Bland växter och stickor

Ny blogg

2012-01-25T21:24:00.000+01:00

Här var det längesen det hände något. Har jag fortfarande några läsare kvar? Är det nån som fortfarande tittar in här i hopp om att jag ska ha åstadkommit något jag vill visa upp? Jättekul i så fall! Förlåt för min frånvaro.
Sen jag blev mamma i mars har det hänt en hel del, och bloggandet har fått stå åt sidan för blöjbyten, långa promenader med barnvagnen och inte minst en massa bus och kittel.
Ju större sonen blir, desto mindre tid får jag till stickning och annat jag fyllde mina dagar med tidigare. Samtidigt känns det tomt. Jag saknar bloggandet. Visst har jag läst lite andra bloggar då och då, men inte alls på samma vis som för något år sen. Och jag har på senare tid verkligen saknat att skriva egna inlägg, även om jag startat en liten privat blogg för familjen så att de ska kunna följa sonens uteckning. Men det är inte riktigt samma sak ändå...
Så nu gör jag ett nytt försök. Mitt liv som småbarnsmamma kan ni följa i min nya blogg. Jag hoppas vi ses där!

Saft i stora lass

2011-06-15T12:01:00.005+02:00

Idag är det visserligen mulet, men nu är sommaren på gång på allvar. Varför är den krispiga försommaren så kort? Redan nu håller midsommarblomster och humleblomster på att blomma över.

Men sommar är ju så mycker mer än blommor. I morse skar jag rabarber och citroner för att göra mera saft. Hallon från frysen (plockades förra sommaren och har liksom inte blivit använda förrän nu, rabarber från pappas trädgård och citroner från... ica. Nån gång drömmer jag om ett växthus och egna citroner, men tills vidare får jag nöja mig med importerande.

När jag ändå skriver om saft så måste jag ju skriva några ord om syrensaften. Den blev helt ok. Kanske inte helt fantastiskt god, men jag tror att jag skulle plockat blommorna tidigare för att få mer smak av dem. Nu blev det en stark citronsmak med toner av något som påminde om fläderblomssaft. Nästa år hoppas jag att jag kan plocka blommor tidigare, för det var inte sista gången jag gjorde syrensaft.

Den senaste tiden har jag stickat en del, men jag har inte varit duktig och fotat så det får komma i ett senare inlägg. Koftan till Matilda ska jag bara fästa trådar och sätta knappar i. Just nu stickar jag på en randig kofta. Patrik får ärva massor av kläder från Davids kollegors barn, och som tack tänkte jag sticka något till dem. Så först blir det en kofta stickad i två blå nyanser Drops Cotton Light. Kanske inte det ljuvligaste garnet jag stickat i, men prisvärt och maskintvättbart. Sen ska jag sticka en gotländsk fiskartröja (eller Pippi-tröja som de är mer kända som) som även den ska till en kollegas barn. Efter det? Tja, det är många som fyller år i augusti och september, så nåt sånt blir det väl kan jag tänka mig.

Så blev det sommar...

2011-06-07T11:06:00.003+02:00

Vi är redan en bra bit in i juni, och tiden bara rusar förbi. Patrik växer, skrattar och ser sig om i världen. Nån dag då och då får jag tid att sticka. Vi planerar lite för sommaren och njuter av tilvaron. Under sommaren ska vi till Gotland med Davids föräldrar och bror med flickvän, Patrik ska döpas och vi vill hinna göra en massa sommarmys bara vi i lilla familjen. Utflykter och sånt.

Någon som har några bra Gotlandstips förresten? Vi kommer att bo en bit från Klintehamn om jag minns rätt. Mysiga aktiviteter och utflyktsmål som passar alla åldrar, gärna barnvagnsvänligt. Finns det fikamöjligheter är det ett plus.

Syrensaft har jag läst om på flera bloggar nu. Låter ju onekligen spännande, så när vi var och hälsade på min pappa i helgen såg jag att syrenerna fortfarande blommar, men börjar sjunga på sista versen, så jag lockade en massa blommor och gjorde saft. Min snälla bror har lovat att sila upp den åt mig, för att ta med en hink saft utöver all vår packning på bussen hade blivit lite väl mycket... Det är rätt mycket som ska med när man åker nånstans nu. Vagn, bilstol, skötväska, kläder... Nu hade vi dessutom tubkikare och katten med oss också, så vagnen var rejält fullpackad. Tur att Patrik är duktig och sover mest hela tiden när man är ute och åker. Han vaknar nån gång och är hungrig bara.

Grönt är skönt

2011-05-20T07:23:00.004+02:00

Nu när stickningen börjar ta fart igen finns det lite mer att blogga om. Jag har en ny stickning som jag kommit ganska långt på. En födelsedagsstickning till Matilda. Om någon skulle missat det så är det ju 30% rea på Drops ullgarner, så jag lyxade till det med Merino extra fine. Inget jättedyrt garn egentligen, men min garnbudget är absolut inte väl tilltagen nu mera, så det blir ganska lyxigt med mina mått mätt. De senaste tröjorna jag stickat till Matilda har jag använt antingen restgarner eller mjuka budgetgarner.

Slipovern har egentligen varit klar några dagar, men det har inte blivit av att fota den innan.

I bak finns en liten öppning i halsen och en mörk knapp att knäppa den med.

Gillar ränderna med en mosstickad maska när resten är slätstickat. Det blir lite liv i stickningen på en gång. Diskret men effektfullt.

Patriks kofta

2011-05-18T16:09:00.002+02:00

Kommer ni ihåg den här koftan? Den är perfekt nu när det är lite halvvarmt ute. Idag fick Patrik beröm för sin kofta när vi var i garnbutiken här i Sala. Alltid kul när okända personer ger komplimanger tycker jag. Något vi alla borde bli bättre på. Så svårt är det ju inte egentligen.

Nu har han vaknat efter vår lilla promenad, kan tänka mig att det är matdags igen.

Blommig promenad

2011-05-14T18:25:00.004+02:00

Efter en lång och slö morgon (för somliga av oss, Patrik var jättevaken och busig som bara 6-veckors-bebisar kan vara) kom vi ut på en promenad på eftermiddagen. Det går så fort nu. Det finns knappt några blommande vitsippor kvar, istället blommar nu förgätmigej och humleblomster.

På riktigt soliga ställen har faktiskt liljekonvaljerna slagit ut nu.

När jag var liten brukade vi hitta de första liljekonvaljerna till morsdag, men jag tycker det är ofta man hittar dem både en och två veckor tidigare nu.

När sonen sover...

2011-05-12T12:51:00.000+02:00

Patrik är en väldigt sällskaplig liten herre. Vissa dagar vill han inte sova själv, så man måste ha honom på magen för att han inte ska vara ledsen. Andra dagar är det inte alls några roblem att sova själv. Då passar jag på... Har ju knappt stickat sen han föddes. Ett par blöjbyxor i M&K eco baby ull har det blivit. Och för några dagar sen började jag på en slipover åt honom. Han måste ju vara lite finklädd när min kusin konfirmeras i slutet av maj. Stickar i ärtgrön Tilda från Svarta Fåret, mönstret kommer från boken Essential Baby av Debbie Bliss. Fort går det inte, men jag njuter av varje maska.

Vår!

2011-04-28T13:04:00.004+02:00

Just nu stickas inget här. Fullt upp med vårpromenader, mys, amning, blöjbyten och 30-års-firande. Igår var närmaste familjen, utom Davids bror, här och firade David. Till och med min bror tog sig hit från Alfta, nästan 50 mil, tur och retur. Men hur ofta får han möjlighet att träffa både systersonen Patrik och systerdottern Matilda?

Porsche har hittat en ny favoritplats. Inte lätt att hålla honom därifrån, så filten får samla upp det värsta håret. Det är lättare att avhåra den än hela liften (han ligger alltså i liggdelen till barnvagnen. Vi har den i sovrummet när vi inte använder vagnen.)...

Vitsippor!

2011-04-15T12:17:00.004+02:00

Det är tätt mellan besöken här nu. Förra veckan var mina föräldrar här och charmades av barnbarnet, i onsdags var Davids föräldrar här och de blev lika förtjusta törs jag påstå. Lilla sonen får presenter från alla håll. Mycket kläder, men sånt är ju jättebra! Han har inte behov av så mycket mer än mat, torra blöjor, trygghet och närhet än så länge.

Igår var min bror här och hälsade på. Han ville väl hälsa på systersonen kan jag tänka mig. Vi tog en promenad i solskenet, såg vitsippor längs med vår vanliga promenadväg och köpte vårens första glass.

I natt kommer vännen Susanne hit. Hon bor egentligen i Ö-vik, men har fått säsongsanställning i Enköping, ska på konsert i Uppsala i kväll och har inte fått tillgång till lägenheten i Enköping än, så hon ska övernatta här. Och i morgon kommer Davids bror hit och hälsar på.

Att ligga under täcket i spjälsängen är lite läskigt. Jag tror det är för stort och fluffigt. Men på täcket, under en filt, det går mycket bättre. I alla fall en stund. Helst vill han sova med oss i sängen på nätterna. På dagarna brukar han kunna sova middag i sin egen säng... I går var han väldigt glad och pigg när det var sovdags, och lagom när vi började slumra till så kom han på att det ju var väldigt ensamt att ligga i sin egen fina säng... (klicka på bilden för att få den större)

Långt inne i bebisbubblan...

2011-04-14T11:21:00.003+02:00

Vad ska man skriva om när man är långt inne i bebisbubblan egentligen? Jag vill inte göra om min trädgårds- och stickblogg till en mammablogg. Visst kommer sonen att figurera här lite då och då, precis som Porsche, men jag vill inte ändra inriktningen på bloggen helt.

Just nu stickar jag inget. Jag har en kofta i Drops Safran som jag började på innan han föddes och som inte är klar, men just nu känner jag bara inte för att ta tag i den. Antar att jag är lite för mosig i huvudet eftersom jag inte sover riktigt så mycket som jag borde (men jag brukar sova middag de flesta dagar), något mer komplicerat är rätstickning, eller möjligen slätstickning i raka stycken känns för komplicerat just nu. Ökningar och minskningar skulle glömmas bort... Och ska jag sticka vill jag ju sticka nåt roligare än så. Nä, just nu nöjer jag mig med bebisgos, amning och blöjbyten. Det är ju inte helt fel det heller.

Igår var de nyblivna farföräldrarna här och hälsade på sin sonson. Inte helt oväntat gjorde han succé. Än är det ingen som inte blivit charmad... Han fick en jättesöt nalle som nu sitter i hans säng tillsammans med lilla pandan, och en fin trä-mobil (en sån man hänger över säng/skötbord alltså, inte en telefon) med segelbåtar och en fyr. Jag ska fixa något sätt att hänga upp den bara, sen kommer den säkert att bli populär när han börjar fixera blicken. Klara fina färger, och jag är ju lite svag för leksaker av trä...

Blåsippan ute i backarna står...

2011-04-11T12:05:00.004+02:00

En efterlängtad vårpromenad igår. Första gången vi tog ut vagnen. Sonen sov hela tiden, han verkade rätt nöjd med både väder och vagn.

Blåsipporna blommar för fullt nu. Underbart! Jag har missat hela den där slaskdelen av våren som jag tycker så illa om. Nu är det knoppsprickning och vårgrönska för hela slanten.

Här och där var marken täckt av blad och sippor.

Vagnen gungade nog skönt... Tack för overallen, Annis! Den är välanvänd, så många turer till och från Västerås som det blivit för oss under de här två veckorna...

Fram och tillbaka

2011-04-04T17:26:00.004+02:00

De senaste dagarna har det varit lite åkande fram och tillbaka mellan Sala och Västerås. Vi kom ju hem från BB i fredags. Helst hade vi åkt hem redan på torsdagen, men sonen har haft lite problem att hålla blodsockernivån uppe så vi fick vara kvar tills det stabiliserats.

Vi fick en återbesökstid på söndagen för att kolla att allt var ok, eftersom det skulle dröja lite innan vi fick BVC-tid så kändes det lika bra att vara på den säkra sidan. Lite tidig var han ju trots allt, och barnmorskan tyckte han såg lite väl gul ut när vi skulle åka hem, men han var på rätt sida om gränsvärdena enligt testet som gjordes.

Så i går morse så åkte vi in till Västerås igen, och då hade han blivit rejält mycket gulare. Vi blev kvar över natten och han fick ligga under sollampa för att bli av med gulsoten. Dessutom hade han gått ner lite för mycket i vikt. Men efter en natt av intensiv matning och solning försvann gulsoten och han hade gått upp i vikt igen, så vi fick åka hem igen på förmiddagen. Jätteskönt att vara hemma! I morgon ska vi in på en kontroll igen för att kolla att han inte tappar i vikt.

Tisdag 29 mars, Kl 03.46

2011-04-03T08:25:00.003+02:00

Världens finaste kille!

Tre veckor tidig, men det kan man inte tro. 52 cm och 3,6 kg...

Vårpromenad

2011-03-26T14:39:00.004+01:00

Äntligen kom jag ut på den där efterlängtade vårpromenaden idag. En ganska kort sådan, men det var i alla fall en promenad i vårsolen med David. Lagom lång för att jag skulle orka och inte få allt för ont i alla fall. Och eftersom jag går så sakta nu mera så blev det ändå en ganska lång stund ute i friska luften. Härligt!

Vi såg till och med några små blyga blåsippsknoppar i en sluttning. Än är det rätt långt kvar innan de slår ut, men man blir ändå lite lycklig av de små ludna knopparna som börjar sträcka sig mot solen.

Trött fredag

2011-03-25T13:18:00.006+01:00

Stupade i säng när jag kom hem igår. Somnade fort, men sover ju så lätt nu så jag vaknar rätt många gånger under en natt. Antar att kroppen förbereder sig så att jag lätt vaknar av små gnyenden och liknande inom en rätt snar framtid. I natt vaknade jag i alla fall bara av att jag försökte vända mig och såna saker. Här om natten var det en mycket sprattlig bebis (jag har varit lyckligt lottad och inte blivit väckt av sparkar tidigare faktiskt, men nu verkar det som om det är slut på friden. Men det börjar ju bli trångt där inne nu. Bara fyra veckor kvar till BF.), Porsche som pratade i sömnen och konstiga drömmar som väckte mig.

Katter som pratar i sömnen låter rätt märkliga. Att hundar gläfser lite när de sover tycker ju ingen är så konstigt, men när en katt jamar i sömnen är det nåt helt annat. Mumlande jamningar hör man ju inte så ofta. Trodde nästan det var nåt fel på honom först, sen när jag märkte att han sov djupt och andades normalt förstod jag att han bara pratade i sömnen.

Sover visserligen gott om nätterna, men det blir ju en hel del avbrott som sagt. Brukar försöka sova en stund på eftermiddagen när jag är så här, men det är ju inte alltid det går. Porsche har lite lättare för det där att bara lägga sig nånstans och sova. Tills alldeles nyss låg han som en liten boll här bredvid mig och snarkade. Men när jag började skramla med kameran så vaknade han så klart.

Mina senaste stickningar

2011-03-24T08:53:00.005+01:00

Usch vad dålig jag är på att uppdatera bloggen nu. Skulle gärna skriva om vårtecken, funderingar och planer för min balkongodling den här säsongen. Men orden flyter liksom inte så där som jag skulle vilja. Jag nöjer mig med att visa bilder på mina senaste stickningar istället.

Den här koftan är inte blockad än, men jag lägger ut en bild ändå. Mönstret är från Drops design, stickad i Drops Safran. Det är en present till Davids kollega som fick en dotter för några veckor sen.

Fler koftor blir det. Fast den här är till vår bebis. Även den stickad i Drops Safran, perfekt till sommaren. Mönstret heter Maile sweater. Enkel modell med söta detaljer.

Jag har ju tidigare skrivit att vi tänker använda oss av tygblöjor i rätt stor utsträckning, och vad vore jag för stickare om jag inte stickade ullbyxor till blöjorna? Mamma hade garn hemma som jag fick överta, ett Krav-märkt, otvättat ullgarn från Minimundus. Jag ska sticka nån byxa till i den här storleken, men tänkte då testa ett annat garn. Har fått massor av tips på mjuka ullgarner som passar bra till ullbyxor. De måste ju tova sig lite lagom för att stå emot vätan.

Ikväll ska jag jobba igen. Fjärde kurstillfället av fem. "Blomsterälskarens trädgård". Inte så mycket växtkunskap, mer om hur man kan kombinera färger och former för att skapa olika stämningar i trädgården. Det är jättekul, men det ska bli skönt när kursen är slut. Det är sena kvällar, och foglossningen kommer inte riktigt överens med dator- och bokbärande til och från bussen. Jag brukar vara ganska stel, öm och trött på fredagarna. Men det blir ju bättre bara jag får vila. Är ju faktiskt i slutfasen av graviditeten nu, så skulle jag vara pigg och inte känna av den här jättekulan jag har på magen nånting skulle det väl vara konstigare än att jag är rätt trött vissa dagar.

Lite gnäll och lite uppdatering

2011-03-14T10:19:00.006+01:00

Halvligger i soffan med datorn nedanför magen. Att balansera den på min jättekula är ingen idé att ens försöka. Börjar känna mig nästan groteskt stor nu. Man skulle kunna tro att bebisen skulle födas vilken dag som helst, inte att det är en dryg månad kvar. Jag är jätteglad att det bara är magen som växer, att inte hela jag svullnat upp. Men jag måste erkänna att jag börjar tröttna nu. Att inte kunna vända sig i sängen utan att vakna, att knappt nå fötterna när jag ska ta på mig strumporna, att inte kunna gå i samma takt som jag brukar, eller ens speciellt långt innan foglossning och sammandragningar påminner mig om att promenader är ett minne blott. Jag borde inte klaga egentligen. Många har betydligt värre graviditeter än min, och med tanke på allt som hände innan det här lilla livet kom till borde jag bara känna tacksamhet. Och det gör jag ju också, men skäms lite för mig själv att jag har mage (höhö, den ordvitsen var verkligen inte meningen) att gnälla. Är enormt glad på det stora hela. Det är bara alla mindre störningsmoment som börjar bli lite många nu. Illamåendet som börjar komma tillbaka, bebisen tar upp så stor plats i magen att jag bara kan äta små portioner åt gången. Äter alltid för mycket, är ju hungrig, men det straffar sig efteråt... Sitter jag stilla för länge blir jag stel. Går jag för mycket känner jag av foglossningen. Gråter för allt, oavsett om det är bra eller dåligt. Men mitt i allt gnäll är jag ändå glad att jag slipper vara gravid under sommaren. Med tanke på hur varm jag är nu så kan jag inte tänka mig hur jobbigt det måste vara när det är 25 grader varmt ute... Och när jag väl håller den efterlängtade krabaten i famnen så är det säkert värt gnällandet, och det är ju alltid en tröst. Jag vet att just de här "plågorna" bara är för en kort period, och det är faktiskt rätt skönt.

