onsdag 31 mars 2010

Rövar-nostalgi

I förmiddags satt jag och zappade mellan kanalerna och upptäckte att Ronja Rövardotter precis började på Barnkanalen. Underbar nostalgi, jag kommer ihåg att jag ville vara som Ronja när jag var liten. Jag ville också kunna springa runt i skogen hur som helst utan att gå vilse. Jag ville att det skulle finnas underliga varelser i vår skog, även om jag tyckte att grådvärgarna var jätteläskiga, och jag var livrädd för att fastna i djup snö (det hände några gånger också, fy var otäckt det var!).
Just det där att bo i en borg i skogen verkade så spännande. För rövare var ju inte onda. Tjuvar var dumma, hade mask för ansiktet och bröt sig in hos folk. Rövare höll till i skogen och var rufsiga i håret. Robin Hood bodde också i skogen, och han var ju inte ond. Visst tog de saker utan att fråga, men det var ju bara från rika människor som reste genom skogen till häst.

Den romantiserade bild man fick av luffare och skurkar genom Astrid Lindgren och andra barnboksförfattare gjorde lekarna mycket mer spännande. Sjörövare var lite korkade och klantiga (Pippi Långstrump på de sju haven), luffare var fria och lyckliga och hade alla sina ägodelar i ett knyte på en pinne (Rasmus på luffen, God afton herr Luffare) och rövare var inget annat än förvuxna barn (Ronja Rövardotter, Folk och rövare i Kamomilla stad).
Man kunde leka att man var en skurk utan att egentligen vara så där genomrutten..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lämna gärna en liten kommentar så blir jag glad. :)