förbereder morgondagens kurs) med städning, diskning och bakning. Tyvärr har jag en förmåga att fastna framför datorn med stödanteckningar och bildspel (använder mig rätt mycket av PowerPoint. Jag tycker det är mycket lättare att förklara så pass visuella saker som trädgårdsdesign om man har bilder som hjälp), så städning och diskning hamnar på efterkälken. Tyvärr kan jag inte baka förrän jag diskat undan lite kastruller från banken. Jag undrar om vi har för många kastruller? Det är ju så mycket lättare att ta fram en ren ur skåpet än att diska den man använde gången innan. Ond cirkel. Och en ganska äcklig sådan... En av alla dåliga vanor jag skulle vilja få kontroll över.
David har önskat sig bröd med torkad frukt, och sånt ska det finnas hemma när han kommer hem från kryssningen i morgon. Jag tror att det blir frallor. Torkade blåbär, tranbär och russin, lite solrosfrön och pumpakärnor borde blir bra. Vår närmaste affär har haft bra pris på naturgodis någon vecka nu, så vi passade på att köpa hem lite sånt.
Jag funderar på att baka något mer, men vet inte riktigt vad. Någon kaka kanske? Kladdkaka är ju aldrig fel, men å andra sidan kommer vi att vara borta över helgen (jag åker i morgon, David på fredag). Jag får se vad det blir. Om det blir något. Äppelmuffins? Det är ju rätt säsong för det i alla fall.
Stickningarna ligger på is igen. Jag vet inte varför. Jag vill sticka, men rätt projekt verkar inte dyka upp.
Jag har många stickprojekt jag vill påbörja, men av olika anledningar kan jag inte lägga upp dem på bloggen riktigt än. Presenter, julklappar och annat som inte kan avslöjas än. Kanske ska jag gå igenom ullresterna och se om jag kan få ihop till ett par födelsedagssockor till pappa. Jag ska åka och gratta honom om två veckor, och nånting vill jag ju ha med mig. Jag fick rätt mycket raggsocksgarn efter farmor, och det vore lite kul att kunna använda det för att sticka ett par sockor åt honom. Det känns liksom som om det blir ännu mer tanke bakom ett sånt projekt. Och jag vet ju att farmor gärna vill skicka en födelsedagshälsning. Hon är liksom alltid närvarande såna dagar, även om det är drygt ett och ett halvt år sen hon gick bort.

Ellen

För ett tag sen skrev jag ju om en waldorfdocka som min mamma höll på att sy, och som jag gjorde kläder till. Nu har hon varit färdig ett tag, men det har strulat med bilder och så så jag ville inte skriva något om henne förrän jag kunde visa hur hon blev till slut.
Här är hon. Ellen heter hon, och nu bor hon hos systerdottern Matilda. Där har hon det säkert bra, för jag fick höra att så fort Matilda öppnade paketet som dockan låg i så fick Ellen en stor puss. Det brukar vara ett bra tecken.

Det ser ju kanske lite makabert ut med en docka helt utan hår eller ansikte, men nånstans måste man ju börja. Hon är stoppad med mjukaste ull från Fale Artut.

Först fick hon ett väldigt diskret ansikte. Traditionellt ska ju waldorfdockor ha väldigt neutrala ansikten, just för att det ska vara lättare för barn att leka alla typer av lekar. Om dockan gråter i leken blir det ju konstigt om den har ett stort leende i verkligheten.

Sen fick hon en gladare mun, och det är ju egentligen först när håret är på plats som man ser vilken personlighet dockan fick. Det här är ju en ganska busig filur, och jag tror säkert att hon och Matilda kommer att hitta på mycket hyss tillsammans!