Var i Uppsala i helgen. Vi skulle egentligen sett Fyra lyckliga män tillsammans med Davids föräldrar och bror (en julklapp från fina svärmor), men eftersom de fyra männen decimerades till tre olyckliga män efter Lasse Erikssons plötsliga bortgång fick det bli bio istället. The Kings Speech. Riktigt bra, men jag hade inte väntat mig annat när Colin Firth och Helena Bonham Carter har huvudrollerna. Tyvärr stördes filmupplevelsen lite av att en viss bebis kröp upp under revbenen större delen av filmen. Men när den höll sig på plats njöt jag för fullt.

Porsche fick premiäråka i sin nya bur. Vi har köpt en bur som man kan ha både som ryggsäck eller bära som en bag. Den är ju mindre än hans hårda bur, men mycket lättare och smidigare. Han var lite skeptisk först och går inte in lika frivilligt som i den stora buren, men när han väl är på plats lider han inte så mycket. Han la sig ner, pep ett par gånger, men sen var det inte mer med det. Skönt att han finner sig i så många av våra påfund. Det kommer att bli så mycket lättare att transportera honom i den när vi ska släpa med oss barnvagn och en massa annat när vi ska bort.

Bilder på mina senaste stickningar kommer senare. Ska sy några sömmar och sy i några knappar innan jag fotar dem.

Omväxling

2011-03-09T09:34:00.004+01:00

Det här med stickning är verkligen en omväxlande hobby. Under de senste veckorna har jag stickat i akryl, raggsocksgarn (ull/nylon), alpacka/silke, kamull/silke, bomull och just nu ett otvättat, kravmärkt ullgarn. Ingen stickning har varit den andra lik, alla garner känns och beter sig olika. Och så undrar folk om man inte tröttnar. Hur kan man tröttna på något så omväxlande? Visst kan jag emellanåt tappa sticklusten några dagar, men det är ju snarare brist på inspiration än att jag tröttnat på hantverket.

Efter att ha gottat mig i sprakande färger sitter jag nu med ett ofärgat, grått ullgarn. Händerna doftar ull och stickningen blir en aning fet. Back to basics. Blöjbyxor ska det bli. Vi har ambitionen att använda tygblöjor här hemma, men engångsblöjor när vi är någon annanstans. Det blir smidigare så helt enkelt.

När blöjbyxorna är klara vet jag inte riktigt vad jag ska börja på. Det finns så mycket jag vill sticka. Inte minst bebiskläder. Små fina koftor och mössor. Jag har hittat jättefina spetsstickade hättor i bomull som jag vill sticka till sommaren, men de jag tittat på passar i mitt tycke bättre på små flickor än pojkar, och jag har ju ingen aning om vad jag har i magen.

Hela tiden blir jag mer nyfiken på bebisen. Vem är den, hur kommer den att vara, hur kommer vi att vara som föräldrar... Ibland får jag höjda ögonbryn när jag säger att jag egentligen är mer nyfiken på vem bebisen är än vad den är. Pojke eller flicka alltså. Det spelar liksom ingen roll alls. Den där skrynkliga lilla varelsen kommer att vara det sötaste jag sett. Oändligt älskad är den redan nu och jag antar att den känslan kommer att växa ännu mer när vi äntligen får se den.

Där var kamerasladden!

2011-03-02T09:07:00.005+01:00

Efter lite letande så hittade jag sladden, så här kommer bilden jag tänkte lägga in i det tidigare inlägget. Jättetrist blixtbild, men att sockorna är färgglada går inte att ta miste på! Lite juliga kanske, men ville man inte ha en massa rosa i garnet eller väldigt ljusa sockor så var det den färgkombinationen som gällde.

Stickade efter ett gammalt Garntjänstmönster på 3,5 mm strumpstickor med Järbo Raggi Multi. Ett favoritgarn när det gäller tjocka, slitstarka och varma raggsockor.

Var är kamerasladden?

2011-03-02T08:20:00.002+01:00

Åh, typiskt! Jag tänkte ju lägga upp bilder idag, men då är kamerasladden borta... Jag hoppas den dyker upp. Att blogga utan bilder är ju inte så jättekul. Undrar om jag lagt den på ett bra ställe, eller om den gömt sig själv? Letat på de ställen där den borde ligga, så vi får väl se när den behagar dyka upp. Eller är den på samma ställe som våra två försvunna gafflar? (Vi ska ha 12 gafflar, men vi hittar bara 10 stycken... Vem har snott dem?)

Igår ringde en kollega till David och berättade att deras dotter föddes i fredags. Jättekul! Så självklart lade jag upp maskor för en ny stickning... Det går ju inte att låta bli! För ett år sen höll jag ju på med en klänning som skulle bli min OS-stickning. Sen blev allt väldigt jobbigt, och många tunga minnen förknippas med den stickningen. Jag vet att jag aldrig kommer att kunna sticka klart klänningen, och ännu mindre använda den. Jag har inte ens kunnat frogga den. Förrän igår. Nu är froggningen i full gång, och det hallonröda Drops Safran blir istället en liten minikofta. Att sticka något till mig eller till vår bebis av det garnet skulle inte funka, men jag är glad att jag läkt så mycket att jag faktiskt ändå kan använda garnet till något som ska ges bort. Det trodde jag inte var möjligt för bara några månader sen...

Hur om helst så bor den här familjen väldigt nära oss, så jag kan tänka mig att vi kommer att ses en del nu när våra bebisar är så nära varandra i ålder. En liten kompis!

Senaste veckan.

2011-02-28T09:43:00.006+01:00

Jag har inte glömt bort eller tröttnat på bloggen. Jag har bara haft annat för mig. Men nu kommer det ett inlägg igen.

Jag har haft en del för mig sen senast. Förra helgen hade vi finbesök av svärmor som var här och åkte skidor med David på lördagen, och på söndagen utflyktade vi oss till Ängsön utanför Västerås där det var havsörnsspaning med korvgrillning som Länsstyrelsen ordnat. En av yrkesfiskarna åkte ut med skoter på isen och la ut fiskrens och "skräpfisk" och strax därefter kom örn efter örn flygande... Som mest såg vi 24 samtidigt långt ute på isen. Gigantiska fåglar! Det var en hel del korpar där också, och när de satt bredvid varandra såg de annars rätt stora kråkfåglarna rätt ynkliga ut.

På väg hem stannade vi till på IKEA och köpte madrass och lite andra saker vi behöver till bebisen. Snart har vi nog allt vi behöver den första tiden. Än är det ju rätt långt kvar, men ibland får de ju bråttom, så det känns bra att ha de flesta sakerna redo. Dessutom tror jag knappast att jag blir piggare eller smidigare under de kommande veckorna...

Sen var det begravning förra veckan, och det är ju alltid blandade känslor. Begravningar är ju inte roliga, men de kan vara trevliga och fina, och det tycker jag att den här var.

På torsdagmorgonen åkte vi tillbaka till Sala igen och med oss hade vi en symaskin, en spjälsäng och lite andra grejer. Tyvärr visade det sig att back-knappen på symaskinen fastnat i intryckt läge (ytterhöljet går att röra på, men själva tryck.delen är orubblig), så det går inte så bra att sy. Den varken backar eller går frammåt, det blir ca 40 stygn/cm när jag försöker få 3 mm långa stygn. Men den ska in på service så hoppas jag att den funkar bättre sen. En stadig gammal Husqvarna med rattar. Inget datoriserat här inte!

Under torsdagen fick jag också besök av vännen Susanne som jag lärde känna i Ockelbo. Hon bor i Örnsköldsvik, men skulle till Enköping en sväng, så då passade hon och hennes mamma att hälsa på här och dricka kaffe. Jättekul att träffa henne igen. En sån där vän som man inte behöver ha regelbunden eller tät kontakt med, vänskapen finns där ändå, och när man väl sitter där och fikar så är det som om man sågs för bara ett par dagar sen. Jag har flera såna kompisar, och känner mig otroligt lyckligt lottad för det.

På fredagen kom Davids bror hit för att bland annat kolla på Korpens skugga och dricka öl. En mycket lustig typ. Mycket skratt och tokerier blev det under fredagkvällen. Som alltid när han är i närheten. Nästan i alla fall. Korpens skugga är för övrigt en mycket märklig film. När den skulle vara som mest spännande och dramatisk skrattade vi som mest åt miner och dialog...

En liten sväng på bokrean har jag hunnit med också, men bara på vår lilla lokala Bokia och antingen hade de inte, eller så hade boken jag främst var ute efter redan sålt slut. Livets aviga och räta ville ju jag ha, men den fick jag gå hem utan. Det blev ett par andra böcker istället. Och när jag ändå var på stan gick jag in på garnaffären och köpte garn till ett par nya sockor till David. När vi tittade på örnar upptäckte han att han nött bort hela hälen på ena sockan, och den andra var på god väg den med. Visst kan man (och bör, i den mån det går) stoppa sockor, men det var ett för stort hål för att jag skulle kunna få det snyggt, och den började bli rätt nött på flera ställen under foten. Så nu blir det ett par röd-grön-vita sockor i Järbo Raggi istället.

Igår åkte vi till Köping för att hälsa på min syster och systerdotter. Matilda växer så det knakar. Jättekul att träffa dem igen! Matildas pappa hade sportlov så han var också där. Han fyllde år i fredags, så vi bjöds på smaskig tårta.

Behöver jag säga att jag är rätt trött om kvällarna nu? Det är jättekul att det händer mycket, och det mesta är ju roligt. Begravningar är som sagt inte så roliga, men man får tillfälle att träffa människor som man inte träffar så ofta, och det är ju desto roligare.

Det kliar i fingrarna

2011-02-18T12:48:00.004+01:00

Jag kollar på Downton Abbey på SVT Play (är svag för brittiska serier i 1800-tidigt 1900-talsmiljöer) och stickar vidare på mitt småhemliga projekt. Samtidigt känner jag hur lusten att sy stegras. Jag får såna ryck lite nu och då, men tyvärr brukar jag tappa lusten när jag försöker sy nåt till mig själv och det egentligen inte alls blir som jag tänkt mig. Nu är det flera år sen jag försökte senast, och jag inser nu att tyget jag valde kanske inte är det lättaste att sy i när man är ovan...

Men jag längtar efter att sätta mig och sy bebiskläder. Enkla modeller, såna som man lätt syr av avlagda vuxenkläder. Återvinning, alla eventuella kemikalier är urtvättade sen länge, och man får mer plats i garderoben. Både David och jag har rensat i våra garderober och hittat en del tröjor som tappat formen eller fått nån fläck som inte går att få bort. Nu ligger de i en påse och väntar på att sys om till söta små minikläder. Skaparlust och material har jag, men mönster och symaskin lyser tillfälligt med sin frånvaro. Det ska det snart bli ändring på. Det är väl lika bra att försöka få lite saker sydda nu innan den lilla kräver min uppmärksamhet på ett mer påtagligt sätt än lite buffar i magen.

God morgon!

2011-02-17T07:13:00.006+01:00

Klockan är bara lite över sju, men här sitter jag och äter min frukostyoghurt. Naturell ekologisk yoghurt med frysta hallon, russin och lite linfrön. Mums!

Idag ska mamma komma hit och hälsa på. Vi får se vad vi hittar på, men det blir mysigt vad vi än hittar på. Kanske går en sväng på stan, kanske håller vi oss i lägenheten och fikar och pratar. Det visar sig.

Igår hämtade jag ut ett paket på posten. Eller ett brev som var för stort att lämnas i brevinkastet, snarare.

Ett lite försenat Alla hjärtans dag-paket från mamma. En bok, jättemumsig choklad och ett gulligt kort. Alltid kul med oväntade små presenter!

Nu är det flera dagar sen jag skrev nåt om stickning, men visst sysselsätter jag stickorna med ett nytt projekt efter karamellmössan. Vad jag stickar låter jag vara en hemlighet ett tag till, det ska bli en present. Jag tror visserligen inte att mottagaren läser min blogg, men jag är inte helt säker... Många maskor är det i alla fall, och jag stickar i ett plommonlila garn. Elegant från Teetee. En mix av kamull och silke, behandlat med jojobaolja, aloe vera och e-vitamin. Tydligen ska det inte vara smaskigt alls för garnmumsande små kryp.

Bekvämt?

2011-02-16T09:54:00.005+01:00

"Vill du ha husets bästa plats - flytta på katten" brukar det ju heta. Jag vet inte om det stämmer när det gäller Porsche...

På min brors begäran

2011-02-15T19:18:00.003+01:00

Nöjd nu, Tobias?

Blommor och bus

2011-02-15T11:43:00.003+01:00

Igår fick vi ett tillskott här hemma. Ingen bebis än, det är ca 9 veckor kvar än. Men en tvättmaskin flyttade in i vårt badrum. Visst blir det lite trångt jämfört med innan, men med tanke på hur mycket lättare det blir att kunna tvätta det mesta här hemma istället för i tvättstugan känns det som en bra investering.

Fina tulpaner fick jag av David igår. Älskar tulpaner!

Redan nu är jag trött i magen. Det har varit full fart där sen nån gång i natt. Nån halvtimme åt gången är det lugnt, sen börjar bebisen sprattla igen. Den brukar vara mycket lugnare, men idag verkar det bli en sprattlig dag. Just nu sparkar den på laptopen... Barn som vill ha uppmärksamhet brukar ju se till att få det på ett eller annat sätt.

Vårkänslor

2011-02-14T14:04:00.003+01:00

Det är fantastiskt väder ute idag! Krispigt kallt, men soligt och rimfrost-glittrigt. Var ute och gick en sväng, det är lika bra att passa på. Det blir allt tyngre att ta promenader med den växande magen och sånt här väder är det ju inte varje dag direkt. Vissa dagar är jag jättetrött efter en sån här liten promenad, men idag var det precis lagom känner jag.

Fick nyss veta att en av mina trädgårdskurser i mars blir av. Trädgårdsplanering, samma som jag höll i höstas. Jättekul! Och det mesta förberedande jobbet gjorde jag ju i höstas, så det är bara att plocka fram det igen. Rätt skönt att inte behöva göra något nytt material faktiskt. Det är ju kul också, men det tar mycket mer tid än man tror. För varje 3-timmars-tillfälle satt jag säkert i 8 timmar och skrev, satte ihop bildspel och läste in mig på vad som stod i kurslitteraturen. Det blir ett trevligt sätt att möta våren.

Söndagsgodis

2011-02-13T18:17:00.002+01:00

Då var Karamellmössan klar. Den blev färdig redan i går kväll faktiskt, men jag har haft lite annat för mig än att blogga. Supermjuk och härlig, perfekt vårmössa. Alpackan värmer ju, men det är ändå en ganska sval mössa. Stickade så länge jag vågade innan hoptagningarna för att garnet skulle räcka, så det blev rejält häng baktill, precis som Annis ville ha. Har ett litet nystan rosa kvar, och mer av det röda. Kan hända att det blir matchande pulsvärmare eller något annat litet av dem.

Nu har David hjälpt mig med datorn och trollat bort virusen som skrämt mig. Tydligen var det en trojan som är mest dryg och skräms och skickar upp pop-up-fönster med varningar så att man ska ladda ner nåt som man egentligen inte alls ska ladda ner. Det gör ingen större skada i sig så länge man inte gör som man blir tillsagd. Så alla bilder, mönster och annat jag var rädd att jag blivit av med finns kvar. Behöver jag säga att jag är glad för det? Gissa vem som ska spara ner saker jag absolut inte vill bli av med på skivor i morgon (För varför göra nåt idag som man kan skjuta upp till morgondagen? Har jag lärt mig nåt av mina misstag?)!

Kärlek

2011-02-11T12:52:00.003+01:00

Jag har en ny kärlek i mitt liv. Drops BabyAlpaca Silk är helt underbart mjukt, det är lättstickat, maskorna blir jämna och fina... Kan man önska sig mer av ett garn egentligen?

Hade det gått att maskintvätta så skulle jag sticka en babykofta av det, men här är det handtvätt som gäller. Och nog för att jag tycker om fina garner, men att handtvätta barnkläder tycker jag är överkurs, om det inte är något väldigt speciellt som man bara använder vid utvalda tillfällen.

Karamellmössan växer, och jag tycker det går rätt fort. Stickar på 3,5 mm rundsticka, så det är ju inte supertunna stickor direkt. (fast för några år sen vägrade jag nästan ens titta åt projekt som krävde mindre stickor än 4,5-5 mm...) Men den kommer inte bli klar idag, troligen början på nästa vecka. Det beror på hur mycket stickande det blir i helgen.

Torsdagmorgon

2011-02-10T08:44:00.004+01:00

Det verkar som om jag måste bege mig ner på stan idag. Till garnaffären av alla ställen. Ve och fasa! Många stickor har jag, men just nu har jag naturligtvis behov av en 40 cm rundsticka i en tjocklek jag inte har. Håller på sticka en provlapp till karamellmössan nu, så vi får se om det blir en 3,5 mm eller en 4 mm. Jaja, värre öden än att vandra in där kan man ju tänka sig.

Ska försöka få till nån form av bakning idag. Bullar eller kakor eller nåt. Något litet att mumsa på till kvällsteet. Bullar är ju alltid gott, men småkakor räcker längre... Det tål att tänkas på.

Det verkar som om jag får gå i snöfall ner på stan i alla fall. Det skulle snöa här under dagen såg jag på vädret i morse, och när jag tittade ut nyss så bölcjade det singla ner enstaka flingor. Det är ju bara februari än, så det gör mig inte så mycket. Men visst längtar jag efter knoppar som spricker upp och blåsippor i skogen. Vårpromenader med barnvagnen... Jo, det är lite svårt att inte längta faktiskt. Men jag försöker intala mig att jag ska njuta av nuet också. Det är ju onekligen en tid som aldrig kommer tillbaka. Ibland känns det som om man lever i framtiden mer än nuet. man oroar sig och funderar på vad som komma skall, och glömmer bort det som finns omkring sig just nu. Inte konstigt att stress av olika slag blivit så vanligt när man tänker på sånt som kanske kan komma att hända, och funderar på saker som man egentligen inte behöver bry sig om på länge än.

Duffelkoftan klar

2011-02-09T08:24:00.002+01:00

Igår stickade jag klart andra ärmen, fäste trådar och sydde några små korta sömmar. Har letat igenom knappsamlingen och hittade till slut fyra likadana knappar i en gråblå nyans som passar rätt bra. Jag har rätt mycket knappar, men av nån underlig anledning så är det sällan jag hittar precis rätt ändå. Många är för små, det är väldigt många udda knappar och så ska man sitta och leta igenom alla varenda gång. För att sortera dem efter färg eller nåt sånt är otänkbart.

Mönstret är taget ut boken Essential Baby av Debbie Bliss. Väldigt lättstickat! Jag gjorde inga fickor på koftan, tyckte det kändes lite onödigt.

Härlig vinter

2011-02-08T10:39:00.003+01:00

Nu är det sånt där väder som jag alltid ville att det skulle vara på sportlovet när jag var liten. Soligt, ny, fin snö och precis lagom kallt för att man skulle kunna vara ute och åka pulka hur länge som helst. Nu har jag ju inte sportlov, och den här vintern avstår jag från pulkaåkning (men jag ska ta igenom det de närmaste åren har jag tänkt mig).

