lördag 27 mars 2010

En vecka blev en månad...

Det här blev ju ett väldigt mycket längre uppehåll än vad jag tänkt mig. Av olika anledningar... Ibland vänder livet åt helt andra håll än vad man trott och hoppats, och jag har helt enkelt behövt tid för mig själv. Jag rymde till mina föräldrar och gömde mig där i tre veckor innan jag åkt hem hit till Sala igen. Jag har inte hållit i ett par stickor på en månad (!), vilket väl säger en del om hur jag mått.
Jag gillar det där uttrycket When life gives you lemons - make lemonade. (Det låter bättre på engelska än svenska) Tyvärr går det åt väldiga mängder socker till alla citroner som kastades över mig, och vad annat kan man göra än att försöka förstå, acceptera och hoppas att alla nära och kära har tålamod. Tack för fina samtal och mail! Tur att jag har sötisar omkring mig när det råder sockerbrist!

5 kommentarer:

  1. Hoppas du fått socker så du klarar dig nu.
    Jobbigt när det blir så och då är det skönt att ha nån som verkligen orkar och bryr sig runt sig. Tur du har nån också, alla har ju inte det tyvärr.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Jag tog ett glädjeskutt på skrivbordsstolen när jag såg att du är tillbaka på bloggen. Så härligt att höra av dig på det här sättet igen! Flera gånger när jag har sett efter om det finns något nytt har jag grunnat på raderna i vänsterkanten av din öppningssida:
    "You rise, you fall, you're down then you rise again
    What don't kill you makes you more strong"
    Passar de inte ganska perfekt i nuläget? Du vet var jag finns. KRAM,

    U-ahemul

    SvaraRadera
  3. Hoppas du finner kraften igen, helst utan för mycket citronsaft då! Kanske kan du ta hjälp av trädgården som vaknar nu och spricka ut i takt med alla vårlökar?! (Jag vet ju inte vad du varit med om, men hoppas det går åt rätt håll.)
    En varm hälsning
    Eva

    SvaraRadera
  4. Blir varm i hjärtat när man ser så fina kommentarer! :) Tack!

    Rosenvante:

    Nä, jag är väldigt lyckligt lottad just där. Katten vägrar lämna mitt knä när jag är nere, och jag kunde inte ha en bättre familj. :)

    Hemul:

    Ett Metallica-citat. :) Men det är en jättebra låt. Lade in det på bloggen för ungefär ett halvår sen.
    Jag hoppas det ska hända lite roliga saker här så att jag har nåt att skriva om bara, men tätare än en månad ska det bli mellan inläggen.
    Och jag vet mycket väl var du finns. och det känna jätteskönt. Bara att veta att jag har människor omkring mig som bryr dig gör situationen så mycket lättare att hantera.
    Kram

    Eva:
    Jo, jag ska börja om med vårsådden i köksfönstret bara. Än är det för mycket snö för att några vårlökar ska sticka upp här...
    Men små frön som gror är alltid uppmuntrande.

    SvaraRadera
  5. Jag vet faktiskt att det är ett Metallica-citat! Hihi! Först kliade det lite i fingrarna att rätta till grammatiken, som en engelsklärare kanske inte skulle godkänna rakt av, men så kom jag på att det kunde vara ett citat ur någon låt och kollade det, och visst var det så! KRAM igen från U-ahemulen

    SvaraRadera

Lämna gärna en liten kommentar så blir jag glad. :)