I söndags var David och jag ut på en liten utflykt. Vi tog med matsäck och gick till en sjö i närheten där vi satt och njöt av vintersolen och tittade på alla som åkte skidor, skridskor, spark och gick på isen. Jag har lite svårt att lita på naturisar, men det såg jättemysigt ut att glida fram där, nästan ljudlöst.

Hemma i lägenheten stickar jag vidare. Jag håller lite på min duffel-kofta ett tag till. Jag håller på att sticka ärm nr 2 i nuläget, och sen ska den bara monteras. En stor del av monteringen görs liksom under arbetets gång, så det är inte jättemycket att sy ihop. Och det är ju så korta sömmar om man jämför med vuxenkläder.

Däremot tänkte jag visa karamellgarnerna som jag ska sticka en mössa av. Hittade ett mönster på Drops som Annis fastnade för, en slätstickad, enkel mössa med mycket häng i bak. Och randig ska den bli!

Trevligt sällskap

2011-02-05T17:13:00.004+01:00

Idag kom vännen Annis och hälsade på. Jättemysigt att träffa henne igen! Hon var helt lyrisk över min växande mage och hade med sig en jättesöt och gosig grå plyschoverall som hennes dotter hade haft. Vi gick lite på stan, köpte garn och pratade massor. Bilderna på garnet kommer senare, färgerna blir så trista med blixtbilder. Annis stickar inte själv, men hon frågade om inte jag kunde göra en mössa åt henne. Så hon köpte två nystan av Drops nya garn Baby Alpaca Silk, så här ska stickas en härligt karamellig mössa. Ljuvligt mjukt garn, ska bli spännande att se hur det är att sticka i. Kan tänka mig en stor, mjuk spetssjal att svepa om axlarna en sommarnatt stickad i det garnet. Men den typen av stora ego-stickningar får ligga på is ett tag framöver.

Just nu har jag babykoftan i Eco bomull på stickorna, och sen fick jag en elefantbeställning i går. Så jag har lite att göra framöver. Och när beställningsjobben är klara så finns det ju alltid små saker till vår bebis att göra. Små sockor, kanske nån mer kofta, och så ska jag sticka ett gäng små fåglar i olika färger och göra en mobil att hänga över spjälsängen. Och så får jag inte glömma ullbyxor till tygblöjorna.

Sockor med falska flätor

2011-02-04T08:02:00.004+01:00

Mitt senaste färdiga stickprojekt. (klicka på bilden för att få en större bild där flätorna syns tydligare) Sockor med falska flätor och förstärkt häl, stickade i Fabel på strumpstickor 2,5 mm. Lagom snabbstickat och inte speciellt krävande stickning. Garnet är en julklapp från mamma. Tycker det var snygga skiftningar i det, mycket mjukare än det brukar vara på Fabel. Perfekt när man vill göra något lite extra med sockorna och inte bara vanliga släta. Dessutom har jag lagom mycket restgarn för att göra ett par bebissockor också... Det blir alltid så när jag stickar damsockor i Fabel.

Jag som trodde att jag skulle blogga mindre nu när min dator blivit sjuk... Och här sitter jag nästan varje dag och skriver ett litet inlägg från Davids dator istället. Inlägg med bilder dessutom. Kanske för att jag stickar mycket just nu och faktiskt har något att blogga om?

Mera Uppsalavantar

2011-02-01T09:41:00.003+01:00

Nu är Uppsalavantarna på väg till Linköping. I går eftermiddag hade jag fäst trådarna så då var det bara att posta dem innan lådan tömdes. Jag hoppas att de inte åker vilse på vägen utan kommer till sin rättmätiga ägare så snart som möjligt. Redan i dag kan tänkas. Årtalet är önskat av uppdragsgivaren. Han tyckte 2011 var så fult, så han ville ha sitt födelseår istället, och det var ju lätt åtgärdat.

Jag står fast vid det jag skrivit om mönstret tidigare. Det är en jättetrevlig stickning, kräver lite lagom med uppmärksamhet utan att kännas för svåra. Det kommer säkert att bli fler i framtiden, men nu ska jag koncentrera mig på bebisgrejer och en och annan överraskning.

Jag har sällskap framför datorn idag. Bokstavligt talat. Lite svårt att se delar av skärmen med andra ord... Men han vägrar flytta sig. Visst skulle jag kunna lyfta ner honom på golvet, men det är ganska trevligt med sällskap. Och jag ska inte sitta här speciellt länge.

Mer tid för stickning

2011-01-31T09:24:00.003+01:00

Inga bilder idag heller. Men jag stickar. Oj, vad jag stickar. Nu fastnar jag inte framför datorn på samma sätt så det blir mer tid till stickning. Jag grottar inte ner mig lika mycket när jag lånar Davids dator som när jag sitter vid min egen...

Uppsalavantar nr 2 är färdigstickade, men jag har trådar kvar att fästa. Alltså blev de inte postade i går, utan jag ska göra det idag istället. Ljuvlig stickning, men det där med att mönstersticka tummar är pillgöra! Men jag har fått mersmak för den här typen av vantar. Det var inte lika knepigt som jag först trott. Nu ägnar jag mig åt sticknigar som inte kräver lika mycket tankeverksamhet. Ett par sockor med falska flätor stickade i Fabel till mig själv och en mörkgrön babymössa är vad jag roar mig med för tillfället. Nästa projekt blir koftan jag skrev om för några dagar sen.

Ingen dator...

2011-01-29T11:59:00.002+01:00

Ingen bra start på dagen idag. Jag hade svarat på ett mail och kollat de där sakerna jag brukade kolla, sen dök det upp en pop up från Windows Scan som påstod att jag hade en massa fel på min dator och att jag måste vidta en massa åtgärder. Jag tyckte det kändes bekant, så jag googlade, och mycket riktigt var det en trojan som jag har bråkat med förr. Tyvärr så verkade den ha blivit mer aggresiv för ett par minuter senare stängdes alla program ner, datorn startade om, och sen blev allt svart. Då stängde jag av den och drog ur sladden (inte vet jag, det kanske hindrar nånting att bryta sig in mer i alla fall). Så nu sitter jag utan dator. Alla mönster jag sparat (ett par hundra?), alla bilder (för det där med att göra back up-skivor har jag liksom inte kommit mig för med) och en massa annat är bara borta. *suck* Det är så typiskt!

Just nu har jag lånat Davids dator, och det får jag säkert göra framöver oxå, men om det blir färre blogginlägg och färre bilder nu ett tag så vet ni varför.

Ändrade matvanor

2011-01-28T10:40:00.006+01:00

När man är gravid ska man ju se till att äta nyttigt. Det ska man väl alltid, men det är liksom lite extra viktigt. Jag försöker. Jag har ätit frukost varje dag sen mitten på augusti, och i normala fall är jag absolut ingen frukostmänniska. Måste vara vaken minst 2-3 timmar innan jag kunde äta nåt. Nu vaknar jag och är hungrig. I höstas var det mest gröt, nu blir det naturell yoghurt med bär för det mesta. Och den där gigantiska muggen kaffe jag inte kunde vakna utan? Fy vad den smakar illa! Inte druckit kaffe sen fjällsemestern med mamma och pappa tror jag.

Men om man nu ska äta nyttigt, varför blir jag sugen på varma kanelbullar och dammsugare när det börjar bli mellanmålsdags? Visst äter jag mängder av frukt istället, men vad är väl en apelsin jämfört med en nybakad kanelbulle? Som tur är ger jag inte efter för alla infall... Visst vore det gott med en bulle nu, men jag klarar mig ju faktiskt utan.

Mammas lägenhet

2011-01-27T11:00:00.003+01:00

Jag kom på att jag har ju bilder från mammas fina lägenhet som jag tänkt lägga ut här. Jag är inte så jätteintresserad av inredning, men jag tycker om när det är mysigt och det är det verkligen där! Bilderna togs på kvällen och hon hade inte fått upp några taklampor i flera av rummen än, så en del är lite mörka och suddiga. Sen jag var där har mamma fått upp gardiner och flyttat in, så bilderna är inte helt aktuella.

Först har vi köket. Massor av luckor i olika storlek med frostat glas. Jag blir lite avundsjuk när jag jämför med våra släta, vita köksluckor...

I gästrummet står en pampig kakelugn (jodå, det är trägolv i hela lägenheten utom badrummet). Nu syns tyvärr inte dörrarna, men det är spegeldörrar och fina dörrpsoter överallt. Det är till och med speglar på insidan av dörrposterna, man ser det lite på högra sidan om kakelugnen här.

Här ser man en av spegeldörrarna. Och den mysiga, knallröda Ektorpsoffan från Ikea som mamma längtat efter i många år. Bordet är ett Emmaus-fynd som fått några nya lager färg. Högt i tak är det också. så där 2,70 m om jag inte minns fel.

Lägenhetens andra kakelugn. Båda är godkända och går att elda i. Dörren bakom hyllan är plomberad och går till hyresvärdens lägenhet. De bor på bottenvåningen och en liten del av våningen mamma bor på.

Dockan Maria fick självklart följa med till nya hemmet. Jag tror hon trivs rätt bra där. Hon ser nöjd ut.

Tiden går fort när man har roligt

2011-01-27T09:57:00.002+01:00

Jag vet inte vart tiden tog vägen igår. Mamma och jag gick på stan och tittade på fina saker, och sen helt plötsligt så var det bara en timme kvar innan min kurs skulle börja. Så vi gick snabbt och köpte en tekanna till pappa (mamma har flyttat till en egen, jättefin, lägenhet, ingen är osams med nån, utan de har bara gått vidare med sina liv på varsitt håll.) och te till både mamma och pappa. Sen kom jag på att jag hade ju inte köpt nåt garn än! Gravid och tankspridd uppenbarligen! Vi hade inte varit i den delen av stan över huvudtaget... Så vi gick mot Yll&Tyll och klappade fina garner (jag kan gå där nån timme och bara titta och klappa. Önskar jag vore rik så jag hade råd att köpa mer fina garner att göra fina saker av...) innan jag hittade rätt garn högt upp på en hylla. Det blev fyra nystan mullvadsfärgad och ett nystan hallonröd M&K Eco babybomull till min kofta. Det hallonröda är mer intensivt i färgen, inte alls så korallröd som fotot visar.

Sen var det dags för kurs. Otroligt givande att få byta erfarenheter med andra kursledare. olika problem, konflikthantering, vad vi kan få mer stöd från kontoret med och sånt. Sen är det alltid intressant med olika inlärningstyper och pedagogiska grepp. Att kalla det för kurs är egentligen lite fel av mig. Det är en ledarintroduktion står det på pappret. Jag vet inte om jag håller med om det heller. Men jag tycker det är jättebra att de här sammankomsterna finns, och jag önkar att de var fler.

Mot Uppsala

2011-01-26T08:09:00.005+01:00

Idag bär det av till Uppsala. Först ska jag träffa mamma. Vi ska åka till IKEA först, sen ska vi gå på stan och mysa. Bland annat ska jag till Yll&Tyll och köpa garn till en ny bebiskofta. Det ska bli en kofta (Ravelry-länk) ur Debbie Bliss-boken Essential Baby till vår lilla buse. Jag har inte bestämt mig helt än, men det lutar åt att jag stickar den i M&K Eco Baby Bomull. Passar bra till sommaren, mjukt och gosigt och att det är ekologiskt är ju aldrig fel. Och så finns det många fina färger, och sånt tycker jag om. Trots det funderar jag på om jag ska sticka den i grå eller mullvad, men använda en kontrastfärg att göra några ränder med.

Bild ur boken Essential Baby

Men det är inte bara därför jag åker in till Uppsala idag. På kvällen ska jag på ledarutbildning på Medborgarskolan. De har ju lite kurser då och då för sina kursledare. Lite pedagogiska grepp och sånt som man får lära sig. Ikväll är det steg två för mig, ska bli riktigt kul. Inte minst att träffa de andra kursledarna. Dem träffar man ju inte så mycket annars.

Det blir sent innan jag kommer hem ikväll, men det ska nog gå. Är inte lika kvällstrött som jag var för några månader sen, det är värre på eftermiddagarna. Jag hoppas att jag inte somnar på kursen...

Januari

2011-01-25T10:54:00.009+01:00

Nu börjar det bli längesen jag skrev igen. Sanningen är väl att inspirationen tyvärr inte finns. Jag har börjat på ett inlägg flera gånger, men efter några rader kommer jag inte på något att skriva om. Men jag ska göra mitt bästa för att försöka få lite rutin på skrivandet igen. Det gick ju bra tidigare. Ni får försöka stå ut med att inläggen kanske inte är så jättespännande alla dagar.

Jag stickar vidare. Filten är klar och jag har börjat på en liten mörkgrön mössa istället. Men jag behöver mina 2,5 mm strumpstickor för att göra klart den, och på dem har jag Uppsalavante nr 2 till svåger-Tomas. Bara jag sätter mig med den stickningen så har jag dem färdiga på ett par dagar, men de senaste dagarna har inte huvudet riktigt klarat av att hålla reda på mönstret. Är inte huvudet med så blir det bara fel, och hur roligt är det att riva upp och sticka om när kyrktornen blir sneda? Men jag ger mig själv i läxa att till helgen ska de vara färdigstickade, alla trådar ska vara fästade och de ska läggas i en brevlåda för att skickas till Linköping senast på söndag.

Garn till ett par nya sockor ligger också och väntar på mig, men gissa vilka stickor jag behöver till dem!? Jag fick två nystan Fabel av mamma i julklapp, så det ska bli ett par nya, lite tunnare sockor till mig själv av dem. Våra golv är så kalla, så det är skönt att ha ett par tunna sockor på fötterna. Dessutom är de precis lagom tjocka för mina vinterkängor. Jag har ett par mönster jag väljer mellan, kan inte riktigt bestämma mig.

Men allt är inte stickningar, Porsche-bus och växande mage här just nu. Davids mormor gick bort för några dagar sen. Vi hade fått veta att det inte var långt kvar ett par dagar innan, men man är ju aldrig riktigt redo för såna besked ändå.

Det här är fjärde året i rad som någon av våra mor- eller farföräldrar går bort, alla under den första halvan av året dessutom. Jag hoppas det inte fortsätter så här.

Första koftan klar

2011-01-18T11:03:00.003+01:00

Igår sydde jag ihop och virkade kant och knytband på det första bebisplagget. En omlott-kofta efter ett Drops-mönster, stickad i Marks och Kattens Nissegarn. Rester jag hade i min "mormorsrutegarn-samling" som nu fick bli en liten kofta istället. Jag började sticka på den strax innan jul sen låg den färdigstickad länge innan jag kom mig för med att göra de där sista detaljerna. Varför är själva monteringen så trist?

Filten godkänd

2011-01-17T09:02:00.004+01:00

Filten är visserligen inte färdig än, men Porsche har provgosat den och gett den godkänt. Mönstret har Mia stickar generöst delat med sig av. Jag modifierade det en aning och stickar 140 maskor istället för 100. VI får se hur långt garnet räcker, men förhopningsvis kan den bli någorlunda kvadratisk innan nystanet är slut. Stickar i Big Verona från Järbo. Jag fick ett jättenystan (det är ju 200g-nystan. Lite större än vad jag är van med, men jätteskönt att slippa skarva och fästa trådar) av vännen Heidi i julklapp.

Lugn söndag

2011-01-16T15:10:00.003+01:00

Jag kokar citronmarmelad, stickar på min äppelgröna (den är mycket grönare i verkligheten) babyfilt (vantarna får vila någon dag, behövde något lättstickat idag.), dricker te och tittar på skidskytte.

Vantar

2011-01-14T12:32:00.003+01:00

Stickningar lovade jag att visa bilder på.

Först ut är mina Uppsalavantar. Stickade i rött och svart Visjögarn från Östergötlands ullspinneri på stickor 2,5. Både mönster och garn är en julklapp från kära svärmor, köpt på Yll O Tyll (länken ovan leder dit).

Jätterolig stickning, lite lagom utmanande och lättstickat mönster, härligt garn och betydligt snabbare stickning än jag väntat mig. Nackdelen är väl att det är välidigt svårt att lägga ifrån sig stickningen... Varma och goa vantar blev resultatet.

Svågern Tomas sa nåt om att såna skulle vara lite kul att ha, så jag lovade sticka ett par till honom om han köpte garn. Också de här är stickade i Visjögarn, men i vitgrå och svart. Vante nr 2 är påbörjad, och än har vante nr 1 ingen tumme eller fästa trådar...

Lite kul med lokalpatriotiska vantar tycker jag, även om jag varken bor i eller kommer ifrån Uppsala. Men det är ju inte så himla långt dit härifrån. Lite extra patriotiska blir de ju för Tomas som är uppvuxen i Uppsala, men numera pluggar i Linköping. Både Uppsala och Östergötland för både honom och vantarna

Uppdatering

2011-01-14T11:48:00.003+01:00

En liten uppdatering sen senast. Nu jag har installerat programmet till nya kameran, så lite biler blir det den här gången. Bilderna på mina sticknigar kommer i nästa inlägg. 1½ par vantar och en babykofta (som jag inte sytt ihop än) ligger och väntar på att bli fotade.

Vad har vi gjort sen jul, mer än ätit massor av godis och apelsiner (apelsiner är väl bland det godaste som finns så här års?)?

Vi har matat väldigt hungriga gräsänder med torra brödkanter. Några brödkanter räcker inte längt bland flera hundra änder, men det är ganska kul att se hur modiga de blir bara man har något ätbart i händerna.

Vi firade nyår hos mina föräldrar, och när gråspetten plötsligt satt på högra sidan av fågelhuset blev David lycklig. Det är en återkommande gäst, och tyvärr hade jag inte kameran redo när det satt en gråspett på ena sidan om huset och en större hackspett på den andra. Bilden är tagen genom köksfönstret med full zoom, så lite suddig blev den visst.

Det var inte bara hackspettar där den dagen. En ostkant kade ramlat ner från sin spik och den vaktades intensivt av den här talgoxen. Efter ett tag blev han dock nersparkad (jodå, jag menar verkligen nersparkad) av en blåmes. Kaxiga små fåglar det där...

Hos mamma och pappa bor även Morgan som jag skrivit om tidigare. Hon är mycket blygare än Anders, men hon blir allt modigare hela tiden. Vacker är hon i alla fall! Och mjuk. Men man ska inte låta sig luras av hennes sammetstassar. Klorna är bland de vassaste jag träffat på, och hon har en speciell snärt med tassen som gör att hon rivs ordentligt när hon busar. Testade att klippa klorna på framtassarna när hon låg och myste i mitt knä, och det var inte några problem alls. Hon försökte dra undan tassen ett par gånger, men annars var det inga protester alls. Eftersom alla katterna (Porsche, Anders och Morgan) än så länge bara vistas inomhus så har jag inte något dåligt samvete för att jag klipper deras klor när de blir för långa. Det är annat med katter som är utomhus, de behöver klorna på ett annat vis.

Firar man nyår hos mina föräldrar så ska man spela spel, så är det bara. TP är nästan ett måste. Och så glögg till det.

Hemma i Sala igen var Porsche trött och ville ligga i knät och gosa. Har man en filt över benen så har man väldigt ofta en katt på filten också.

Och så var vi på dop. Det var vännerna Heidi och Oscars dotter Amelie som skulle döpas. En jättesöt liten tjej som inte sa ett pip under dopet eller mottagningen efteråt. Däremot såg dopklännigen ut att smaka riktigt gott...

Nytt år - nya förhoppningar

2011-01-04T07:35:00.002+01:00

I så många andra bloggar, och i många tidningar kan man nu se sammanfattningar och listor över det bästa och sämsta med det gångna året. Oj, vilken lista det skulle bli i mitt fall... Hela året var som en berg-och-dal-bana. Många tröga uppförsbackar och branta nerförsbackar. Jag hoppas att det kommande året blir lugnare på det planet, samtidigt jag vet ju att vi står inför den troligen största förändringen i våra liv sen vi flyttade ihop för 9 år sen. Vad vi förväntar oss och hur verkligheten kommer att se ut om några månader är förmodligen två helt olika saker. Men jag ser fram emot det.

Vad kan man mer säga om det förra året? Många trevliga stickningar så klart. Jag vågade mig på Fair Isle/intarsia/sticka med flera färger med riktigt lyckat resultat. Men klänningen jag skulle ha som OS-stickning ligger fortfarande och väntar på att bli klar. En berg-och-dal-banekrasch fick mig att inte ens vilja se åt den. Nu kan jag inte ha den hur som helst... Magen är alldeles för stor.
Mycket arbetslöshet var det också. Men jag tror ändå jag lyckades ha både det värsta och bästa jobbet hittills. Värst var en provanställning som telefonförsäljare. Det positiva jag fick ut av det är väl att jag är mycket trevligare när telefonförsäljare ringer till oss (men jag tackar aldrig ja till något erbjudande, hur bra det än är. Och om säljaren inte vill acceptera mitt nej önskar jag dem bara en bra dag och lägger på. Det handlar om ömsesidig respekt. Något man inte får lära sig av säljcoacherna direkt...).
Det bästa jobbet är helt klart som kursledare. Så otroligt kul och givande. Om två veckor är det startdatum för vårens kurser, jag hoppas att tillräckligt många anmäler sig för att några kurser som blir av.

Vad mer då? Alla mysiga utflykter och våra små resor, både i Sverige och till Prag. Under sommaren packade vi cyklarna med filt och matsäck många gånger och jag hoppas vi får tillfälle att vara ute mycket i sommar också, även om cyklarna kanske inte blir lika flitigt använda.

En annan av alla "årets bästa" är familjen. Vad skulle jag vara utan er alla? Mycket gråt och skratt delades under det gågna året, och under det kommande hoppas jag att det blir mer skratt än gråt.

Men om jag nu ska koncentrera mig på att sammanfatta årets två sista veckor istället för hela året. Det är en tid som är lite mer överskådlig trots allt.
Helgen innan julafton var vännerna Heidi och Oscar här med sina barn Zacharias och Amelie. Vi firar alltid en otraditionell jul med dem nån gång runt jul, och i år lyckades vi hitta ett datum ovanligt nära julhelgen. Grejen med våra otraditionella jular är att man inte får äta julmat utan det ska vara mat inspirerad av någon annan del av världen. Vi har ätit tacos, indiskt, fish and chips och mycket annat. I år var det Marocko som fick stå för inspirationen. Ugnsstekt fisk med nordafrikansk kryddning och en bulgursallad. Riktigt gott om jag får säga det själv. Men kanske lite väl kryddstarkt...
Julen firades i Uppsala med Davids föräldrar och bror. Mycket skratt, mys och värme. Som det ska vara om julen. Jättefina julklappar, jag kände mig nästan pinsamt bortskämd när jag fick paket efter paket. Mönster och garn till Uppsalavantar (Davids bror nämnde nåt om att det vore ju kul att ha, så jag erbjöd mig sticka ett par till honom också bara han köpte garn. Några dagar senare hade han gjort det, så nu ligger härvorna med Visjö-garn och väntar på att nystas och förvandlas till lokalpatriotiska tumvantar), Lena Israelssons underbara bok om klosterträdgårdar, en ny router så att internetanslutningen inte ska trassla så mycket (helt fantastiskt vilken skillnad det är nu!) och massor av andra fina julklappar.

Sen åkte Porsche, jag och David hem till Sala igen, och 30 december bjöd vi hela familjen på middag här. Mamma, pappa, brorsan, syrran, Matilda och hennes pappa (Emelie och han är inte tillsammans längre, men de är nära vänner och han firade jul och nyår med Emelie och Matilda, så det är klart att han också bjöds hit.), Davids föräldrar, och hans bror med flickvän. Så vi var 11 vuxna, ett barn och en katt i vår lägenhet. Visst var det lite trångt, men jättekul att träffa alla. Tack för hjälpen med disken!
Inte helt lätt att hitta mat som passar alla (strikta vegetarianer, vegetarianer, vegetarianer som äter fisk, allätare, kött men inte fisk, "picky eaters"...) så det blev lite buffé-stil på middagen med porterstek, varmrökt lax, rosmarin-marinerade quorn-filéer och en medelhavsgratäng av potatis, zucchini, paprika och tomat. Det verkade som om alla var nöjda. Första gången jag gjorde porterstek själv, men det blev rätt lyckat tycker jag. Bra nybörjarstek!

Sen bar det av hem till mina föräldrar för vi skulle fira nyår. Fler julklappar byttes, jag fick en kruskavel, garn, presentkort, en Debbie Bliss-bok (stickbok med barnkläder), Trolltyg i tomteskogen, vi fick en ny kamera (en jättefin turkos. Än har jag inte installerat programvaran på datorn, men jag kommer att visa lite bilder senare. Mest katter och någon fågel, håll utkik!) och mycket annat.
Lugnt och stillsamt nyårsfirande, vi spelade spel och hade det allmänt trevligt. Vi har gosat med katterna Anders och Morgan (som vi nu kontaterat är en flicka), tittat på fåglar (de roligaste såg man vid fågelbordet i trädgården konstaterade David efter att ha gått promenader i vinterlandskapet. En gråspett var helgens höjdpunkt. Tydligen inte så jättevanlig, men den är en återkommande gäst i mina föräldrars trädgård.) och tittat på film.

Nu är vi tillbaka i vardagen igen. David är på jobbet, jag sitter med datorn i knät och vaknar sakta till liv. Var uppe redan för ett par timmar sen, men det är rätt skönt att kunna ta tid på sig på morgonen. Under förmiddagen ska jag till barnmorskan och sen är det dags att baka nytt bröd igen. Trots att det har varit en jättemysig jul- och nyårshelg så är det rätt skönt att komma tillbaka till vardagslunken igen. Under dagen ska jag lägga upp maskor till mina vantar och njuta av en lite lagom utmanande stickning och en stor kopp te.

Vad jag haft för mig

2010-12-22T22:09:00.008+01:00

Ja, inte har det blivit mycket bloggande den senaste tiden. Inte ens en julkalender blev det, och det skäms jag över!
Det har varit julpyssel och annat som tagit upp min tid. En del av det jag pysslat med tänkte jag dela med mig av här och nu. Jag tänkte göra det redan i går kväll, men tekniken var inte på min sida, och allt bara hängde sig så fort jag försökte ladda upp en bild. Och såna här inlägg är ju helt meningslösa utan bilder!

Första advent var jag hos mina föräldrar och gjorde kransar till familj och släktingar. Alla med ädelgran som bas, men olika pyntade. Trevligt sätt att starta julpysslandet på tycker jag!

Min syster ska få vantar med favoritfiguren Totoro (Min granne Totoro är en supersöt film som passar både små barn och vuxna. Inga snabba klipp, inga läskiga monster, men full av underbara figurer och massor av fantasi. Långt ifrån Disney med andra ord...) på i julklapp. Mitt första seriösa försök med den här typen av mönsterstickning. Visst blev det lite fel här och där, men det är det förhoppningsvis bara jag som ser... Mönster finns på Ravelry. Jag är för lat för att länka idag.

Systerdotter Matilda ska också få en stickad julklapp. Även det här mönstret finns på Ravelry. Stickat i ett billigt, men mjukt och lättstickat akrylgarn (Skotte från Falkgarn om jag inte minns fel). Ett snabbt och roligt projekt, man stickar bara i grundfärgen och kattens färg, konturer och ansikte broderas på i efterhand.

För ett par veckor sen åkte David och jag till Prag. Här en bild på Karlsbron. Underbart vacker stad! Jag kan inte mycket om arkitektur, men jag vet när jag tycker att byggnader är vackra, och såna fanns det oändligt många vackra där! Vi vill absolut åka tillbaka dit nån gång!
Julmarknader och granar fanns det gott om. Och en hel del turister. Men jag kan tänka mig att det är betydligt värre om sommaren...

En staty (eller byst är det väl egentligen?) här i Sala såg lite frusen ut... Några timmar senare låg halsduken i papperskorgen intill. Någon humorbefriad stackare tyckte väl att man inte ska göra det lite juligt i kylan (det var runt 20 minusgrader den dagen...)

Kära svärmor fyllde år medan vi var i Prag, så under resan stickade jag en liten present till henne. Grundmönstret finns även det på Ravelry, men jag har modifierat det lite. Den svarta kanten är dubbelvikt, så det är extra varmt och skönt runt öronen. Även den är stickad i akrylgarn, Jubileumsgarn från Svarta Fåret för att vara exakt. Akryl får ta onödigt mycket skit ibland. Visst känns det lyxigare och i många fall trevligare att sticka i naturmaterial, men till lättskötta, värmande och ostickiga plagg är akryl perfekt. Det finns ju jättemånga mjuka mysiga arkylgarner som inte knarrar när man jobbar med dem. Men det gäller att hitta sina favoriter. Vissa akrygarner är helt hopplösa...

Sen har vi då det stora avslöjandet jag skrev om igår. I vår ska David och jag bli föräldrar! En mycket efterlängtad liten bebis som sprattlar och lever om i magen.

Bilden är nu ca fem veckor gammal, men jag lägger upp den i alla fall. Mer aktuella bilder får vi förhoppningsvis vänta på till i påsk ungefär.

Än har jag inte börjat sticka något till den, men nu efter jul ska jag börja med sånt tänkte jag.

Sist, men inte minst vill jag önska er alla en riktigt GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!

En ny award

2010-12-22T21:44:00.004+01:00

Tack snälla Monica! Här är man åter igen borta från bloggvärlden i en månad, och vad får man se när man kommer tillbaka? Jag har gått och fått en award!

Till den här awarden hör att jag ska hitta tre ord som beskriver mig. Många ord finns det, men jag ska välja ut tre, kanske med lite julkänsla om jag kan...

1. Pysslig. Den senaste veckan har jag stickat klart julklappar, slagit in julklappar och gjort julgodis i alla former. Tryffel i olika smaker, kolor, knäck och fransk nougat.

2. Läslus. Jag läser mycket just nu. Erlend Loe, Bob Hansson och Joanne Harris är några av de författare som hållit mig sällskap den senaste tiden.

3. Hemlighetsfull. Min bloggfrånvaro beror inte bara på att jag inte kommer på nåt att skriva om. Det händer mycket i livet just nu, och en del kommer att avslöjas inom kort. Kanske redan ikväll.

Sen är det ju som alltid, awards ska skickas vidare. Den här gången är det tre andra bloggar som ska utses. Men eftersom jag varit borta så länge nu har jag absolut ingen aning om vilka som redan fått awarden, så jag tror jag låter bli det.

Ingen snöstorm än

2010-11-24T08:24:00.002+01:00

På nyheterna ser jag hur snöstormen orsakat trafikproblem söderut. Här har vi inte märkt nåt alls än. Det blåser lite, men inte värre än vanligt. Och inte en snöflinga har fallit än. Och det verkar inte bli så mycket oväder här eller, vi bor för långt in i landet. Det är värre längs kusten.
Men jag hoppas att det inte blir så illa. Jag ska nämligen till Uppsala och träffa mamma idag. Vi ska gå på stan, fika och bara mysa. Sen följer jag med henne hem.
När det närmar sig advent är det dags att binda dörrkransar. Ett av mina favoritjulpyssel (men att göra arrangemang med julblommor, sätta nejlikor i citrusfrukter, baka pepparkakor och lussekatter och göra julgodis är också jättemysigt). Minst sex stycken blir det i år. Utöver de kransar jag binder varje år har jag fått lite beställningar från pappas syskon, och det är ju jättekul när ens hantverk uppskattas.

Porsche får vara kvar här i Sala med David. Ska jag gå på stan så är det inte så snällt att ta med Porsche. Inte för att han har nåt emot att åka i buren, men att lämna honom instängd i en bil i flera timmar känns inte snällt. Han får träffa kompisen Anders vid nyår istället.
Anders syskon Morgan (den grå, långhåriga kattungen) är kvar hos mina föräldrar. Han och Anders hade så roligt att min bror inte hade hjärta att dela på dem när han skulle åka hem igen... Jag kan tänka mig att de kommer att ha rätt kul med julgranen om en månad (en månad kvar till jul nu! Hjälp, jag har jättemycket julklappsstickningar kvar än!).
Igår hittade jag en sida med två jättesöta katter, där man fick se deras besvär med att få ordning på julgranen. Det gäller att ha en stadig gran om man har katt...

Slasknovember

2010-11-22T15:58:00.006+01:00

Igår var vi ute på utflykt igen. En av våra favoritsysselsättningar... Lite trist när inte vädrets makter är med oss, men det är väl bara att klä sig efter väder. För det mesta. För blåsigt eller för regnigt får mig bara att vilja kura inomhus...

Vi åkte runt och letade Geo-cache:ar, jag plockade en påse tallkottar som ligger och torkar i köksfönstret nu. Perfekt när det börjar bli dags för juldekorationerna! En mysig dag trots att temperaturen höll sig runt nollan och det ömsom duggregnade och ömsom snöade... Men det hör till så här års. Jag hoppas att det blir vintrigare efter första advent, men innan dess tänker jag inte gnälla på slask. Även om jag inte tycker att det är så mysigt att vara ute i.

Städningen går vidare. Vi har gjort oss av med ett stort berg av kartonger och annat som fått ligga i datorrummet "så länge". Det visade sig ta fem år innan vi blev av med allt elände där. Men nu är det borta! Känns underbart! Nu väntar lite ommöblering som nästa stora projekt i längeheten. Och självklart ska det dammsugas och torkas golv, men det känns mer överkomligt nu när allt börjar bli lite mer organiserat.

I lördags kunde jag inte hålla mig längre. Inspirerad av PIXI bakade jag saffransskorpor. Lite tjuvstart på advent blir det ju med saffran, men skorpor känns inte lika hemskt som lussekatter. Som jag visserligen älskar... Varma lussekatter... Det är väl bland det godaste som finns?

Vi har fått en massa fina plåtburkar och -askar från Davids mormors hus, och jag tyckte den här var som gjord för skorporna. Dessutom precis lagom stora för att få plats med alla skorpor!

Fullt upp

2010-11-19T13:52:00.006+01:00

Usch, det är verkligen glest mellan inläggen nu... Jag tycker inte om det själv, men jag kommer verkligen inte på något skoj att skriva. Men det pågår en del utanför bloggvärlden som jag prioriterar för tillfället. Bland annat sitter jag och planerar nya trädgårdskursen till våren. Inte mindre än fyra stycken ska bli klara, och nu hoppas jag att odlingslusten och trädgårdsintresset vaknar efter julstöket så att kurserna verkligen blir av också. Vad sägs om Medelhavsträdgårdar, Trädgårdsplanering, Balkongodling/odla grönsaker i kruka och Köksväxtodling? Är det nåt som kan locka folk? Jag hoppas det.
Jag sitter också och klurar på det här med julkalender. Förra året skrev jag ju en liten saga på rim om hur Porsche räddade julen. Det vore rätt kul att göra en tradition av det här med julkalendrar, men än har jag inte gjort mer än tänkt på det. Vad tycker ni? Vill ni ha en julkalender här på min blogg?

Julkalender
Vill du följa en eventuell julkalender på min blogg?

Ja, en ny saga om Porsche
Ja, men med ett nytt tema
Nej, det finns gott om julkalendrar ändå

Se resultat

Svarta katter

2010-11-12T16:03:00.005+01:00

Lite nya bilder på föräldrarnas kattunge Anders och Porsche. Nu har de blivit bästa vänner, och jagar varandra, brottas och delar både lådor och leksaker med varandra. Det är nästan svårt att tro att det bara är en dryg vecka sen Porsche inte ens ville vara i samma rum som Anders... Om nätterna har jag haft både Porsche och Anders sovande i fotänden av min säng. Man känner sig liksom lite utvald. Men Porsche brukar sova med mig, och Anders vill ju vara där Porsche är. Tyvärr är Anders ganska morgonpigg, och så där runt klockan fem om mornarna brukar han hoppa på mig för att kolla om jag är vaken och vill leka med honom. Porsche är lite mer seg i starten, så han och jag brukar ligga och låtsas sova medan Anders susar runt i rummet.

Ful vägg, fin katt. När han sitter och visar upp sig så här är man glad att man har kameran beredd! Här ser man de vita stänken i hans päls riktigt bra också, annars försvinner de oftast när jag försökt ta kort på honom.

Stor och liten. Alltid på samma ställe. Vid elementet i köket är det varmt och gott att sova på eftermiddagarna.
Olika stora som sagt... Men det märks inte när de leker. Då ser man knappt vem som är vem, det är bara ett myller av svarta katter som flyger runt på golvet.

Fritagningsförsök på gång. Porsche fann sig betydligt mycket bättre i att bli instängd i buren än vad Anders gjorde i att hans vän var bakom lås och bom. Han kröp runt buren, fram och tillbaka och försökte klura ut hur man skulle få ut Porsche därifrån. Porsche å sin sida, han låg där inne och väntade mest på att vi skulle åka hem till husse.
Nu är det inte speciellt synd om Anders, för ensam katt i huset blir han bara några timmar. Min bror skulle ta med sig sin lilla grå katt och åka hem och hälsa på idag och fira pappa på farsdag. Så både barn och katter avlöser varandra i föräldrahemmet den här veckan.

Projekt röja lägenhet

2010-11-09T09:51:00.003+01:00

David och jag har ett stort projekt framför oss. Men vi tar det i etapper så känns det en aning mer överkomligt. Hela lägenheten ska storstädas. Och nu menar jag inte bara plocka undan saker, utan det ska röjas ordentligt. Ingen av oss tycker om att städa, så oftast slutar städningen i att man plockar undan så det ser snyggt ut i några av rummen, och stuvar in allt man inte vet vart man ska göra av i garderober, undangömda hörn och förråd. Men nu ska även dessa rensas ur. En hel del ska slängas, en del sparas, och visst finns det en del som man kan skänka bort. Böcker och filmer som tar mer plats är ger underhållning, kläder jag inte vill eller kan ha längre. Sånt kan göra någon annan glad istället, och när röjningen är klar ska jag ta en promenad ner på stan och lämna in på Röda Korset. Att rensa bort onödiga saker är så skönt! Visst spar jag massor, men oj så mycket onödiga grejer jag samlar på mig! Framtida flyttar går dessutom så mycket enklare om man inte har 5-10 flyttlådor märkta "diverse" som innehåller saker som man egentligen inte skulle sakna.
Ett rum om dagen är målet, jag dammade och plockade i vardagsrummet i går, David plockade och rensade bland papper, kläder och småtjafs på sin sida om sängen och idag ska jag städa andra halvan av sovrummet och dammsuga lägenheten är det tänkt.
Det är lika bra att dammsuga innan Porsche kommer hem, han är inte så förtjust i vår gula snabeldrake. I alla fall inte när den är igång.

Till sällskap har jag Monica Zetterlund. Tyvärr inte i egen hög person, vilket hade varit väldigt oväntat. Å andra sidan hade jag kanske inte ägnat mig åt städning då...
För ett tag sen fick jag hennes memoarer Hågkomster ur ett dåligt minne som talbok av mamma, och nu lyssnar jag och njuter. Vilket liv hon levde. När hon var 24 år hade hon redan haft en karriär i USA, umgåtts med alla möjliga kändisar (bland annat Marlon Brando, som tyckte att Monica var ett alldeles för vanligt namn, så han kallade henne Sven) och övervägt att sluta som sångerska. Tur att hon lärde känna Beppe Wolgers och Tage Danielsson vid den tidpunkten och först då började sjunga jazz på svenska.

Vinterdrömmar

2010-11-08T14:08:00.002+01:00

Nog för att jag ibland kan förvåna min omgivning med konstiga idéer och infall, men jag tror att jag nyss lyckades förvåna mig själv mer än på mycket länge.
Att jag trivs i härjedalsfjällen är ingen hemlighet. Jag har tillbringat otaliga timmar på vandringslederna i närheten av Bruksvallarna, Mittådalen och Hamra. Visst är det en hel del nostalgi knutet till många av fjällen, men jag upptäcker nya platser och tjusningar varje gång jag kommer upp dit. Naturens nycker med tvära kast mellan snårig fjällbjörkskog och riktigt kalfjäll där nästan bara kråkbär och krypljung kan växa är fantastiska. För att inte tala om den klara luften... Att få se de platser jag är så välbekant med i sensommarskrud på vintern vore jättekul!
Jag har alltid varit där nån gång mellan sista veckan i juli och början av september, men idag kom jag på mig själv med att faktiskt vara sugen på att åka dit vintertid. David fick en reklamkatalog för Funäsfjällen för nån vecka sen, och den satt jag och bläddrade i lite förstrött. Nu åker jag ju inte skidor alls, varken utför eller längd, så att åka till ett sånt skidparadis känns kanske långsökt. Men jag tycker om vintern, det kan jag inte förneka.
Tyvärr är det ju rent av snuskigt mycket folk där uppe om vårvintern, och att hyra en stuga för en långhelg, eller till och med en vecka, kostar väl mer än en månadshyra på vår lägenhet. Men att leka med tanken är ganska härligt ändå. Samla ihop några likasinnade, hyra en stuga och njuta av vinter när det är som bäst. Rykande varm choklad, vintervita fjällvidder och människor man tycker om och trivs med. Jag är ju dum nog att kunna åka till ett sånt ställe och bara gå långa promenader, laga mat åt de mer skidåkningsbenägna i sällskapet och njuta enormt mycket av det.
Nu i vinter är det inte aktuellt på nåt sätt, dels är det säkert för sent för att få tag på den stuga jag har i åtanke (skrev jag att jag varit där några gånger tidigare? ;) ) och dels har vi andra planer för vårvintern. Men nån gång i framtiden skulle det vara mysigt.

Små katterna är lustiga att se

2010-11-08T09:11:00.003+01:00

Nu har vi varit ute och åkt igen. I fredags åkte David och jag till Linköping för att hälsa på Davids bror, titta på studentspex och ha kul. Och kul hade vi!
På lördagen kom deras föräldrar också till stan, så alla såg spexet tillsammans. Får jag säga det själv tycker jag att det var en väldigt trevlig helg. Saknar Porsche, men nu när jag kollade mailen hade min bror skickat bilderna han tog på katterna, så jag tänkte att jag skulle dela med mig av dem nu. Det är mobilbilder, så om de är suddiga/gryniga eller lite märklig färgåtergivning så hoppas jag ni har överseende.

Här är alla tre katterna. Porsche på stolen, mammas och pappas katt Anders längst fram och Tobias lilla blyga grå kisse gömmer sig längst in. Det här var väl första gången Porsche inte fräste när någon av de små var så nära honom. Här ligger han väldigt hopkurad och vinkeln gör att han inte ser så mycket större ut, men det är han...

Anders och den grå kissen busar i köket (klicka för att få bilden större). Man ser även tån på en socka pappa fick i födelsedagspresent i översta vänstra hörnet. Restgarnssocka av garner jag fått efter farmor. Ville inte fästa några trådar innan han provat dem. Herrsockor av tjockare garn ser alltid så enorma ut, men sen brukar de sitta bra på fötterna ändå märkligt nog.

Sen har vi en bild som är lite nyare. Eftersom det inte är någon svart katt, utan en grå, långhårig så är det kanske uppenbart att det är Tobias lilla blygis som smyger på något under hans skrivbord. Jag hoppas kunna bjuda på en bild där man ser bättre hur fantastiskt vacker den är någon gång snart. Bättre bilder på Anders kanske jag kan visa redan i slutet av veckan. Jag ska åka och hämta hem Porsche om några dagar, och den här gången ska jag inte glömma kameran.

Kattlös

2010-11-02T19:44:00.004+01:00

Hemma i Sala igen efter ett besök hos mina föräldrar. Porsche är kvar där, är det höstlov så är det! Och David tränar just nu, så här sitter jag i en tom lägenhet. Inte för att jag känner mig ensam direkt, men ändå.
Porsche är inte heller speciellt ensam trots att sällskapet hos mina föräldrar förändrats. Vännen Påsen har han tyvärr inget sällskap av. Han försvann spårlöst i somras... Han brukar ge sig ut på en liten vandring och vara borta 3-4 dagar nån gång varje sommar, men i år kom han inte tillbaka. Vad som hänt vet vi inte. Troligen har han inte blivit påkörd i alla fall, för han brukade aldrig vara på vägen. Och han var rätt reserverad mot främmande människor. Men något gjorde i alla fall att han inte kom hem igen.
Först ville mamma inte ha någon ny katt, för Påsen gick ju inte att ersätta. Men ett hus utan katt kändes väldigt tomt, så för en dryg vecka sen fick mamma med sig en kattunge från sitt jobb. En liten svart kisse med vita hår strödda ipälsen. Om det var en häst skulle jag kalla den stickelhårig, men vad säger man om katter? De vita håren tycks bli allt fler, så vilken färg den har om något år, det återstår att se.
Efter att ha funderat ett tag så råkade kattungen bli döpt till Anders. Att den skulle få ett o-kattigt namn, det var bestämt sen innan, men vad? Och helt plötsligt så döptes katten efter deras sångare Anders Fridén.
Först tyckte Porsche inte alls om att det fanns en liten töntig fyra månaders kattunge där. Han fräste när lillkissen kom för nära och var riktigt nere i söndags. Han reagerade knappt när jag klappade honom. Men sen helt plötsligt så var inte den där lilla så jobbig längre, och i går började de leka ordentligt och jaga varandra i huset. Hur söta som helst! Porsche ser helt gigantisk ut intill sin lilla kompis. Anders fick en rätt tuff start i livet, hans mamma tyckte väl att han såg så ynklig ut, så hon övergav honom och tog bara hand om hans syskon. Men nu är det full fart på honom, även om han är ganska liten till växten. Först var han blyg, men nu är en riktigt social liten buskisse som spinner så fort man lyfter upp honom, oavsett om han egentligen vill bli upplyft eller inte.
Tyvärr glömde jag kameran här hemma, och några fungerande batterier fanns inte till mammas och pappas kamera, så några bilder har jag tyvärr inte just nu. Förhoppningsvis kan jag få en mobil-bild från min bror, men tekniken strular lite.

Min kära bror är inte heller han kattlös längre. Ett av Anders syskon har flyttat upp till honom i Alfta. En grå, långhårig kisse. Pojke eller flicka vet vi inte än, men den är helt fantastiskt vacker! Kattungar brukar ju oftast vara söta och gulliga, men den här är rent vacker. Inte helt olik en norsk skogskatt med sin ståtliga man faktiskt.
Än så länge är den otroligt blyg och gömmer sig mest så längre brorsan är hemma och vaken, men den äter och går på lådan och resan upp från mamma och pappa gick jättebra. Den låg i sin bur och sa inte ett pip på hela tiden. Bara den får lite tid på sig kommer det säkert att bli en jättemysig katt!

Sista kursträffen avslutad

2010-10-28T23:27:00.003+02:00

Idag var det sista kurstillfället för den här gruppen. Lite tomt, men jag har haft jättekul. Jag har lärt mig en hel del själv, men jag kommer nog att sakna kursdeltagarna mest. Att döma av utvärderingarna tycker jag nog att de flesta verkar vara riktigt nöjda med både mig och kursinnehållet också, och det är ju skönt.
Nu blir det paus ett par veckor, och förhoppningsvis har det kommit tillräckligt med anmälningar för att jag ska kunna fortsätta med kurser efter Allhelgona-helgen. Jag har inte riktigt fått nåt svar på det än.
Än finns det några platser kvar på kurserna i Köksträdgårdsodling och Trädgårdsplanering, så om du bor i Uppsala eller i närheten så passa på att anmäla dig på en gång!

Nu sitter jag i det så kallade flickrummet hos mina svärföräldrar. Jag ska sova här i natt och åka vidare till mamma och pappa i morgon eftermiddag. Det kändes lite onödigt att åka hem ikväll, och sen tillbaka hit för att kunna ta mig vidare till mor och far. Jag är ju redan mer än halvvägs! Egentligen hade jag väl kunnat åka vidare direkt efter kursen, men eftersom jag har Porsche med mig så blev det ju lite krångligare. Gå hit och hämta honom efter kursen och sen tillbaka ner på stan för att ta tåget, det kändes så onödigt. Dessutom är det ju mysigt att kunna titta in här och hälsa på när jag ändå är i närheten.
Porsche ligger bredvid mig och undrar när jag tänkt gå och lägga mig egentligen... Och det blir snart. Är jättetrött nu. Men så har jag varit vaken sen runt klockan sex i morse. Jag måste bara komma mig för med att stänga av datorn, ta på pyjamas och borsta tänderna. Att somna är det minsta problemet!

Mycket svammel och lite innehåll blir det ikväll. Men jag kommer inte på så mycket vettigt att skriva. Kanske är jag för trött, kanske är jag bara oinspirerad. Kanske lika bra att inse att jag varit vaken i 18 timmar nu och kanske skulle behöva sova lite...

Stridskatt 90

2010-10-26T19:05:00.003+02:00

Husse packar inför en Hemvärnsövning. Porsche tittar avundsjukt på, bakom stridsväst och hjälm.

Oväntat liv i fönstret

2010-10-26T08:46:00.003+02:00

Här sitter man på morgonen och kollar mail, läser lite nyheter och surfar runt rent allmänt. Och vad får jag se när jag tittar ut genom fönstret för att njuta av frosten (jo, det är jättemysigt med frostiga gräsmattor i slutet av oktober!)? Min tazett-lök som jag köpte förra vintern och blommade så fint, och som sen stått bortglömt i vad som om sommaren är det varmaste och om hösten/vintern är det kallaste fönster håller på att skjuta nya skott! Jag har inte vattnat den sen nån gång i somras, och mer kylförvaring än ett kallt fönster behövdes tydligen inte. Häftigt! En liten, liten grön topp sticker upp ut det torra fnaset. Nu får vi se om jag kan lyckas få den att blomma. Den fick ju näring under våren, så lite hoppas jag att löken lagrat för att kunna blomma i år. Fortsättning följer!

Mycket firande i helgen

2010-10-25T09:52:00.003+02:00

I helgen fanns det en hel del att fira... Så det har vi gjort. Lite lågmält och mysigt, men ändå.
Det hela började i fredags. Älsklingskissen Porsche fyllde fem år, och självklart fick han en tårta! En ask kattmat (i normala fall får han bara torrfoder. Han slickar i sig gelén och lämnar resten när han får burkmat...) dekorerad med små bitar torkad aprikos, en annan favorit.

Porsche var så nöjd så och kastade sig över sin tårta. Eller gelén i alla fall... En mycket nöjd liten katt.

På lördagen firade David och jag 11 år tillsammans. För tillfället är Snickers ett riktigt favoritgodis för mig, så min mycket gulliga och romantiska älskling hade lagt ut ett monstergäng små snickers på sängen medan jag stod i duschen... Såna där gulliga småsaker som jag blir alldeles varm bara jag tänker på.
I övrigt firades dagen med lång sovmorgon, en höstpromenad genom stan, vi lånade en film på biblioteket (The man who wasn't there, en bröderna Cohen-film med en av mina favoritskådespelare BIlly Bob Thorntorn. Lite speciell, men helt ok film). Sen lagades en mysmiddag innan vi kröp ihop i soffan med katten i knät och tittade på film.

Och i går då. FN-dagen kan ju vara värd att uppmärksamma, men dessutom fyllde min käre far år. Jag ska åka och gratulera honom nästa helg tänkte jag. Och så var det ju min dopdag. Vilket jag absolut inte skulle komma ihåg om det inte var för att jag vet att jag döptes på pappas 30-års-dag...

Imponerad

2010-10-20T16:00:00.003+02:00

Jag måste säga att jag är imponerad. Trots att mina uppdateringar kommer oregelbundet och sällan innehåller några bilder just nu så är det många klick på bloggen varje dag. Tack för att ni har tålamod med mig! Det gör liksom att det är lite kul att uppdatera utan att jag har så mycket nytt att skriva om direkt.

I helgen var David och jag bortresta. Eller inte. Eftersom jag sedan ett par år tillbaka konstaterat att "mitt hem är där min katt är" så har jag väl varit hemma, men inte i vår lägenhet. Vi har varit i Uppsala och hälsat på Davids föräldrar. Jag passade på att gå hem till min moster med familj under lördagen, och under söndagen åkte jag och David för att hjälpa till att plocka lite i svärmoderns föräldrahem. Det finns mycket saker att sortera, packa ner eller köra till återvinningsstationen med, och även om man kunde märka en viss skillnad från förmiddagen till kvällen när det var dags för oss att åka hem så är det mycket kvar att göra än.

Just nu har jag tigit en paus från jobbet. I morgon är det ju kurs igen. Det ska handla om blomsterälskarens trädgård. Hur får man en trädgård att blomma från snösmältning till snöfall? Vilka växter trivs var, och hur ska man tänka för att det inte ska bli rörigt och osammanhängande. Det här ska jag lyckas begränsa till 3x45 minuter... Alltså skippar jag all form av växtkännedom. Jag kommer att ge några exempel på växter, men att stå och räkna upp perenn efter perenn känns ju ganska meningslöst. Jag har några växtlistor jag tänkte kopiera upp, men i övrigt får deltagarna helt enkelt sätta sig och slå upp växter som de tycker passar i deras trädgårdar. Jag försöker titta igenom vad jag har tagit för foton och om de går att använda på något vis. Det känns ju som om man tar kort på varenda plantering man ser, men när man väl behöver bilderna så verkar jag ha tagit kort på allt utom sånt som jag verkligen behöver. Varför märker man alltid sånt i efterhand? Och nu i oktober kan man inte gärna ge sig ut parker och trädgårdar och ta kort på prunkande högsommarplanteringar...
Mycket material tror jag att jag fått ihop andå. Man vet ju inte riktigt hur materialet räcker förrän man står där, men jag har några extra grejer i bakfickan ifall det blir mycket tid över. Dessutom så har ju kursdeltagarna framfört ett önskemål om att de ska skissa upp sina egna trädgårdar och ta med sig skissen för att få lite tips och idéer om vad de kan hitta på.

Nyttig dag

2010-10-13T14:34:00.003+02:00

Idag försöker jag ha en nyttig dag. Det går så där... Varvar jobb (förbereder morgondagens kurs) med städning, diskning och bakning. Tyvärr har jag en förmåga att fastna framför datorn med stödanteckningar och bildspel (använder mig rätt mycket av PowerPoint. Jag tycker det är mycket lättare att förklara så pass visuella saker som trädgårdsdesign om man har bilder som hjälp), så städning och diskning hamnar på efterkälken. Tyvärr kan jag inte baka förrän jag diskat undan lite kastruller från banken. Jag undrar om vi har för många kastruller? Det är ju så mycket lättare att ta fram en ren ur skåpet än att diska den man använde gången innan. Ond cirkel. Och en ganska äcklig sådan... En av alla dåliga vanor jag skulle vilja få kontroll över.
David har önskat sig bröd med torkad frukt, och sånt ska det finnas hemma när han kommer hem från kryssningen i morgon. Jag tror att det blir frallor. Torkade blåbär, tranbär och russin, lite solrosfrön och pumpakärnor borde blir bra. Vår närmaste affär har haft bra pris på naturgodis någon vecka nu, så vi passade på att köpa hem lite sånt.
Jag funderar på att baka något mer, men vet inte riktigt vad. Någon kaka kanske? Kladdkaka är ju aldrig fel, men å andra sidan kommer vi att vara borta över helgen (jag åker i morgon, David på fredag). Jag får se vad det blir. Om det blir något. Äppelmuffins? Det är ju rätt säsong för det i alla fall.
Stickningarna ligger på is igen. Jag vet inte varför. Jag vill sticka, men rätt projekt verkar inte dyka upp.
Jag har många stickprojekt jag vill påbörja, men av olika anledningar kan jag inte lägga upp dem på bloggen riktigt än. Presenter, julklappar och annat som inte kan avslöjas än. Kanske ska jag gå igenom ullresterna och se om jag kan få ihop till ett par födelsedagssockor till pappa. Jag ska åka och gratta honom om två veckor, och nånting vill jag ju ha med mig. Jag fick rätt mycket raggsocksgarn efter farmor, och det vore lite kul att kunna använda det för att sticka ett par sockor åt honom. Det känns liksom som om det blir ännu mer tanke bakom ett sånt projekt. Och jag vet ju att farmor gärna vill skicka en födelsedagshälsning. Hon är liksom alltid närvarande såna dagar, även om det är drygt ett och ett halvt år sen hon gick bort.

Ellen

2010-10-12T09:38:00.002+02:00

För ett tag sen skrev jag ju om en waldorfdocka som min mamma höll på att sy, och som jag gjorde kläder till. Nu har hon varit färdig ett tag, men det har strulat med bilder och så så jag ville inte skriva något om henne förrän jag kunde visa hur hon blev till slut.
Här är hon. Ellen heter hon, och nu bor hon hos systerdottern Matilda. Där har hon det säkert bra, för jag fick höra att så fort Matilda öppnade paketet som dockan låg i så fick Ellen en stor puss. Det brukar vara ett bra tecken.

Det ser ju kanske lite makabert ut med en docka helt utan hår eller ansikte, men nånstans måste man ju börja. Hon är stoppad med mjukaste ull från Fale Artut.

Först fick hon ett väldigt diskret ansikte. Traditionellt ska ju waldorfdockor ha väldigt neutrala ansikten, just för att det ska vara lättare för barn att leka alla typer av lekar. Om dockan gråter i leken blir det ju konstigt om den har ett stort leende i verkligheten.

Sen fick hon en gladare mun, och det är ju egentligen först när håret är på plats som man ser vilken personlighet dockan fick. Det här är ju en ganska busig filur, och jag tror säkert att hon och Matilda kommer att hitta på mycket hyss tillsammans!

Soligt och fint ute

2010-10-11T09:39:00.004+02:00

Idag är det en sån där underbart solig höstdag ute. Jag funderar på att gå ut och inspireras lite till torsdagens kurstillfälle, som handlar som lekvänliga trädgårdar för stora och små. Tro nu inte att man måste fylla trädgården med grälla klätterställningar av olika slag, studsmattor eller pooler för att barn ska tycka att de är roliga. Ett hörn med sly kan vara bland de mest inspirerande och spännande platser som finns att leka på. Bygga kojor, leka att man är i djungeln eller göra gångar kors och tvärs. Det finns inga gränser för vad barn kan hitta på med sin fantasi. Och fantasin och kreativiteten ska uppmuntras!

Porsche sitter bredvid tangentbordet och tittar ut genom fönstret. Då och då flyger fåglar förbi, och då måste man ju vara beredd. Tyvärr lägger han svansen i vägen ibland, och han är inte så förtjust i att någon annan än han flyttar på den. Det är inte så att han blir sur, han tycker bara att det är hans svans, och ingen annan ska lägga sig i var han lägger den.

Någon mössa har jag fortfarande inte börjat på, men jag vill verkligen. Jag måste bara komma mig för med att börja. Och att hitta det perfekta mönstret som passar till stickor och garn jag har liggande... Det kan vara svårare än vad man tror ibland. Det finns många fina, men "tänk om jag hittar någon ännu bättre".

Randigt var ordet, sa Bull

2010-10-08T10:48:00.003+02:00

Jättetrista blixtbilder i höstrusket, men nu är tröjan klar i alla fall. En färgbomb mitt i det grå vädret. Mer flickig än pojkig, men inte puttinuttig på nåt vis.

I knappsamlingen hittade jag lite roliga udda knappar i ungefär samma form och storlek. Ljusgul, vit, mörk petrolgrön, ljusrosa och knallröd.

Nu ska koftan ner i ett kuvert och skickas till Matilda. Hon ska upp till Östersund om några veckor och hälsa på sin pappas familj, så en extra kofta kan nog komma väl till pass. Hon är ute mycket om dagarna också, och som vädret är nu om hösten är det ju skönt att ha något varmt och gosigt att klä på sig.
Tur att jag har så mycket restgarner ligger! Och jag har inte snott ett enda av de här garnerna från min mor (nu blev du förvånad va, mamma?). Det är egna, fådda och ärvda garner. Det vita har jag fått av Heidi och Oscar, det röda och blå kommer från farmor. Och det svarta från svärmor. Det var aningen för tjockt för mormorsrutorna, men perfekt i koftan!

Sugen på en mössa...

2010-10-07T13:46:00.002+02:00

Jag sitter och förbereder det sista inför kvällens kurs. Av någon anledning får jag lite uppslag för vad jag vill göra om två veckor, då det handlar mer om hur man får sin trädgård att blomma hela säsongen...
Men jag tror nog att jag ska kunna fylla tiden ikväll. Jag ska skriva ut några papper på plats bara.

Samtidigt kliar det i fingrarna av skaparlust. Jag vill sticka mig en ny mysig höstmössa. En lite pösig stor baskerliknande sak. Kanske lite spetsmönstrad... Samtidigt har jag några UFOn liggande. Mammas Haruni-sjal borde jag göra klart. Hon skulle få den när hon fyllde år för två veckor sen... Och Totoro-vantarna är inte heller klara. Jag har gjort en, men den är det ingen tumme på än. Och så har jag inte mindre än två små koftor liggande som jag borde göra det sista på. Matildas kofta ska få knappar och jag ska fästa trådar, och så har jag en omlottkofta till en nyfödd liten flicka ligger här och väntar på de sista detaljerna.
Att sticka är lite som att äta godis... "bara en till..." Det blir aldrig bara en till. Men det förnekar man gärna.

Idag är det kallt i lägenheten. Inte nog med att det är riktigt höstigt och regnigt ute, idag har vi varken värme eller varmvatten heller. För ett tag sen satt jag ju och ondgjorde mig över att hyresvärden stängde av vattnet flera gånger i veckan, utan att ge nån mer förklaring än att "vi kommer att stänga av vattnet för att kunna genomföra reparationer". Jag hoppas att det inte är dit vi är på väg igen. Nu är det i alla fall "bara" varmvattnet som är avstängt. Tyvärr har vi en hel del disk står, och hur kul är det att diska i kallvatten? Funderar på att koka lite så att man i alla fall kan diska undan några saker innan jag åker till jobbet.

Liten paus i arbetet

2010-10-06T16:31:00.003+02:00

Hela dagen idag har jag suttit och jobbat med morgondagens kurs. Att skapa rum i trädgården handlar det om. Hur man gör, hur man tänker och vad man använder. Ett jätteavsnitt som behandlar ungefär halva boken vi har som kurslitteratur. Hade jag för lite material för att få tiden att räcka till förra gången så kommer det inte att bli samma problem den här gången. Det här är sånt som vi hade hela kurser om på Wij, indirekt visserligen, men trädgårdsdesign går ju ut mycket på att skapa just olika rum i trädgården... Nu ska vi ta det på en kväll...
Känner att jag behöver en paus nu, för istället för att egentligen jobba på kursinnehållet sitter jag och drömmer mig bort till nästa odlingssäsong och vad jag vill så då. Att få saker att växa och gro är underbart. Att se liv skapas ut till synes nästan ingenting och hur det växer från dag till dag... Det är lika fantastiskt varenda gång. Jag för dagbok från att fröna kommer i jorden tills allt är skördat för att man i efterhand ska kunna se hur fort tomater av olika sorter har växt, hur lång tid det tog för chilin att gro och hur ofta man får så en ny omgång plocksallat för att det ska finnas tillräckligt.
Just att fröså sina plantor och se hur de växer blir jag alltid lika förundrad över. Så fort det går! Ena dagen är det en liten grodd på någon millimeter, några veckor senare en stor och kraftig planta som är redo för nya äventyr.

Värre kommer det bli under november skulle jag tro, för då drar nästa kurs igång. Då ska det handla om grönsaksodling. Ekologisk sådan, givetvis. Till våren pratas det om att en kurs i småskalig odling också. Att odla på balkong, i kruka eller pallkrage. För oss som inte har tillgång till en trädgård, eller inte kan/orkar/vill ha ett stort grönsaksland. Jag vill ge den kursen en prägel av vackert och ätbart. Inte bara kaskader av petunior som hänger ur balkonglådor, eller uppstammade miniträd. Visst kan sånt vara underbart, men varför inte byta minisyrenen mot ett uppstammat vinbär eller krusbär? Och nog kan man sätta chiliplantor eller sockerärtor istället för eller tillsammans med sommarblommor?

Fransar

2010-10-06T10:41:00.002+02:00

Många trådar var det att fästa på den randiga koftan. Ett tag funderade jag nästan på att låta den vara vänd åt det här hållet och låtsas att fransarna skulle vara där. Som en fransig skinnjacka. Men nu är alla fästa i alla fall. Framkanterna och halsen är inte klara än, men nu får ni en aning om färgerna i alla fall. Man tager vad man haver. Bild på den färdiga koftan kommer när koftan är färdig. Det är svårt innan.

Vännen Annis har varit en riktig ängel när det stormat under det senaste året, så jag ville ge henne nånting för att visa hur mycket hon hjälpt mig genom att bara finnas. Och vad kommer mer från hjärtat än något man knåpat ihop själv? Passande nog hittade jag ett mönster på Knitty till en sjal som heter just Annis.

Som jag påpekat flera gånger förr så har jag förvånansvärt mycket rosa garn i mina gömmor, trots att det inte är någon färg jag gillar egentligen. Tur att andra gör det, för ett stort nystan rosa alpacka blev perfekt till mitt projekt. Jag satt och stickade rätt mycket på den här sjalen när vi var i Östergötland med Davids familj i somras. Sen blev den liggande i väntan på att blockas.

Till sist kom jag mig äntligen för med att göra det, och Porsche skulle självklart hjälpa till! Lägg märke till att han lagt sig så att sjalen omfamnar honom, och inte PÅ sjalen. En mycket stolt matte var tvungen att dokumentera underverket. Han ville hjälpa till med nålarna också. Det var inte riktigt lika uppskattat.
Så här i efterhand kanske jag skulle ha lagt upp maskorna lösare (det är en sjal som stickas från spetskanten och "inåt") för att få en uddigare nederkant, men den blev ju riktigt bra till slut. Snabbstickat och trevligt mönster, det kommer jag att sticka fler sjalar från.

Min vana trogen....

2010-10-05T10:24:00.002+02:00

Min vana trogen har jag återigen en deg på jäsning. Valnötslimpa ska det bli idag. En personlig favorit. Underbart god med några skivor ost på... Och kanske lite gurka.

Annars är det vardagsstök, grubblerier och lite koftstickning till Matilda. Hon använder den gröna koftan med röda knappar jag stickade till hennes födelsedag jättemycket, så jag gör en till efter samma mönster. Bara för att hon är så himla mysig! Den här gången blir det dock en restgarnskofta med massor av ränder. Nästan alla akrylgarner som är lite för tjocka för att användas till mormorsrutor (jodå, jag gör fortfarande mormorsrutor till min filt, men projektet ligger lite på is just nu. Jag har jättemånga rutor utan svart kant liggande och eftersom jag har köpstopp så blir det inte några nya nystan än på ett tag.) har fått sätta sin prägel på den här koftan. Sjukt många trådar att fästa, men jag tror att det är värt det när man ser på det färdiga resultatet. Än har jag framkanter och halskant kvar, och så ska jag sy i knappar. Och innan dess fästa klart trådarna... Bilder kommer så småningom.
Jag ska gå igenom knappsamlingen och se om jag kan hitta några riktiga karamellknappar att använda. Udda knappar är ju bara kul på en sån här kofta, bara de är någorlunda lika stora.

En dag framför datorn

2010-10-04T15:33:00.004+02:00

Så sitter man här igen. Klickar sig fram mellan mer eller mindre informativa sidor, njuter av stickmönster, läser intressanta artiklar, letar information och funderar på livet i stort och smått.
Fastnade för en artikel på Aftonbladets hemsida. Om alla dessa rockstjärnor som dog när de var 27. Axl Rose fick frågan "Förra året var jobbigast hittills va?" av Prince när han var 28 år. Det ligger något i det.
Jag kan ju bara tala för mig själv, men nu när jag själv är 28 kan jag absolut förstå vad de menar. Att vara 27 var fruktansvärt jobbigt många gånger. Visst har jag fortfarande rejäla dippar till och från, jag försöker fortfarande förstå vem jag egentligen är under den muntra självsäkra fasaden jag många gånger försöker visa upp. Någon rockstjärna är jag visserligen inte, jag tar inte droger eller lever destruktivt på samma sätt som många av de döda legenderna gjorde.
Men varför verkar just den åldern vara så kritisk? Är det krav från omvärlden att man ska vara vuxen som sätter press? Har rockstjärnorna varit kända lagom länge för att ha råd med det destruktiva leverne som verkar bli orsaken till deras tidiga bortgång? Och varför söker de sig dit? För att det förväntas? För att det är förbjudet men ändå tillgängligt för ett visst skikt av människor?
Så var det ju inte bara på Jimi Hendrix och Janis Joplins tid. Se bara på alla stackars nerknarkade unga skådespelare och andra kända personer i Hollywood (eller i Sverige för all del. Det är inte mycket bättre här fastän vi väl många gånger vill tro det.) . Finns det någon ren kändis mellan 20 och 35 år kan man ju fråga sig? Det finns barnstjärnor och legender, men generationen däremellan, vad hände med den?

(Jag vet att jag inte skriver ut "år" så fort jag skrivit en ålder. En dålig ovana jag har. Men jag strävar efter lite innehåll, inte en grammatiskt korrekt blogg. Det blir så tjatigt att skriva samma enhet om och om igen. Jag litar på att mina läsare är så pass fantasifulla och intelligenta att ni förstår vad jag menar.)

Tyst, men inte öde

2010-09-30T12:41:00.002+02:00

Här har det inte hänt något på länge nu. Det är inte alls så att jag tänkt lägga ner bloggen på något vis, jag har bara tappat rutinen efter sommaren och det blir liksom inte av... Tråkigt men sant. Förhoppningsvis ska det bli bättring framöver.

Höstpysslet är i full gång. Hela lägenheten luktar svamp efter en tur i skogen med pappa och David i söndags. Vi hittade så där 12-13 liter trattkantareller och nu ligger en del av dem på tork. Än är det mycket orensat, jag hoppas jag får tid att ta tag i det snart.
Jag mosade äpplen här om dagen också. Första gången jag använder den kära köksassistenten till något annat än degknådning. Det var knappast brist på fallfrukt hos mamma och pappa, så många kilon följde med oss hem och i tisdags mosade jag Sävstaholm blandat med ett par andra sommarsorter.

Nu håller jag på att förbereda mig inför kvällen. Kurs i trädgårdsplanering i Uppsala. Jag hoppas att jag lever upp till förväntningarna. Det är jättesvårt att veta hur mycket man egentligen hinner med på 3x45 minuter, men jag hoppas att det är en skön blandning av människor och att det ska gå att hålla en dialog med dem i klassrummet. Enligt den deltagarlista jag fått så ser det lovande ut vad gäller åldersfördelningen, i alla fall om man fördomsfullt ska utgå ifrån förnamn.

I'm back!

2010-08-25T09:36:00.007+02:00

Dåligt med tid och inspiration leder till att det kan bli glest mellan blogginlägg ibland. Sommarlov kan man också kalla det. Det har hänt en hel del som jag inte skrivit om i alla fall.

Först var vi ju på Sonisphere. Jag, mamma, lillebror och lillasyster. Eftersom det ösregnade mest hela dagen så blev det bara några riktigt dåliga mobilbilder från Slayers spelning. Jag försöker sammanfatta festivalen med ord istället.

Leg. Skulle köpa öl, ombads visa leg. Det var folköl. Man skulle vara 18. Jag är 28. Ska jag bli smickrad, eller betyder det att jag ser barnslig ut? Visst är det väl kul att inte se ut som 35, men 10 år yngre? Min 22-åriga syster behövde däremot inte visa något leg... Missförstå mig inte, jag tycker det är bra att inte minderåriga får köpa alkohol, men det känns lite fånigt när jag faktiskt är 10 år över åldergränsen.

Livemusik. Ganska självklart. Det var ju en festival trots allt...

Legender. Slayer, Anthrax, Alice Cooper och Iron Maiden på samma dag... Visserligen hade vi inte kommit in än när Anthrax spelade, men vi hörde dem i alla fall. Och Maidens och publikens hyllning till Ronne James Dio, som skulle spelat där om inte cancern varit, den var fantastisk.

Lera. Jag har hört att förvaltningen på Djugården inte var så lycklig över att hela området var förvandlat till lera... Men allvarligt? Borde de inte ha funderat på hur området skulle bli av nästan 100 000 fötter (drygt47 000 människor hade köpt biljetter) och ösregn? Det var ju ganska tydligt att det var en känslig gräsmatta eftersom den började bli söndertrampad redan när vi kom dit runt kl 13.30... Och då hade det precis börjat regna.

Leenden. Sångaren i Slayer, Tom Araya, har ett fantastiskt leende. Hela han liksom lyser, och även om Slayer gör sig bättre på mindre arenor än så här så nådde leendet ut till oss som stod rätt långt från scenen. Och när Iron Maiens basist Steve Harris står och mys-ler när hela publiken sjunger med i klassikern Wrathchild, då ser man att han trivs. Att det inte är något han räknar med, trots att de turnérat över hela världen i 30 år nu.

Lycka. Tobias och jag tog oss långt fram i publiken på Maidens spelning. En av de saker jag haft som mål i livet har varit att stå i främsta fållan på en Maiden-spelning. Nu har jag gjort det. På den med störst publik hittills, om jag inte är felunderrättad. Och med bara ståplatser. Vi stod så pass nära att man såg ansiktsuttryck och alla såna där detaljer som man lätt missar när man står längre bak. Stämningen var fantastisk, setlisten var en dröm, och det märktes verkligen hur kul de har på scenen. De blir verkligen bara bättre hela tiden. Just när Maidens intro började, så slutade det regna, och så fort de gick av scenen så öppnade sig himlen igen, och regn och åska avslutade kvällen. När man sen går ut från området, i åska och ösregn, och hela publiken går och sjunger på Monty Pythons Always look on the bright side of life (den spelas alltid efter deras konserter), det kan inte bli en skönare stämning. Man har lera upp till knäna, fötterna har varit genomblöta i fem timmar, man är trött, man trängs med 30 000 andra som försöker ta sig till tunnelbanan, men man kan inte göra annat än skratta.

När jag inte hoppat i lera och sjungit så högt jag orkat har jag sytt lite dockkläder, stickat, varit ute i skogen, hälsat på systerdottern Matilda och gratulerat henne på födelsedagen och nu senast varit uppe i Härjedalen några dagar med mor och far.

Mamma håller på att sy en waldorf-docka till Matilda. Tanken var att hon skulle få den när hon fyllde år, men tiden räckte inte till. Nu har hon kommit lite längre än bilden visar. Kroppen är stoppad och hon har fått ett huvud. En riktig waldorf-docka ska stoppas med ull. Det blir en helt annan känsla än med syntetisk stoppning. Och vart kan man nu köpa ull? Det finns väl ganska många ställen kan jag tänka mig, men Fale Artut var den första jag kom att tänka på, så efter lite mailande låg ett paket med mjuk ull från hennes värmlandsfår i mammas brevlåda. Och enligt mamma är ullen helt ljuvlig att använda till stoppning. Lätt att få ett jämnt resultat, den är otroligt mjuk! Själv har jag bara klappat den och gosat med den, och om jag bara varit nyfiken på att lära mig att spinna tidigare så har jag garanterat fått blodad tand nu!

Mer bilder kommer på dockan när hon är färdig. Min docka Stina får vara modell för att visa kläderna jag gjort så länge. Bilder tagna i ett lätt motljus blir ju sällan så där jättebra, men det var lite ont om tid, och bland mammas pelargonssticklingar såg hon så söt ut, så jag kunde inte motstå tillfället...

En kofta i samma garn som Matildas kofta (Järbos Big Verona), och med röda knappar stickade jag först. Mönstret finns på Ravelry och heter Little leaves. Egentligen skulle mönstret ge en kofta lagom till en docka aningen större än både Stina och den mamma håller på att sy, men jag minskade lite på stickstorleken så blev den perfekt! Kanske en aning stor, men det är bättre än för liten. Den ska ju gå lätt att ta av och på, och det är ju inte som om hela dockan försvinner i den direkt. Det är ju en docka som ska lekas med, inte en prydnadsdocka.

Men hon kan ju inte gå omkring med bara en kofta, så jag sydde en jeansklänning och en underkjol med hålsöm också. Jag har inte gjort hålsömmen, utan tog en färdig bård som förmodligen ska sitta på en kudde eller liknande, och sydde helt enkelt ihop den i kortsidorna och gjorde en kanal för resårband. Enkelt och effektfullt med kanten som sticker fram.

Hon har rosa underbyxor också, men de syns inte. De är sydda av en rosa mudd. Jag sydde en tub, fållande nederkanten, satte i resår runt midjan och sydde några stygn i grenen. Superenkelt och perfekt passform!

Så småningom har jag tänkt att sy byxor och en t-shirt också. Men det känns inte som om det är så viktigt just nu. Matilda är ju för liten för att byta kläder på henne än. Det ska i alla fall bli en Metallica t-shirt har jag tänkt mig. Matilda fick en av sin morbror när hon fyllde år, och jag tror det är bra för barn med den där känna-igen-känslan.

Matildas kofta

2010-08-04T18:56:00.004+02:00

De senaste dagarna har jag stickat på en kofta till systerdottern Matilda. En födelsedagspresent. Än är inte alla trådar fästa, eller hålen under ärmarna ihopsydda, men jag lägger upp en bild i alla fall. Nåt ska jag väl blogga om, så varför inte min senaste färdiga stickning? Jag har några projekt som väntar på blockning, och innan det är fixat är det ingen större idé att visa dem här...

Jag har använt ett Drops-mönster och stickat i Järbos Big Verona. Färgen är inte korrekt återgiven, men det kan man inte begära av vår kamera och en blixt-bild heller.

Knapparna kommer från knappsamlingen jag fick efter farmor. Färgen och storleken är perfekta, och det är alltid lite kul att kunna återanvända saker.

Semester i Östergötland

2010-08-02T12:41:00.009+02:00

Nu är vi tillbaka i Sala efter en veckas semester med Davids föräldrar och bror i Östergötland. Det var mycket som skulle hinnas med, men det var jättemysigt. Vi började med att åka till Söderköping, där vi tittade på slussen i Göta Kanal, söta hus och det här lilla konstverket längs kanalen. På ena sidan står kaniner på kö för att hoppa i vattnet och simma över, och på samma sida som vi gick hjälpte kaninerna varandra att klättra upp ur vattnet. Jag kan inte tänka mig annat än att det är inspirerat av Den långa flykten.

När vi ätit lunch och David tagit ett par cache:ar så åkte vi vidare till Valdemarsvik för att hälsa på min syster och systerdotter. Jag har inte träffat dem sen i april, så det var jättekul att se hur mycket Matilda har växt. Tydligen hade hon tagit sina första stapplande steg utan stöd samma dag.

Det bästa med paket är snörena!

Titta vad jag hittade bland de stickade frukterna! Vilken slarvig moster som tror att spindlar och frukt ska vara på samma ställe!

En glad liten tjej. Som snart fyller ett år, så hon är inte så liten längre.

Du kommer väl och hälsar på mig snart igen? Jadå, Matilda. Vi ses på söndag igen, och då har jag ett nytt paket med mig... Utan spindlar.

Vi var även en sväng till Kolmården. Några av sälarna låg och njöt av solen.

Några av bilderna härifrån är verkligen inget att skryta med, men de är tagna genom bilfönstret i Safariparken...

Tigrarna såg ut att ha det skönt i värmen.

Djurmönster och pälsar är snyggast på djuret de satt på från början. Giraffer är ett bra exempel på det.

Lama i motljus.

Alpstensbockar som balanserar snyggt på ett tak

Katten som kom och hälsade på oss vid stugan ett par kvällar. Trevlig och jättefin!

Om man gick från stugan, genom skogen, ner för en brant backe kom man till en sjö.

Vi var även på flygvapenmuseet i Linköping. Svårt att ta kort inomhus med vår kamera, men några blev i alla fall ganska ok. Här är vackra J35 Draken.

I utställningen om Sverige under Kalla kriget fanns roliga detaljer. Som den här bonaden.

Svåger-Tomas/Machmot och David i fina kläder.

Vilket plan det är minns jag inte, men gulligt nosparti va?

Jag gillar målade detaljer på det mesta. Även på flygplan...

Hela resan avslutade för David och mig med ett bröllop i Katrineholm. Det var ett par som gick samma utbildning som David i Umeå som skulle gifta sig. Trots hot om regn och rusk blev det en solig eftermiddag med mat, fest och trevliga människor. En perfekt avslutning på en rolig vecka!

Swallowtail

2010-07-24T18:47:00.003+02:00

Blockning pågår. När jag ser den färdiga sjalen slår det mig att jag kanske skulle stickat med en tjockare sticka än 3.5 mm som rekomenderades. Nästa gång blir det tjockare sticka! För jag tror inte att det var sista gången jag stickade en Swallowtail.

Garnet är Malabrigo Lace, 100 % baby merinoull och nästan löjligt mjukt! Underbart till sjalar med andra ord. Ungefär 30 g gick det åt till sjalen, vilket innebär 20 g kvar att göra torgvantar eller något annat mysigt inför hösten.

Kära svärfar log glatt när han fick höra att garnet kommer från Uruguay.

Semester pågår också. Imorgon bär det av till Östergötland med Davids föräldrar och bror. På måndag åker vi till Valdemarsvik och träffar min syster och systerdotter. Matilda står utan stöd (när hon klappar händerna) och går med stöd nu, så det har hänt massor sen jag träffade henne senast! Men så fyller hon ett år om drygt två veckor också...

Semestertider

2010-07-17T12:05:00.006+02:00

De närmaste veckorna kommer det nog att bli glest mellan blogguppdateringarna igen. David har semester, och vi ska ut och åka kors och tvärs i landet. Njuta av ledighet, hälsa på "Kanins alla släktingar och vänner" (ingen nämnd, ingen glömd...) och bara ha det bra. Det varkar ju som om den här extrema hettan ger mer sig, och det blir faktiskt rätt skönt. 20-25 grader räcker bra för min del.

Medan David tog en cykeltur passade jag på att diska och sila upp flädersaften. Har provsmakat också, och den smakar som den ska.

Första gången jag gjorde saft insåg jag hur lite flaskor vi hade. Saft ska tappas på glasflaskor, så är det bara. Köpa tomma glasflaskor kan man göra om man vill ha extra fina flaskor, och några har jag faktiskt från second hand. Men det känns ju onödigt att köpa hem saker i glasflaskor, använda innehållet, slänga flaskan (till glasåtervinning, givetvis) och köpa andra tomma flaskor... Och vad köper man i glasflaskor? Och det måste dessutom vara bra korkar/lock på dem... Så nu brukar jag spara tomma flaskor för att ha något att hälla upp saft i... Det gäller att inte ta fel bara!

Oj, vad har matte för spännande på golvet nu då?

Ska det här verkligen vara gott? Jag är tveksam...

Ett urval av flaskorna. De flesta är mer diskreta än så här, men vin- och spritflaskor har faktiskt ofta en väldigt bra form och storlek när det gäller förvaring!

När är det nog?

2010-07-15T16:04:00.004+02:00

När ska jag lära mig att avsluta stickprojekt innan jag påbörjar nya? För tillfället har jag två Traveling Woman-sjalar (ravelry-länk) som är avmaskade, men ska blockas. Jag har det eviga mormorsrute-projektet som just nu ligger och väntar på mera svart garn.

Jag stickar en Swallowtail-sjal (ravelry-länk).

Jag håller på med en till elefant, och ska strax påbörja en kofta till systerdottern Matilda... Grön och vit med knallröda knappar blir den.

Dessutom har jag två UFOn liggande. Jag började ju på en klänning i vintras... Det är inte mycket kvar på den, men den är förknippad med så mycket tråkigheter så det känns inte alls kul att plocka upp den ur påsen. Och en kofta jag började med för över ett år sen. Det är inte mycket kvar på den heller, men den blir liksom bara liggande...

Som om inte det här vore nog så har jag fler saker som bara väntar på att påbörjas... Men dem låter jag vara hemliga ett litet tag till.

Jag älskar mitt jobb!

2010-07-14T11:25:00.003+02:00

Utan att jag ens börjat jobba som kursledare än så älskar jag jobbet! Kan man göra annat när man bara behöver gå ner på ICA och hämta ut två nya trädgårdsböcker på posten?

Lena Israelssons Grönsaksodling, enkelt ekologiskt och gott och Ann-Christin och Dan Rosenholms Trädgårdsdesign i praktiken. Jag har böcker av båda sen tidigare och tycker om deras tankar och upplägg. Vid första anblicken så känns böckerna väldigt grundliga och enkla. Det viktigaste man behöver veta och tänka på när man ska göra något åt sin trädgård eller odla grönsaker utan krusiduller. För man behöver ju faktiskt inte göra det så svårt för sig. Odling och stickning är ganska lika på det viset. Man börjar med något lätt och när man får självförtroende och man blir van med hantverket tar man nästa steg.

Än har jag ju inte någon kursplan så jag vet inte exakt vad jag ska lära ut ur böckerna, men det är väl lika bra att läsa igenom dem och göra sig bekant med dem på en gång?

Känner igen mig...

2010-07-14T08:29:00.002+02:00

Min nya Youtube-kärlek heter Simons cat... Hög igenkänningfaktor för oss som delar hemmet med en katt! Det finns fler klipp på Youtube om det här skulle falla er i smaken!

Mera saft!

2010-07-13T20:54:00.003+02:00

Medan mörka moln drar in över himlen gör jag sommarens andra omgång med fläderblomssaft. Den första är nästan slut, och eftersom flädern blommar nu så är det bara att passa på! Jag ska plocka och frysa in blommor för kommande behov också. Om det fortsätter att vara så här varmt så kommer nog inte den här satsen räcka så långt...

Senaste alstren

2010-07-13T16:47:00.003+02:00

Mina senaste färdiga stickprojekt.

Elefanten Tyko bor nu hos mamma och pappa. Men här står han och väntar på bussen i Sala.

Han kan mycket. Bland annat hålla koll på parkeringsbiljetter.

Och eftersom Heidi efterfrågade bilder på frukterna så lägger jag in en sån också. Tändsticksasken har jag inte stickat, och den ska inte Matilda få heller. Jag tänkte att det kunde vara bra att ha något att jämföra storleken med. Tydligare jämförelser hade det kanske blivit om jag varit lite smart och tagit bilden ur en annan vinkel. Men tanken var god i alla fall!
Kanske stickar jag någon mer frukt, men i första hand ska hon få en tröja eller kofta utöver frukterna.

Sommartankar

2010-07-13T11:22:00.003+02:00

Oj så varmt det är ute nu! I lägenheten också för den delen... Att jag sen lyckats bränna mig i solen, trots solskyddskräm, gör ju inte saken bättre. Det brukar ju lägga sig efter några dagar, bara man håller sig undan från solen, så det är skjorta som gäller så fort jag går ut.
Benen är fulla av rivmärken och myggbett. Sommarben. Och fräknarna må vara diskreta, men de breder ut sig över näsan och jag älskar dem! Jag ville så gärna vara fräknig när jag var mindre, men det är först för några år sen de började dyka upp...

Förra veckan var jag på intervju för ett litet jobb på Medborgarskolan inne i Uppsala, och tydligen var det inte så många sökande för jag fick jobbet på plats. Två trädgårdskurser ska jag hålla under hösten, vardera på fem tillfällen, vkällstid en gång i veckan. En kurs i trädgårdsplanering (rätt växt på rätt plats, ta hänsyn till platsens förutättningar och skapa en ändamålsenlig trädgård) och en i köksväxtodling. Till den sista kursen ska det vara en Lena Israelsson-bok som kurslitteratur, och det passar ju mig perfekt! Hon tänker på ett väldigt förnuftigt vis när det gäller trädgårdar. Rätt långt ifrån Ulf Nordfjell, som visserligen är en duktig designer, men kanske inte alltid tänker på rätt växt på rätt plats. Jag älskar "Skogens trädgård" som han designat på Wij Trädgårdar, men hasselört i gassande söderläge och bienner som ska växa exakt på angiven plats känns inte hållbart och arbetsbesparande. Han är betydligt mer förtjust i räta linjer än jag också. Olika smak helt enkelt. Men han är en duktig designer som sagt.
Nu gäller det bara att tillräckligt många anmäler sig så att det verkligen blir kurser.
Jag fick också erbjudande om att utforma egna kurser, och bara de är intressanta och kan locka kursdeltagare så finns det en stor chans att jag får genomföra dem. Jag är lite sugen på att hålla en kortare kurs med sambandet mellan hälsa och trädgård som tema. Inte alltför djupgående, men bara hur man enkelt kan utnyttja gröna miljöer i hälsofrämjande syfte. Kanske använda Annika Christensens och Eva Robilds bok En lisa för själen som kursliteratur?
Jag får dessutom en kortare utbildning i vuxenpedagogik, och det är ju jättebra att ha i ryggsäcken. Som om inte det vore nog får jag även gå deras andra kurser gratis i mån av plats. Redan nu har jag ögonen på en en-dags-kurs i tvåändsstickning i oktober... Det är en teknik jag varit sugen på att lära mig länge nu, och när ett sånt här erbjudande dyker upp kan jag väl inte tacka nej?

Stickningarna bara väller fram här. Igår stickade jag lite frukter till systerdotterns födelsedag. Ett äpple, ett päron, en banan och en apelsin blev det. Knalliga akrylgarner och greppvänliga storlekar för en ettårings nyfikna fingrar.
Jag fick en härva supermjuk Malabrigo Lace av mamma i förra veckan, och av den börjar det växa fram en Swallowtail-sjal. En spetsstickad trekantssjal. En sån modell som alla verkade sticka när jag började blogga för snart ett och ett halvt år sen. Först nu vågar jag mig på att sticka den. Och den är inte alls svår! Det där med att sticka efter engelska beskrivningar är inte alls komplicerat. Förkortningarna är oftast mer logiska än de svenska!
Garnet har en ljuvlig djupgrön färg. Verde esperanza. Jag föll för färgen först, men namnet gör att det känns som om det är ämnat för mig. (Esperanza = hopp)

Kommer ni ihåg den här?

2010-07-05T14:59:00.003+02:00

Barndomsminnen... Fast på svenska då. En smårepig vinylskiva med Fraggel-musik...

It's neat and it's sweet.

It's a ding dong treat,

Knittin' socks for little feet.

Just sittin' with your knittin' all day long.

You know, knittin's friendly,

And knittin's fun.

Knittin's good for everyone,

And that is why we sing this knittin' song.

Well it's knit one purl two.

What's a Doozer gonna do,

With a gol-darn,

Ball of yarn?

It's stitch three drop four.

Pitch that knittin' out the door right now.

There's a green, there's a red.

There's a knot in my thread.

A knitter needs his noggin read,

So don't come 'round and speak to me of yarn.

You can k-nit all day and k-nothin' fits.

'Cause only k-nitwits like to k-nit,

And k-nittin' k-needles just ain't worth a darn.

Well it's knit one purl two.

What's a Doozer gonna do,

With a gol-darn,

Ball of yarn?

It's stitch three drop four.

Pitch that knittin' out the door right now.

Award

2010-07-05T10:50:00.005+02:00

Mia Stickar har gett mig en mycket fin start på den här veckan. Tack tack!
Till Awarden hör också att man ska berätta sju intressanta saker om sig själv. Sånt är så himla svårt! Jag har ju försökt ett par gånger tidigare, och ska göra ett försök till men jag kan inte lova att det blir så superintressanta saker.
Jag ser mig själv som en kreativ person. Jag måste göra saker, tillverka saker, annars blir jag rastlös... Sticka, virka, baka, laga mat, påta med växter, klippa och kistra... Bara det sysselsätter händerna funkar det mesta.

När jag känner att jag behöver en nystart eller ett avslut på något färgar jag gärna håret. Av någon anledning känns saker lättare att möta när man har nyfärgat hår.

Digestive-kex doppade i kallt kaffe med mjölk är godare än man anar...

Fem personer jag skulle vilja bjuda på middag är Amelia Earhart (första kvinnan som gjorde en soloflygning över Atlanten. Spårlöst försvunnen.), Ronnie James Dio (honom har jag skrivit om förr. Rocklegend.), Tasha Tudor (en trädgårdsförebild och idol), CS Lewis (författaren till Narniaböckerna mm), Håkan Nesser (en favoritförfattare). Det skulle bli en intressant blandning av människor, och jag tror att vi skulle ha en del spännande saker att prata om.

Jag hatar att städa, men tycker om känslan att slippa ha onödiga saker omkring mig. När min bror och jag städade vinden hos våra föräldrar och sorterade upp alla våra grejer på olika ställen var det fantastikst skönt att se hur säck efter säck med gamla trasiga leksaker och annat försvinna genom luckan.

Så fort vi kommer ut i skogen på våra utflykter får jag lust att plocka bär och svamp... Inte för att vi plockar annat än kantareller och trattkantareller, men ändå. Det är kul!

Som sjunde sak bjuder jag på mitt fläderblomssaft-recept. Mammas egentligen, men jag har modifierat det en aning. En extra citron (det är tre i orginalreceptet) gör saften ljuvligt fräsch. Här blommar flädern för fullt nu, så det gäller att passa på. Se till att plocka äkta fläder bara, och inte den giftiga druvflädern!

50 klasar fläderblommor
4 citroner
2 kg strösocker
2 l vatten
50 g citronsyra

Skölj blomklasarna och skaka av vattnet. Lägg dem i en stor bunke eller hink. Minst 4 liter måste den rymma.
Skär citronen i klyftor och därefter mindre bitar och lägg i bunken med fläderblommorna. Koka vatten och socker så att sockret löser sig. Rör ner citronsyran och häll den kokande blandningen över flädern och citronerna. Rör om. Låt kallna, täck över och låt stå kallt i tre dygn. Sila saften i silduk och häll upp på rena, gärna atamon-sköljda, flaskor. Det blir ca tre liter saft av det här receptet.
Saften håller sig bäst frusen, men jag har haft flaskor i kylen i ett år utan att den jäst, vilken den lätt gör om inte flaskorna är perfekt diskade.
Svagt blandad är den jättegod som måltidsdryck när det är så här varmt ute.

Det var väl sju saker?

Då ska jag skicka den vidare till sju bloggare. Och det är ju lättare sagt än gjort, det finns så många fina bloggar som förtjänar en Award. Jag väljer några av de som inpirerar mig, några av dem som jag tror skulle kunna tycka det var intressant att prata med några av mina fantasi-middags-gäster.

Fröken Humla
Fale Artut
Rosenvante
Gelas hem och trädgård
The Willow Fairy

Jag tror jag är är tråkig och nöjer mig med att skicka den vidare till de här fem bloggarna. Det är inte alls så att tycker att ni andra är tråkiga eller ointressanta på nåt vis. Så i princip vill jag vara ännu tråkigare och helt enkelt ge den till alla som tittar in här. Men jag gör en kompromiss istället.

Solvarma smultron och bara fötter

2010-07-05T08:08:00.005+02:00

En helg full av solsken, livsnjutning och avslappande aktiviteter. Sitta på balkongen och läsa, sticka klart min andra Traveling Woman-sjal, spela minigolf (och förlora stort), promenader och utflykt.
Igår packade vi matsäck och cyklade iväg igen. På en klippa intill en sjö bredde vi ut filten och bara njöt av sol och sommar.
På väg hem stannade vi till här och där och plockade smultron och årets första blåbär. Nästan en halvliter fick vi ihop utan några större bekymmer. Solvarma smultron... Kan det bli mycket bättre?
De åts till glass senare på kvällen, och resterna hamnar i morgonens yoghurt.

Än är det en bra bit kvar...

2010-07-01T16:27:00.003+02:00

Det behövs nog några rutor till innan överkastet är klart... Virkat svart kant på 50 rutor de senaste dagarna, men jag har många utan kant än... Kanske 300 till. Ett nystan Nissegarn räcker till 50 rutor... Tur att det är ett av de billigaste och trevligaste akrylgarnen till såna här projekt. På min LYS kostar de 12 kr/nystan, men jag har sett att de säljs för upp till 17 kronor på andra ställen.

Knep och knåp till småttingar

2010-06-30T12:45:00.003+02:00

Jag har redan två sjalar och en filt på gång, men jag funderar ändå på att starta fler projekt. Ni vet hur det är, man behöver många olika projekt för olika tillfällen. Nåt litet, enkelt som man kan bära med sig. Något att sysselsätta händerna med när man ser på TV, och gärna någonting lite knepigare som kräver koncentration.

Filten börjar ju bli så stor, så själva monteringen måste ske här hemma. Men virka en svart kant på alla de rutor jag har liggande kan man göra var som helst. Sjalen jag stickar i Drops Delight är klar, den väntar bara på att blockas. Jag har börjat på en sjal till i samma mönster, men den här gången stickar jag den i ett okänt, vitt akrylgarn jag fått av Heidi. Ljuvligt mjukt, det blir mer en babyfilt än en sjal nästan... Än är det mycket kvar innan jag är klar, men jag behöver lite variation i all rätstickning.
Nu är det ju flera barn i vår bekantskapskrets som fyller år i augusti och september, så jag funderar på att knåpa ihop små presenter till dem.
Först har vi Zacharias som fyller två år i augusti. Vad han ska få vet jag redan, men jag måste ta mig i kragen och sticka den också.
Sen fyller systerdotter Matilda ett år. Lilla tjejen börjar bli stor! Jättelängesen jag träffade henne nu, men så blir det när vi bor långt ifrån varandra och varken syrran eller jag har råd att åka och hälsa på varandra. Men vi kanske får tillfälle att ses snart.
Till henne funderar jag på att sticka lite mjuka frukter. Banan, äpple, päron och lite sånt. Saker som hon känner igen, saker hon kan leka med både nu och när hon blir större. Jag har samlat på mig lite mönster och inspiration. Vi får se hur mycket som blir enligt färdiga mönster och hur mycket jag testar mig fram...
Efter henne dröjer det en dryg månad innan Angelina fyller tre år, och henne vill jag också sticka något skoj till. Något lite knasigt, något man kan leka med... Kanske lite virkade kakor eller nåt sånt. Nåt hon kan mata elefanterna Tyra och Rutger med kanske?
Sen ska ju Zacharias få ett syskon i september också, och det är klart att den lilla ska få något! Till Zacharias stickade jag en liten kofta, så att inte göra nåt till syskonet vore ju orättvist! Men vad vet jag inte än. Letar det perfekta mönstret. Jag har garn liggande till det projektet, så mönstret måste ju passa.

Midsommarutflykter

2010-06-28T10:28:00.005+02:00

Midsommarhelgen är över, och precis som utlovat har jag lite bilder på sommar och stickning att bjuda på. Doften av vildrosor, vitklöver och solsken får ni försöka tänka in själva. Det är svårt att få till en doftande blogg, även om det skulle vara trevligt.

På torsdageftermiddagen for vi till Uppsala för att fira midsommar med Davids familj. Mycket trevligt! David, svärmor och jag startade redan natten mot fredagen genom att åka till Viksta Stentorg (norr om Uppsala längs gamla E4). Ett jättehäftigt ställe längs Uppsalaåsen med stora fält av klappersten. Där skulle det finnas nattskärra. En nattaktiv fågel alltså.

En vacker natt, betydligt mycket ljusare än vad det blir på foton. Perfekt om man ville få möjlighet att se fåglar alltså. Jag hade väl räknat med att vi skulle få höra fågeln surra/gurgla lite på avstånd, men det är nyfikna rackare, och efter en liten stund hade vi inte mindre än två flygande runt oss i cirklar. Riktigt häftigt.

Innan vi åkte hem sen satt vi i kanten av stentorget och fikade lite. Klockan närmade sig väl ett på natten och vi konstaterade att det är inte ofta man gör den typen av utflykter den tiden på natten. Tyvärr, för det var jättehäftigt att sitta där i skogen på natten och titta på månen. Brus från E4 hördes på avstånd, men annars var det bara några morgontidiga gryningsfåglar och spelande nattskärror som hördes.

Midsommarlunchen intogs även den ute i det fria. Vid Dalkarlskärret närmare bestämt. En fågelsjö utanför Uppsala. David, hans föräldrar och jag satt och njöt i solen och hörde midsommarlekar på avstånd. Runt sjön blommade sommarblommorna för fullt, och medan David tittade på knipor och andra sjöfåglar så njöt jag av vilda rosor och annat ljuvligt.

Varför ska vi sitta inne när det är så fint väder på söndagen, tänkte David och jag, packade matsäck och cyklade ut på ytterligare en utflykt. Vi har en hel del bra ställen på lagom avstånd hemmifrån, och igår blev det en blåbärsskog intill en mindre sjö. Inte för att det finns några mogna blåbär än, men gott om kart är det! Jag hoppas så klart på mycket bär och svamp senare, och det är inte möjligt att vi beger oss hit för att plocka nån gång senare sommar.

Varmt och skönt, även inne i skogen. Perfekt sommarväder, inte alls kvavt, inte en mygga i sikte och klarblå himmel.

Man kan ju inte roa sig med enbart uftlykter, hur trevligt det än är. Så självklart jag har stickat också. I torsdags började jag på min Traveling Woman. Rundsticka 4 mm och två nystan Drops Delight är det som gäller. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker om sjalen eller inte. Blir färgerna för grötiga när varven blivit långa? Är det för mycket rosa? Men erfarenhet säger mig att om jag inte älskar stickningen från början så kommer jag inte att göra det senare heller. Själva mönstret är det inget fel på! Mycket trevlig stickning, inte alls komplicerat. men jag lyckades ändå missa ett varv slätstickning i rapporten. Och när jag upptäckt det hade jag stickat alldeles för långt för att orka riva upp det. Så det blir en lite egen version av mönstret istället. Inte mycket kvar nu, några varv på avslutningsrapporten bara. Sen ska den blockas och fotas ordentligt. Det är svårt att fota sjalar stickade från nacken när man har den på en 60 cm rundsticka... Men ni ser färgerna i alla fall.

Glad midsommar!

2010-06-24T13:09:00.003+02:00

Jag lämnar bloggandet ett par dagar för att fira midsommar på ett lagom otraditionellt sätt, helt traditionsenligt.
Men först vill jag önska alla bloggare och bloggläsare där ute en underbar midsommar!

Förhoppningsvis har jag mer bilder på sommar och stickning när jag kommer tillbaka. Det har varit dåligt med såna ett tag nu.

Fast på Ravelry

2010-06-23T18:57:00.007+02:00

Jag tror jag är den sista i stickbloggosfären som registrerat mig på Ravelry, men nu finns även jag där. Inte för att jag har planer på att ge mig in i community-delen av sidan. Men den oändliga mängd mönster som nu blivit tillgänglig för mig är en skatt!

För några dagar sen skrev jag ju om att jag letade efter ett sjalmönster som mina två nystan Drops Delight skulle räcka till. Och som jag suttit klistrad bland alla vackra sjalar... Till min förvåning verkar det finnas en hel del som är fullt möjliga att sticka med bara två nystan. Det lutar åt en slätstickad variant med spetskant. Men vilken har jag inte riktigt bestämt mig för än... Kanske något sånt här. Det ser dessutom ut att vara samma färgsättning som jag har liggande.

Bild lånad från http://www.ravelry.com/projects/Annemoon/traveling-woman Det är inte jag som stickat den alltså.

The big four

2010-06-23T12:36:00.004+02:00

Oftast när man hör talas om "The big four" så tänker man väl på afrikanskt storvilt... Men eftersom jag inte är som normala människor så gäller det inte mig. Igår såg jag dem. The big four of thrash metal. Möjligen några av de fulaste musiker som stått på en scen, men så är det inte några Idol-vinnare eller melodifestivalstjärnor det handlar om.

Sonisphere festival har jag ju skrivit om tidigare. En turnerande festival. I augusti kommer den till Stockholm, men det är inte riktigt samma lineup på alla ställen och under en period nu så spelade Slayer, Megadeth, Anthrax och Metallica på samma festivaler. The big four. Grundarna till genren skulle jag vilja påstå. Eller de som tog den ett steg vidare. Igår spelade de i Sofia, och som tur är för oss som ville se men inte kan eller vill åka hur långt som helst så valde de att sända just de fyra konserterna på biosalonger runt om i världen. Jag trodde att det skulle vara live, men det visade sig att det var nerklippta versioner av spelningarna. Kanske lite tur för fyra konserter på raken, vardera på drygt två timmar, det hade kanske blivit lite väl långt.

I Sverige så sändes de här konserterna på utvalda Folkets hus, bland annat i Heby. Så mamma, lillebror och jag åkte dit och tittade. Mamma trodde det skulle vara jättemycket folk, jag var lite orolig för att det skulle vara vi och kanske 3-4 personer till... Det visade sig bli ca 35-40 personer. Mest killar i 15-30 års åldern. Inte helt oväntat.

Det var rätt grymt när alla fyra banden stod på scenen tillsammans och spelade Diamond head-klassikern Am I evil?... Ren spelglädje. Jag kan inte bestämma mig för om den, eller när Anthrax spelade Sabbaths Heaven and hell som hyllning till nyligen bortgångna hjälten Ronnie James Dio var det bästa under kvällen. Det sämsta var ljudet... De två första banden, Anthrax och Megadeth, hade så otroligt dåligt ljud, så till och med jag kan erkänna att det bara var oljud. När Slayer gick på blev det en aning bättre, men deras musik är generellt mycket tyngre och mer aggressiv än de andra. Trots det var det som att vila öronen, för man hörde faktiskt musiken och inte bara gitarrljud. Som tur var blev ljudet sen ännu bättre när Metallica spelade, men ändå inte så bra som jag trott och hoppats. Jag har hört bootleginspelningar med betydlig bättre ljudkvallitet!

Anthrax och Slayer ska jag ju se i Stockholm, så jag hoppas att ljudet är bättre på plats än det vi fick höra i går kväll... Men jag ser mest fram emot Alice Cooper och Maiden så klart.

So far, so good

2010-06-22T08:47:00.002+02:00

Överkastet/filten växer, nu är den ca 105x105 cm. Ungefär en fjärdedel klar om det ska bli ett överkast alltså. Nu börjar den bli lite otympligt stor att ha i knät när nya rutor ska sys fast. Ytterligare ca 200 rutor ligger och väntar på att få en svart kant dessutom. Men jag har inte tröttnat på rutorna än, så kanske blir överkastet klart nån gång under hösten.

Sommarsolstånd

2010-06-21T22:30:00.002+02:00

Tänk att det redan är dags... Nu vänder det igen och vi går mot mörkare tider. Men vacker himmel är det i alla fall ikväll.

Elefanter och skogsmaskiner

2010-06-21T13:53:00.004+02:00

I lördags medan David var i Stockholm och stod längs kortegevägen (jo, jag är allt lite stolt över honom. Hur ofta händer något så stort som man får vara en del av liksom? Ursnygg uniform dessutom!) kom vännen Annis och hennes dotter Angelina hit. Vi hann inte ses så mycket som vi hade tänkt, bussar och tåg går ju lite annorlunda nu under sommaren, men vi hann i alla fall äta mat och prata lite. Angelina var det full fart på. Hon är snart tre år och pratar lika mycket som sin mamma. Hon hade i alla fall ro att sitta stilla och rita en fin teckning medan Annis och jag åt klart och pratade lite.
Efter maten gick vi ut och lekte lite i lekparken utanför så att hon skulle få springa av sig lite. Och sprang gjorde hon... Den som hade så mycket energi!
När de sen skulle åka hem följde två av elefanterna med dem, och Annis har skickat lite bilder på vad de har för sig hos henne. Fick massor av kramar av Angelina när de skulle åka också. Fastän vi inte hann träffas så mycket så hade hon tydligen fattat tycke för mig. Jag läste ett mail från Annis tidigare idag där hon skrev att Angelina kallat mig för "min Anna" på väg hem på lördagkvällen... Så jag har tydligen fått en ny liten kompis. Nästa gång hoppas jag vi kan ses lite längre.

En annan kul sak fick jag just höra från min bror. Han har gått arbetslös länge nu, men sökt en skogsmaskinförarutbildning (långt ord!) i Alfta i Hälsingland. Idag ringde en man och berättade att han kommit in! Självklart är jag jätteglad för hans skull. Han börjar i augusti, och det innebär ju att han flyttar hemifrån då också. Ett stort steg, och jag vet att han längtat efter det. Och efter en sån utbildning är man ju näst intill garanterad jobb dessutom. Stillasittande jobb inomhus passar varken mig eller honom, så det kommer säkert att passa honom utmärkt.

Prinsar och prinsessor

2010-06-19T11:37:00.004+02:00

Att inte skriva någonting om bröllop idag är väl nästan omöjligt? Hade jag bott kvar i Ockelbo så hade jag väl gått på firandet där kan jag tänka mig. Min lägenhet låg ca 3 minuters promenad från Tallallén där tårtbuffén ska dukas upp...
Och om jag sett kronprinsessparet när jag bodde där? De flesta har väl märkt att bor man i Ockelbo så respekterar man paret och låter dem vara ifred. Många har nån anknytning till Daniel, men det är inget man kontaktar pressen om direkt. Men visst har jag sett dem. Jag och en kompis var ute i skogen och plockade lingon, och vilka tror ni joggade förbi och hejade glatt på oss? Ett lite roligt minne att ha.
Men idag nöjer jag mig med att ha TVn på i bakgrunden. Bland alla kungligheter hoppas jag få en glimt av min egen prins som står där nånstans längs kortegevägen i sin tjusiga paraduniform. Än så länge är de bara på väg mot centrum, så jag får uppdateringar via sms lite då och då. Det blir nog lite glesare senare när de står på plats. Kameran är i Stockholm, annars hade det kanske blivit ytterligare en bild på mormorsrutor eller Porsche idag. Nu slipper ni det.

När det är så mycket bröllopssändningar på TV är det svårt att inte tänka på vårt bröllop. För oss var det en jättekalas med ca 75 gäster i en bygdegård. I de här sammanhangen var det ju en liten futtig fest, men för oss kunde det inte bli bättre.
Min klänning var perfekt. Mamma sydde den åt mig, så den är helt unik, även om den är sydd efter ett köpt mönster. En fantastisk campagnefärgad klänning med släp och klädda knappar i ryggen... Jag må vara en hårdrockande, kakbakande och stickande bonddotter, men i den klännigen, med håruppsättning och med min drömprins vid min sida kunde jag inte göra annat än att få känna mig som en prinsessa. Precis som jag hoppas att alla tjejer/kvinnor får göra på sin bröllop.

Utlottning

2010-06-18T19:21:00.003+02:00

Rosenvante har en utlottning på sin blogg, och i morgon är det dragning. Ta en chans att vinna ett stickpaket med just rosenvantar!

Rättvist!

2010-06-17T16:30:00.002+02:00

I söndags hade jag ju som jag tidigare skrivt ett litet födelsedagskalas, men eftersom jag nu är så pass vuxen att födelsedagar betyder annat än att man får presenter så bad jag mina gäster att inte ge mig nåt. Om de ändå tyckte att man måste ge bort saker när någon fyller år så fick de gärna tänka på bättre behövande. Detta ledde till att Rädda barnen fick ett bidrag och att Unicef skickar 134 påsar vätskeersättning till behövande barn. Tack för det! :) Vännen Annie och hennes pojkvän Johannes kompromissade, så av dem fick jag den jättefina lådan med kryddor på bilden. Kryddor kommer alltid till användning, och eftersom de dessutom ska vara schysst odlade så var det ju en riktigt bra present! Jag har precis tagit bort skyddsplasten, och en exotiskt doft av curry och kryddnejlika sprider sig i lägenheten. Kanelstänger (riktig kanel, de man köper i affärerna är av en annan typ), curryblad, rostad och orostad curry, kardemummakapslar, chili, svartpeppar, senapsfrö, torkat citrongräs och kryddnejlikor ligger i lådan. En fin trälåda med två fack. Undrar om den är lagom lång att förvara strumpstickor i... Det kan vara på gränsen...

Två nystan Delight... Tips?

2010-06-17T11:04:00.005+02:00

Mitt bland alla mormorsrutor kan man tro att jag helt glömt det där med stickning. Men icke. Idag sitter jag och letar mönster på Ravelry. Jag har två nystan Drops Delight som ligger här och bara väntar på att få bli nåt. eftersom det är ett så mjukt garn funderar jag på en sjal. En nätt sjal, gärna med med hålmönster. Något lite mer krävande en mormorsrutor, men inte för komplicerat, jag vill inte ta mig vatten över huvudet och tröttna...
Någon som har tips på gratismönster på internet? Jag har funderat lite på en Citron, men jag vill gärna ha en mer långsmal sjal i stil med den här (ravelry-länkar, registrering krävs).
En mysig sommarsjal att svepa över axlarna om kvällen (och som håller myggen borta från axlar och hals...).
Två nystan Drops delight har jag som sagt liggande till det här projetet, så det får inte bli en allt för stor sjal. Jag har ett tredje nystan ligger, men det är i en annan färgsättning. De går visserligen att kombinera, men helst vill jag att mina två tänkta nystan ska räcka

Bland de planerade framtida projekten finns fler elefanter och något till systerdottern Matilda som fyller ett år i augusti. Så nog fortsätter jag sticka trots att mormorsrutorna gjort intrång i mitt liv (och vardagsrum)...